STARKE MAN

De senaste fem åren har det enligt mig bara funnits två svenska tv-serier som varit värda att se.
Den ena är självklart Solsidan. Den andra skulle man kunna kalla för Skuggsidan, då det handlar om den nordostskånska kommunen Svinarp.
Givetvis syftar jag på Starke Man.

Jag har under hösten sett samtliga avsnitt; jag råkade dessvärre missa första säsongen då den sändes. Nu är jag både uppdaterad och hänförd; detta är något av den bäst träffande satir som visats i svensk tv sedan Helt Apropå uppnådde sin peak 1987.
Jag är också - tyvärr - förbannad, ja, nästan vansinnigt förbannad, när jag nu nåtts av nyheten att SVT lägger ner en fortsättning av serien. Anledningen: för få tittare. Bara ca 800 000. Alltså bara närmare en miljon svenskar. Det bor ungefär en miljon människor i Skåne. Vill SVT kanske lägga ner det landskapet också eftersom de är för få?

Hur i helsike kan ett public service-bolag tänka i vinstmaximeringstermer (som det på nåt sätt ändå handlar om här; dvs kostnaden för produktion visavi antalet konsumenter av produkten).
Det är en sak att SAAB får lägga ner då de agerar som privatbolag på en kommersiell marknad. SVT är public service-television och bör ha andra parametrar att räkna utifrån än enbart antalet tittare. 800 000 människor är ändå förbaskat många tittare i dagens tv-värld. TV3 hade kunnat offra en arm för att ha 800 000 tittare.

Med tanke på all annan dynga som SVT prånglar ut borde det vara en fråga om prioiteringar. Har hört att totalsågade underhållningen Minuten skall komma tillbaka. Den som knappt sågs av någon under säsong ett. Här borde man kunna göra en ompriotering. Det är väl viktigare att SVT satsar pengar på nyskriven, svensk dramakomediproduktion än dussinunderhållning som lika gärna hade kunnat gå på Kanal 5.

Å andra sidan är självklart Minuten mycket billigare att göra, det behövs bara en programledare, några muggar och en blyertspenna. Men det är skit-tv. Det är inte public service och det är inte värt licenspengarna!
Jag kommer verkligen att sakna Lars-Göran Bengtsson, Gunvor, Junior, Jonna, Matts och Rinnestig och hela gänget.

För att inte tala om de lysande skådespelarinsatserna, främst av Magnus Mark och Claudia Galli som verkligen lyckats förmedla all den frustration som maktlösa tjänstemän känner i skuggan av alla de starka män som faktiskt fortfarande finns runt om i landets småkommuner. Maktfullkomliga, feta, arroganta. Som i alltför många fall är socialdemokrater som ärvt makten från sin pappa, inte helt olikt proceduren i Nordkorea.
Om detta hade man hoppats få se mer, mycket, mycket mer.

Dessvärre anser SVT att 800 000 människor är för få. Och att det är viktigare med trollkarlar och akrobater som balanserar kexchoklad på sina gyllene hattar.

ETT PALMHJÄRTA

När han går förbi då tystnar musiken, hans magi gör ingen besviken, han ger alla flickor vad de vill ha...

BERGFAST IDEOLOGI

I år är det 20 år sedan Sovjetunionens fall, något som självklart bör firas och uppmärksammas. SVT Text lär oss att den 8 december, alltså nu i dagarna, 1991 blev republiken Ryssland (ledd av Boris Jeltsin) självständig; något som markerade slutet för Sovjet som stat, den formella upplösningen skedde sedan på nyårsafton.
En faktaruta på text-tv ger oss också lite allmänna fakta om Sovjetunionen; t.ex att en rubel var samma som 100 kopek (vad nu det hjälpte) och att landet hade 289 miljoner invånare.
Vi får också veta att Sovjets högsta berg hette Pik Komunizma.
Visst är det ett häftigt namn på ett berg? Pik Komunizma...
Flera moderater i Sverige kräver nu att vi döper om Kebnekaise till Pik Arbetslinjen.

