GISSLAN HOS EN RELIGIÖS SENIORMAFFIA

Vädret var lite halvdant idag så jag och barnen åkte till Vämöparken i eftermiddags.
Tanken var att vi skulle ge grisen och kaninerna mat samt gunga och förlusta oss på allehanda sätt.

När vi kom fram började det emellertid att regna. Det regnade ganska mycket varpå jag snabbt sa åt barnen att det mot all förmodan faktiskt blivit glassdag idag.
I utkanten av parken ligger den s.k kaffestugan, ett ställe som ser ut och luktar så som jag tror att 60-talet såg ut och luktade.
Vi har stundtals bevistat stället men då enbart suttit på deras uteservering. Nu var vi pga av regnet tvungna att gå in i det allra heligaste, självaste lejonkulan.
Eller snarare "de gråa pantrarnas rövarkula", skulle det visa sig.
För därinne fanns det gott om oldtimers, alla lika segfotade, alla lika kaffesugna och dessutom ivriga att ta del av den allsång med Acke Dahlman som utlovats i pressen.
Kön ringlade sig lång utmed den minimala kafédisken och jag vet inte hur ofta jag hörde orden "och du vill väl ha vaniljvisp på den?" uttalas av den flinka servitrisen. Vid 13 gånger slutade jag att räkna.

Jag och barnen hittade ett bord och jag sa åt dem att äta upp sin medhavda mellis innan det var ens tal om någon glass, runt omkring de slitna träborden samlades sedan de kaffesugna.
Det visade sig dock ganska snabbt att de som älskade allsång och Acke Dahlman begav sig åt ena hållet medan vi blev kvar i ett annat rum tillsammans med en medelålders man med norra Europas fulaste byxor (turkos och röd-rutiga) samt hans depraverade hustru. Vidare kom det in en tjock, svart mamma med sina barn, uppenbarligen kringguidade av en reslig man med begynnande flint och Fjällräven-ryggsäck (troligen missionär, han såg väldigt kristen ut, ty han hade nåt sandalliknande på fötterna). Det satt en mycket gammal kvinna med rullator, också. Hon sa inte så mycket.

Mycket riktigt. Efter en stund började den prästliknande Fjällrävenmannen att konversera sina långväga gäster genom att initierat förklara de teckningar som löpte likt en bård runt rummets tak, teckningar från sent 1800-tal, vartefter jag kan se.
"Där har vi Moses. Och den där borta föreställer Jona i valfiskens buk."
En av kvinnans barn frågade om Jesus. Nej, tyvärr, Jesus var inte med den här gången.
Sedan började Acke Dahlman att spela på sitt dragspel om Frithiof Andersson i rummet intill.
De besökande sa något till sin Fjällrävenguide och denne sa stillsamt, efter en stund "ja...det finns många välsignelser".

Jag lyckades inte riktigt förstå vad han syftade på. Kanske Acke Dahlman.
Det var också om denne man som samtalet mellan rullatortanten och mannen med rutiga byxor rörde sig.
"Acke Dahlman är det som spelar" sa rutbyxmannen.
"Va???" sa rullatortanten.
"Acke Dahlman. En väldigt stor radioprofil. Han har allsång"
"Vem?"
"Han var mycket på radion förr. Han är Karlskronit" sa expediten.
"Ja, han kommer väl från Hasslö" sa rutbyxmannen.
"Kommer han från Hasslö?" sa rullatortanten.
"Jag vet inte. Jag tror att han är från Hasslö. Acke Dahlman" sa expediten.

Nu hade jag och barnen klämt i oss den mat vi pallade trycka i oss inklusive glass från Diplom-Is.
Regnet hade upphört. Nu skulle vi äntligen vidare för att mata grisarna.
Vi lämnade kaffestugan och jag vill minnas att det sista jag hörde var expediten som frågade om någon ville ha mer vaniljvisp...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0