Jag har tummen mitt i näven.

Det som syns runt omkring tummen är de gamla vanliga; Sticky Bomb, Långe Jan, Girlie Band och lilla Wenche Myhre. Eller vad de heter.

Men - det här med tummen, alltså. Det blir liksom aldrig bra, det här praktiska. Trots detta förväntas jag lösa allt det där praktiska. Ni vet, sätta upp gardiner, borra hål och spika och ja...allt.

Och det slutar likadant varje gång. Jag ger upp.
Om jag försökt borra i taket, gnider jag försiktigt bort den klick med plastic padding som landat i vänster öga, sedan hoppar jag ner från stegen, ropar några förfärliga eder, sparkar på en dörr och lämnar lägenheten några minuter. För att sedan gå ett varv runt kvarteret primalskrikande inombords, alternativt högljutt, det beror lite på tidpunkten.

När jag återkommer har jag tänkt ut en rimlig förklaring till varför jag inte kan lösa det här praktiska.

Jag skyller på dessa satans gamla väggar i kåken...skyller på dåliga...vad heter det..plugg?..skyller på allt...varför startar jag såna här projekt som jag vet att jag inte reder ut?

Jo. Så här ligger det till: Jag har ingen slagborr...men väl en förslagborr...det är min sambo som står strax bakom mig och kommer med alla dessa förslag om var i lägenheten det skall borras...förslag, förslag, förslag...borra det...borra där...borr borr...

Idéerna om var det skall borras stjäl hon från andra barnfamiljer i vår bekantskapskrets..

Det är just en förslagen sambo man har...