Efter drygt fem veckor på nya jobbet, lyckades jag i eftermiddags få HELA personalgruppen (på vår avdelning) att skratta.
Inget skämt. Ingen ironisk utläggning. Ingen begåvad analys späckad med s.k "wit".
Ingen ordvits, ingen fräckis.
Ingen anekdot.

Det enda som krävdes var en liten, jävla mugg med lankigt Selectakaffe.
Du vet sådana där muggar av papp som rymmer knappt en deciliter kaffe.

Det var en sådan jag hade, stående framför mig på bordet. Under ett samtal med en kollega, känner min kropp att man kanske skulle ta sig en kopp java. Handen rusar fram mot koppen, men eftersom den väger knappt ingenting glider liksom koppen framåt utmed bordsskivan, till bordsskivans slut.....varpå den välter med sitt tämligen heta innehåll...som sedan landar mitt över mitt skrev.

Det blir en gigantisk fläck av kaffe, över gylfpartiet på mina byxor, under grenen och en bit upp över häcken!
Det ser ut som om jag kissat ner mig...tja, den bruna färgen kanske också skvallrar om ytterligare aktiviteter.
Alla viker sig dubbla av skratt, jag står i mitten och är faktiskt ganska cool, som om jag visste redan innan det skedde, vartåt den här eftermiddagen skulle barka...

Med en lätt haltande gång, icke helt olik Dr House, tar jag mig sedan tillbaka till skrivbordet, ackompanjerad av mina medarbetares muntrationer och elaka fnissanden.

Jag tror att jag nu har brutit isen.