Grillsäsongen...den svenska grillsäsongen...ett alldeles eget fenomen som är svårt att förklara för någon hitflyttad. Vuxna människor (läs: män) tar så fort gradantalet blir tvåsiffrigt utomhus fram en stor, rund grej som det börjar ryka om. Och så ryker det ganska länge.
Efter ett tag slutar det att ryka och det är då det är dags för familjens självutnämnde överhuvud att starta årets utomhuskulinariska upplevelse. Grillad mat. Tada!

Visst. Det är lätt att raljera. Faktum är att även jag (i egenskap av man) är den som håller i grillningen hemma hos oss. Dock utan någon rykande kolgrill med briketter from hell....nej...en smärt el-grill från OBH Nordica.
Hmmm....designing good life.
Så sant som det är sagt. Lätt, enkel och effektiv.
Hittills har vi grillat lammbiffar och korv men något säger mig att säsongen enbart ligger i sin lilla linda.
Det lär bli många grillaftnar på balkongen framledes. Mmmmm....

Såg en rolig seriestrip om grillning. Det handlade om Bruce Springsteen som ju är en stor Sverigeälskare. Otaliga gånger har han på tillfälligt sommarbesök tvingats att inför pressens utsända låtsas att han verkligen ÄLSKAR den svenska surströmmingen.
Kanske har The Boss även deltagit vid de äktsvenska riter som utspelar sig i var och varannan villaträdgård sommartid...nämligen grillning.

Har han det, förklarar det nämligen varifrån han får inspiration till sin musik.
Det handlar helt enkelt om klumpiga svenska män som misslyckas med utomhusgrillningen.

Ta låtar som I'm On Fire. Händer så lätt att några droppar olja halkar ner på kolen varvid en flamma uppstår och familjefadern får ett ögonbryn mindre.
Blinded By The Light, som Springsteen sjunger.
Och sedan då det oundvikliga, grillmästaren tar till flykten genom att tokspringa runt i trädgården och skrika ajajajajajaja....Born To Run, sjunger Springsteen.
Oftast slutar det med att frun i huset sveper in sin klantige make i familjens filt, för att så att säga kväva elden...Cover me!