Ikväll åt vi bakad potatis med "kräftstjärtsgojs" hemma hos oss.
Konstigt det där ordet, förresten..."kräftstjärtar". Egentligen sitter man och äter en röv men eftersom det är små söta kräftor bryr man sig inte nämnvärt.

Annat är det med julskinkan. Eller grisstjärtar som det också kallas. Nä, just det. Grisstjärt låter inte alls roligt.

I alla fall. Att låta barn under två år äta bakad potatis är ett utmärkt sätt att lära dem den kända devisen "det är insidan som räknas".

-Nej Ville! Det där är aluminiumfolie. Ajabaja. Det är farligt. Du skall äta det som är där inne. Nej, sa jag. Inte folie. Ät potatisen. Det är den som är god. Nej. Släpp foliet! Potatisen. Titta här! Det är gott här inne.
Det är insidan som räknas!