Fan, man kanske skulle göra nåt oväntat 2009.
Som att byta namn.

Ungefär som den där snubben i Döda poeters sällskap.
Han som helt plötsligt kallar sig för Nuwanda.

Känner ibland (likt Signe Hasso) en dragning till det här med numrologi, dvs siffrornas inflytande i våra liv.
Mina favoritsiffror är 3 och 8, av någon konstig anledning.
Kanske är det den runda formen.
Siffrorna 1, 4 och 9 däremot har jag väldigt svårt för. De är för kantiga.

Inför det nya året slås jag nu av följande klarsyn:
Utav siffrorna i årtalet 2009 kan man nästan helt å hållet bilda 90 210, de siffror som förr kopplades samman med tv-serien Beverly Hills.



Detta borde på något sätt avskräcka.

Var nere på ICA och skulle handla lite käk inför nyårsfirandet.
Hade en väldig pärs med en rucculasallad i grönsaksdisken.
Den var nästan helt oregerlig och liksom raglade fram i butiken. Slutligen fick jag dock ner den i vagnen.

Enligt personalen är detta ganska vanligt förekommande. De skyller på att salladen är lite småbladig.


Den ständigt lika hårt arbetande Håkan Thiberg på Cityhallen i stan.
Foto: Marinmuseum.se

Som väntat kammade vårt hushåll hem den åtråvärda trofén "Sveriges snedaste gran 2008"
Det lutar åt seger även nästa år.

Januari:
Vi skaffade en ny tv som sades vara "hd-ready", till skillnad från sonen som vi misstänker är "adhd-ready"
Jag kom på att jag genom denna blogg ingår i Allerskoncernen. Känns krispigt.
Det var val på Kuba och kan man tänka sig; Castro vann. Högst oväntat.
Den 6 januari kom det snö. En snö som försvann 9 timmar senare.

Februari:
En av delfinalerna i Melodifestivalen gick i Karlskrona. Du minns väl tunga namn som Fronda, Daniel Matsogiannis och Calaisa?
Maud Olofssons livvakter sköt en ren i nosen. Ren misshandel, enligt kvällspressen.
SVT började med ännu mer lokala nyhetsprogram.
Bröderna Schulman började blogga på Värmlands Folkblads hemsida. Vi vet hur det gick.
Bill Gates och hans Microsoft ville köpa sökmotorn Yahoo. Priset de erbjöd var på svindlande 284 miljarder kronor.
I samma veva erbjöd Microsoft sig också att köpa Nonsensakuten för 284 kronor. Det blev dock ingen affär.
Jag hittade landets mest välskrivna blogg och kunde slutligen konstatera detta:
-Varför är det så många som har maginfluensa i februari?
-Därför att det är en skitmånad!

Mars:
Flyttade vi in i nya lägenheten. Snacka om omställning. Dusch i lägenheten och varmvatten som aldrig tar slut.
Vämöparkens grisar dog av fetma och Nonsensakuten firade ett år!
Dessutom var en ganska otränad man ute och joggade.
Ryssland valde Medvedev till ny president. Fast det är fortfarande Putin som bestämmer.
Lite som det kommer att bli när Reinfeldt till sommaren blir "EU-ordförande". Vem kommer att lyssna på honom, när Bildt sitter bredvid?

April:
Länet fick en ny landshövding; Gunvor Engström...
Den legendariske speakern Mikael Wäliwaara gick ur tiden och jag inledde inläggen om bortglömda kulturfenomen.

Maj:
Tappade jag nästan rösten pga av en förkylning men tillräckligt många röstade på vinnaren i Eurovision Song Contest.
Vilken den var? Ja, det minns jag inte. Perelli fick knappt några röster, så mycket vet jag i alla fall. Och Björkman skyllde väl på showen: PERRELLIS SHOW MÅSTE ÄNDRAS skrev Aftonbladet.
Christer Björkman: -Jag jagar de ansvariga.
Det känns tryggt.
Man kan förresten se honom där i Arenans korridorer med fradgan bubblande, som en medeltida riddare med frisyrgelé.
En schlagerns Don Quijote på jakt efter artificiella och effektfulla väderkvarnar.
Jag minns också att vi var på Astrid Lindgrens värld och att en oss närstående bonde levererade en gris i arla morgonstund.

Juni:
Då byggde jag om våra bokhyllor och raljerade över Myrdals bibliotek.
Dottern odlade jordgubbar på balkongen och jag uppträdde som dragshowartist.

Juli:
Var månaden då jag delgav bloggens läsare ett semesterminne
Vidare upptäckte jag vilken formidabel författare Åke Edwardson är samt spelade bangolf med Elsa.
Vi var på Barnens gård, åkte guidebåt runt Trossö, reste till loppisen som populärt kallas Gnistan.
Bussförarna i Sverige strejkade men jag tog bilen till Vämöparken en regnig dag. Big mistake.

Augusti:
Henry Bronett bokdebuterade med en diktsamling och SVT bytte kanalgrafik.
Jag såg filmen Sideways på DVD. För mig som sällan ser film och inte varit på bio sedan 2005, var detta en stor upplevelse.

September:
Gjorde jag en kort sejour på Telenor och lyckades hälla varmt kaffe i grenen.
Jag jobbar inte kvar där längre.

Oktober:
Upptäckte jag att kulmagen plötsligt återvänt efter sisådär tre år. Vi käkade en hel del lamm och sedan sjabblade jag bort Villes söndagsunderhållning.
Jag gav också prov på hur det blivit om Cornelis skrivit fotbollslåtar.

November:
Då besökte Sara en märklig doktor och jag uppmärksammade att det gått 17 år sedan Freddie Mercury avled.
Jag placerade mig på bloggkartan och skrev ganska många Rimbloggsanalyser.
Jag fick en hatt i farsdagspresent och kunde konstatera att jag bloggat på denna adress i ett helt år.

December:
kan du uppleva igen genom att sakta scrolla dig nedåt.



God fortsättning!

...ligger oftast en bit utanför centralorten och kallas McDonald's...

Du som tycker att den 23:e december är som att gå på tivoli i helvetet har aldrig varit inne i stan under mellandagsrean.



En REA som väl numera heter SALE.

