Hans Holmér, alltså.
Vilken nolla han var.
Har precis börjat läsa hans bok om Palmemordet skriven 1988 och har hittills inte kommit särskilt långt.
Knappt kommen till kapitel två har jag dock redan lärt mig följande:
1.
Stockholmspolisen var snabbt på plats. 23.21 sköts Palme. 23.23 var de första poliserna på mordplatsen. Samtidigt som det uppstår ett virrvarr när poliserna skall parkera sina bilar rätt, håller mördaren på att i full karriär fly trappan upp till Malmskillnadsgatan. Ett försprång som visar sig vara ödesdigert för polisen som sedan begår det ena misstaget efter det andra, uppgifter som torde vara tämligen bekanta för läsekretsen. Bland annat är det två privatpersoner som hittar de båda kulorna på marken.
2. En bok om Palmemordet skriven av Hans Holmér verkar först och främst dock handla om Holmér. Inte utan stolthet skriver han om hur han vaknar upp på Scandic hotell i Borlänge den 1 mars 1986 på väg till ännu en Vasaloppstart. Det skulle i så fall innebära den 18:e Vasaloppsstarten i rad (!) för den vältränade 56-åringen.
3. Trots att han befinner sig långt från händelsernas centrum lyckas han ändå snabbt ta kommandot genom några kvicka telefonsamtal för att delegera och beordra sina mannar. Likt en general Patton i skidoverall.
När han väl är tillbaka i Stockholm är det uppenbart att han har kommit likt en frälsare för att ställa saker och ting till rätta. Fram med presskonferensbordet, tusentals mikrofoner, två flaskor Ramlösa, lite smink och världens alla tv-kameror ty snart gör han entré, verkar vara sensmoralen då Holmér avslutar det andra kapitlet med orden:
"Klockan 10.50 stiger jag in på ledningscentralen och meddelande går ut att jag tagit över ledningen av spaningarna". Strö palmblad, bred ut kläder...
Jag kan tänka mig hur det rullar på. Ett långtråkigt tuggande om olika vapen, fantombilder, säkerhetsangivelser i procent, avlyssningar och PKK.
Mordet var enligt boken välplanerat av en grupp individer, idén om en ensam galning förkastar Holmér redan i inledningen, detta håller jag med honom om. Jag har aldrig trott att Christer Pettersson var den som sköt Palme.
Hans PKK-spår ger jag dock inte mycket för.
Att mordet hade politiska motiv anser jag däremot vara rätt självklart. Troligen rör det sig om en sammansvärjning av diverse högerextrema element.
