EN SKOG, EN SJÖ, EN SPORTSTUGA

Det är nåt visst med svenska sportstugor.
Rödmålade står de där mitt i skogen, tillyxade av trä, wellpapp och inläggningsmattor från anno dazumal.
De luktar svett och gammal apelsinlemonad.

Förra veckan övergav vi kusten för att resa inåt land.
Vi begav oss till Bastasjö, en vackert belägen sjö uppe i skogen utanför stan.
Där lät vi barnen springa runt i grönskan, samla kottar, kasta stenar i vattnet, plaska med fötterna och grilla korv.

Det var en riktig idyll och att gå omkring i Bastasjö var som att förflyttas till 50-talet.
När man såg den röda sportstugan med tillhörande veranda nere vid grillplatsen, var det som att traska omkring i en luggsliten och sönderläst sommardeckare av Stieg Trenter.

Liket påträffades strax nedanför sportstugan. Fru Alhgren, en maskinskriverska på Electrolux, var den som hört av sig och larmat polisen. Försiktigt stod nu Vesper Johnson och petade i marken. Han letade efter fotspår men ett stilla regn hade för evigt suddat ut alla tecken på närvaro. Kvar fanns bara den vitmålade kontur som avslöjade hur liket hade legat, då det påträffades.

Det är så stillsamt och så helyllesvenskt med insjöar.
Den rikliga vassen, de nedåtböjda träden vars löv liksom söker sig ner mot vattenytan, de guppande näckrosorna.
Lugnet, stillheten.
Tystnaden.

-NEJ, VILLE! NEJ! DET ÄR MIN PINNE. JAG HITTADE DEN FÖRST!
-UUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!


Utsikt från grillhyddan, sportstugan ligger på andra sidan vattnet...

Sara - som uppfostrar våra barn till att bli exakt likadana naturmuppar som hon själv - undervisade i både flora och fauna.

-Titta! Ett hallon!
-Ville plockar björnbär.
-Nej! Du får vänta. De är inte mogna ännu.

Själv är jag helt ointresserad av både växter och djur. Jag ger fan i fall det handlar om en skäggdopping, en fink, en fånk, en flygross, en ejderborre eller en gåstruls...för mig är de alla lika. Möjligen kan jag skilja ut en sothöna. De ser ut som han, fantomen på Operan...Mikael Samuelsson...nå nå..

Vill ändå visa att jag hänger med någorlunda.
På väg tillbaka till bilen, förnimmer jag en söt och lite fuktig doft.
Modigt säger jag:
-Ahh....känner ni doften...det luktar svamp...
Sara, som går bakom mig, stannar upp och kisar med ögonen som Clint Eastwood brukar göra i Spaghettiwestern-filmer.
Sedan säger hon långsamt:
-Det luktar huggorm....

Kommentarer
Postat av: Kerstin

Jaha? Ni verkar lika samspelta på detta som jag och min man...

2009-07-29 @ 18:32:01
URL: http://osloskanskan.blogspot.com
Postat av: Petra

Hahaha härligt att höra att ni fortfarande är rörande överens om saker o ting.

2009-07-30 @ 00:27:18
URL: http://petraedlander.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0