HAN GLÖMDE UNIFORMEN
TÄNK DIG ROBBIE SOM FÖRSVARSMINISTER
Den nyligen avgånge försvarsministern Sten Tolgfors, aka tomhylsan, är ju närmast skrämmande lik Julian Assange, något som många redan gjort sig lustiga över.
Därför vill jag vara först med min look-a-like om den man som högst sannolikt kommer att bli Sveriges nye försvarsminister; den rutinerade moderate försvarspolitikern Henrik Landerholm.
Och vi ser ju alla vem han liknar, eller hur?
"Every morning when I wake up, I look like KISS but without the make-up..."
ALLT ÄR SAGT MEN INTE GJORT
Dags igen - dagen som så många svenskar aldrig någonsin glömmer. Också dagen och händelsen då alla fraser som möjligen kan användas för att beskriva densamma, känns utslitna och lite överspelade. För att inte tala om det polisiära och rättsliga efterspelet. Där tävlar journalister med grava Ranelidkomplex om att hitta den exakta beskrivningen:
"Ett öppet sår", "Sverige förlorade sin oskuld den dagen", "det är lika långt från jorden till månen som det är från ett förhörsprotokoll 1986 till ett förhörsprotokoll 2012", "jag stoppar in mördadens kula som en liten, liten ärta i utredningspärmen" osv osv.
Jag har själv genom åren med Nonsensakuten (bloggen fyller fem år om några veckor) försökt beskriva skeendet utifrån egna minnen och även gett några mer eller mindre svulstiga analyser i ett lte större perspektiv.
Det är ju så som Göran Greider mycket riktigt konstaterar. Ingen kommer undan Olof Palme.
Likt smör finns han alltid där, omöjlig att undvika; om detta har Greider också betydande kunskaper för att inte säga en rejäl visshet.
Med själva Palmemordet är det sämre ställt. 26 år senare är (som min påläste bloggkollega Jonas så riktigt konstaterar) de enda kunskaper vi egentligen har, följande: Mördaren var högst troligt en man. Han var i 35-40-årsåldern. 180 cm lång. Man vet vilket vapen och vilken ammunition som troligast användes och man vet hans ungefärliga flyktväg.
Sedan tar spåren slut. Minnena tar vid. De personliga minnena, hågkomster från den där iskalla fredagskvällen den 28 februari 1986 klockan 23.21; vad vi själva gjorde just då och hur vi sedan underrättades om nyheten att landets statsminister skjutits till döds mitt i centrala Stockholm.
Ett trauma som troligen aldrig kommer att få sin lösning.
Vad jag dock tror mig veta - och ganska många med mig - är att den man som är den enda som fått nåt slags bevis för sin oskuld genom ett frikännande i hovrätten, högst sannolikt inte var den som sköt.
KONFRONTATION
Lisbeth Palme tittade en kort stund genom glasrutan. Sedan sa hon:
-Ja, man ser ju vem som är vänsterpartist...
ATT STÅ UPP FÖR SIN ÅSIKT
Det är viktigt att stå upp för det man tror på.
Den här nya komikern Rick Santorum står verkligen för sina skämt, ingen kan anklaga honom för något annat.
Som stand up-artist påminner han en del om Jerry Seinfeld som framgår av bilderna nedan.
De är rätt lika. Bägge har engagemang, en förmåga att lägga märke till små triviala saker i samhället och ofta dra in sociala bitar i sina gags.
Skillnaden är väl att Jerry Seinfeld har bättre timing och en humor som känns up-to-date.
Seinfelds skämt härrör nämligen från 1900-talet medan Santorums rutiner kommer nånstans från medeltiden.
EN HELT VANLIG DAG PÅ CAREMA CARE
NYHETSVÄRDERING
SVT och Nyheter 24 har lite olika fokus:
MALMÖITISK TANDBORSTE?
HÅKAN VILL SÅ GÄRNA GRATULERA STEFAN
STOLT MEN INTE NÖJD
Något blev uppenbarligen fel när nystartade nyhetskanalen TV4 News direktsände en av Carin Jämtins otaliga pressträffar i veckan.
Plötsligt dök det upp textremsor som troligen var avsedda för något helt annat men som i ett lite större perspektiv visar sig stämma ganska bra ändå. Nog vilar det nåt freudianskt över meningar som Vi är inte nöjda. Ett år har gått och Vi skall fira och minnas: 
MATILDA JÄRNDOTTER
FÖRSTKLASSIG UNDERHÅLLNING
1988:
2012:
ÄH, NU KOMMER VÄL WIEHE ATT STÄMMA MIG OCKSÅ...
