Jag har köpt en liten vårpresent till barnen; varsin håv.
Kan redan nu ser hur de sveper runt med sina håvar i vattenbrynet medan vi ligger på stranden och tittar på.
Kanske ropar vi:
-Hittar ni nåt?
Och barnen kommer att ropa tillbaks:
-Nej. Inte än...

Grodyngel eller fiskar eller stenar eller ölburkar eller vad man nu skall fånga i sin håv.
Ville ville omedelbart testa sin håv.
Nere på gården.

-Jag skall fånga fiskar! ropade han.
-Nej. Det finns inga fiskar på gården. Du får fånga fjärilar, Ville! skojar jag till det.
-Jaha, jag får fånga fjärilar.

Några minuter senare passerar jag fönstret inne i Elsas rum och ser vad som händer nere på gården.
Han flaxar med armarna, den stackars håven far som en skitig disktrasa högt uppe i luften i sin jakt på imaginära fjärilar.

Till slut får han napp.
En orange skumgummiboll fastnar i håven.
Det känns som sommar.