Skall man jobba i en kommunal verksamhet, gäller det att man har svart bälte i fika, för har man inte det, då är man helt körd.
Längden på fikapausen varierar men understiger sällan tio minuter.
Fikar man mindre än tio minuter räknas det som snabbfika och själva prefixet "snabb" är ett ord man känner sig lite rädd och främmande inför.
Ungefär som ordet "jazz" var i Sverige på 1920-talet.

Följdaktligen skall jag nästkommande måndag ansvara för fikandet, då arbetslaget håller ett av sina obligatoriska möten.
I sanning ett hedersuppdrag som planeras minutiöst, lite som Obamas installation. Jag har personligen valt Abraham Lincolns smörkniv.

Jag har ju varit borta från skolan ett tag, det sägs att delar av mötesformen reformerats och effektiviserats men jag vet inte.
Det skall hur som helst bli väldigt kul. Jag och en kollega skall länsa kaffekassan, skaffa nån typ av bröd (tänkte faktiskt baka själv) och runda av med pålägg passande för akademiker.



Kanske leverpastej?

Har köpt mig ett litet paket vispgrädde som jag gått här och småsmuttat på.
I eftermiddags när Bosse kom på spontanbesök och det skulle fikas, ville jag hälla min grädde i kaffet.
Sara var snabbt framme, norpade till sig paketet och ställde tillbaka det i kylskåpet. Hon anser att det inte går för sig sådär mitt på blanka eftermiddagen.

Hon förstår inte att jag känner mig stressad, jag har en inre gräddklocka som tickar.
Vispgräddens bäst-före-datum passeras nämligen i morgon.
Nu har jag därför hällt grädden över min glass.
Vad skulle jag annars ha gjort?
Jag kan ju inte gärna råka tappa den på golvet. Då tvingas jag ju sopa upp den igen och fan vet om det inte står nån illmarig chaufför med kameramobil i hallen, redo att avslöja mig.

Det fanns en del kritiker som menade att bandet var helt ute och cyklade, när denna monsterhit släpptes 1978.
Låten Bicycle race är från plattan Jazz och känsliga tittare bör varnas. När videon kom blev den faktiskt censurerad.

Detta pga några damcyklar.

 

Kan det verkligen stämma att januari bara har 31 dagar?
Skall det inte vara 81? Eller kanske ännu fler...

Allting känns så längesedan.
Jag tittar i almanackan. Nej. Fortfarande januari.
Det känns som att vi köpte gran på medeltiden, att julafton inföll någon gång i samma veva som Gustaf III genomförde sin statskupp.

För att inte tala om Nyårsafton. Den ägde väl rum samtidigt som unionsupplösningen. Eller?


Bloggare med sedvanligt uppgiven min.

Det finns en förtidspensionerad journalist med ett förflutet på DN, som bloggar här.
Ann Helena Rudberg heter hon.

Jag upptäckte hennes blogg via det alltid lika friska och eruptiva kommentatorsfältet hos Dagens Media.
Rudberg hade kommenterat Expressens indragning av fredagsbilagan efter Magdalena Graafs insjuknande och fått sina kommentarer borttagna. Orsaken var att hon signerade kommentarerna med sin bloggadress.

"Du bryter mot vår uppförandekod" skriver tidningens medarbetare Martin Schori.
Tycker detta är befängt av många orsaker, främst eftersom det försvårar debatten att fortskrida men även eftersom Rudbergs blogg helt saknar annonser, det är alltså inte så att hon snor läsare till sin blogg i kommersiellt syfte.
Det är heller inte fråga om någon länk, utan enbart en upplysning om på vilken adress man finner hennes blogg.

Aningen märklig policy av Dagens Media, anser jag.

Via bloggtipsarna har jag upptäckt serietecknaren Nanna Johanssons blogg Fem bilder.
Där uppmanas läsarna att ge små tips om olika teman som Nanna sedan förvandlar till egenartade och roliga små serierutor, en nyritad om dagen, måndag till fredag.

Kolla in hennes blogg här.

Det är bitsocker i kaffet!

