Min fyraårige son är inte materialist i avseendet "måste ha" utan mer i avseendet "har fått och släpper aldrig taget".
I ett anfall av simpel nostalgi köpte jag honom två playmobilgubbar idag, ty sådana finns uppenbarligen fortfarande ute i handeln.
Playmobil, detta billiga lego-plagiat från 70-talets Västtyskland.

Nu funkar det så med Ville att om han får någon ny leksak (eller nyckelring, eller studsboll, eller bok) måste han ligga och trumla denna sak i sängen; följdaktligen sover han nu med sina två riddare av plast på huvudkudden.
De är oskiljaktiga, i åtminstone två dygn.

Tänk om andra män som förvärvar saker hyst samma gränslösa, fysiska passion för föremålet.
Det skulle se ganska kul ut.

Tänk dig exempelvis att styrelseordföranden i Pernod Ricard dagarna efter att de köpt AB Vin & Sprit tvunget velat dela säng med en flaska Absolut Vodka, eller om Victor Muller kanske ligger i pyjamas, nattmössa och en liten leksaks-SAAB tätt tryckt mot bröstet varje natt.