Medvetet eller omedvetet har Elsa uppfostrats i en tradition av god språklighet och med en förståelse för nyttan av ett rikt ordförråd.
Språk är nyckeln till så mycket i livet.
Besitter man ordens makt är mycket av samhällets och omvärldens hinder något mindre att kravla sig över.
Som många generationskamrater är hon heller inte rädd för nybildningar av ord, exempelvis kallar hon "skärp" för "jeanskoppel".
Hon leker också med olika uttrycks betydelser.
Om Ville dricker vatten som han spiller över sina byxor ropar hon: -Titta! Ville har druckit på sig!

Idag kom dock en riktigt charmig och lillgammal passus, när Elsa förklarade för sin bror det nödvändiga i att släppa sin puerila sittvagn och börja röra på påkarna istället:
-Ville! Du kan inte inte åka vagn hela livet, vet du. Du får gå lite själv ibland också. Jag tycker att vi gör så att när du fyller fyra så tar vi och lägger den här vagnen till handlingarna!