Mitt under dagens städinsats (se nedan) ropade jag på Sara och sa:
- Du...man kanske skulle skaffa sig en sån där Amanda och rulla runt med...

Sara tittade på mig med ett ansikte föreställande fågelholk och verkade inte fatta nånting.
Sedan frågade hon vad jag menade och verkade väldigt förbryllad.

-Ja...en Amanda...
-Va? Vilken Amanda? Jag trodde att du skämtade. Vad menar du? Vad är det nu för snusk?

Sedan berättade hon att hon trodde att jag menade en kvinna vid namn Amanda.
Som jag skulle rulla runt med.

Så var det ju inte. Det handlade ju om städapparaten Amanda, en slags dammsugare utan el, en platt mojäng med handtag som inuti sig har borstar inte helt olika biltvättsborstar. Man för denna apparat fram och tillbaka över exempelvis mattor så att damm och annat rullas upp av borstarna och fastnar inne i Amandan.
Jag trodde att detta var ett etablerat varumärke. Mina föräldrar hade en Amanda när jag var liten och det var just detta som Sara direkt högg på, när hon fått teknikaliteterna förklarade för sig:

-Hallå! Det där låter ju verkligen 60-tal. Du vet väl att det numera finns små, små smidiga och uppladdningsbara handdammsugare.

Och det är klart.
Sånt har jag ju sett.
På TV-shop.


Så här ser en Amanda ut.