Under vår nyligen avslutade semester bodde vi några nätter på ett ganska halvsunkigt vandrarhem på Öland.
Det var samma ställe som förra året. Slitet men charmigt. Gamla möbler, våningssängar, självhushåll.
Mycket barnfamiljer, många danskar och holländare.

Sista natten drömde Sara något väldigt märkligt, sa hon.
Hon drömde att en stor, amerikansk limo rullade in mot vårt vandrarhem och ut kom ingen mindre än Diana Ross.
Eller rättare sagt; alla på hotellet såg direkt att det var Diana Ross fast hennes kropp var väldigt förändrad.
Hon var skrynkligare och mycket, mycket fetare. Cortisonsvullen likt Elvis sommaren 77.
Hon svettades ymnigt i sina slitna, trådiga och solkiga scenkläder från tiden med The Supremes.
Ross svepte in på hotellet och tog genast plats, hon skrek och domderade, hade diverse olika krav som hon ljudligt berättade för hotellpersonalen.

Hon verkade dessutom speedad, ingen på hotellet kunde sova när den feta och svettiga Diana Ross envisades med att i raketfart gå omkring och waila i hotellkorridoren.
Drömmen slutade med att Ross kommer in i vårt rum; uppjagad med eldig blick, doftande vodka och sjöblöt av svett.
Hon börjar bråka med Sara och mer eller mindre skäller ut henne över hur hon behandlar sina barn. Ross klargör att det nu får vara slut på den här misären och säger att hon kommer att ta med sig Elsa och Ville hem till Amerika.
Hon tänker adoptera/kidnappa våra barn och det är då slagsmålet börjar.

Sara och Ross slåss hejvilt som nånting tagit ur en Bondfilm, en riktig catfight...hela tiden får Sara små tussar av Ross svintoliknande hår i munnen och när hon vaknar håller hon fortfarande på att spotta ut resterna av den väldiga sångerskans toviga hårtussar innan hon inser att hon är vaken, att det hela bara varit en dröm.
En väldigt sjuk dröm.