Det började som en skakning i en mustasch
De tog små foton av honom och bilder på Jämtin
De följde pilar som angav Juholtarns entré
Sen kom VU och satt i dagslånga förhör
Sen kom bussen och Håkan han gav sig ut på tur
Sen flydde väljarna skeppet för att söka sig till V
Sen spela sosseorkestern Elvis Don't Be Cruel
en smålänning som gick hem med sin grimasch
vi förstod inte riktigt vad de såg uti denne man
han var väl bara ett substitut då alla de andra så snabbt
försvann
De tog små foton av honom och bilder på Jämtin
och de stod där på podiet med segervissa flin
de steg ner från sin tron och såg hur pressen
började strömma till
det var visst någon på Aftonbladet som fått ett
scoop om hur det låg till
De följde pilar som angav Juholtarns entré
och han gav dem två pudlar, eller kanske tre
redan dagen därefter drogs drevet igång
när de trodde allt var passé
det var flera detaljer om hyrbilar och resor som
blivit fel
Sen kom VU och satt i dagslånga förhör
de frågade när och hur men mest varför
av de svar som kunde skönjas fanns inte plats för
nån sensmoral, det gäller bara att skyla över
med en turné så att frågan dör
Sen kom bussen och Håkan han gav sig ut på tur
i alla distrikten fanns alltid någon sur
gammal sosse som präglats av Palmes vassa
och ettriga ledarstil
och som alls inte tyckte om att se Juholts falska smil
Sen flydde väljarna skeppet för att söka sig till V
kvar fanns bara affischen om alla som skulle med
och opinionen är allt för stor och kall och krass
och i de utspel som Juholt gjort fanns inte
plats för nån medelklass
Sen spela sosseorkestern Elvis Don't Be Cruel
det kändes lite fånigt men ändå så rätt efter allt strul
S har förlorat den allra sista gnuttan hopp
de går mot 20 procent; en riktig sosseflopp!
FRÄLSAREN
STÖRST BÄST OCH VACKRAST
Hans Holmér, alltså.
Vilken nolla han var.
Har precis börjat läsa hans bok om Palmemordet skriven 1988 och har hittills inte kommit särskilt långt.
Knappt kommen till kapitel två har jag dock redan lärt mig följande:
1.
Stockholmspolisen var snabbt på plats. 23.21 sköts Palme. 23.23 var de första poliserna på mordplatsen. Samtidigt som det uppstår ett virrvarr när poliserna skall parkera sina bilar rätt, håller mördaren på att i full karriär fly trappan upp till Malmskillnadsgatan. Ett försprång som visar sig vara ödesdigert för polisen som sedan begår det ena misstaget efter det andra, uppgifter som torde vara tämligen bekanta för läsekretsen. Bland annat är det två privatpersoner som hittar de båda kulorna på marken.
2. En bok om Palmemordet skriven av Hans Holmér verkar först och främst dock handla om Holmér. Inte utan stolthet skriver han om hur han vaknar upp på Scandic hotell i Borlänge den 1 mars 1986 på väg till ännu en Vasaloppstart. Det skulle i så fall innebära den 18:e Vasaloppsstarten i rad (!) för den vältränade 56-åringen.
3. Trots att han befinner sig långt från händelsernas centrum lyckas han ändå snabbt ta kommandot genom några kvicka telefonsamtal för att delegera och beordra sina mannar. Likt en general Patton i skidoverall.
När han väl är tillbaka i Stockholm är det uppenbart att han har kommit likt en frälsare för att ställa saker och ting till rätta. Fram med presskonferensbordet, tusentals mikrofoner, två flaskor Ramlösa, lite smink och världens alla tv-kameror ty snart gör han entré, verkar vara sensmoralen då Holmér avslutar det andra kapitlet med orden:
"Klockan 10.50 stiger jag in på ledningscentralen och meddelande går ut att jag tagit över ledningen av spaningarna". Strö palmblad, bred ut kläder...
Jag kan tänka mig hur det rullar på. Ett långtråkigt tuggande om olika vapen, fantombilder, säkerhetsangivelser i procent, avlyssningar och PKK.
