DAGS ATT DAMMA AV TYSKAN

Varje år vid denna tid, då sommaren står i sin allra skiraste prakt, drabbas jag av samma längtan till att damma av mina tyska språkkunskaper.
Allting skulle nämligen bli så mycket lättare då.
Eftersom vi har en bred motorväg, gott om skog och ett glittrande hav i ett och samma län, vimlar det nämligen av tyska turister i Blekinge.
De är på gång nu. Jag har redan hört dem. Framförallt hör man dem. Ser man dem gör man ju också och de är lätta att urskilja men nu skall vi inte generalisera här...
Det är inte riktigt primetime för dessa centraleuropéer ännu (den verkliga anstormningen infaller efter vecka 30) men som sagt; de kommer hela tiden att öka i antal.
Alla vill de hitta till Marinmuseum eller se gubben Rosenbom.
Visst är det då bra om man är lite förberedd.
I år tänker jag dessutom försöka mig på ett vänskapligt kallprat och inte bara stanna vid ett muttrande "gehen sie rechts..." och så vidare.
Därför har jag lärt in små praktiska fraser att använda exempelvis när man träffar på tyskar i lekparken.
För att ursäkta min bångstyrige sons ohejdade framfart över rutschkanor och klätterställningar skulle jag till tysken ursäkta detta med ett snajdigt: "Ja...er ist so schnell...er ist wie ein affe!" = han är så snabb, han är som en apa...
Hittade en annan sak att säga om min dotter på stranden - hon som är så tokig i att bada.
En mening som verkligen skulle imponera på tyskarna. "Elsa, sie ist wie eine Nixe!".
Nixe är tydligen en ganska ovanlig benämning på "sjöjungfru"...jäklar vad tyskarna skulle slå sig i backen över mina språkkunskaper!!
Fast enda felet är väl att jag inte kommer att få något tillfälle att briljera inför någon german med mina inövade fraser. Inga tyskar vill väl prata med mig om trivialiteter. De har nog inte tid med sånt tjafs när solen skiner och det rycker i knödeltarmen. De tycker nog bara att jag - och andra svenskar - är i vägen...den väg som leder till Marinmuseum, gubben Rosenbom eller närmaste campingplats.
Varje år vid denna tid, då sommaren står i sin allra skiraste prakt, drabbas jag av samma längtan till att damma av mina tyska språkkunskaper.
Allting skulle nämligen bli så mycket lättare då.
Eftersom vi har en bred motorväg, gott om skog och ett glittrande hav i samma län, vimlar det nämligen av tyska turister i Blekinge.
De är på gång nu. Jag har redan hört dem. Framförallt hör man dem. Ser man dem gör man ju också och de är lätta att urskilja men nu skall vi inte generalisera här...
De är inte riktigt primetime för dessa centraleuropéer ännu (den verkliga anstormnningen infaller efter vecka 30) men som sagt; de kommer hela tiden att öka i antal.
Alla vill de hitta till Marinmuseum eller se gubben Rosenbom.
Visst är det då bra om man är lite förberedd.
I år tänker jag dessutom försöka mig på ett vänskapligt kallprat och inte bara stanna vid ett muttrande "gehen sie rechts..." och så vidare.
Detta föranledde mig att lära in små praktiska fraser att använda exempelvis när man träffar på tyskar i lekparken. För att ursäkta min ettårige sons ohejdade framfart över rutschkanor och klätterställningar skulle jag till tysken ursäkta detta med ett snajdigt: "Ja...er ist so schnell...er ist wie ein affe!" = han är så snabb, han är som en apa...
Hittade en annan sak att säga om min dotter på stranden - hon är tokig i att bada. En mening som verkligen skulle imponera på tyskarna. "Elsa, sie ist wie eine Nixe!".
Nixe är tydligen en ganska ovanlig benämning på "sjöjungfru"...jäklar vad tyskarna skulle slå sig i backen över mina språkkunskaper!!
Fast. Enda felet är att jag inte fått något tillfälle att briljera inför någon german med mina inövade fraser. Inga tyskar vill prata med mig. De tycker nog bara att jag - och andra svenskar - är i vägen...och det är klart, en husbil tar ju ganska mycket plats...det gör den...Varje år vid denna tid, då sommaren står i sin allra skiraste prakt, drabbas jag av samma längtan till att damma av mina tyska språkkunskaper.
Allting skulle nämligen bli så mycket lättare då.
Eftersom vi har en bred motorväg, gott om skog och ett glittrande hav i samma län, vimlar det nämligen av tyska turister i Blekinge.
De är på gång nu. Jag har redan hört dem. Framförallt hör man dem. Ser man dem gör man ju också och de är lätta att urskilja men nu skall vi inte generalisera här...
De är inte riktigt primetime för dessa centraleuropéer ännu (den verkliga anstormnningen infaller efter vecka 30) men som sagt; de kommer hela tiden att öka i antal.
Alla vill de hitta till Marinmuseum eller se gubben Rosenbom.
Visst är det då bra om man är lite förberedd.
I år tänker jag dessutom försöka mig på ett vänskapligt kallprat och inte bara stanna vid ett muttrande "gehen sie rechts..." och så vidare.
Detta föranledde mig att lära in små praktiska fraser att använda exempelvis när man träffar på tyskar i lekparken. För att ursäkta min ettårige sons ohejdade framfart över rutschkanor och klätterställningar skulle jag till tysken ursäkta detta med ett snajdigt: "Ja...er ist so schnell...er ist wie ein affe!" = han är så snabb, han är som en apa...
Hittade en annan sak att säga om min dotter på stranden - hon är tokig i att bada. En mening som verkligen skulle imponera på tyskarna. "Elsa, sie ist wie eine Nixe!".
Nixe är tydligen en ganska ovanlig benämning på "sjöjungfru"...jäklar vad tyskarna skulle slå sig i backen över mina språkkunskaper!!
Fast. Enda felet är att jag inte fått något tillfälle att briljera inför någon german med mina inövade fraser. Inga tyskar vill prata med mig. De tycker nog bara att jag - och andra svenskar - är i vägen...och det är klart, en husbil tar ju ganska mycket plats...det gör den...

