TOMTE SÖKER SKÄGG - DEL 8

Nordpolen den 8 december

Många dagar hade gått och Tomtefar blev mer och mer ledsen. På hans haka och utmed hans svulliga kinder syntes knappt något skägg alls. Skäggväxten tycktes ha avstannat i takt med att decemberkylan smekt sig in och närmast besprutat Tomtefars residens med is och köld.

Visserligen var Tomtefar - som bofast på självaste Nordpolen - van vid kallt väder, men det här var ju extremt. Isbitarna frös fast i grogg-glaset, golvplankorna i tamburen var isande kalla och när han nattetid skulle ta av sig sina stövlar, följde 25 procent av själva foten med i rycket.
Kändes det som.

Tomtefar började ge upp tanken på att hitta ett skägg lagom till jul. Utanför fönstret singlade håglösa flingor ned, radion spelade Betlehemska visor. Plötsligt började någon att yla och vråla. Det visade sig vara Carola, upplyste radiorösten.
Det mesta verkade vara skit.

Just då fick Tomtefar åter besök. Kunde det vara rätt skägg denna gång? Utanför huset stod en man med något av en munkfrisyr runt hjässan och ett grått skägg. Han sade sig hålla på med böcker, resor och sport.
Han uttryckte detta sitt livliga tidsfördriv med ett oerhört målande språk, till bristningsgränsen späckat med pretentioner.

-Jag synes ha kommit mitt i en misshällighet, herrskapet får ursäkta. Det är enkom så att jag råkar ha sett en annons om manlig ansiktsbehåring och avsaknaden av densamma. Ett problem av elyseiska proportioner även om anledningen därtill är icke så paradisisk som ursprungligen kan skönjas i detta begrepp. Jag har själv hittills aldrig drabbats av denna åkomma varpå jag ej heller skall malträtera dig med anekdoter om mina förutsättningar visavi din belägenhet. Alla önskar väl sig ett junoniskt skägg, då och då. Lyckligtvis växer detta skägg på de flesta män ut igen. Men så icke alltså här. Nej. Jo. Till saken.
Jag ämnar sälja mitt skägg till er, samtidigt som jag inte kan utlova en perenn lösning på edert problem. Innan våra vägar divergerar fullständigt anhåller jag således om att få avyttra mitt skägg. Låt mig bara först få uttrycka hur mycket jag estimerar din existens i denna traditionslösa värld. En tomte utan skägg finner jag dock något indolent. Så kan vi inte ha det. Jag förmodas väl kasta ur mig en prissumma och skall så också göra, låt mig bara modest få erbjuda min senaste detektivroman till er. Jag har något själsvådligt endosserat den själv med mitt namn. Så. Varsågod!

Tomtefar fattade verkligen ingenting men tog lite tafatt emot en inbunden bok. Han bläddrade lite i den medan han sneglade mot mannens håll. Mannen stod och gapade lite fånigt med tungspetsen halvt utstickande från ena mungipan.

Till slut slog Tomtefar igen boken med en smäll och sa:
-Jag är ledsen. Du är helt uppenbarligen något på spåret här, fast jag säger inte bara "ash!" åt ditt förslag. Jag tror att jag sträcker mig så långt som till att säga: Arthur Ash!
Med eftertryck.
Du och din visit här har bara gjort mig trött och rastlös, hur nu dessa saker går att förena. För att göra en alltför lång historia kort. Du, vad du nu heter? Du och ditt skägg intresserar mig inte.
-Nähä. Då kan jag säga så här. Jag heter Björn Hellberg och har bott i samma kåk i hela mitt liv, besökt Wimbledon varje år sedan 60-talet och aldrig ändrat min frisyr. Du har förstås helt rätt. Varför skulle jag, av alla förgängliga dilettanter här i världen, göra mig av med mitt skägg? Det är ju vansinne.
image91

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0