PALME...DEN YRVAKNE POLITRUKEN

Olof Palme var en stor statsman. Han ville fred, han ville frihet. Han kämpade för allas lika värde.
Även om han stundtals vände kappan efter vinden, stred han alltid för de svagas rätt och bekämpade överheten.
Trots detta, var han i en del stunder inget annat än en ganska trångsynt politruk. En snarstucken maktmänniska med översittartendenser som offrade allt för att gå vinnande ur debatten, som kunde trycka ner vanliga människor i skorna, om det hjälpte honom att nå sitt mål som alltid var detsamma; bevisa sin egen duktighet och behålla regeringsmakten.

Sverige var som bekant ett helt annat land under Palmes tid. Somliga kallar detta svunna folkhem för DDR-Sverige. Ett monopoliserat och statskontrollerat drömsamhälle där social ingenjörskonst skapat både välstånd och ett alldeles unikt lyckorike på planeten Tellus. Svenskarnas självbild blev därefter; vi kunde allt, vi var bäst i världen. Vi gjorde bilar som folk runt hela klotet köpte, vår popmusik var global och helt utan motstycke, i idrott var vi en världsnation. Tillväxten gick spikrakt uppåt (även om en del kriser i världen under delar av Palmes tid påverkade Sveriges tillväxtmöjligheter.)

Vad vi saknade var bl.a konkurrens på etermedieområdet. Till detta var Palme en stor motståndare. Staten hade en närmast kuslig kontroll över det som sades i radio- och tv (två tv-kanaler, tre radiokanaler).
Det visar inte minst det idag helt häpnadsväckande och närmast stalinistiska sätt som Palme hanterar följande inslag i västsvensk radio som jag nu tänker återge.

Det var tidigt 1980-tal och den nyligen avlidne Lasse Brandeby (denne fantastiske journalist och underhållare) och Janne Josefsson sände det oppurtuna radioprogrammet Elfte Timmen lokalt över P3:s sändare i Sjuhärad och Göteborg. Programmet gick sent på kvällen och gjorde sig känt för att introducera en slags vildsint gonzojournalistik i svensk radio, något som tidigare tett sig helt främmande och otänkbart i gamla, fina ångradion.

Brandeby och Josefsson, präglade av sin uppväxt i Watergateskandalens kölvatten, öste på med avslöjanden, raljans och elakheter; alltid utan hämningar och alltid rakt ut i direktsändning.
En sen kväll ringer de alltså upp landets statsminister Olof Palme och väcker denne. Följande konversation utspinner sig:
Palme:
-Elfte timmen...vad innebär det?
Brandeby/Josefsson:
-Ett program som går över Göteborg/Sjuhärad va, som vi sänder varje torsdagskväll...
Palme:
-..och som innebär att man ringer och stör folk i tolfte timmen?
Brandeby/Josefsson:
-Det ingår i programformen så att säga, va. Vi tänkte höra med dig, du talade ju om ökad jämlikhet på 60-talet. Idag ökar klyftorna, vad...
Palme:
-...ah...det kommer det i och för sig alltid att göra, det..jämlikhet består delvis av att man får sova på nätterna. När det gäller journalistik brukar det ju vara så att man uttalar (!) det tilltänkta offret..
Brandeby/Josefsson:
-Jomen hela det här programmet bygger på spontanitet och såna här infall, va..
Palme:
-Jo.jääsch..ni får..
Brandeby/Josefsson:
-Man kan väl ringa en statsminister även om klockan råkar vara över midnatt...
Palme:
-Jo..men det är bättre om man vet om det från början...
Brandeby/Josefsson:
-Men de här frågorna. Elfte timmen fungerar på det här sättet nu Olof Palme och det tycker vi ändå att du får finna dig lite granna i för det är ett viktigt ämne som vi tycker det är va.
Palme:
-Eh, det..det..jag tycker det är..det måste bli slut på den här typen av journalistik. Allt det här vi haft med Frank Gunnarsson och allt det..jag skall..jag skall personligen se till att det blir slut på sändningarna här, det får upphöra med det här..Jag har alltså den makten att jag kan ta kontakt med programkontrollen på Sveriges Radio och se till att det blir slut på sändningarna, den makten har jag..
Brandeby/Josefsson:
-Men vadå..
Palme:
-Jag vill inte diskutera mera.
Brandeby/Josefsson:
-Vadå...skall du se till att du stänger vår radio?
Palme:
-KLICK
Brandeby/Josefsson:
-Va? Han la på...