Nyårsfirandet började tidigt i Gaza. Jäklar i min lilla låda vad det smäller.
När jag var liten kallade vi det för "smatterband".
Numera säger man "gazaremsa".
Har dessvärre en känsla av att detta makabra "firande" kommer att sträcka sig en bra bit in i 2009.

Vill passa på att önska dig och alla andra en riktigt jävla GOD JUL!
Nu blir det Janssons, köttbullar, prinskorvar, revbensspjäll, rödkål, skinka, glögg, pepparkakor, ostar, risgrynsgröt, choklad, knäck, snaps, öl, samarin, losec mups, ipren och imodium för hela slanten.

En populär sak så här års är ju alla julgrupper man får.
Här kommer därför ännu en.
Från oss alla, till er alla: Thank God It's Christmas!

 

Den här bilden togs i januari och skulle få Olle Häger & Hans Villius att gå igång.
Ett tidsdokument. Året var 2007. Det är januari och i en gammal länsstol någonstans sitter en liten pojke med en grön napp i munnen. Även kläderna är gröna. Han vänstra arm har lite lakoniskt placerats på fåtöljens ena armstöd.
Det är uppenbart att han är litterärt bevandrad. Pojken ser in i kameran med en något egocentrisk faiblesse, han vill möjligen påkalla vår uppmärksamhet.  Två månader senare kastades den rostbruna fåtöljen på soptippen.
Pojkens kläder är nu helt urvuxna och av den napp som syns på fotografiet, finns nu knappast något kvar, då man troligen antingen smält ner den eller återvunnit den som benprotes i långvården.



Fotografi nummer två är från 2008. En afton i december ligger samme pojke nu inrullad i ett gult och vitt täcke och blicken verkar vara fäst på något till vänster, utanför bild.
Pojken är snart ett år äldre än på förra bilden. Han har vuxit upp och antagit mer spåren av en gentleman.
Nappen är kastad, åtminstone under detta fototillfälle.
Håret har lagt sig i en inställsam och ansad lugg. Bilden utstrålar lekfullhet och en fullkomlig distanslöshet.
Något som brukar vara vanligt hos unga pojkar som ännu inte fyllt tre.

Stämningen på Nordpolen var knappast på topp det året.
Tomtefar fann sig vara utan skägg.
När han vaknade den 1 december hade skägget helt sonika försvunnit.
I desperation fick Tomten ägna en hel månad åt att hitta ett passande substitut. En famös annons sattes in på Blocket:
Skägg sökes för akut uppdrag den 24:e.

Många skäggiga män hörde av sig för att sälja sina skägg, både levande och döda. Kenny Rodgers, Christer Glenning och Fidel Castro var bland dem som visade intresse för annonsen.
Inget skägg visade sig dock passa den självgode Tomten som istället fick föra en kamp emot klockan under hela december.
När kommer skägget? Det där förlösande, välsittande och magiska skägget som passar Tomten och räddar julen?

Ja, det var temat i Nonsensakutens julkalender 2007.
Slutligen hittar Tomten dock ett skägg som passar. Det är när han besöker Alsters herrgård utanför Karlstad som bitarna faller på plats. En intrikat man vid namn Gustaf Fröding visar sig vara villig att sälja sitt skägg, han säger sig ändå redan ha förlorat allt.
I julklapp har nissarna fixat ett paket till Fröding innehållande "en kärlek som kan köpas för pengar", ty någon annan väntar sig inte denne Fröding.

Tomten får sitt skägg och erbjuds att stanna över natten.
Dagen efter är det julafton, Tomten har äntligen sitt skägg men han känner sig stressad. Och bakis.

Nordpolen den 24 december

Det sprakade trivsamt från Gustaf Frödings kakelugn.
Tre trubbiga vedträn kämpade för sin överlevnad badande i ett orangefärgat ljus. Lågorna fladdrade och slog. Värmen framför ugnen var behaglig och en sällsam kontrast till den frostiga kylan utomhus.

Tomtefar knäppte upp sin jacka något och tog av sig sina svarta stövlar. Han tyckte det var skönt att sträcka fram sina fötter och spreta lite pojkaktigt med tårna. I handen hade han ett stort glas med glögg och förutom brasans knäppanden hördes en gammal moraklocka ticka fram tiden, sekund för sekund. Normalt sett skulle detta ha stressat honom. Nu var det julafton och Tomtefar hade en lång dag framför sig. Ändå kände han en avslappnad frid infinna sig. Han var inte dummarna än att han förstod varför det var såhär. Den månadslånga jakten på skägg hade piskat upp en hätsk stämning i kroppen. Nu - när han hade fixat sitt skägg, kunde han andas ut. Nu var det lugnt igen; julen skulle bli lyckad, trots allt.

Hela natten hade Tomten och Fröding suttit framför brasan och pratat. Fröding hade läst högt ur en gammal bok om en dragharmonika och sedan hade han spelat en liten låt på mungiga. Något drucken var han förstås, men detsamma gick att säga om Tomten. Känslan av frid, fylla och finkultur låg som en utslagen presenning över hela herrgården.

-Nå. Nu har det gått några timmar, Gustaf. Vågar du inte öppna ditt paket? undrade Tomtefar där han satt och sörplade glögg.
-Givetvis, min herre. Inget annat skulle bjuda mig en större glädje, sluddrade Fröding.
-Ta av omslagspappret då. Vad kan det vara i paketet som innehåller en kärlek som går att köpa för pengar?
Jag är själv väldigt nyfiken. När Tomtefar sagt det började Fröding fingra på sitt paket (julklappen) och när han såg hur girigt diktaren försökte öppna sin klapp stålsatte Tomten sig. Vad i allsin dar var det som nissarna lagt ner i paketet. Kärlek som kan köpas för pengar?
Tomtefar slog ifrån sig de snuskigaste alternativen och vässade blicken inför det som komma skulle.

Gustaf Fröding hade lyckats få av julklappens omslagspapper. Nu vilade presenten i hans hand.
-Vad i hela fridens vilda kaffepettrar är detta? ropade han.

Tomten tittade på det som låg i Frödings hand. Han kliade sig lite i sitt nya, gråa skägg och log så smått.
-Det är en bok. Vad står det? Skriven av en viss Paulo Coelho. Alkemisten. Kanske är det den som nissarna menar med "kärlek som kan köpas för pengar".
Kolla. Bläddra. Den kanske är bra.

