RULLATORMANNEN STRIKES BACK

Jag har i dessa spalter tidigare berört en av våra spännande grannar; rullatormannen, eller - som han också kan kallas - kallprataren.

I eftermiddags mötte jag honom åter i källarkorridoren och den här gången var han verkligen helgarderad i fråga om kallpratets ädla konst.
Förutsättningarna var lysande; vi var på väg exakt mot varandra och skulle mötas inom några bråkdelars sekunder; det hela var oundvikligt med få eller nästan inga flyktvägar. Allt var serverat för ett riktigt givande kallprat.

Han gör inget försök att stanna till utan fortsätter hela tiden mot mig och samtidigt som han passerar mig utspinner sig följande konversation:  

Han: Jaså...du skall tvätta...
Jag: Ja..så är det...
Han: Min fru tvättade igår...
Jag: Där ser man...

MORGONTOILETTE

Så här bra har Ville det.



Varje morgon får han sitt hår kammat av sin storasyster medan televisonen bidrar med fartfylld, tecknad underhållning. Elsas kamningsteknik är också frenetisk, vilket framgår av bilden.
Och snälla, lägg inte in nån genusaspekt på det här.
Jag tänker nämligen tvinga honom att måla hennes naglar eller motsvarande när hon blir större...jag lovar.  

NÄRINGSÄMNEN

"Mjölk innehåller 18 av de 22 näringsämnen din kropp behöver varje dag" står det på mjölkpaketet.
Jag förutsätter att de resterande fyra ämnena återfinns i kaffet.

EN VÄN AV ORDNING

I vårt flerfamiljshus bor det en skojfrisk man med smått Eddie Meduza-inspirerad mustasch.
Han är - som så många andra män i den här stan - pensionerad yrkesofficer.
Nu lever han gott på sin pension, tvättar bilen ganska ofta, pysslar med sitt sommarboende och glider allt som oftast omkring i en myspysig Adidasoverall och svarta träskor.
Vår granne hälsar alltid och gillar att konversera oss om ditt och datt.
Om söndagarna händer det sig att han far norrut för en stunds rekreation i skogen. Där arrangeras tipspromenad, detta klassiska sätt att slå ihjäl tiden och samtidigt få upp flåset.
Eftersom han är pragmatiker vill han dock att allt skall gå rätt till, det finns värden man inte ruckar på hur som helst. Hur skulle det exempelvis ha sett ut om han under sin yrkesutövning meddelst fusk tagit reda på var fienden egentligen befann sig mitt under brinnande militärövning?
Sådant ogillar vår granne skarpt.
Man kan därför lätt förstå att han blev lite gramse den söndagen då han efter avrundad tipspromenad (med ganska besvärliga frågor att ta ställning till), hittar två gamla tanter som sitter i en bil. Tanter som han tidigare mött i skogen med block och penna.
-Det visar sig, säger vår granne, att dessa damer hade med sig en uppslagsbok i bilen. Jag fann dem i färd med att sitta och bläddra sig till de rätta svaren. Jag blev så förbannad att jag gick fram till bilen, knackade på rutan och när de vevade ner den sa jag till dem: -ATT NI INTE SKÄMS!

VIKTORIANSKT BETEENDE I HISSEN

Jag och Ville lämnar lägenheten och går in i hissen. Vi skall åka nedåt.
-Vilken knapp skall jag trycka på, pappa? undrar Ville med hissdörren alltjämt öppen.
Jag har det på tungspetsen men i en sista millisekund hejdar jag mig. Av hänsyn till dels Ville och dels våra pryda grannar (merparten födda nån gång mellan 1911 och 1939) undviker jag att säga "k-et".
Istället säger jag "den längst ner, den med bokstaven K, den under B...där..."

GNAGET

Jaha...nu är man fodervärd åt en sån här liten krabat också:
Stora delar av familjen är eld och lågor, själv ser jag det som ett bra sätt att försöka bota min gnagarfobi.
Jag kan nu nästan lyfta henne och ta upp henne i famnen, börjar hon sprattla blundar jag dock och räknar till tre.
-Kom igen, Mattias! säger Sara. Den väger ju knappt ett kilo och du väger vadå?...90?
-92, rättar jag och tar ett resolut tag runt kaninkroppen.

LYCKAD NEDFRYSNING

Jag:
-Jaha, nu har dvärgbandsmasken hittats i Sverige...nu dör man väl om man äter bär eller svamp som man plockar på sommaren.
Sara:
-Då får man väl frysa in bären eller svampen.
Jag:
-Hur då? Det är ju en dödlig parasit...läkarna kan inte rädda oss.
Sara:
-Jag har svårt att tro att den där masken överlever ett halvår i frysen..
Jag:
-Inte? Åhå...jag trodde att det var som i Austin Powers...

