Vi vaknar runt nio.
Vi äter frukost bestående av kaffe, macka, barnen får fil med jordgubbar.
Sängbäddning, diskplock.
Strandväskan packas.
Kylväskan packas.
Vi beger oss till stranden (hittills har vi avverkat Stumholmen, Dragsö, Saltösand, Långö, Skönstavik;"den nya stranden" som Elsa säger eftersom vi aldrig varit där förr, Kuggeboda och Studentviken.)
Vi badar (nu är vattnet så behagligt att t.om jag tar tre-fyra snabba simtag för att sedan springa upp på land)
Vi äter lunch.
Vi badar, barnen leker, vi läser (just nu läser jag Roger Moores självbiografi, det känns lagom djupt) och solar.
Vi fikar (mestadels kex eller frukt).
Vi badar lite till eller dåsar i värmen.
Tar oss hem, fixar så lättlagad middag som möjligt.
Hemmabaren brukar öppna runt 16.30. Iskall dryck är aldrig fel.
Barnen leker sedan nere på gården, ibland tar vi ett kvällsdopp.
Barnen får vara uppe ända till 21.30 (i vår värld är detta formidabelt sent).
Sena kvällen spenderas på balkongen, undantagsvis framför någon obskyr b-film från 1979 som sänds via någon av våra mindre sparsmakade kanaler.
Man däckar runt 23.30; utmattad men nöjd, vetande att det snart stundar ännu mer sol och värme; helt utan krav eller tider som måste passas...

Det enda som skiljer oss från den ko Beppe Wolgers skrev om, är att vi sällan idisslar.
Skulle vara de salta pinnarna och ölkorven, då...


En bild som inte alls hör i hop med texten men som ändå är ganska skön...