De senaste tre åren har jag - då jag drabbats av lättare förkylningar - fått lite röstproblem.
Just nu är jag inne i en sådan period. Rösten låter sträv och hes...det är ganska skönt...man kan med lätthet sjunga Elvislåtar utan att behöva tänka på magstödet. Det låter runt, dovt och lite skorrande.

Baksidan är dock att detta är ett övergående stadium. Jag vet med bestämdhet att rösten snart ändrar karaktär, små målbrottsfalsetter kommer att bryta sig igenom den kompakta ljudmattan och rösten kommer att börja svaja.
Till slut låter jag som Refaat El-Sayed, om du minns.



Lite gnällig. Lite ledsen...som ett gråtande barn...
Men sedan en dag - som genom ett trollslag - släpper det och rösten återgår till sin vanliga karaktär (Per Sinding Larsen minus det nasala och den breda skånskan)