Nordpolen den 19 december

Morgonen efter att Christer Glenning försvunnit ut i rymden med Tomtefars supersläde (5 rattar i betyg), var stämningen minst sagt tryckt i tomtens bostad.

En fasad av febril verksamhet upprätthölls visserligen ganska bra av familjen och de anställda plusjobbarna. Tomtefar själv hade dock gett upp. Utan skägg och utan släde kändes hela julaftonsuppdraget totalt dödfött.
Faktum var att hela åtagandet var omöjligt att genomföra utan en släde.

Ångesten höll på att äta upp Tomtefar inifrån och just som han skulle fundera på formuleringarna i sin avskedsansökan, ramlade ett stort vitt kuvert ner på hallmattan. Det visade sig vara ett brev ifrån Tomtarnas Fackförbund. Denna organisation hade på något sätt fått reda på att Tomtefar saknade skägg. "Utifrån denna vetskap är vi tvungna att meddela dig följande. Vid arbetslöshet riskerar du att gå miste om din ersättning om du inte inom 12 dagar från att du erhållit detta brev, skickar in två intyg på att du fortfarande har för avsikt att odla skägg och att du inom en snar framtid är beredd att dela ut klapparna i en av Tomtarnas Fackförbunds licenserad släde. Kommer dina intyg in efter jul (vilket kan vara fallet här) kommer a-kassan vid arbetslöshet att frysa dina pengar i väntan på bevis för skäggväxt och välvilja."

I vanliga fall skulle Tomtefar ta denna varning som just ett tandlöst hot men han visste mycket väl att det kunde bli verklighet. Utan skägg inget jobb, utan jobb ingen lön utan ett bidrag som riskerade att frysa inne om inte skägget satte igång att växa. Ett klassiskt moment 22 som Joseph skulle ha sagt. Han skulle inte Heller ha gillat idén.

Tanken på Hellers gamla bok fick Tomtefar att längta efter läsning, fåtölj, filt och varm choklad. Helt enkelt det som en tomte ägnar resten av året åt. Mysa i en fåtölj i väntan på den stora urladdningen runt slutet av december.
Denna verklighetsflykt var totalt poänglös, det visste han. Man kan inte bara låtsas som att denna jul inte skulle äga rum, för det skulle den. Ändå var det något som drog honom till bokhyllan.

Därifrån plockade han ner en bok skriven av en väldigt skäggig man. Vad boken handlade om mindes han inte, ej heller ville han läsa om boken nu. Allt han kunde göra var att avundsjukt titta på författarens skägg som prydde baksidan av boken.

Jadu, Tomtejävel, tänkte han högt. Klockan klämtar verkligen för dig.