GENOM SMÖRIGA GLAS

Denna vår har jag verkligen investerat tungt i det här med solglasögon.
Jag tillhör nämligen den stackars pöbelliknande hög med människor som kallas astigmatiker och är varje sommarhalvår i skarpt behov av solglasögon.

Det har dock ganska lite att göra med uttrycket "the future's so bright I gotta wear shades".
Det har ingenting med coolhet att göra. Vill jag vara cool har jag en gammal basker. Dock inte sommartid.

I alla fall. En tung glasögoninvestering skedde häromveckan på Willys. Hela 79 spänn fick jag punga ut för ett par (i mitt tycke) ordinära glasögon någonstans i spannet mellan Pilotglas och Ray Charles-glas.
Stolt åkte jag hem och satte dem på näsan. Sara tittade på mig en lång stund varpå hon sedan hånskrattar sådär pimpinett med en halvt knuten näve framför käften.
-Du ser exakt ut som han Tommy i filmen Black Jack!

Därefter börjar hon imitera den sliskige, elake, otrogne och ständigt kvinnojagande dansbandstrummisen Tommy, spelad av Carl Kjellgren; -Tja...det är Tommy. Jag har fixat ett hotellrum åt oss...tja..tja..tja...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0