ALLTING HAR EN BAKSIDA

Av tradition vill den stad vi lever i ständigt tillvarata sitt marina arv. Oftast med besked.
Att vår kuststad präglats av århundraden av disciplin, manövrar, givakt och små marschsprång märks inte minst på den fullständigt värdelösa reveljen som plågar oss innerstadsbor varje år.
En annan lokal delikatess är de kanonsaluter som skjuts från Stumholmen under ett flertal av årets högtidsdagar, det rör sig bl.a om 30 april (Konungens födelsedag), 14 juli (Kronprinsessans födelsedag), 23 december (Drottningens födelsedag) och 16 februari (John McEnroes födelsedag)...eh...nä, det där sista stämmer inte.
Nåväl.

Det hela är väldigt simpelt men omges förstås av en rigorös ceremoni.
Iförda vita hjälmar, vita handskar a la Johnny Bode, vita damasker och en slags nobelt designad camoflaugeuniform (ungefär som Högvaktens gossar) marscherar således ett gäng militärer upp till ett antal kanoner. Tänder på, fyrar av och (gissar jag) gör honnör. Detta för att uppmärksamma exempelvis Nationaldagen den 6 juni.
PANG! PANG! PANG! PANG! osv....

När de klarat av sitt sällsamma värv, marscherar de hemåt igen. Nöjda och eventuellt lite lomhörda.
På sin väg passerar de en badstrand vars solande barnfamiljer eventuellt just har skitit knäck av överraskning, då de inte har lika bra koll på exakt när den här saluten orkestreras.
Jag befann mig på denna strand vid denna tid med mina barn. En av dem, den yngste (vi kan kalla honom Ville) är som vanligt uppspelt och livlig, alltid öppen för en oneliner eller en liten slapstick så där i största allmänhet.
Den här grabben har hittat en dagiskompis på stranden och just som gossarna med bajonett och vit hjälm passerar säger någon av småkillarna:
-Kolla! Militärer! Vet du vad vi gör? Vi springer fram och bajsar på dem!

