Nordpolen den 15 december

Det hade tagit en god stund innan Tomtefar blivit informerad om vem hans tidigare gäst; Hans Scheike, egentligen var. Tomtefar var inte den som hade full koll på sin samtid.

Han hade nog med sjå att memorera alla adresser som han skulle besöka under sin nattliga renutflykt. Det blev ju en del. Hela den kristna världen, som det stod i anställningsavtalet. Detta var dock något som i dagens läge var svårdefinierat. Dels eftersom väldigt få verkligen ville kalla sig kristna och de som var oerhört kristna, hade svårt med hela tomtekonceptet som de ansåg var ett kommersiellt och profant jippo.

Mest poppis var Tomtefar på Manhattan i New York. Där fanns det människor som hade förstånd att uppskatta en tomte. Gärna med en flaska Coca-Cola i handen. En gimmick som Tomtefar gick med på för att så att säga "ge folket vad folket vill ha".

På samma sätt drack han Koskenkorva när han utmed Helsingfors gator släntrade fram med sin tjocka mage och sin välfyllda säck. Man fick helt enkelt ta seden dit man kommer, menade Tomtefar.

Tomtefar satt bakom sitt väldiga skrivbord och öppnade sin julpost. Ett stort brev fångade hans intresse. Det var kanske mer ett paket än ett brev. En försändelse, helt enkelt.

Tomtefar öppnade det hela och möttes av en DVD-film. Invid filmen låg en liten lapp. Denna löd:

"Hej Tomten. Tack för ditt vänliga brev. Vi är helt införstådda med ert problem men måste dessvärre tillstå att vi inte kan lösa det. Returnerar härmed ditt sk bevis i form av Mupparnas Julsaga på DVD. Den man du söker och önskar komma i kontakt med finns inte i verkligheten, visar det sig. Han är bara en påhittad karaktär, skapad av dockmakaren Jim Henson under 70-talet. Han spelade trummor i det populära programmet The Muppets och gick då under namnet The Animal.

Hoppas ändå på en lösning för dig i god tid innan jul.
Med vänliga hälsningar Detektivbyrån Ebbe Carlssons eftr."