DDR-Sverige? Ja, kanske...all den eventuell sympati som väcks för Palme vid samtalets inledning, lyckas han effektivt trolla bort genom uttalandet (och jag citerar ordagrant): "jag skall personligen se till att det blir slut på sändningarna här, det får upphöra med det här..Jag har alltså den makten att jag kan ta kontakt med programkontrollen på Sveriges Radio och se till att det blir slut på sändningarna, den makten har jag.."

PROGRAM EJ FASTSTÄLLT

SVT håller som bäst på att planera julens sändningar. SVT1 räknas som vanligt samla en mångmiljonpublik klockan 15.00 på julafton då Kalle Anka & hans fiol önskar god jul (programmet går i år internt under namnet Vi vill morsa från Orsa).
Vad som kommer efter Kalle Anka är dock ännu inte fastställt enligt SVT:s officiella tablå:
Är inte detta spännande så säg? Det finns alltså ett tjugo minuter långt glapp i tablån efter Kalle Anka på julafton och ingen vet ännu vad det kommer att bli. På Sveriges Television råder det många bud. Janne Josefsson vill stoppa in ett tjugo minuter långt reportage om arbetarrörelsen i Göteborg. Mats Knutson vill visa sin dokumentär Reinfeldt och slipsarna, färg och ton på Rosenbad.
Sverker Olofsson vill debattera vargjakten och Lasse Kronér vill tolka Maria Callas iförd en pyjamas i plysch. K Special om Eino Hanski lär också ligga sändningsberedd i likhet med reseprogrammet Crispinsson på Mykonos. Landet Runt har även varit ute och filmat lite på en pub i Gällivare, programmet heter Laget Runt och beskrivs som en blandning av Har du hört den förut och Fråga Doktorn. Även Uutisets årskrönika och dokumentären Kungen klipper band (directors cut) sägs ligga bra till.
Många om budet, med andra ord. Hur skulle du vilja att SVT fyllde dessa tjugo minuter?

