Hamnade av en slump (yeah right) framför SVT:s avslutande del av Stjärnorna på slottet i lördags.
Förr i världen kunde man ju skylla på att man var för full för att stänga av tv:n men det funkar inte nu. Hursomhelst. Jag gillar Jan Malmsjö skarpt. Sveriges nu levande största artist. Han kan allt - sjunga, steppa, dansa, skådespela samt vara infantilt pretentiös och bete sig som en diva. Alltid med samma elegans och finess.

Man kan säga att Malmsjö har nästan alla de egenskaper som Arja Saijonma saknar.
Hon är en märklig artist. Sjunger släpiga protestvisor (och en och annan schlager), dansar i Let's Dance med viss framgång och är annars mest känd för att vara någon slags goodwill-ambassadör och konsult i människors dåliga samvete.

I lördags var det dock Jannes dag. Han bjöd hela gänget till Tivoli (om sockervadd är din böjelse, säger jag som dörrvakten på Tivoli; god förnöjelse!)
Tivoli är ju underbart. När jag såg denna danska klassiker rulla upp på tv-skärmen kom jag att tänka på en sak. Det faktum att så många svenskar har enbart positiva minnen från Tivoli och att de förknippar denna park med lustfyllda saker beror möjligen till stor del på att alla som besökt stället varit salongsberusade.
Tänk efter själv: har du någonsin varit på Tivoli i Köpenhamn i nyktert tillstånd? Nej, just det. Tro fan att det är kul, då.

Kanske skulle man även kunna promota Kallinge gokarthall och göra stället till världens roligaste attraktion om alla besökare fick dricka öl innan. Nåväl. Detta var en utvikning.

Efter det glada Tivolibesöket (där de bl.a träffade en oerhört glad Pierrot-clown...hmm...är det inte hans grej att vara ledsen?) återvände "stjärnorna" till sitt slott för middag och samkväm. Senare framkom det att Arjas största besvikelse i livet var när hon tjatade sig till en medverkan i SVT:s Allsång på Skansen. Arja har upprepade gånger velat medverka i programmet men någon illvillig jävel (troligen producenten Gunilla Nilars) har hela tiden stoppat henne. Och det kan man ju förstå.

Tänk dig själv. Solen strålar från en klarblå himmel. Ute på fjärden tuffar små vita båtar på i stilla mak. Segel skymtas vid horisonten. Det glittrar och glimmar i vattnet. Seglora kyrka står där så ståndaktigt när den tusenhövdade publiken sluter upp. Barnfamiljer i pastellfärger, piercade tonåringar i tajta byxor, raden med rullstolsburna, glada pensionärer som taktfast klapprar med sina löständer, solbrända stekare från Stureplan i rosa pikétröjor och vita byxor samt guldkedjor klappar förstrött i händerna. Värmen vibrerar i luften och Anders Lundin har just dragit ett skämt om grodyngel i groggen, i publikhavet skrattar Claes Elfsberg med vita tänder och knaperstekt solbränna, från scenen hörs plötsligt en röst som ekar ut på klockren finlandssvenska:
-JAG VILL TACKA LIVET. DET HAR GETT MIG SÅ MYCKET....

Nja...jag tror jag förstår varför Arja inte medverkat i Allsången. Det blir bara mer och mer uppenbart.