JUL, JUL, SPRUTANDE JUL

Man kan fira jul på så många olika sätt.
Vår vän; bonden i Kuggeboda, har levt hela sitt snart fyrtioåriga liv ute på landet, i en bondgård.
När han var tolv år gammal skulle det traditionsenligt firas jul hemma hos mormor några kilometer bort.
Familjen skulle dit.
Mostrar skulle dit.
Morbröder skulle dit.
Ingifta och utsocknes var inbjudna.

Mormor hade ställt till med kalas. Tänk Emil i Lönneberga.
Men - ett litet men jobbigt men - Kalles pappa var tvungen att inseminera.

Ja, självklart KORNA, vad trodde ni, snuskhumrar!
Å ena sidan; kossorna släpper bara till ett visst antal dagar.
Å andra sidan: inseminören är en viktig och upptagen man.

Han hade en liten lucka ledig.
På julafton.
Är man en storbonde av rang så ser man givetvis till gårdens bästa.

Reflektion: För oss som inte är storbönder kanske det kan vara ett något märkligt val att inseminera djur på julafton. Fast - vad vet väl vi?

Människor behöver vad de behöver och kor behöver vad de behöver. På julafton.

Det bestämdes resolut i hemmet att den som var minst behövd hos mormor denna jul var lille Kalle.
Understrykas bör också att Kalle själv var synnerligen pigg på uppgiften så resten av familjen åkte iväg till mormor.

Man kan tänka sig att det mumsades ganska rejält på både skinka och Janssons, skrattades åt rimmen, dansandes kring granén och doppades i grytan.

Men: samtidigt, några kilometer därifrån, satt lille Kalle tillsammans med den väldiga inseminören och sjöng Jul, jul...sprutande jul...  

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0