Ett jubileum som kommit lite i skymundan är detta:

I år är det tio år sedan Marko Lehtosalo drabbade långa landet Falukorv med sin "Sommar & sol".

Minns när jag hörde den första gången. Var säker på att Dogge Doggelito gjort en Ingmar Bergman och blivit "bred" på gamla dar...men det var det ju inte.

Det var en lite illmarig rappande finne från Stockholm. Markoolio.

I rubriken skriver jag att han är A-kändis. Tvekade en stund men kom sedan fram till att...jo, han har nog på 10 år blivit just det; A-kändis. Nästan alla vet vem han är.

Allsång på Skansen, barn-tv, P3 och kanske mest fotbolls-EM har placerat Markoolio på den breda, folkliga perrong som kallas "A-kändis".

Man måste på nåt sätt ändå beundra honom trots att han är så fruktansvärt usel.

Han kör sitt race, skriver usla texter men plastigt klistriga refränger och har lyckats överleva snart ett decennium i rampljuset. Jämför det med Nordman som hade ungefär 4 år på topplistorna innan de försvann.

En tanke kom till mig ikväll. Jag frågade Sara spontant; -Du när våra barn växer upp och blir tonåringar...vad tror du att Markoolio är för dem, om nu hans popularitet består?

Sara svarade utan att tveka: - Han kommer att vara för dem vad Lasse Berghagen är för oss!

Och så är det nog. Han kommer att mogna, accepteras av allt fler, skriva insmickrande kärleksballader och vara totalt intetsägande 2030. Jag hävdar förstås att han redan är totalt intetsägande men det Sara har sagt känns inte helt orimligt.

Så kanske står den rappande finnen där 2030 - på Skansen (som då ägs av Rupert Murdochs arvingar) och sjunger allsången "Clamour for glamour", The Arks gamla örhänge från åren kring millenieskiftet.

Tål att tänkas på.