Fröding läste några sidor. Muttrade, harklade sig och fnös. Sedan sa han:
-Du milde himmel vilket dravel. Floskler staplade ovanpå varandra och inte en enda brännvinsreferens. Fy satan vilken dålig bok. Den här vill jag inte ha!
Sedan tog han ett fast grepp om sin julklappsbok och kastade densamma i elden. Tomtefar sprang hastigt upp ur sin stol, det gällde nu att rädda det som räddas kunde. Tomtefar var ingen läsande människa men insåg att något lika välskrivet som Paulo Coelhos böcker fanns inte. Det hade hans hustru sagt åt honom. Hon brukade citera Coelho: Bara den som kan upptäcka liv kan också finna en skatt. Tomtefar brukade aldrig förstå vad han menade med det men det lät ju väldigt begåvat. Hur en sådan som Fröding bara kunde pissa på detta var obegripligt, tänkte han varpå han kastade sig fram mot den öppna elden.

Desperat försökte Tomtefar gräva fram boken ur elden. Den låg brinnande framför honom, han kunde se hur bladen sakta anfrättes av hetta.

Utan att Tomtefar märkte det spred sig elden från Coelhos pretentiösa roman, till Tomtefars nya skägg.
De gråa hårtestarna började sakta glöda och snart stod hela skägget i ljusan låga. Doften av bränt hår spred sig i herrgårdens salong. Fröding verkade inte bry sig. Han hade i sin misstrogenhet och uppgivenhet redan gått på spriten.

Kvar var Tomtefar med ansiktet i elden, en halvt uppbrunnen bok i näven och inte mycket kvar av sitt gråa tomteskägg.
Förtvivlad och förlamad av sorg drog han sig bakåt mot väggen, säckade ihop och grät.

Så går det när man offrar sig för dålig litteratur.
Det kan sluta med att hela julen blir förstörd.



Sagan är den avslutande delen av Tomte söker skägg, tidigare publicerad den 21 december 2007.

Julfirande hos Malmöpolisen.
Under tidiga julaftonskvällen planerar man att öppna paketen.



Några timmar senare, i stadsdelen Rosengård, öppnar man eventuellt piketen.

Den finansiella oron i USA märks nu av även på julfirandet.
Nya siffror visar att en julfirande medelamerikan detta år i genomsnitt kommer att ha enbart 3245 blinkande lampor i sin trädgård, att jämföra med förra årets siffra på ungefär 3300 lampor.

Sådärja.
Nu är vi klara med årets julbak. Det har blivit pepparkakor, wienernougat, havreflarn, saffransmuffins och nån knäckliknande chokladhistoria.
Visst. Vi hade kunnat göra mer. Men så måste man ju andas och låta hjärtat slå jämna slag också.

Om tid finnes - testa detta recept:

2 msk kanel
2-3 äggvitor
1 halv klick smör (ca 25 g..hehe...)
1 kopp mjöl
Eventuellt lite salt.
Några dl kakao
En halv dl konjak
Lite socker
Och en liten nypa vanilj

För det är väl julbak han sjunger om, Chef?

Skymningen har sedan flera timmar tillbaka sänkt sig över residensstaden.
Mörkret gick nästan direkt fram och tog över likt en väldrillad scout.
Nu sitter barnen och kollar in freaking Mumintrolllet på DVD. Det handlar om både tofslan och vifslan (låter som programbeskrivningen av något dåtida stripptält på Kiviks Marknad...)

Det har varit en jättefin helg.
Igår tappade vi upp vår egentillverkade glögg (vars jäsning inte riktigt ville köra igång varpå alkoholstyrkan landade någonstans runt starköl). Men smaken är god.
I går spenderade jag och barnen också en hel dag på Marinmuseum eftersom det var ett tröstlöst regnande utanför fönstret.
Personligen tycker jag Marinmuseum och allt annat som har med fartyg att göra är ungefär lika tråkigt som valbajs men barnen har faktiskt kul där, mycket tack vare Dunders däck som är den underfundiga barnavdelningen.
Det finns en VHF-radio där man kan kommunicera mellan olika rum (eller kajutor eller vad fan det heter).
-Hej, sa Elsa.
Sedan sprakade det till.
-Hallo! hördes det.
-Jag heter Elsa. Vad heter du?
-Spiskojska nerysjas, eller något i den stilen hördes från den skrapiga radion.
-Spiskojska nerysjas, sa Elsa.

Undrar egentligen vad den där polacken tänkte.

På kvällen klädde vi granen (bild kanske dyker upp) och som alltid blev den sned. Får nog lägga några fler av barnens pixieböcker under julgransfoten...
Under hela gårdagen ägnade Sara sig åt tvättstugan. 8 maskiner på fem timmar. Allt hann förstås inte torka utan hela lägenheten var full av relativt sur tvätt hängande här och var. Ungefär som från en del husvagnar på Kiviks Marknad.

Idag har vädret varit bättre och man har faktiskt sett SOLEN!!
Undrens tid är inte förbi. Vad händer härnäst? Trelleborg vinner allsvenskan 2009?

Zlatan min tycker om att ha skoj,
man får ha tålamod - oj, oj, oj
Om en fotboll är försvunnen
då har Zlatan den i munnen
men det gör, men det gör
ingenting

Zlatan min tycker om att ha skoj,
man får ha tålamod - oj, oj, oj
mitt i natten skall den stollen
upp och slå på läderbollen
men det gör, men det gör
ingenting


Zlatan


Gullan

Lasse Kongos bäste vän; Bosse Kinshasa!

Kom inte och säg att lutfisk är smaklöst.

Det här är smaklöst.

Har du någon speciell julritual som återkommer varje år?
Eller är du en pragmatiker som inte låter dig påverkas av nostalgi och otyget att vara medvetet pretentiös?

Själv har jag numera två saker som alltid dyker upp på julen.
Det första handlar om julkalsongen.

Varje julafton bär jag samma röda kalsong. Jag skrev ett inlägg om detta i fjol.
Plikttroget tar jag på mig dessa röda kalsonger som sedan sitter klistrade på kroppen under julaftonen.
Förr i tiden (när jag var en 11-12 år sådär) brukade jag inleda julfirandet med att höra Bertil Perrolf i radion stå vid Visbys svallande kust och frambesvärja julen för att sedan spela O helga natt med Jussi Björling och då skall man veta att något lika gubbigt är svårt att tänka sig för vilken annan 12-åring som helst men så var det. Möjligen kan Kalle Lind förstå mig.



