DEN HYPERNERVÖSE HYPOKONDRIKERN

Alternativa titlar till detta inlägg kan vara PROPPEN GICK UR eller NU BLIR DET INGET PARALYMPICS FÖR MIG.

Skrev igår om min partiella dövhet, det att jag varit så gott som döv på ena örat sedan i torsdags. I kväll lyckades jag äntligen få tillbaka min hörsel.
Det visade sig nog vara en vaxpropp (kombinerat med en nysning och åtföljande övertryck) som orsakat dövheten.

Efter nästan en vecka med denna åkomma förstår man vilket helvete det måste vara att vara hörselskadad. Speciellt drabbande är det ju om man som undertecknad ständigt försöker sig på att vara kvick och fyndig.
Tanken hänger med men inte kommunikationen. Man sitter som Mrs Richards i Fawlty Towers och ropar förvirrat: What? What? What did you say? Sorry? Pardon?

Dessutom är min hypokondri inte något som underlättar sådana här tillstånd. Tvärtom.
Igår gick jag in på www.netdoktor.se och sökte på "öronsus".

Dumma mig. Varför gör jag sånt? Det räckte med att läsa tre rader om "godartade svulster" (och ännu värre) "elakartade svulster på hörselnerven" innan jag satt där och skakade tänder, livrädd och totalt uppgiven.
Nu verkar det dock som att det direkt överhängande hotet är över.

Visst. Jag erkänner. Det är jag och Woody Allen. Vi är ganska lika.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0