FATTIGA RIDDARE

Sara har läst Pluras memoarer igen och nu vill hon - högst oväntat - att familjen äter fattiga riddare till lördagsfrukost.
Vi har aldrig gjort fattiga riddare förut. Hoppas att vi lyckas bättre än Billy och Ted i Kramer mot Kramer.

SKAKA LEGO, INTE GALLER

Storstädning i Villes rum i eftermiddags.
Plötsligt säger jag i vanmakt till Sara:
-Alltså det här vore väl en utmärkt terapi för landets alla interner? Istället för att tillverka klädhängare åt landstinget borde de städa rent en fyraårings rum och lära sig lägga alla legobitar för sig och alla duplobitar för sig...
Sara nappar direkt på idén.
-Lysande. Det skulle jag gladeligen betala sju och femtio i timmen för...

EN RETORISK MODELL

Min sambo vet hur hon skall slänga sig med orden.
Hon är inte bara verbal utan blixtsnabb i repliken och fullständigt omöjlig att argumentera emot då man vet att hon alltid sitter inne med de mest logiska och briljanta argumenten; de där självklara sanningarna som liksom levereras fullständigt banalt och till synes utan ansträngning.
I morse hade vi ett uppfriskande gräl där argumentationen från Saras sida gick ut på att jag genast borde sluta upp med mina totalt meningslösa bortförklaringar till saker som inte blir gjorda eller görs slarvigt.
Jag har en tendens att hitta på de mest krystade bortförklaringar till saker som jag vet inte borde bortförklaras.
Plötsligt anmodas jag sluta med dem eftersom det - citat - "räddar inte dig och det retar bara mig".
Jag häpnade och tappade självklart tråden.
Diskussionen fortsatte och minst en tre fyra gånger återkom Sara till det där "räddar inte dig, det retar bara mig"...
När vi grävt ner våra stridsyxor frågade jag henne var i hela världen hon hittat det där om rädda och reta; det är lysande, sa jag...var kommer det ifrån?
Är det Churchill? Cicero? Det måste ju vara nåt politiskt...en rafflande retorisk modell som sätter motståndaren helt ur spel.
Sara bara tittar förvånat på mig och säger: -Vadå? Jag bara sa det.
-Men det är väl ett citat?
-Nej...jag bara kom på det..vadå?
-Det är ju skitbra...Palmeklass, sa jag...eller han...El-Baradei...hör här (med förställd röst): -Mr Mubarak...I listened to your speech the other day and I must say...det räddar inte dig, det retar bara mig!

TALANDE INKÖPSLISTA

Antagligen skriver allt fler svenska män med feminin handstil, eller så är det deras fruar och sambos som sätter inköpslistan i näven på dem. I affären vimlar det av snubbar med elegant formulerade små listor skrivna på rosenskimrande brevpapper.

Hemma hos oss är det oftast Sara som totar ihop den där listan.
Ibland - när det är läge för små spontaninköp - ropar hon från soffan att jag måste skriva ner det på en lista, annars glömmer jag det; även om det bara handlar om fyra saker.
Det är i de lägena jag plockar fram mobiltelefonen.
-Vad gör du? ropar Sara.
-Tyst, säger jag...trycker sedan på record och väser in i mobiltelefonen: apelsiner, juice, frysta hallon och snus...
-Alltså du är ju helt dum i huvudet, pratar du in vad det är du skall köpa? undrar sambon.
Jag erkänner att så är fallet.
-Men sen i butiken då? Tittar inte folk konstigt på dig när du spelar upp inspelningen?
-Nej, säger jag. De tror att jag pratar med någon via högtalarfunktionen så jag brukar nicka, humma och svara rösten med en tillgjord röst så att de inte hör att det är samma person...
-Allvar...det är ju helt idiotiskt...det är ju pinsamt...säger Sara från soffan.

Det brukar jag dock aldrig höra eftersom jag redan lämnat lägenheten och är på väg ner till ICA med min talande inköpslista.

ETT ANGELÄGET UTROP


-MÅTTE DJÄVULEN TA ALLA TRÅNGA STÄDSKÅP!

ELSAS SENASTE PITCH

KOM I PEPPARKAKSFORM MED ANNA ANKA

Nu ligger bollen hos TV3 om de väljer att köpa in konceptet eller inte...

HÖGA KRAV

Tidig morgon, Elsa skall snart gå till skolan.
-Jag lägger ner en banan i din ryggsäck till fruktstunden, Elsa, ropar jag.
-Nej...inte banan...det är tråkigt med banan!

Det är till att ha pretentioner..nu skall fruktstunden inte bara vara fruktstund utan underhållande också.
Vi snackar humor, glädje, lekfullhet och dit hör tydligen inte bananer.
Säg mig en frukt som har humor...