Kalle Anka vill jag ibland se av nostalgiska skäl. Det handlar då mest om tomtens julklappsverkstad som jag tycker är klockren.
Om tid och möjlighet finnes känns det även skönt att skratta och eventuellt gråta lite till Karl-Bertil Jonssons julafton men annars är inte televisionen så viktig i firandet. Det är klart, så länge Johannes Paulus II levde var det festligt att se midnattsmässan från Rom. Skulle påven orka att hålla sig vaken och var det inte lite fradga som skymtade till där i mungipan. Jaså..bara saliv...

Och så länge Ernst-Hugo Järegård levde diggade jag att höra honom tolka julevangeliet i Nyhetsmorgon, och jag som inte ens är religiös...

Men - åter till ämnet. Min andra jultradition, ja ett måste nästan...(en must....) är att läsa Charles Dickens A Christmas Carol innan jag somnar in efter en stressig och matspäckad julafton.
Jag hinner oftast till sidan 4 innan jag somnar.

Tänkte bjuda på den här fina bilden på mig och Ville från 2006.



Fan vad unga vi var...

Om utsatta människor i en utsatt park i en utsatt tid.
Få textförfattare lyckas beskriva julens ibland hårdsmälta tillvaro lika bra som Snowstorm.

Deras låt Jul analyseras just nu. Välkommen!

I snart en hel vecka har SR kört sin Musikhjälpen tillsammans med Radiohjälpen direkt från Malmö.
En marathonsändning i både P3 och Din gata 100,6 (lokal ungdomskanal i Malmö) samt SVT2.
Syftet är självklart behjärtansvärt, att hjälpa människor på flykt.

Det känns ändå lite B.
Det känns som att folkets engagemang varit sisådär (kravallstaketet framför studion har inte vikt ner sig att publikens tryck så att säga) men detta var väl tämligen väntat eftersom väldigt få människor känner sig engagerade i något som P3 arrangerar. Det är ju inte direkt den stora massan som tilltalas av kanalen utan en liten, obskyr och alternativ del av befolkningen, de flesta med kulturkoftor och palestinasjal.

Bortsett från detta faktum skulle satsningen ändå kunnat bli bättre och framförallt låtit bättre om man valt ut mer sofistikerade programledare. Det jag hittills lyssnat på har bara marginellt skiljt sig från en närradio i Bjuv.
De tre som nu svälter inne i buren är för en majoritet av svenska folket totalt okända och därför orkar heller ingen bry sig om de känner sig hungriga eller inte.

De har dock rönt en viss framgång inom ungdomslitteraturen. Först har vi en flintskallig man vid namn Eshan (påminner om Biggles då han onekligen är i luften väldigt länge, skillnaden är väl att hans resonemang och hans prator så ofta störtdyker för att slutligen kraschlanda.)

Därefter hittar vi Kitty (de berömda Kittyböckerna känner du  väl till?)  och slutligen en sliskig typ vid namn Henrik (Unga fröken Sprakfåle)

Om dessa tre påstås utgöra "det mest spännande och fantasifulla" Sveriges Radio har att erbjuda tycker jag allvarligt synd om public serviceradion.

Jag skulle mycket hellre velat se (och höra) Kaj Kindwall, Mats Nileskär och Kersti Adams-Ray inlåsta i sex dagar.
Enbart spelande Sven-Ingvars.

Snacka om musikhjälp...

Vår lägenhet ligger ungefär två minuters gångväg från en välsorterad matbutik.
Det känns självklart ganska lyxigt.
Blir man sugen på exempelvis choklad kan man gå ner, köpa chokladen och sedan gå tillbaka inom loppet av ungefär sex minuter.
Det blir en del impulshandlande men det är egentligen inte detta som är problemet.

Det jag anser vara lite jobbigt är att jag befinner mig i denna butik varenda dag. Jag lovar.
Det går inte en dag utan att jag befinner mig därinne. Ibland känns det nästan som om jag bor i mataffären.
Stundtals besöker jag denna affär flera gånger varje dag, med det ena inköpet konstigare än det andra.

Så här till exempel:

Jag går ner och köper lite godis och en flaska julmust.
Går tillbaka. Får reda på att jag skulle köpa stearinljus.
Går till butiken. Köper stearinljus.
När jag återvänder skall vi kanske julbaka. Då märker Sara att vi saknar både bakformar och bakpulver eller nåt i den stilen.
Vi måste skaffa bakformar och bakpulver. Nu.
Så det blir till att återvända.

Efter ett tag känner jag nästan att personalen tisslar och tasslar bakom ryggen på mig. "Titta där kommer han igen. Vad har han nu i korgen? Bakpulver? Han köpte ju stearinljus innan. Vilket är hans problem? Har han fått någon diagnos?"

Den där Perellikalendern har man ju hört talas om. Den som visar tolv lättklädda bilder på en blond schlagersångerska från Hovmantorp.

Man känner även till boken och filmen Kalenderflickorna men vad sägs om det här: Tekniska förvaltningen på Karlskrona kommun släpper sin kalender för 2009, en kalender vi erhöll med posten häromdagen.

I denna väggkalender finns årets alla månader representerade med färgglada bilder, ett ganska vanligt koncept inom kalenderindustrin.
Skillnaden här är väl själva motiven, ty vad är det egentligen som Tekniska förvaltningen vill bjuda oss på?
Jo. Vi hittar bilder på förbrukade plastflaskor, en lastbil som håller på att köra på Polenfärjan, en blå påbudsskylt som visar rekommenderad körriktning, ett rep virat runt en stolpe, två pensionärer på en bänk, en man i orange overall som är i färd med att blåsa bort höstlöv, en man i stickad mössa som kör motorbåt och mycket annat spännande.

Min favorit är ändå april månad. Där har Karlskrona kommun valt en bild föreställande gamla målarburkar liggande i en container.



Känner redan nu att 2009 kommer att bli ett kanonår.

Den här veckan en ovanlig sak.
En tjej som kallar sig Lunnagiamp har på YouTube lagt ut Who needs you från 1977, där hon med teknikens hjälp sjunger duett med Freddie Mercury. Det hela är väldigt snyggt gjort.
Låten är lite skönt laidback så här mitt i julstressen. Det är också lite "latin lover" över den här låten, vilket jag tycker är roligt. Plockad från plattan News Of The World.