JULKLAPP TILL MIG SJÄLV

Jag har beslutat att ge mig själv The Complete Second Season av tv-deckaren Columbo i julklapp.
Köpte första säsongen för några år sedan och man kan väl säga att dessa DVD-skivor snurrat relativt friskt sedan dess.
Jag är - som kanske framgår av en del övriga inlägg - patologiskt hängiven filmer och tv-serien från 1970-talet. Det fanns en äkta känsla av dramatik och en gedigen hantverksinsats bakom mycket av de serier som producerades då; inte minst på manussidan.
En 90-minuters kriminalhistoria skriven direkt för tv kunde vara minst lika intrikat och genomarbetad som någon av Christies klassiska pusseldeckare i bokform.
Även rollbesättningen var genial och genomtänkt.
Richard Levinson, William Link och Dean Hargrove hette männen bakom Columbo, som premiärvisades som filmer i slutet av 60-talet och sedan nådde sin peak i tv på 70-talet. Det finns även en serie avsnitt från sent 80-tal och tidigt 90-tal men dessa kommer aldrig upp i samma standard, anser jag.
Serien hade mängder av klassiska skådespelare i rollbesättningen. Namn som exempelvis Jack Cassidy, John Cassavetes, Martin Landau, Vera Miles, Janet Leigh och George Hamilton.
Intressant att notera är kanske att William Shatner och Leonard Nimoy, dvs kapten Kirk och Dr Spock från tv-serien Star Trek, båda spelat mördare i Columbo. Här Nimoy ur avsnittet A Stitch Of Crime:
Även den tidens unga kulturarbetare startade ofta karriären med Columbo. Exempelvis regisserade den då blott 25-årige Steven Spielberg det första avsnittet Murder By The Book (för övrigt mitt favoritavsnitt med en helt lysande Jack Cassidy).
Även Steven Bochco, mannen som skulle få sån framgång på 80-talet med bl.a Spanarna på Hill Street och Lagens Änglar, skrev Columbomanus på 70-talet.
Med andra ord inväntar jag andäktigt paketet med brunmurrig deckardramatik från 1972 och 1973. Bara smaka på avsnittstitlarna: Etude In Black, Dagger Of The Mind, Requiem For A Fallen Star med mera.
Eh...just one thing...glömde ju att nämna Peter Falk men att han är med i serien listade du väl ut redan i början av inlägget. Om inte finns det skarpa indicier på hans medverkan genom det foto som syns här ovanför. Tja, man skulle kunna kalla det ett riktigt bevis, faktiskt.

KALLE OCH HANS VÄNNER

Det har väl tagit bortåt ett dygn att fatta att Kalle Moraeus blivit vald till Årets julvärd i SVT.
Det var absolut inte det jag trodde och heller inte det man kanske önskat.
Det är väl förvisso inget större fel på denne multi-instrumentalist (en gång lär han ha spelat Händel på sin fru) men hans knätofsvurmande skrämmer mig lite. Det är inte sunt att som snart 50-årig man umgås med en jäkla fiol tjugofyra timmar om dygnet.
Oddsen för att Kalle Moraeus även kommer att ha med sig sin fiol in i julaftonsstudion sägs ju vara lägre än Glocalnet.
Annars ryktas det att Kalles största skräck är att han skall råka dubbelhaka sig när han sitter där i rutan.
Äh, jag säger som en annan dalmas, Gunde Svan: -Kom igen, Kalle! Du får väl offra dig lite för spelmanslaget!

EN STILLA BRIS

På biblioteket hänger en stor plansch med reklam för BRIS.
Med hjälp av diverse kändisar ur kategorierna B och C vill den visa att alla kan ha haft en jobbig barndom.
Det handlar mest om mobbing och osäkerhet.
Längst ut på kanten ser man dock en bild på programledaren (eller kanske snarare fd programledaren) Henrik Johnson.
Hans problem?
"Jag hade svårt att koncentrera mig".
Jag kan väl säga så här att de gånger jag av misstag råkat zappa in till något av Henrik Johnsons program i tv har jag också haft väldigt svårt att koncentrera mig.
Muskelryckningar i pannan och fradga i mungipan kan vara ganska störande.

ETT FUCKING HEDERSUPPDRAG

Årets största pseudohändelse inom svensk media närmar sig, ett utnämnande nästan helt i klass med Nobelpriset i litteratur.
Jag talar självklart om ÅRETS JULVÄRD i SVT.
Det kommer vilken dag som helst nu..det är bara en tidsfråga innan Eva Hamilton och Co avtäcker det kulörta paktet som döljer den person (i år en kvinna) som får ta emot den samlade pressens fotoblixtar, stående i ett snölikt regn av minimala frigolitbitar föreställande snö som faller från taket.
2009 gissade Nonsensakuten som enda tramsblogg rätt på vem den lyckliga personen i fråga var. Då blev det Lisbeth Åkerman.
I år - då det åter blir en kvinna efter fjolårets André Pops - är jag nästan hundraprocentigt säker på min sak.
2011 års julvärd i SVT - som får äran att glädja ensamma pensionärer och samtidigt påannonsera ett 51-årigt inslag med teckande ankor och fega tjurar - kommer att bli Karin Hübinette!

