Sara skulle jobba hemifrån häromveckan och gav mig följande morgoninstruktioner:

-Väck mig 8.30. A kommer hit 9.30 och då skall vi börja med frukost innan vi sätter igång. Snälla köp hem lite rolig frukostmat, baguetter vi kan värma och nåt gott pålägg, stark ost och nån god marmelad. Och så kan du köpa sånt där nymalet kaffe som du maler i maskin i butiken...

Sagt och gjort. Natten föll. Gryningen kom. Jag hade lämnat barnen på dagis och skulle nu handla frukostmat till sambo med kollega.
Det gick relativt bra. Jag köpte två paket baguetter, cheddar, salami, mjölk och smör. Nu var det bara det nymalda kaffet kvar.
På Cityhallen har man en av Zoegas sponsrad kaffemalningsmackapär stående intill ett rikt utbud av lite finare kaffebönor.
Bönor från Kenyas blåa berg, Etiopiens spruckna savanner, Colombias bördiga plantager och Helsingborgs frodiga buskage.
Eftersom det var en etiopier som uppfann kaffebönans smakrikedom gick jag så att säga till ursprunget och slevade upp en rejäl laddning etiopiska bönor i en avlång påse av papp som tillhandahölls för ändamålet.

"Se till att luckan ligger mellan påsen och skenan" stod det på en lapp. Jag tog den halvfulla påsen och tryckte den på plats.
Märkligt nog ville den inte sitta fast. Herregud tänkte jag, hur skall malningsgrejsemojsen kunna nå ner till bönorna nu?
Jag måste nog hälla på mer bönor. Nu hade skenan kontakt med bönorna, men det krävdes då att jag så att säga höll påsen på plats.

Jag startade maskinen. Det blev ett jävla liv. Vrooom-vroom-vroom lät det. Med bönorna i påsen hände ingenting.
Jag slog av maskinen, kollade i påsen. Nej. De låg där så beskedligt.
Kanske måste jag trycka upp påsen mot skenan när maskinen är igång?
Något inom mig sade att jag var helt ute och cyklade och svetten började sippra fram mer och mer då malningsmaskinen från helvetet började att väsnas framför mig, där jag stod med bönpåsen hårt upptryckt, ja liksom maniskt pressad mot maskinen.
Vroom-vroom-vroom.
Personalen som gick förbi såg lite frågande ut.

Jag tittade i påsen. Inte alls något nymalet kaffe. Bara stora, feta bönor från Etiopien.
Jag gav upp, ställde påsen med sitt dyrbara innehåll vid maskinen, tog ett vanligt paket kaffe och gick mot kassan.

Väl hemma förklarade Sara (när hon slutat skratta) vad som blivit fel.
Tydligen skall man ta påsens innehåll, hälla det i maskinen, fästa påsen vid skenan och slå på strömmen.
Möjligt att jag sett någon göra så nån gång men detta är världsliga saker som jag inte lägger på minnet.
Skall be Zoegas sätta upp en tydligt textad lapp. Kaffemalning for dummies.