LÄS DETTA! DET ÄR ETT MÅSTE

En död mås är en bra mås.


Fjorton år i en kuststad som Karlskrona har lärt mig hata de små gråvita bestarna med sina nerknarkat stirrande, pissgula ögon, fula vingar och fruktansvärt pinnsmala ben.
Dessa ettrigt högljudda fridstörare som gör sig påminda just vid denna tid på året; den tid då man precis hunnit glömma dem.

Nu dyker de upp! Man hör det på deras patenterade skränanden, som om de vill ropa "jagärvakenjagärvakenjagärvaken" eller "härärjaghärärjaghärärjag" till allt å alla, paralyserade av sin egen (i mitt tycke högst självpåhittade) betydelse för samhället och kretsloppet.
Det hela känns ovant till en början, man har ju alldeles nyss råkat glömma bort hur de beter sig, men i samma stund som man hör deras läte och ser dem cirkulera i luften ovanför en, vet man att allting snart är förgäves.
De satans odjuren kommer att vinna även den här gången, även i år blir det de som avgår med segern.

Deras patetiska säsong ser ju ut så här. Först alltså detta pockande på uppmärksamhet, alternativt tillkännagivande av sin egen existens.
Sedan, framåt maj, är ju tanken att de skall hitta en partner.
Och här snackar vi inget berusat kvart i två-ragg; nej...måsen går grundligt till väga. Planen är att så irriterande som möjligt skrika sig till en kärleksrelation. Skulle en människa bete sig på samma sätt och ragga som en mås på krogen genom att skrika det allra högsta och gällaste man kan, skulle framgången utebli helt, så mycket kan jag säga.
När måsen sedan efter detta evinnerliga decibelbrottande lyckas finna en partner, infaller det riktigt roliga.

För då måsarna gökat (hur nu det går till) återfinns i ett bo ett antal små fula ägg som måsmamman ser som sin viktigaste uppgift att skydda tills dess att skalen kläckts. Detta är inget onaturligt utan tvärtom en instinkt jag unnar dem; det gör dem mer tja, mänskliga är väl fel ord men de får lite av min sympati åtminstone.
Något man verkligen inte kan säga om måspappan. Han är bara värd mitt förakt ty hans uppgift blir nu att ständigt kretsa ovanför boet, fixa fram käk åt familjen (alla måsar är förresten kristdemokrater, det kanske du inte kände till men så är det...de har äggstra höga vårdnadsbidrag vilket förklarar varför måsmamman är så passiv under ruvningen) och angripa alla som kommer för nära boet.

Nu är ju det här "för nära" en fråga om definitioner.
Vi människor tycker nog att ett avstånd på femton meter eller mer är ganska rimligt medan Pappa Mås ser allt annat än en kilometers radie kring boet som ett integritetsbrott och ett inklampande på måsarnas (återigen självupplevda) revir.

För att uppmärksamma oss stackars varelser med två ben, fungerande talorgan och en väldigt stor hjärna på att vi kommer för nära (dvs mindre än femton meter) måsmammans äggschäslong, flyger måspappan fram och skriker som i extas samtidigt som han gör våldsamma utfall mot oss i syfte att klösa ögonen ur oss eller riva oss i håret.
Vår integritet ger måspappan blanka fan i, för att uttrycka sig lite grovt.
När väl sedan denna paniska period av fjäderfäskräckvälde är över kan vi se fram emot en lång sommar då hela familjen mås gör sitt bästa för att flyga i cirklar ovanför ont anande människor och sporadiskt bajsa dem i huvudet ackompanjerat av ljudet KRAAA-KRAA-KRAA.
Här har programmet Outsiders i Kanal 5 verkligen missat några karaktärer.
Snacka om perversion.

Nej, detta med måsar är ett evigt gissel i de flesta kuststäder (möjligen inte i Skanör-Falsterbo där man väl mer kan prata om ett gässel) och varje år gör turistande inlandstyskar från exempelvis Bonn misstaget att MATA de fruktansvärda asen (måsarna alltså..inte tyskarna) vid uteserveringens bord.
De gör det i tron att mätta de små, små pippifåglarna som är så söta när de säger pip-pip-pip.
Problemet är bara att det tar 13 sekunder innan en jäkla mås landar på matbordet och den måsen låter som bekant KRA-KRA-KRA!! Och den måsen fräser och stirrrar och bajsar.

Nej, enda lösningen är väl att kraftigt minska beståndet med så kallad avskjutning.
Något som också skulle kunna bli en lokal happening, en veritabel folkfest; en slags blekingsk måsskjutarfestival där den karlskronit som under en hel vecka lyckas ta död på flest måsar, vinner en weekendresa för två.
Varför inte till Mås-kva?

Kommentarer
Postat av: nipe

Haha! å nu väntar jag med spänning på uppföljaren, där du beskriver säsongen för det näst mest hatade djuret i Blekinge - fästingen. Självklart torde väl weekendresan i det fallet gå till Varberg eller Älvsborg...

2012-04-19 @ 21:17:38
URL: http://enlitenplatsietern.blogspot.com
Postat av: Mattias

Ha ha...Varberg eller Älvsborg...skarp analys. Ja, kanske att jag skriver av mig omkring de små satans krypen. De är nämligen omöjliga att ignorera och kan vara direkt farliga, trots att deras slogan som bekant är det förljugna: Fäst ingen större uppmärksamhet vid mig.

2012-04-19 @ 21:30:41
URL: http://nonsensakuten.blogg.se/
Postat av: nipe

hahahahahaha, tänkte faktiskt tillägga att "men det är kanske inte nåt att fästa nån större uppmärksamhet på"...

Ett kryp man inte blir fäst vid, utan tvärtom.

2012-04-20 @ 22:08:48
URL: http://enlitenplatsietern.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0