Något som egentligen kanske inte förvånar, med tanke på att han växt upp i en minst sagt medieintresserad familj och tycks omge sig med nästan enbart kvinnliga programledare som livskamrater.

Vad jag har förstått med åren är Niklas Strömstedt också en väldigt rolig man med viss förkärlek för torra vitsar av det brittiska slaget och underfundig ironi, exakt så finurlig och tänkvärd som personer som jag vill ha den.

Att man inte greppat detta tidigare beror förmodligen på att Strömstedt genom åren gett oss ganska svårmodiga - alternativt väldigt töntiga - låttexter där bilden av hans rätta jag inte fått tillfälle att lysa igenom. Jämför gärna med Mauro Scocco som också - trots sitt patenterade vemod - kan fälla de mest dräpande kommentarerna av ironi omkring sig.

Om detta är de nu inte ensamma.

Något av det roligaste i premiärprogrammet med Ola Salo är när Niklas frågar honom vilken svensk artist han skulle önska gjorde en cover på The Ark.

-Carola, svarar Salo direkt.

-Jaha...villken låt?

-Breaking up with God!

Och publiken skrattar. Tanken svindlar självklart. Detta skulle troligtvis aldrig kunna ske.

Men visst vore det häftigt. Visst vore det formidabelt underhållande om Carola blott för några minuter kastade bort sin förbannade bibel och bjöd på lite självdistans.

Fast förmodligen krävs det - för att Carola skall fatta begreppet självdistans - att det står några rader om det  i den heliga skrift.

Vilket det sannolikt inte gör.