Jag och Sara ägnade stora delar av dagen åt att städa.
Vi dammade och skrubbade, torkade och dammsög, bäddade och spolade.
Utanför fönstret ser jag så plötsligt en skåpbil. HS Städservice står det utmed bilens sidor.
Den stannar vid huset mittemot.

Jag springer ut till Sara i köket och säger:

-HS Städservice är utanför. Skall jag öppna fönstret och vissla på dem?
-Ja...vilken bra idé. Snacka om fräckhet.

Sedan fantiserar vi högt över hur det skulle te sig. Två uniformsklädda killar med kepsar och snor i mustaschen skulle närma sig oss med en frågande min. Vi skulle välkomna dem med ett klämkäckt "goddagens!".
De skulle se ännu mera frågande ut och säga - Eh...var det inte nummer 20? Det står så på lappen...
Vi skulle självklart vifta bort allt sådant och dra in dem i lägenheten.
Jag skulle presentera mig som den pensionerade amiralen Heinrich Adlersporre med min paranta maka Sigrid.
Sedan skulle jag vifta lite diffust med min imaginära ridpiska.

Kanske skulle killarna ifrån HS Städservice undra över hur vi kunde se så pass unga ut.
Då skulle jag dra mig lite i min påhittade monokel och sedan lovprisa den georgiska yoghurten som jag levt på i hela mitt liv.
-Det är den som lyckats få mig så här ung och vital. Ni kan börja med badrummet. Se så! Se så!

Allt detta hände nu inte.
Istället plockade jag fram en svabb ur städskåpet och Sara fortsatte med att damma köksluckorna.