Jag och Sara har aldrig fattat det här med camping. Vad det är som gör att människor frivilligt klämmer in familjens alla fyra personer på en yta motsvarande en madrasserad cell på Kumla ätande vita bönor ur burk för att sedan diska i plastbalja eller "koppla av" i ett förtält, dallrande av fuktig värme och kondens?

För att inte snacka om att sova inklämd på en smal och troligen hård soffa eller lägga ut gigantiska summor på bensin för att kanske hamna på ställen som Säffle, Mjölby eller Mellerud?  
Alltid uttittad, aldrig ensam med regnet droppande in över förtältets ena läckande flik i taket? Skrikande barn, skällande hundar.
Kanske är det för lite vikingar i oss, kanske är det mer urbana kulturnördar av lägre medelklass...

Jag har annars en fördom om den typiske camparen som en ganska välbeställd villaägare ur medelklassen.
Just därför är det konstigt att en person som äger ett helt hus, sommartid finner sig i att bo på en yta mindre än herrtoaletten på den lokala pizzerian.

Ännu konstigare är det att denne villaägande campare låter sig hunsas så till den milda grad.
Hemma i villan kan de göra vad de vill...jag är herre över mitt eget hus, säger de....vill jag kissa i trädgården gör jag det...jag äger inte bara huset...jag äger den markareal som omger villan...jag är en fri man i den fria världen osv osv...
Sedan - så fort campingsemestern börjar - då får samma person finna sig i att bli åthutad olika förbudsskyltar; tomgångskörning förbjuden, ingen engångsgrill här, maxhastighet 20 km/h, mata ej fåglarna, kasta enbart brännbart avfall här, i denna tunna lägger vi enbart grillkol...ENBART grillkol...glöm inte det. Vet hut. Håll tyst på kvällen, kör sakta, visa hänsyn!!

Är det kanske en masochistisk ådra hos camparen...att de vill bli dominerade?