Mordet var enligt boken välplanerat av en grupp individer, idén om en ensam galning förkastar Holmér redan i inledningen, detta håller jag med honom om. Jag har aldrig trott att Christer Pettersson var den som sköt Palme.
Hans PKK-spår ger jag dock inte mycket för.
Att mordet hade politiska motiv anser jag däremot vara rätt självklart. Troligen rör det sig om en sammansvärjning av diverse högerextrema element.
STATSCHEFER
Goodluck Jonathan, Nigerias president.
Badluck Bernadotte, kung av Sverige...
TYDLIGEN NÅT JORDSKRED I TRONDHEIM
Jag som annars trodde att det var Carin Jämtin som kommenterade de senaste opinionssiffrorna för S...
VILL KANDIDATEN HA EN KAKA?
Om några dagar är det dags för Republikanernas första nomineringsval i delstaten Iowa; avstampet för en landsomfattande valprocess som sedan skall vaska fram den stolle som till sommaren utses till presidentkandidat i det amerikanska presidentvalet i november och som kommer att ställas mot Barack Obama.
Om man anser att Obama är ett konstigt namn - vad skall man då säga om de republikanska kandidaterna där det förutom stockkonservativa åsikter och krigshets verkar vara minst lika viktigt att heta något som låter oseriöst.
Ron Paul - låter som en drink bestående av rom, vigvatten och ägglikör.
Rick Perry - låter som ett varumärke, som en tillverkare av ljusgrå pullovers.
Mitt Romney - låter som en boktitel. En bok som handlar om den sovande uppväxtstaden Romney.
Rick Santorum - låter som namnet på ett sjukhus.
Michelle Bachmann - låter som namnet på en låghalt men yppig coutrysångerska.
Newt Gingrich - låter som det latinska namnet för "urinvägsinfektion".
John Huntsman - låter också som ett klädmärke, specialiserat på jakt- och fritidskläder.
Tacka vet jag den tid då republikanska politiker hade seriösa namn.
Om man anser att Obama är ett konstigt namn - vad skall man då säga om de republikanska kandidaterna där det förutom stockkonservativa åsikter och krigshets verkar vara minst lika viktigt att heta något som låter oseriöst.
Vi kan väl ta dem en och en.
Ron Paul - låter som en drink bestående av rom, vigvatten och ägglikör.
Rick Perry - låter som ett varumärke, som en tillverkare av ljusgrå pullovers.
Mitt Romney - låter som en boktitel. En bok som handlar om den sovande uppväxtstaden Romney.
Rick Santorum - låter som namnet på ett sjukhus.
Michelle Bachmann - låter som namnet på en låghalt men yppig coutrysångerska.
Newt Gingrich - låter som det latinska namnet för "urinvägsinfektion".
John Huntsman - låter också som ett klädmärke, specialiserat på jakt- och fritidskläder.
Tacka vet jag den tid då republikanska politiker hade seriösa namn.
Som Bob Dole, Jack Kemp och Pat Buchanan.
JUHOLT PÅ WIKIPEDIA...
APPLES PARADIS
Är det bara jag eller finns det så många beröringspunkter mellan företaget Apple och Bibeln att det näppeligen kan betraktas som en slump?
Exempelvis har vi själva äpplet; det äpple som Adam & Eva står och smaskar på trots Guds uttryckliga varningar om att de med detta beteende skulle skita i det blå skåpet.
Detta är självklart ganska logiskt; Steve Jobs valde ju denna symbol just för att den representerade kunskap. Vad följde efter äppleätandet? Jo, syndafallet! Vad behöver man då det regnar för att inte bli blöt? Ja, vad sägs om en Macintosh?
Typisk mackintoshrock. Lägg märke till den förbryllande felstavningen.
Mystiken tätnar.
Vidare har vi det faktum att gamla testamentet innehåller ett rafflande avsnitt kallat Jobs bok (för nutida betraktare vill vi förtydliga att det inte handlar om Jobs Powerbook)
Wikipedia beskriver Jobs bok på följande sätt:
"Berättelsen om Job handlar om varför en rättfärdig människa måste lida livets orättvisa och hur man kan bli upprättad".
Den röda tråden är rätt självklar, eller hur? Först måste människan lida livets orättvisa genom att sitta där med en gammal telefon av usel modell och dessutom med anskrämlig design. Enda sättet att komma ur detta ekorrhjul och bli upprättad är genom att fortast möjligt skaffa sig en Iphone.
