ARMA KRÄK

Vi har under den pågående vintern hört mycket i media om det här med vinterkräksjuka.
Tidningar har rapporterat om smittade stockholmare som fått attacker av kräksjukan sittande i väntan på tunnelbanetåget, eller ännu hellre - inne i vagnen....
Vidare har vi hört allt om förloppet som bäst kan beskrivas med orden "snabbt" och "explosionsartat".
Nu tänkte jag berätta om ett lite ovanligare fall, ett fall som inte lika ingående beskrivits av kvällspressen.
Det handlar om våra vänner i byn Kuggeboda; Kalle och Johanna med barnen Herlof och Lilith.
Kalle är två meter lång och utrustad med ett sprakande ZZ-top-skägg.
Han jobbar dagtid som elektriker och driver samtidigt ett lantbruk tillsammans med sin pappa.
Detta innebär ganska långa dagar. Upp klockan 4.45 för mjölkning av kor och utfodring av får, samt annat bondefix.
Ut med jycken (minst en halvtimme innan tarmarna känner sig redo för leverans).
Sedan bil till Karlskrona för att hinna stämpla in klockan 06.30. Jobb till 16.00.
Hem och mata, mocka, stängsla och pilla med traktorn. Ibland rymmer jakthunden. Då får man leta efter henne i timmarna tre. På nåt sätt måste man ju ta hand om de små barnen också. Och laga motorn på Volvon. Och förbereda helgens jakt.
I säng runt 23.00. Barnen kanske sover oroligt. Upp igen 04.45. Dag ut, dag in, regn som sol...

För någon vecka sedan drabbades alla av magsjuka, samtidigt. Johanna spydde, Lilith spydde. Herlof spydde.
Kalle var tvungen att stängsla lite, en bit av stängslet hade släppt. Detta är tydligen superviktigt, annars är det några kreatur som rymmer. Oftast när man ringer till Kuggeboda, får man besked om att Kalle är ute och stängslar.

Efter denna procedur skall de små lammen ha sin mat. I blött väder, piskande regndroppar i en snålblåst som får Kalles ZZ Top-skägg att fladdra, tar han sig den dryga kilometern i lera och gyttja, bort till huset där lammen bor.
Han börjar mocka (eller vad det heter), byta vatten och utfodra de ulliga små stackarna.
Bäää! hörs det.

Nu bar det sig inte bättre än att medan Kalle stod därinne i detta trånga lammhus, kände han en stark olustkänsla.
Denna känsla hann aldrig övergå i direkt illamående innan det var dags.
Förloppet var väldigt hastigt.

Kalle kaskadspyr rakt ut, han befinner sig längst inne i detta trånga utrymme, utan en chans att snabbt förflytta sig varpå hans mages innehåll landar på...tja...några får.
-Bäää! hörs det.

Den ullen blir svår att sälja...fast å andra sidan skall man inte döma fåren efter ullen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0