HÄR ÄR DITT KYLSKÅP

Du har säkert uppmärksammat att den svenska tv-klassikern Här är ditt kylskåp kommit tillbaka i SVT. Om inte kan man spana in programmet på torsdagar, eller se det i efterhand på svtplay.
Jag fascineras av den avslappnade kombinationen av ett personporträttsprogram som för första gången känns givande och ett matlagningsprogram som känns spännande (och just sådana är det ont om).
Anne Lundberg tar med sitt nyfikna, varma och personliga tilltal sig an gästernas liv och karriär medan kocken Erik Fröderberg (ett verkligt tv-fynd; oerhört rolig...och kanske släkt med killen Hasse Tellemar hade i skivarkivet; Kjell Fröderberg?) gör vad han kan för att laga till en trerätters med hjälp av det som finns i kylskåpet.
Avsnittet där de är hemma hos hockeyspelaren Henrik Lundqvist - som enbart hade frukostmat; risgrynsgröt, ostar, leverpastej och ägg i kylen, är humor på högsta nivå.

DET FINNS DAGAR...

...då man önskar att man hade ett TV1000-abonnemang.

LITE INTERNATIONELLT SÅDÄR...

Nu har den nyhetskanal som TV4-Gruppen planerar att starta i januari 2012, äntligen fått ett namn.
Det tog ett stort antal brainstormingtimmar präglade av tankemöda, svett och kaffebröd innan kanalen kom fram till det världsomvälvande namnet TV4 News...
Kan redan nu föreställa mig hur en sändning med Bengt Magnusson (Benky Magnuss) och Anna Lindmarker (Anna-Nicole Lindmarks) kan komma att låta.
Något i den här stilen:
"Good evening...The Riksbank beslutade idag no raise av den viktigaste styrräntan, den s.k reporäntan ...ett happy besked förstås för landets alla private homeowners. Riksbanken förklarar beslutet med att läget på världsmarknaden ännu är oviss och präglad av både ekonomisk och politisk oro något som förr kallades the George W Bush-syndrome..."

PENGARNA PÅ BORDET

Missa inte avsnittet på måndag. Då tävlar paret Håkan Juholt och Åsa Lindgren.

ROBINS

Den 1 oktober är det dags för Robins talkshow i SVT igen.
Jag är en stor fan av Robin Paulssons underfundiga humor; han verkar trots sin späda ålder ha inspirerats av den typ av tänkande komiker som vi idag möter alltför sällan. Underhållare från folkhemseran. De komiker som drevs av en nyfikenhet och leklust; en öppenhet inför sin samtid och sig själva.
Allt är självklart inte bra i hans humor och rent tv-mässigt skulle han behöva plocka ner sig själv några snäpp för att på allvar kvala in bland landets stora programledare; han har dock potential att bli en framtida Oldsberg eller kanske snarare Lasse Holmkvist, då han inte är rädd att bjuda på sig själv och samtidigt stringent styra samtalet dit han vill ha det.
En av mina favorit stand-up-rutiner med Robin är den här som jag nu lite lapidariskt återger i textform:
"Det finns ju ett speedwaylag som heter Kaparna. Har ni hört talas om dom? Tror ni att dom flyger till sina tävlingar?
Går det fram en flygvärdinna och säger: -Jag är ledsen men dom här sätena är reserverade för Kaparna? Hör man piloten säga i högtalarna: -Ja, mina damer och herrar, vi är tyvärr lite försenade, det är så att vi inväntar Kaparna. Ladies and gentlemen. We are in somewhat delay right now,we are waiting for The Hijackers. I repeat; The Hijackers!"



