DEN ELFTE SEPTEMBER

Så här efter tio år börjar det bli dags att avslöja sanningen om tisdagen den elfte september 2001.
Jag arbetade vid denna tid som programledare på en av de där grälla, poppiga och sybaritiska musikkanalerna på radion, och jag arbetade i Karlskrona, ty detta utspelade sig på den tid då det fortfarande fanns lokala musikkanaler i Sverige.
För att ha någon slags framförhållning inför hösten (detta avhandlade främst vilka nya, spännande och jättelätta tävlingar vi skulle ha i radion) bestämde vi oss för att konferera på Hotell. Man skulle kunna kalla det kick off, men eftersom vi var programledare och inte säljare, ingick det ingen sprit efteråt.
Datumet spikades till den elfte september. ALLA (med betoning på alla) skulle vara med; tiden var begränsad och för att få ett så effektivt möte som möjligt bandade vi nästan hela den tisdagen; det som hördes i radion var med andra ord förinspelat, en teknik som ofta även i denna dag nyttjas av den kommersiella radion.
Folk från både Kalmar och Karlskrona sammanstrålade sedan för detta superviktiga möte på neutral mark, långt inne i den småländska urskogen. Alla mobiler var avstängda, vi skulle inte behöva bli avbrutna av någon säljare med någon trivial fråga om någon trivial reklamspot som någon trivial kund tecknat ett trivialt kontrakt om eller liknande.
Till saken hör att radion sände uppdaterade nyheter från TT varje heltimme hela dagen. Klockan 15 lät de nyheterna väldigt uppjagade och angelägna, med all rätt då två flygplan flugit rakt in i de båda tvillingtornen på Mahattan.
Men eftersom ingen fanns på plats och det som sades i radion redan var inspelat, rullade så klart sändningen vidare som om inget hade hänt. Någon av de extrasändningar som TT erbjöd oss kunde heller inte levereras, då ingen fanns på plats.
Vid en paus för kaffe och banan på det där konferenshotellet slog vår programchef av slentrian på sin mobiltelefon och hittade 12 missade samtal eller nåt i den stilen. Det var en säljare som i Karlskrona uppmärksammat vad som pågick via internet och nu lite spydigt undrade vad det egentligen skulle krävas för att redaktionen skulle avbryta ett viktigt möte. -Vadå? undrade vi när vi ringde upp honom. -Ja, två flygplan har kört rakt in i Wold Trade Center och husen håller på att rasa, blev det lakoniska svaret.
Därefter gick allting mycket hastigt. Jag kan tänka mig att scenen när vi alla reser oss från konferensrummet och gemensamt rusar ut mot de tv-apparater som stod på i en närbelägen gymlokal, starkt påminner om scenen i Emil i Lönneberga då pigan Ida berättar att Emil är full.
Sedan stod vi gapande och såg Tv4 och CNN som visade förödelsen. En kall känsla av ofattbarhet.
Därefter lämnade vi hotellet ganska kvickt, åkte hem, gjorde vad vi kunde för att få fram nyheter kring de världsomstörtande händelserna. Eftersom vi var en musikstation är självklart musiken extra viktig vid såna här tillfällen. Den får inte under några omständigheter framstå som stötande eller provokativ.
Därför plockades alla låtar som handlade om New York, flygplan, död och förstörelse bort ur spellistan.
Morgonen den 12 september missade vi dock en. Lisa Miskovskys What If...
Texten som ursprungligen löd...
"but what if a plane crashed down,
what if the sky grows to dark
would you ever see the spark...
...ändrades senare så att orden "a plane" ersattes med "our love"...

Kommentarer
Postat av: Programchefen

Gåshud är resultatet efter att jag läst din blogg. Satan så väl jag minns...

2011-09-11 @ 14:56:39
Postat av: walker

Intressant och småkul minne från 11/9. Det verkar faktiskt vara sant, att alla minns exakt vad dom gjorde den dagen när det hände. Självklart var musikvalet viktigt då, dagarna efter attentatet är totalt unikt i svensk mediahistoria. Som jag minns det plockades samtliga program bort ur tablån om det fanns en minsta koppling till NY, t ex Vänner, Seinfeld och Sex & City fick ryka den veckan. T.o.m TV3 försökte sig på att vara seriösa då.



Och som du märker har jag återkommit i etern, min kära dator har återfunnits! Kanske inte ska kalla försvinnandet det en katastrof med tanke på jubileet.

2011-09-11 @ 19:21:20
URL: http://dagdrivarklubben.blogspot.com/
Postat av: Nonsensakuten

Programchefen: Minns också hur förbannad du var över säljarens raljanta spydigheter...



Walker: Såg det. Välkommen tillbaka till sybehörsrymden..Björn Skifs hade en låt som rullade flitigt sensommaren 2001. Den hette New York City's waiting och var bland de första att snabbt strykas ur spellistan.

2011-09-11 @ 19:59:20
URL: http://nonsensakuten.blogg.se/
Postat av: Jonas (SEX NOLL TVÅ)

Walker, det var ditt own private 9/11 så vi har full förståelse för liknelsen vid en katastrof.

2011-09-11 @ 23:13:41
URL: http://sexnolltva.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0