Min vän (och tidigare kollega) Bosse Gustafsson har kommit ut.
Efter åtta år som obehörig lärare på en svensk gymnasieskola är det dags att slänga masken och visa sitt rätta ansikte. Bosse (med trettio års erfarenhet av journalistik) har nämligen dokumenterat hela sin tid som lärare i form av dagboksanteckningar.

Resultatet har blivit en bok vid namn Fy fan va vi e bra.

Det är en rasande rolig skildring av tillståndet i den svenska skolan 2010 - den enda arbetsplats i Sverige som en minister öppet stämplat som flummig.
Frågan som Bosse ställer är hur mycket sanning det ligger i ett sådant påstående. Boken handlar självklart också om synen på pedagogik och lärarnas kompetens. Vilka egenskaper kännetecknar en bra lärare och är man automatiskt en bättre lärare med större förmåga att ta itu med olika sociala situationer, bara för att man har en pedagogisk utbildning?
Bosses bok visar att lärare - tvärtemot medias bild av ett högstående, oantastligt skrå - är som folk är mest.
Det finns gudabenådade pedagoger som brinner för sina medmänniskor och ger dem all den kunskap och det engagemang de behöver, men det finns också riktigt lata drägg som helst av allt hade mått bäst av att omplaceras.

I boken möter man trasiga elever, läser om alla oförstående kommentarer från skolledning och politiker, om neddragningar och inköpsstopp som präglar verksamheten men också om all den värme och gemenskap den svenska skolan hyser.
Resultatet blev en bok som är en brandfackla i debatten om lärarlegitimationer, ordning i klassrummen och det faktum att en människa utan formella meriter i ämnet pedagogik får betygsätta hundratals elever utan att någon reagerar.

Det är även en varm text om utsatta elever som svikits av vuxenvärlden; ofta sprängs det in elevernas egna texter i boken - vissa texter blir direkt brännande ur många aspekter.

Läs gärna mer på hemsidan www.fyfanvaviebra.com där den även går att köpa.
Du kan även följa Bosses blogg om boken.

Fy fan va vi e bra - ett angeläget boktips så här i studenttider.