Min sambo är maniskt koffeinberoende och måste hälla i sig minst en liter hett kaffe varje morgon för att överhuvudtaget fungera.
"Käften! Prata inte med mig innan jag har fått kaffe. Det yrslar...jag tappar balansen..UT! Ge mig kaffe!" brukar hon uppmana mig och barnen.
Vänligt men bestämt, som det heter.
Eller åtminstone bestämt.



Själv tar jag gärna en kopp java men det är inte så att det står och faller med den bruna drycken.
Dock med ett undantag.
På tisdagsmorgnarna har arbetslaget sitt återkommande möte med stort M.
Det stöts och blöts. Alltid samma frågor. Kreativiteten rinner saktare än mörk sirap.
Då behövs det kaffe.

Jävlar vad med kaffe det behövs.
Som så ofta i detta avlånga land.

Bortsett från finländarna är vi det folk i världen som häver i oss mest av den svarta drycken. Troligen är det kylan åtta månader om året som fått oss att så lätt acceptera kaffet.
Eller så är det gemenskapen, det blir ju så mycket mer prat på jobbet över en rykande kopp.
Vi svenskar är reserverade, tysta och inbundna. Fram med kaffe och munlädret kör igång…



Kaffe var ursprungligen en syndens dryck…det är den kanske fortfarande i vissa hälsokostkretsar…men annat var det på 1700-talet.
Då gick männen i väg till klubbar för att dricka det nyimporterade kaffet. Där satt de, kvällarna igenom och insöp de ljuva dofterna och smuttade på den främmande drycken. Fast alla var förstås inte lika förtjusta. Maureen Waller skriver så här om kaffet i sin bok London år 1700:

”Männen återvänder från kaffestugorna med ingenting som rinner utom näsorna, ingenting styvt utom lederna, inget annat som står ut än öronen och med en sällsam trötthet trots att de säger sig piggna till av kaffet”.

Så gick snacket bland många kvinnor som inte hade tillträde till kaffestugan.

De kaffedrickande männen slog kraftfullt tillbaka:

”Kaffet hjälper oss att åstadkomma ert nattliga välbefinnande genom att det torkar upp de simpla gasbildande vätskor som annars bara skulle förmå oss att prestera i nattkärlet utan att orka genomföra det kraftfulla mandomsverk som era förväntningar kräver…”

Tänk på det nästa gång du tar en kopp kaffe!