EN TYST MINUT

Elsa och Ville skaffade fiskar i julas. 
 
Eller rättare sagt; jag köpte fiskarna åt dem som julklapp.
Ett harmlöst tidsfördriv och en färgklick att ha på byrån strax innan väggen tar vid. 
Fyra stycken. En orange, en vit, en svart och en brun. 
 
Den bruna dog i helgen. 
Det var en mal och vad jag förstår var enda anledningen till att vi köpte denna osedvanligt tråkiga fisk att den har en viss "rengörande effekt" som akvariemannen uttryckte det.
Malens jobb var att suga på glaset, hålla skålen ren.
Nu är han död. 
 
Barnen blev självklart ledsna och alla mina försök att muntra upp dem landande fel. 
- Han har ju faktiskt varit lite onor-mal den senaste tiden. 
- Är han död? Tres mal som fransmännen säger. 
- Synd att han dog men samtidigt, tyckte ni inte att han var lite malplacerad? 
 
Barnen gav mig fyra onda ögon. 
 
När en familjemedlem av den här sorten dör känns det självklart att ordna någon slags minnesceremoni. 
Elsa och Ville tog därför fram en gammal tändsticksask, placerade den alltjämt fuktiga malen i den och begav sig ner på gården. 
 
Senare fick jag veta att de grävt ner den strax bortom dörren till källaren. 
Det hade varit en stillsam tillställning. 
Efter att rabattens karga jord strötts över det fuktiga paketet av papp, föreslog Ville att de tillsammans skulle hålla en tyst minut för malen. 
Han berättade: 
 
- Efter ett tag viskade jag sakta för mig själv: jag går och fiskar...och tar en tyst minut...
 
Malen hade ett namn.
Han hette Pricken.
Han hade ett liv.
Han hade en död.
Han fick sin tysta minut.
När jag tänker på honom kommer jag för alltid att minnas tystnaden.  

Kommentarer
Postat av: Anonym

Malen är i akvariet vad The Wolf är i Pulp Fiction

2015-02-03 @ 07:54:37
Postat av: Erik Brunnegård

Kommentaren om The wolf var min

2015-02-03 @ 08:42:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0