Innan någon hinner reagera kutar de fram till vägkanten där den här marschen äger rum, vänder sig om och trycker fram sina bakom badbyxor maskerade rumpor varpå de sedan sjunger och vickar på bakdelarna.
Militärerna får givetvis inte provoceras utav ett sånt här tilltag, utan de håller god min medan de taktfast spankulerar förbi de moonande kidsen.
Tilläggas bör att de hade badbyxorna på. Dessutom påtalades (efter att alla skrattat färdigt) det olämpliga i situationen. Troligtvis undkom de i detta fall enbart med hänvisning till sin ringa ålder.

De måste lära sig att den som moonar en militär i Karlskrona antagligen har (om uttrycket tillåts) skitit i det blå världsarvsskåpet...

-DU SA DU BEHÖVDE AVLASTNING...

Tidigt varje vardagsmorgon händer det. Det är då de kommer in, lastbilarna som är fullastade med biologi- och naturlärare. Utan pardon blir de på ett nästan vanvördigt sätt nedsläppta på angiven plats utanför
gymnasieskolan.



Ibland kan nån enstaka biologilärare få lite ont i höften, om det är så att man råkar landa aningen för hårt mot asfalten...

NYA SKYLTEN

Det tog lite tid men nu har Medborgarskolan i Karlskrona äntligen skyltat om.
Den nya skylten präglas av spänning likväl som avkoppling, en familjär atmosfär likväl som en rebellisk edge...

DU SOM UNDRAT VAD GÖRAN PERSSON GÖR...

...nuförtiden.
Här kommer svaret. Han kör taxi i Karlskrona:

STATION TO STATION


Banrock Station - doftar fruktigt med inslag av äpple och vanilj. Smakar torrt, fruktigt...äpple och banan.



Gullberna Station - doftar avgas med inslag av torr jord och asfalt. Smakar kärvt, kollektivt, småsten och gamla löv.

-VILKEN GIGANTISK IPAD...



...tänkte jag när jag kom för att hämta Ville på hans dagis.
Nu har väl ändå Karlskrona kommun öppnat upp plånboken.
Barn- och ungdomsnämnden vet verkligen hur man sätter guldkant på tillvaron, tänkte jag vidare.

Vid en närmare granskning visade det sig dock att det hela rörde sig om en slags svart datorskärm med ett instucket USB-minne som visade stillbilder....

KUNG BORE HAR KLOTTRAT



ÄKTA SMÖR

På ett av stadens konditorier står det en skylt med följande text:

Vi använder enbart äkta svenskt smör för den goda smakens skull och vi låter hjärtat va med...

Det låter bra men samtidigt lite motsägelsefullt. Om man använder alltför mycket äkta, svenskt smör kanske hjärtat en vacker dag inte alls är med...

OM NIKE SKAPATS AV KARLSKRONITER


STÄDA UPP BLAND FIRMANAMNEN, SNÄLLA...

Bland alla putslustiga (sic!) företagsnamn på städbolag som ploppat upp i spåren av RUT-avdraget har jag nu hittat det allra värsta.
Visst - jag har stått ut med namn som Rent Hus AB, Välstädat, Städfixarna, AB Det sugerPigorna, Hus i helvete AB och allt vad de heter men idag såg jag en firmabil på stan där det stod Ztädtanten AB....med Z...
Där nånstans går gränsen...

TRO OCH TROVÄRDIGHET

Såg en affisch på biblioteket som tipsade om en nyårsrevy med Filadelfiaförsamlingen.
Kalla mig gärna för en fördomsfull bakåtsträvare men jag hävdar bestämt att jag inte alls tror på konceptet "nyårsrevy i Filadelfiaförsamlingen".
Nyårsrever skrivs ju traditionellt av människor med en sarkastisk och ifrågasättande syn på livet och jag anser det närmast omöjligt att sådana personer återfinns i pingstkyrkan.
Om något mot all förmodan ändå hörs från bänkgrannen får man fråga honom: Var det där ett skratt eller ett tungomålstalande?