ORDVITSENS HEMVIST

Jag föraktar nästan allt som har med underhållningsprogrammet Gäster med gester att göra. Det har jag alltid gjort; det gjorde jag redan på Lennart Swahns tid. Tycker programmet är det gapigaste och tramsigaste sättet att slå ihjäl tid på.
Anser det också galet att licenspengar skall användas till att finansiera åskådliggörandet av Jeja Sundström krypande på alla fyra på golvet. Sådant finns det väl speciella hemsidor för?
Trots allt detta är jag ändå lite avundsjuk på den person som fått till uppgift att skriva ner charaduppmaningarna.
Jag känner nämligen att jag skulle vara som klippt och skuren för jobbet.
"När folk trodde Jay Smith gått upp i rök återfanns han i Höganäs" skulle ju vara en sådan text.
Eller kanske: "Drönare spillde honung i söt drottnings b-kupa. Tvingas nu leva på bidrag" eller
"Kjerstin Dellert klär av sig näck och gratulerar kungen med sången Oh, Calcutta, ljuva Calcutta!"

VEM DÖMER AMY?

Fattar först nu att tv-serien Vem dömer Amy? INTE handlar om Amy Diamond...
Jag hade liksom föreställt mig henne i svart domarkåpa och en sån där liten lustig, trekantig hatt sittande i en tronliknande fåtölj och drämma domarklubban i bordet samtidigt som hon skriker ut i rättssalen:
-WHAT'S IN IT FOR ME???

KNARKHUND?

Fortfarande bekymrad över att de där poliserna som grep honom tvingade honom att kissa i en plastburk.
Med tanke på hans tv-historik vore det väl betydligt mer logiskt att "gissa bajset"...

TJOCK-TV

CNNs nya meteorolog ger begreppet "stor som en kontinent" en helt ny innebörd.
Jag tycker det känns befriande, det finns på tok för många meteorologer på tv som alla har det gemensamt att de är långa, blonda, blåögda och smala som pinnar.

BLOTT ETT UNS AV IRONI (Tack för komiken)

Niklas Strömstedt är väldigt bra som programledare i SVTs nya lördagsunderhållning Tack för musiken.
Något som egentligen kanske inte förvånar, med tanke på att han växt upp i en minst sagt medieintresserad familj och tycks omge sig med nästan enbart kvinnliga programledare som livskamrater.
Vad jag har förstått med åren är Niklas Strömstedt också en väldigt rolig man med viss förkärlek för torra vitsar av det brittiska slaget och underfundig ironi, exakt så finurlig och tänkvärd som personer som jag vill ha den.
Att man inte greppat detta tidigare beror förmodligen på att Strömstedt genom åren gett oss ganska svårmodiga - alternativt väldigt töntiga - låttexter där bilden av hans rätta jag inte fått tillfälle att lysa igenom. Jämför gärna med Mauro Scocco som också - trots sitt patenterade vemod - kan fälla de mest dräpande kommentarerna av ironi omkring sig.
Om detta är de nu inte ensamma.
Något av det roligaste i premiärprogrammet med Ola Salo är när Niklas frågar honom vilken svensk artist han skulle önska gjorde en cover på The Ark.
-Carola, svarar Salo direkt.
-Jaha...villken låt?
-Breaking up with God!
Och publiken skrattar. Tanken svindlar självklart. Detta skulle troligtvis aldrig kunna ske.
Men visst vore det häftigt. Visst vore det formidabelt underhållande om Carola blott för några minuter kastade bort sin förbannade bibel och bjöd på lite självdistans.
Fast förmodligen krävs det - för att Carola skall fatta begreppet självdistans - att det står några rader om det  i den heliga skrift.
Vilket det sannolikt inte gör.

ROB HALFORD RINGDE...

...han undrar om inte han också kan vara med i juryn. Han säger att han har allt som krävs...glasögon, skägg, rakad skalle och en helsikes massa läder...

Tidigare inlägg Nyare inlägg




RSS 2.0