 

Riksbanken meddelade idag att man har för avsikt att slopa femtioöringen senast september 2010.

Kan inte förstå hur de tänker. Med den pågående lågkonjunkturen och den internationella finanskrisen behöver vi väl femtioöringen mer än någonsin.

Förra julen var det Robert Mugabes styvson, Mezhugga som fick vara tomte.



De flesta paketen gick till Robert Mugabe själv.
Familjen delade också ut ett antal hårda klappar till sina landsmän.

ICA Maxi vill med ett brev tacka oss för det gångna året och medskickar en liten check.
På den står det att om vi kommer till dem och handlar för 100 kronor erhåller vi hela 1,5 kg clementiner HELT GRATIS.

Jag tycker att det är ett hån.

Under natten hade Björn Hellberg härjats av en orolig sömn.
Han hade hela tiden plågats av en makaber dröm som i korthet gick ut på att han sålde vitvaror som ingen ville ha och nu oroade sig för att få sparken.
Hans tröstlösa projket kallades Induktionshäll-berg och var en vacker men kostsam spis.
Försäljningen rasade och mot slutet av drömmen kom beskedet.
Vitvaruföretaget skulle varsla 3000 anställda, däribland Björn.
Det var game, set och match på en och samma gång.

Kallsvettig och med en liten, liten antydan till rufs i håret fann han sig dock vara tillbaka på spåret igen.
Det var okej. Det hade bara rört sig om en mardröm.

Han satte på sig sina morgontofflor och sa:

Hoppas när dig går som värst, frukta när dig går som bäst. Hovtrapporna är alltid hala. På mätt mage sitter ett glatt huvud.

Sedan gick han ut i köket och bredde sig en macka.

Just nu: Pepparkakshjärtan tillverkade, det blir en åt varje julfirare med namnet utspritsat i glasyr, att hänga i den julgran som införskaffades idag och tvångsförvisades till balkongen i väntan på att ikläda sig sin fjolliga utstyrsel på lördag.
Köpte två nya (prissänkta) julkulor a la discokula från Indiska i eftermiddags...granen kommer att glittra bättre än Liberace...

Ikväll har Sara utlovat en "afton i hemtextilens tecken", vad nu detta kan innebära.
Imorgon: Storstädning och sillinläggning..

Jodå, så att...det rullar...

En av bloggvärldens underfundiga stilister återfinns i Borlänge - om jag inte är helt ute och cyklar.
Jag  tänker nu på en viss Hill, vd för Hills Hillton.

Som en liten julhälsning har han sänt mig följande smakfulla vers:

Det är en ros utsprungen

Den värker och står i

Den strålar upp från pungen

Fy fan å tvi, tvi, tvi

En blomma ej det är

Nej det är mycket värre ställt

Det är en ros av bält

Intellektuell bloggbuskis, det är min likör.
Tack, Hillton och god julpå dig!

Nu har vi kommit igång med en julklassiker; tomtens kladdiga bak.

Det har idag tillverkats wienernougat och någon slags kola.
Blev riktigt gemytligt i köket med Elsa som assistent, ett tag kändes det nästan för puttrigt.
"Min dotter lagar julegotter" hade Carl Larsson döpt tavlan till, om han för sitt inre sett det motiv som utmålades i köket.

Gällande kolan vill jag klargöra följande: Den där Tina Nordström är säkert duktig på att dansa och säga "jättegott" men det recept vi gav oss i kast med från hennes rekorderliga kokboksdebut "Tinas mat" måste vara fel.

För att göra chokladkola krävdes både smör, choklad, glykos (obs, ej glykol), socker, grädde OCH mjölk påstods det.
Det där med mjölken måste vara fel för den ävja vi kokte ihop innehåll totalt 6 dl vätska vilket måste vara fel.
Hur länge den än kokade, blev den aldrig "kolig" utan verkade mest vara någon slags chokladmjölk med smör.
Kommer att användas till glassen, möjligen. Någon kola blir det inte av den, det är en sak som är säker.

Istället körde vi latmansvarianten; kola i micro.
Skitenkelt. Sirap, socker, mjöl, kakao och smör rörs ihop, "gräddas"  totalt 5 minuter i micro och sedan - Sune Mangs!
Som Tina skulle säga; -Jättegott!

Vi närmar oss ett nytt år.
Tjugohundranio kallas det i folkmun och visar sig vara historiskt på många sätt.

1. Det är 20 år sedan Berlinmuren revs. Detta skall åtminstone jag fira, då jag länge själv engagerade mig i de östeuropeiska folkens frihetskamp och minns den där speciella novemberkvällen. Dock inte på plats men Ekots 23.00-sändning den där kvällen har jag starka minnen av.

2. Det är 220 år sedan den franska revolutionen. Jag vet åtminstone en som kommer att uppmärksamma detta.
Herman Lindquist.

3. Prins Carl-Philip fyller 30 år.  Så här säger prinsen själv om sitt jubileum: -Jodå så att. Det är ju...spännande...och...viktigt att...tillsammans kunna....högt...högtidlighålla sådana hära...högtidsdagar.

4. Radioprogrammet Tracks i P3 fyller 25 år! Kaj Kindvall själv fyller 125.

5. Det är 50 år sedan Ingmar Johansson blev världsmästare i boxning. Och 50 är också antalet gånger Paolo Roberto fått sin näsa knäckt.

6. Det är 40 år sedan månlandningen. Neil Armstrong var där. Buzz Aldrin var där. Mike Collins satt mest och fes inne i raketen.

7. Göran Greider fyller 50. Nummer ett på önskelistan: frisyrgelé.

8. Några kända personer som blir 60: Carl Bildt, Göran Persson, Patrick Duffy (Bobby i Dallas), Åsa Kleveland, Lionel Richie, Meryl Streep, Lasse Flinckmann, Richard Gere, Malena Ivarsson, Don Johnson, Jeff Bridges och - inte minst...Erik Fichtelius. Den första filmen om Åsa-Nisse fyller också 60 år. Elvis Presley skulle ha varit 74. Om han levt.

9. 35 år sedan ABBA vann med Waterloo och Björn Skifs toppade USA-listan med Hooked on a feeling.

Ja. Så är det.
Tiden går.
Blott Martin Ljung består.

