TOMTE SÖKER SKÄGG - DEL 3

Nordpolen den 3 december

Såhär i början av december innan den värsta ruschen satte igång, brukade Tomtefar låta sin svarta städhjälp Nyamko jobba extra i julklappsverkstaden, i god tid innan Nisse från Manpower och alla de andra små tomtenissarna kallades in för tjänstgöring.

Hon hade just blivit färdig med att rulla en cigarr (julklapp till Bill Clinton) uppför sitt ena innanlår, då det bankade resolut på trädörren.
Nyamko öppnade och möttes av en man som var två skitar hög och klädd i grön uniform.
Han hade ett gråsprängt skägg och stirrande, vilda ögon.
-Hej, sa Nyamko
-Hej, sa mannen.
Han tvekade en stund. Sedan började han skrika och gorma i ett fullständigt raseriutbrott som fick någon typ av fradga att rinna utmed skägget:
-Bland alla depraverade dollarmiljonärer. Snart skall ni kräla i stoftet av min storhet! Slutligen kommer segern, slutligen sållas de troende från de som fallit till föga och duperats av västvärldens illvilliga dimridåer bestående av penningar, köpkraft och kapitalism. Ett enat?ahhh?ja, förlåt..det gällde den där annonsen, sa mannen lite tvekande efter att han vacklat till på tröskeln och sånär ramlat omkull.

-Annonsen! tillade han. Den om skägget. Jag har ett skägg!
-Jo tack. Jag ser det, ropade Tomtefar som kommit rusande mot dörren i panik.
-Vad är det för helvetes liv här då? undrade han.

Nyamko suckade att visade in den lilla gaphalsen.
När hon passerade Tomtefar snappade han åt sig hennes nyrullade cigarr.
-Den tar jag, han vände sig mot gästen och frågade:
-Får vi bjuda på en cigarr?
-Nja, i vanliga fall hade jag sagt ja men...jag tror att jag avböjer.
-Så, vad är nu detta? Du vill sälja ditt skägg till mig?
-Ja, sälja och sälja..man måste ju överleva. Jag är visserligen förbannat duktig på det. Klart, jämfört med ditt ämbete och din ämbetsperiod är ju detta ingenting men jag har lyckats förtrycka mitt folk i över 48 år nu. Utan renar och minst av allt små presenter.
Om inte fängelse är en present...nåväl.
Skägget och den röda färgen, det har vi haft gemensamt. Fram tills nu. Nu sitter du här utan skägg. Och jag...ja, jag har väl, i alla fall enligt George W Bush, skägget i brevlådan så att säga...men kostymen sitter fint, tackar som frågar.
-Jag skiter i din uniform!
-Nej, det behöver du inte göra. Det har jag redan gjort, förstår du. Jag spenderar all min vakna tid i denna gröna uniform. Jag tar den aldrig av mig. Det är ytterst en fråga om kampen..och segern...och det faktum att jag inte kan få tag i några andra kläder sydda efter 1959.

Tomtefar suckade. Han tittade på den lille mannens vildvuxna och gråsprängda skägg. Nog var det lite ömkligt och spretigt. Dessutom var ju mannen uppenbart bindgalen. Och den äckliga lukten från mannens bajsiga uniform, en påminnelse om den skitstövel han var i människorättsfrågor, fick Tomtefar att tvivla betänkligt.

Han vände sig mot sin gäst igen.
-Vad heter du, om man får fråga?
-Mitt namn är Fidel Castro och här är mitt revolutionerande skägg:

image79

Tomten suckade återigen.
-Visst är du en skäggmupp men nej...det är inte ditt skägg jag söker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0