PÅ LISTERLANDET GER MAN INGA NYÅRSLÖFTEN...


SVAMPUTFLYKT

Hela familjen begav sig på svamputflykt i går.

Sara var mest på...jag lekte lite med kameran...
Barnen njöt av varm choklad och ostmackor.
Vi hittade mest taggsvamp, knappast några trattkantareller, trots att hobbymykologen Sara säger att de borde vara vanligast förekommande.
Själv höll jag utkik efter den förrädiska fuskfibblan men helt utan framgång, dessvärre...

NÄR DET HÄNDER

Satt inne på järnvägsstationens café. Klockan var tio i åtta på morgonen. Det var måndagsmorgon; en kall, blöt, ruggig och blåsig måndagsmorgon i oktober.
En kopp selectakaffe. En knastrig baguette med "ost" och "skinka".
Läste Henrik Brors fnöskestorra anlays i min inköpta DN.
Drack mitt snabbt avsvalnande "kaffe", tvingade i mig de mjöliga bitarna av baguetten och la till lite extra tuggkraft för att finfördela de simmiga delarna av en dygnsgammal, iskall gurka.
Efter ett tag är jag klar. Reser mig upp och tar på mig min jacka.
Genast lägger jag märke till den gula affisch från Svenska Spel som hela tiden hängt på väggen bakom min rygg.
Plötsligt händer det, står det med stora, svarta bokstäver.
Inget kunde vara mer felaktigt.

STINGSLIG TRAFIKANT

Det sägs att föraren av den här bilen är lite lättretlig och gärna använder tutan mer än vad som egentligen krävs.
En del obetänksamma filbyten och häftiga inbromsningar blir det också, fast det är aldrig föraren av den här bilens fel.

VAD ROLIGT FÖR NICLAS...



...han har fått en hel vägarbetesmarkering uppkallad efter sig...

NÄR KULTUREN KOM TILL BYN

Föreställ dig följande:

Du är en åldrande manlig skådis med glänsande flint som dragit ditt strå till den kulturella stacken sedan mitten av 60-talet.
På ålderns höst finner du dig själv spela kanin med gigantiska löständer i en barnteaterpjäs som heter Bajskorv.
Du har kontrakterats av Regionteatern Blekinge-Kronoberg för att turnera med denna pjäs.
En lördagseftermiddag står du beredd i en liten, liten sporthall i en liten, liten landsortsskola i en liten, liten bondhåla med kanske högst 200 invånare som fortfarande talar om det senaste i kulturväg, Cirkus Harlekin i somras.

Publiken på lite drygt 60 personer samlas.
Pjäsen kör igång, barnen sitter främst vid scenkanten, ett antal mammor sitter bakom ungarna.
Du kör din minutiöst inövade, halsbrytande koreografi som innbär att springa, gå ner på huk, snurra runt, studsa och klättra upp på bord.

Om du nu är denne åldrande skådespelare på 55+, hör du eller hör du inte vad en av mammorna (oss närstående) säger framme vid scenkanten?

Hon säger viskande (bara aningen lite för högt):

-Det var en satan så spänstig gubbajävel!


SPONSRAD SKIT

Runtomkring i stan hittar man små pelare med hundbajspåsar som tillhandahålles stadens flanerande hundägare; snacka om ett behjärtransvärt ändamål.
Tanken är att hundägarna när som helst skall ha tillgång till påsar. Ett hedervärt, privat intiativ.
De här gratispåsarna har bekostats av ett antal olika företag och dessa företags logotyper återfinns på en skylt på pelaren.
Just det där har jag aldrig fattat. Hur tänker man här som bidragande näringsidkare egentligen?
"Hmmm...jag vill verkligen att mitt företag skall förknippas med hundbajs..."

OMSKYLTNING

Jaja...ta det lite lugnt...ingen brådska för min skull...

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg




RSS 2.0