Den här händelsen tilldrog sig för ungefär åtta år sedan. Jag har fått den berättad av min sambo som är utbildad skådespelare och därför kan leverera en berättelse med betydligt mer schvung än vad denna stackars blogg mäktar med, men jag vill ändå delge dig den sanna berättelsen om den rika överklasstanten och det uttråkade taxibolaget.

Det hela inträffade på stan nån gång under senhösten 2000.
På väg ut från ett köpcentrum blir Sara stoppad av en gammal tant som är två skitar hög, skrynklig som ett russin och klädd i någon slags åtsittande päls.
Tanten har varit och handlat och bär nu på två tunga matkassar.

Hon talar en intrikat och förfinad överklassdialekt och är med största sannolikhet änka efter någon officer eller annan uniformsklädd gammal stöt, ty sådana vimlar det av i vår stad.
Den lilla smala kvinnan viftar med knotiga nävar till sig Sara under det att hon utbrister:
-Unga damen! Hallå! Unga damen! Är det händelsevis så att ni råkar bära på en sådan här mobiltelefon?

Sara - som är svag för hjälplösa gamla tanter - känner starkt för kvinnans utsatta position och svarar genast jakande.
-Vill unga damen då vara så vänlig att ringa ett samtal till mig. Ni ser att jag står här och väntar på en taxi som inte har kommit.

Sara tar fram sin mobiltelefon och frågar vilket taxibolag det gäller.
-Ja, jag vet inte vad de heter men jag kan telefonnumret. Åtta ett och så tre nollor!
Sara ringer och får raskt prata med en taxichaufför. Han frågar om namnet på kvinnan.
-Ursäkta, vad heter ni? vidarbefordrar Sara.
Kvinnan spänner ögonen i henne och formar sin skrynkliga mun till en liten hönsröv. Sedan säger hon med eftertryck:
-ÖFVERBOM!

Taxichauffören suckar högt när han får reda på namnet. Han berättar att hon ringt för mindre än fem minuter sedan och att bilen är på väg.
Mannens förklaring avbryts av Öfverbom:
-När ni ändå har dem på tråden kan ni berätta för dem att detta inte är första gången de utsätter mig för dessa dröjsmål.
Det har vid upprepade tillfällen hänt att de droskor jag beställt varit mycket, mycket sena!

Därefter utbryter en polemik mellan kärringen Öfverbom och taximannen där deras meningsutbyte får tolkas av Sara som håller i luren som en åsna mellan två hötappar. Uppenbart är att tanten inte har för avsikt att själv ta någon typ av telefonmojäng mellan sina skrynkliga händer. Hon har ju skaffat sig en helt egen megafon för sina åsikter.
En megafon som i bortåt tjugo minuter får stå och simultantolka de båda kontrahenternas diskussion.

Slutligen dyker så bilen upp och Sara får hjälpa till med att bära in kvinnans kassar i bilen, det är ju inte mer än rätt.
Till sist, innan taxin kör därifrån, säger Öfverbom:

-Ja, den unga damen skall väl ha något för besväret? (Tonen låter nu misstänkt lik biskopen i Fanny & Alexander)
-Tja...säger Sara..
Därefter tar tanten Saras hand och sträcker ut den med handflatan uppåt. Hon lägger något i handflatan och sluter fingrarna om innehållet samt klappar lite lätt på de böjda fingrarna.
-Varsågod...hörs det.

Sara låter sin hand vara sluten när hon ser taxin puttra därifrån och stillheten infinner sig.
Först en stund efteråt vågar hon öppna sin hand för att i handen finna....två små tummade Mariannekolor med omslagspappret nästan bortnött.

Det är uppenbart att kolornas bäst-före-datum på ett ungefär överensstämmer med kärringen Öfverboms.

Två analyser på samma dag.
Den ena handlar om hemlängtan inför jul, den andra berör ämnet självbefläckelse i melodifestivalformat.

Välkommen in...

Barnens dagis hade luciaföreställning igår.
Två olika tåg med olika avgångstider.
Klockan 16 var det Ville och hans små kamrater som gav oss ett storslaget skådespel.


Tycker allt är det är lite Luke Skywalker över bilden...

Därefter, klockan 17, var det Elsa och hennes gängs tur att förgylla dagen med ett luciatåg utomhus, i ösregn och tre grader plus. Det krävdes en hel del fleecejackor under luciadräkten, kan jag berätta. Bild från detta uppträdande saknas dock.
De små luciorna sjöng väldigt vackert, bland annat den klassiska låten Jinglebells. På engelska.

Barnen sjöng av hjärtats lust men verkade inte förstå den egentliga innebörden.
"Vad handlar låten om?" frågade Elsa efteråt.

Det är väl ungefär så Tom Jones resonerar. "Ge mig en låt och jag sjunger den."

Expressens chefredaktör Otto Sjöberg meddelade igår att han avgår efter åtta (enligt honom) oerhört framgångsrika år.
Åtta år får ändå betraktas som en ganska lång tid om man ser till tidningens historia de senaste 15 åren.

Framgången den senaste tiden är enligt Otto att man lyckats stärka varumärket (såtillvida att det som tidigare förknippades med avslöjande journalistik nu istället förknippas med kokböcker, Clintanfilmer och Ugglaskivor) och att man fått ordning på ekonomin och går med vinst (mycket beroende på kokböcker, Clintanfilmer och Ugglaskivor).

Antalet lösnummer minskar däremot kraftigt. Precis som väntat.
Sover Dolly Parton på rygg?
Är Kungen bakis den 11 december?


Nej, det är inte Peter Sellers på bilden.

Vem jag tror kommer att ta över?
Satsar en slant på Staffan Erfors.

Eller Robinson-Robban.

Om man går på auktion och dricker gammal sprit, vad blir man då?

Värdefull?


Lämplig för den som vill skåpsupa...

Denna gång en väldigt vacker och melankolisk sak av och med Brian May på sång. Someday, one day från bandets andra platta (1974).

 

Kanske finns det många ryssar som heter Iwan Iwanowitsch.
Men det finns bara en som Little Gerhard har sjungit om.
Och det är den låten och den texten som just nu kan avnjutas i Rimbloggen.

Välkommen.

Jag har åter - likt en fransk adelsman på 1600-talet blivit utmanad.
Därför har jag nu satt på mig ögonbindel och laddat min musköt. Muskot? Jaja...
Jag tar tio steg framåt emedan jag funderar på Mrs Li:s utmaning.

Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de fem 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

Det handlar om 8 saker...

8 Favoritprogram:

1. Eldorado (den gamla versionen)
2. P1 Morgon
3. Godmorgon, världen
4. Studio Ett
5. Seinfeld
6. Pang i bygget
7. Six feet under
8. Tracks (Ren nostalgi. Känns direkt som 1988 när man hör Kindvall)

8 saker jag gjorde igår:

1. Väcktes av min son.
2. Gav fan i att raka mig.
3. Tog på mig långkalsonger
4. Ugnsgratinerade en klassisk falukorv.
5. Körde dottern till gymnastiken
6. Åt falukorven. Med mos.
7. Hämtade henne från gympan.
8. Tänkte på hur det var i söndags då jag och ungarna var på badhuset och Elsa hela tiden skrek "Hjälp Hjälp!" på skoj. Jag berättade med eftertryck för henne att man inte får skrika så i bassängen om det inte är någon fara, då är man dum och bara lurar alla andra. "Sluta med det! Inte i bassängen. Du får låtsas att det här är en Fassbinderfilm och skrika Hjälp! hjälp! i bastun i stället, hör du det?"

8 saker jag ser fram emot:

1. En tryggad framtid
2. En semesterresa
3. Att få sova åtta timmar i sträck
4. Att inte behöva gå direkt från matbordet med maten fortfarande halvtuggad i munnen för att torka upp bajs som hamnat nästan utanför pottan.
5. Att få all tvätt torr på samma fyratimmarstvättpass.
6. En rejäl fylla.
7. OS i London. Vet inte varför men det kan bli kul att se ett marathon springas i ösregn.
8. Ett biobesök. Skit samma vilken film.

8 restauranger jag gillar:

1. Godsfinkan i Kristianstad (finns inte längre)
2. Östermans i Åhus
3. Cuvée i Karlskrona (finns inte längre...anar ni ett mönster?)
4. Gradski Podrum på Korcula, Kroatien
5. India Palace i Köpenhamn (Finns garanterat bättre men denna trånga sylta ligger närmast vårt favorithotell)
6. Klockgrillen (både kebab och gyros...hm...)
7. Stufvenäs nånstans mellan Karlskrona och Kalmar (det var så mörkt, möjligen heter byhålan som stället). De har det godaste julbord jag någonsin käkat.
8. Leffes lounge i Tylösand (så jävla lågt....förlåt...)

8 saker som står på min önskelista:

1. Whisky
2. Öl
3. Pengar
4. Böcker
5. Vin
6. Kalsonger med Snobben på
7. Kalsonger med Barbaskön på
8. En fet jävla cigarr

Och efter detta utmanar jag följande stilister:

Vita Brevis, Älskade dumburk, Mia Jäverling och Solveig Ternström

"Jag tror det kan va en jätte bra erfarenhet! Det är inte alla som får va med om nått sånt här.
Se det som en kul grej!"

Signaturen Fridolina ger i en kommentar på Sanna Brådings blogg några ord på vägen till den narkotikadömda programledaren som snart åker in i finkan.

Har läst att både Blondinbella och Ebba von Sydow kraftigt har pushat för och hypat kring det här med overaller så vi tänkte att va fan...

Sveriges slalomdrottning;



Anjou Päron

Julen är som alla känner till väldigt dyr. Man måste köpa sprit, klappar, mat och ingredienser för allehanda bakverk och godis. Vidare måste man kanske ut och resa vilket självklart också det anstränger en redan utmattad ekonomi.

Nonsensakuten kan dock ge lugna besked, ty vi har hittat honom.
Killen som ställer upp och pyntar.

Hade några kompisar hemma på en liten glöggsittning i lördags. Det hela blev väldigt trevligt.
Glögg, pepparkakor, godis, ädelostar, vin, öl och som en avrundning en god middag bestående av fläskstek och passande tillbehör.

Det blev dock inte så värst sent eftersom en av gästerna skulle jobba på kvällen och natten, de bröt upp redan klockan 20.00.
Jag hade också av denna anledning köpt ett par alkoholfria öl från Carlsberg, något som gästen dock ratade (klokt) och tog sig lite julmust istället.

Nu har jag inmundigat dessa alkoholfria öl som en slags substitut till kranvatten. Smaken är ungefär densamma.
Det jag reagerar över är etiketten på flaskan.
På denna har Carlsberg allvarsamt skrivit: "Drink responisbly" och strax därunder "alkoholfri öl".

Jag tycker att det är lysande. Det handlar trots allt om 0.5 procents alkohol. Med denna vetskap måste man dricka så förnuftigt som möjligt.
Dricker man för snabbt kan det ju börja bubbla i magen också, av all den här kolsyran...

Det handlar en del om djur, om mänsklig avkomma och om en jäst dryck.
Vi möter även en kvinna med städrock vid en bar i norra Sverige.

Just nu är det Alf Robertsson i Rimbloggen.

"Det har fan varit grått hela veckan.
Det har varit som att käka en ytterrock."

Skorstenen - den som det förmodas att en tjock gubbe med skägg skall klättra ner genom den 24 december



Skorr-stenen - den sten de flesta skåningar har i munnen när de pratar. Gärna lite lätt uppvärmd.

Julskinkan rymde och for till Hawaii tillsammans med Miss Piggy.
Kom inte och säg att texten till Vår julskinka har rymt inte är väl genomarbetad.

Läs mer på Rimbloggen.

Så här långt: klapparna inslagna och städningen rullar vidare.
Ikväll har jag dammat samtliga lampor, tavlor och golvlister.
Jag har varit som en värmesökande missil med min dammtrasa.
Har jag fått syn på en lampa - då har jag dammat av den.

Av tradition brukar den avgående, amerikanske presidenten ägna sin sista arbetsdag åt att benåda ett antal livstidsdömda fångar i landet.
Detta brukar ske på presidentens sista ämbetsdag, den 19 januari.

Rykten från Washington gör dock gällande att den nu avgående presidenten George Dubbelmacka Bush inte kommer att utföra någon benådning.
Detta mycket beroende på att han inte är bekant med begreppet.

Bush har bara hunnit till bokstaven E i ordboken och det engelska begreppet för benådning; pardon, börjar på P, har man informerat honom om.
Troligen - säger nu källor i Vita Huset - kommer George Bush istället att ägna sin sista arbetsdag åt att skjuta ankor ute på Camp David.


