Min sambo Sara har en välsignat tråkig styvmor.

När Sara var liten hade hennes styvmor två favoritlekar som hon ständigt tog till om det skulle lekas inomhus.
Dessa lekar var helt uppenbart till för styvmoderns skull och inte för någon annan.

Eller vad sägs om dessa små förlustelser:

* Dött Lejon.

Denna lek gick i all enkelhet ut på att styvmodern bad S att ligga ner på sängen.
-Vad skall jag göra?
-Du skall vara dött lejon, sa styvmodern.
Och så låg S där. En ganska lång stund.
-App app app app....nu rörde du dig allt, kunde styvmodern plötsligt säga. Döda lejon rör inte på sig....vill du inte leka dött lejon? Var nu ett duktigt, dött lejon så att jag får se...

Styvmoderns andra favoritlek hette...

* Stava

Nej. Det handlar inte om språk.
-Jag vill leka! kunde Sara ropa.
-Jag förstår, kunde styvmodern säga.
-Vad skall vi leka?
-Vi kan leka Stava!
-Vad är det för lek?
-Jo, du förstår....Stava är namnet på en hushållerska. Jag sitter här och läser medan du leker att du är Stava.
-Vad skall jag göra då?
-Ja...vad gör en hushållerska? De brukar väl damma och vattna blommorna,  laga mat och diska...det är vad Stava gör.
Se så. Nu får nog allt Stava sätta igång med att damma, tror jag...

Allt detta har Sara berättat för mig.
Vi brukar skratta åt det tillsammans men egentligen är det något djupt perverterat, tragiskt och felaktigt.
Det måste ha tett sig lite som att vara mitt inne i en Bergmanfilm.