DEN KOMPLETTA GUIDEN TILL PRATMAKARNA

Var humorn annorlunda förr? 
Skrattade man åt helt andra saker 1973 än vad man gör i dag? 
 
Detta är frågor som kräver ett vetenskapligt svar. Därför har jag på helt frivillig basis tagit mig igenom 28 minuter av tv-programmet Pratmakarna med sändningsdatum den 30 mars 1973. 
 
Pratmakarna producerades av TV2 Nöje och var ett slags maraton i usla vitsar, presenterade av ett antal propert klädda män framför en röd ridå och en publik i lustiga frisyrer som skrattade pliktskyldigt var 30:e sekund. 
Många (inte minst de medverkande som överlevde 70-talet) vill nog göra gällande att detta var en slags föregångare till stand up-komiken. Andra - mer verklighetsanknutna - åskådare ser i Pratmakarna en förlaga till det på 80-talet så populära kortprogrammet Har du hört den förut? där Margareta Kjellberg och Ewert Ljusberg samlade ett gäng fryntliga jeppar på en immig och svettig pub i Sundsvall
 
Skillnaden är givetvis formen. Medan Har du hört den förut? var folklig och burdus gav Pratmakarna sken av att vara världsvan och elegant. Nästan alla bar exempelvis fluga, blanka skor och kråsskjorta. 
 
Pratmakarna sändes i två omgångar, en på 70-talet och en på 90-talet. Den senare produktionen innehöll sådana komiska genier som Uffe Larsson, Jarl Borssén och Johannes Brost. 
Jag tänker dock koncentrera mig på 70-talsversionen. Dels eftersom den är den ursprungliga, dels eftersom Roffe Bengtson är med. En man som väl får betraktas som lite av motorn i programmet. 
 
Rolf Bengtson blev bara 45 år men hade en lång och intressant karriär med debut redan som 14-åring. Med tiden fann han sin karaktärsroll som rundlagd, dryckesglad och burdus komiker.
Man kan säga att han var något av 70-talets svar på Claes Malmberg även om såna jämförelser per automatik haltar.
 
Samtliga medverkande i 1973 års upplaga av Pratmakarna hade sina tydliga roller. 
Roffe Bengtson var den sjavige suputen som såg ut att ha kammat sig med en elvisp. 
Arve Opsahl den friske och frejdige norrmannen, ofta med ett passande utanifrånperspektiv. 
Carl-Gustaf Lindstedt var den folkliga clownen, personen som tilltalade den breda massan. 
Stig Grybe den förvirrade tänkaren, ofta the voice of reason i kvintetten. 
Och slutligen Mille Schmidt som den lite fjollige, lismande småskollärartypen. En vattenkammad, intellektuell person.
 
Innan jag inledde min tittning av det här avsnittet hade jag vissa fördomar. Jag tänkte att nästan alla vitsar som hann dras på 28 minuter skulle handla om antingen sex eller alkohol, gärna i en slags kombination. 
En noggrann genomgång visar att spännvidden faktiskt var lite större än så. 
I avsnitt 2 från mars 1973 hinner de fem komikerna dra 28 vitsar, vilket ger ett snitt på en vits per minut. 
 
Här är vad de skämtade om: 
 
1. Sex, preventivmedel
2. Sex, preventivmedel 
3. Fumlighet 
4. Trötthet
5. Tunnhårighet (mannen som går till frisören med tre hårstrån på huvudet och som slutar med att han när han blott har ett strå kvar säger till frisören: -Ta bara och rufsa till det!
6. Att flyga flygplan (stor grej 1973, tydligen) 
7. Toaletter. ("Jag tycker att de borde bygga om det nya riksdagshuset till en enda stor, offentlig toalett. Då skulle de som sitter där inne veta vad de gjorde"). 
8. Att gå på bordell. 
9. Att vara utomlands. 
10. Förväxling. (-Jag vill köpa Selma Lagerlöfs samlade verk. -DETTA ÄR EN JÄRNHANDEL!!)
11. Sävlig skåning som hoppar fallskärm. Från gropen i marken hörs: -Träääeeee.
12. Bankrån.
13. Bankrån. Kassörskan lägger sig på rygg. Rånaren: -Vad gör du? Det är inte firmafest! 
14. Nakenhet. 
15. Bilkörning. Absurd och kvinnoförnedrande historia om en man som vill döda sin fru. -Köp en snabb bil, hon kommer att köra ihjäl sig. Killen köper en Volvo. Kvinnan överlever. -Köp en jaguar! Två veckor senare visar det sig att mördaren köpt ett kattdjur som käkat upp hustrun. Publiken viker sig dubbel av skratt. 
 
16. Sjukhus. 
17. Lösben och emaljöga. Två män tvingas dela hotellrum. Den ena har ett löst ben, den andre har ett emaljöga. Poängen: - Då kan ju du hålla ett öga på mitt ben i natt. 
18. Lumpen. 
19. Polisman ska meddela ett dödsbud. Frågar efter om Änkan Pettersson är hemma. 
20. Dödshot.
21. Alkohol + död. 
22. Toaletter.
23. Klassikern om mannen som lägger sig på hotellets tak för att sola naken. Visar sig vara ett glastak och under ligger stora matsalen. 
24. Tjuvfiske. 
25. Otrohet. 
26. Alkohol och sex. 
27. Alkohol. Krockar med en lyktstolpe. 
28. Hos gynekologen. Kvinnan som varit gift tre gånger och fortfarande är oskuld. Senaste maken var socialdemokrat och han "bara lovar och lovar"...
 
Var humorn annorlunda förr? 
Ja, delvis. 
Sant är i alla fall att det finns vissa element som ständigt återkommer. Med lätthet anar man ett mönster. Samtidigt är skämten i programmet inte särskilt tidstypiska. 
 
Samhällskritiken och de många vitsarna om Descartes och Kant uteblir tyvärr på bekostnad av allehanda historier kretsande kring sex, alkohol, främmande miljöer och bilar. 
Pratmakarna var gissningsvis därför också en lite främmande fågel i TV2:s utbud 1973. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0