LÅG ENERGI

Sara har varit och köpt glödlampor.
-Jag blir galen...det finns ju bara de här lågenergilamporna numera...titta...det lyser ju inte alls!
-Har du tänt? undrar jag.
-Ja...
-Man ser ju inget.
-Nä, jag säger ju det...så här skall vi tydligen ha det i hallen...grådaskigt ljus på 35 W. Det blir ju bra.
-35 Watt?
-Ja, det fanns inte mer...det var detta eller 15 W. Det är ju sjukt...det är som Bodil Malmsten skriver, allt kommer att gå bakåt...snart sitter vi där i våra hyddor av gamla grankvistar...rena stenåldern.
-Ja, det här är väl inget som direkt sänker självmordsstatistiken i vårt redan mörka och bittra land, säger jag.
-Nej...sen samtidigt...det kommer ju att vara så mörkt att folk inte hittar sina handleder, så de ser inte var nånstans de skall skära sig...

NYA KVASTAR I GAMMAL FÖRENING

Gick förbi ett väldigt postmodernt glasbygge till exklusivt bostadshus idag.
Ett sånt där med stålrörsinglasade balkonger större än en halv volleybollplan och vita marmordetaljer instuckna i fasaden.
Med stor sannolikhet en bostadsrättsförening.
Jag passerar dem ofta, de verkar ha så mysigt.
De har ett gigantiskt allrum med jättestora fönster där de samlas för möten och annat. Ikväll verkade de ha vinprovning.
Fullt med folk och i mitten en kille i rutiga byxor och vit kockskjorta som hällde upp vin i olika glas.

Det skulle vara vår bostadsrättsförening, det, tänkte jag.
Skall banne mig skriva en motion till nästa årsmöte med krav på att vi också samlas i hobbyrummet för en trevlig  vinprovning.
Vår skulle dock bli något annorlunda.
Tänk dig scenen:
En tjockmagad sommelier står vid ett vackert dukat bord. Framför honom två flaskor vin, några glas och en plåthink.
-Hej, vad är det röda?
-Det är Rioja.
-Okej...och det vita?
-Det är Alsace.
-Mmmm...och den här hinken?
-Å, det är för att skölja ur löständerna...

ELSA STUDERAR FLERSTAVIGA ORD


COOLA KLÄDER

Jag har en väldigt modemedveten son.
Han älskar kläder. Coola kläder.
Ibland när man väcks av honom har han redan tagit på sig de coola kläderna.
Undantagslöst rör det sig om t-shirts med tryck på. Superman, Spiderman, Star Wars, Blixten McQueen.

Detta leder till att han använder samma tiotal t-shirts jämnt.
Ibland lägger jag fram tröjor han inte använt på evigheter.
-Titta Ville! Den här tröjan var det länge sedan du använde.
-Den är inte cool.
-Men..det är ju Snobben på den!
-Han är inte cool.
-Skämtar du...han har ju solglasögon på sig...hur coolt är inte det?
-Nej. Jag vill ha en cool tröja.

Fattar inte...sedan när blev Snobben inte cool?


NOVISEN SPISAR POP

Ville satt i eftermiddags med hörlurar och lyssnade på Spotify.
Av hans nynnande hörde jag att det var ABBA som killen diggade.

Det lät nåt i stil med:
-Mamma Mia...mmummum..may..may...mumumumuumuuuu

Det känns beklämmande.
Jag menar; "how can I resist you"...hur svårt kan det vara att sjunga det?
Han är ju ändå över fyra år gammal.

DEN AMERIKANSKA DRÖMMEN

Sov oroligt i omgångar i natt eftersom sonen vaknade 03.41 och 04.37.
Detta är ovanligt numera, han brukar alltid sova som en stock från klockan 19.30 till 06.30.
Detta föranledde dock en något annorlunda och väldigt märklig dröm.
Jag satt i USA och försökte sätta i linser i ögonen. Jag minns inte doften av pancake och lönnsirap, ej heller doften av grillade hamburgare eller närmast genomskinligt kaffe men jag visste ändå att jag befann mig i USA.
Det såg ut som Los Angeles (eller så som Los Angeles såg ut på 70-talet i amerikanska tv-deckare).
Det jag minns är dock dessa kontaktlinser.
Eftersom de var amerikanska var de inte som vanliga linser utan gigantiska.
En lins kunde vecklas ut som en presenning och uppgiften att försöka få in en sådan lins i ögat var mig närmast övermäktig.
Men jag kämpade på. Rev och slet för att få in dessa enormt stora linser i ögonen.
Till slut vaknade jag förstås.
Tydligen har jag också legat på nåt konstigt sätt eftersom jag hade ett stort rött hudveck i pannan som ett Zorro-Z ovanför ena ögat.
Det hela är väldigt förbryllande och nu känner jag mig desillusionerad.

Tidigare inlägg Nyare inlägg




RSS 2.0