Jojje har lättare för att benåda kalkoner.

Apropå Bush - om du har tid och möjlighet kan du klicka dig in på länken till Vita Huset.
Klicka på History & Tours uppe till höger.
Det är tamejfan stor komik när Bush slafsigt går omkring i ovala rummet och visar sitt kontor. Han fumlar, stammar, himlar med blicken och stakar sig ständigt.
I tron att någon skall klippa ihop visningen efteråt tar han hela tiden om meningarna och stammar fram nya försök.
Problemet är bara att det inte var någon som ville redigera inspelningen, istället ligger den ute med alla tabbar kvar som ett sorgligt monument över ett driftkucku som tagit på sig på tok för stora skor.

Det är lite som att se en bilhandlare gå omkring och peka på begagnade bilar.

På paketet till några bomullstops blir jag informerad om olika användningsområde för pinnarna.
Man kan rengöra småbarn i näsan, peta sig själv i näsan, rulla upp sitt ena ögonlock med dem, stryka på desivon på en barnstjärt, rengöra kassettband (!) och gröpa ur schäferns öra från smuts.

Möjligheterna är oändliga.
Tanken att doppa ena änden i bensin, tända eld på bomullen och sedan använda topsen som brandfackla i en liten, liten protestmarsch tycks inte ha slagit tillverkarna Johnson & Johnson.

Snor denna underbara bild från intetnytt.se, en oerhört rolig sida.
Frågan är egentligen vem som är vem?

Vem av dessa är Nick Nack, dvärgen i Bondfilmen Mannen med den gyllene pistolen (1974) och vem är operasångaren Tito Beltran.

Jag kan inte se någon skillnad.

1971 hade en viss sångerska en viss hit med ett visst tema.

Städning.

Oväntat, va?

Läs hela grejen - just nu i Rimbloggen...

Har du tänkt på att din webbläsare skulle framstå som fan så mycket sexigare om det hetat bitmärken istället för bokmärken?


Firefox - inte Samantha Fox

Denna vecka en sjuk låt från 1978 och från plattan Jazz. Passar bra på den här bloggen eftersom texten enbart består av nonsensord där de flitigast förekommande är Mustapha och Ibrahim.

 

Detta har vi hunnit med hittills:

Köpt julspriten, handlat klappar, skurat köksluckor och rengjort spis samt ugn.
Dessutom rensat skafferiet och städat kyl och frys.

Bakat havreflarn och pepparkakor, satt en laddning glögg på jäsning och stekt köttbullar.

Har en känsla av att jag snart återkommer med en ny julstöksrapport.

Den senaste tiden har blogg.se haft svårigheter att uppdatera bloggar.
De skyller på extremt hög belastning på sina system.

Det är klart, det är väl många som just nu vill publicera bilder på adventsstjärnor och lussekatter, kan man tänka.
En hel del vill nog också skriva om hårspray med glitter.

Jag har tidigare varit elak mot årets julkalender i SVT och nästan dömt ut den.
Detta handlade dock om själva pappkalendern som jag vidhåller är tråkig.

Programmet däremot, som jag nu sett två avsnitt av, är mycket roligt.

I en fiktiv stad (oerhört vacker scenografi) jobbar Lage och René med diverse uppfinningar tillsammans med den självgode Claes, direktör och besserwisser.
Ni känner väl till själva upprinnelsen till kalendern vid det här laget. Den dumme Lage postar av misstag iväg en inköpslista istället för sin önskelista till Tomten och riskerar därmed att få mjölk och smör i julklapp.

Samtidigt sitter någon (misstänkt lik Tomten) kidnappad och blir förhörd av Henrik Dorsin i äggskalshatt, bara det en rolig idé.

Idag blev det riktigt rolig slapstick när Claes (Måns Nilsson) skulle demonstrera en maskin som tillverkar leksaker för en annan direktör, spelad av Fredrik Dolk.
Istället för leksaker kom bowlingklot efter bowlingklot ut ur maskinen. Bowlingklot som sedan (av olika anledningar) fick sig en liten flygtur. Rakt i fejan på Dolk.

Det här lovar gott. Kommer att sitta tätt intill tv:n de kommande veckorna.

PS! Även barnen uppskattar kalendern, åtminstone Elsa. Ville somnade i soffan ikväll men det var nog inte kalenderns fel.
PS2! Förra året skrev jag 24 delar av en kalender här på bloggen. En julkalender som försvann ganska obemärkt.
Den hette Tomte söker skägg och går att återuppleva (om man nu verkligen vill det) genom att klicka på kategorin Julen här till höger eller snubbla in på del 1 redan nu.

Lite oväntat går priset denna gång till den från Österrike invandrade stjärnkocken Dieter Schollenmöller.



Han vet att det krävs minst 200 gram kakao, en klick ister, ett par rejäla nötter och förbaskat mycket ungersk vispgrädde för att åstadkomma den klassiska juldesserten kallad Tomtens kladdiga bak.
Som en liten passus nämner Dieter att man också med fördel kan garnera med 3 matskedar kinesisk vodka och kanske sedan flambera skiten.
"Fast man kan lika gärna strunta i det om man bara hittar två matskedar i lådan" säger han.

Vi skrev att Dieter är s.k stjärnkock, ett epitet man som vanligt bör ta med en nypa flingsalt.
Han har en gång sagt att han tycker att stekt fläsk och bruna bönor "gifter sig väldigt fint".
Något vi anser är en ganska onödig upplysning.

Det vi däremot vet är att han tilldelades det Gyllene Sviskonet av Belgiens gastronomiska akademi i somras, då han som sluträtt i den svettiga finalen lyckades svänga ihop en grandios portion med österrikisk klyftpotatis.
En rätt som även kallas Pommes Fritzl.

Vi vill självklart gratulera Dieter för alla de lukulliska rätter han hittills tillagat och även glädja honom med boken Christer Petterssons bästa drinktips (Förlaget Sponk 1988) som redan ligger postad i en liten gul låda.

Grattis ännu en gång, Herr Schollenmöller.

Stora nyheter på nöjesfronten idag.

Det meddelas att Shirley Clamp är klar för Melodifestivalen 2009.

Just det...det var en sak till.

Påven uppges ha en lustig hatt.