-Vad är det för småmynt som SMHI:s kustvädermeteorolog har skramlande i byxfickan?
-Det måste vara kuggören.

I augusti 2007 slog nyheten ner som en bomb.
Landets förste Robinsonvinnare i tv; Martin Melin, hade skrivit en bok.
Genom att rida på sin mediala framgång som tv-kändis och hedersam polis i Stockholms innerstad, skulle nu en nytt kapitel skrivas, om uttrycket tillåts.



Självklart blev det en deckare, då Melin genom sitt yrke känner sig mest hemtam i den kriminella världen.
"Sex stygga pojkar" skulle polisromanen heta.

Enligt Melin själv tog boken vid där Sjöwall/Wahlöö slutade. Eller vad sägs om denna fullödiga beskrivning av bokens handling...och jag citerar Martin Melin i en intervju med Aftonbladet, augusti 2007:

"Boken börjar med att Stockholms störste knarklangare mördas, och sen dör fler folk kan jag säga".

Ni får gärna rätta mig om jag har fel men mig veterligen har det till dags dato inte publicerats någon polisroman skriven av Martin Melin, ännu mindre har någon bok med titeln "Sex stygga pojkar" sett dagens ljus.
Indicier som alltför frankt pekar mot att den före detta Robinsonvinnaren blev refuserad.
Inte heller verkar Melins kärleksaffär med Camilla Läckberg ha hjälpt honom i något avseende gällande romandebut, något vi troligen måste beklaga.

För visst verkar Melins bok spännande...först mördas Stockholms störste knarkkung och sedan dör ännu fler folk.
Snacka om att inbjuda till läsning.

Snälla Melin, lägg ut ditt förstlingsalster på nätet, jag känner att detta är för bra för att nekas en större allmänhet.

Dax att åter dyka ner i den rika floden av samtidskonst som kännare landet runt kallar för dansbandsmusik.
Fast denna gång blir det dansband med en liten twist.

Ingmar Nordströms tolkar Irene Cara.
Läs analysen av Flashdance (oh, what a feeling) med svensk text, just nu i Rimbloggen.
Välkommen in.

Tänk om Försäkringskassan och Statens Järnvägar skulle bli lite crazy efter någon konferens och helt plötsligt byta arbetsuppgifter med varandra. Titta vad spännande:

*Tåget till Malmö beräknas vara framme om ca 60 dagar.

*Vi tittar just nu på din anmälan. Du har angett vissa skäl som enligt dig omöjliggör påstigning på tåget. Vad vi kan se finns det inga hinder för dig att kliva på.  Vi kräver in svar på detta snabbt för att sedan kunna behandla ditt ärende med sedvanlig effektivitet.

*Det är för närvarande kö in till vår bistrovagn. Du har plats 176 i kön. Just nu arbetar 53 handläggare med att servera kaffe så snabbt som möjligt. Stanna gärna kvar i kön efter serveringen och svara på vår service-enkät. Nej. Vi bara skojar med dig.
Det finns ingen enkät.

*Du vet väl att du också kan åka tåg via vår hemsida på internet. www.forsakringskassan.se

*Vi är ledsna men den här blanketten har gått sönder. Det är mitt i sommaren och 40 grader varmt här inne.
Någon ersättningsblankett till din ersättningsblankett finns inte men ta ditt bagage och följ rälsen till nästa Försäkringskassa.

*Gäller det sjukdom - tryck 1, Föräldraledighet - tryck 2, Frågor om bostadsbidrag eller pension - tryck 3, för att boka biljetter till Ladies Night med Martin Stenmarck och Peter Stormare - tryck 4.

*Då var det nästa förtidspension. Förtidspension, nästa!

Man somnar in klockan 23.30.
Klockan 04.20 väcks man av sonen och kan inte somna om.  Killen som en timme senare tittar på en med klarblå ögon och säger:
-Titta tv nu! Titta tv nu!
Man sätter honom framför tv:n och försöker somna om.
Han återvänder. Han går tillbaka till tv:n. Han kommer åter till sängen.
Man morrar och svär.
Man går upp, stänger av tv:n.
Sonens syrra vaknar. Klockan är 5.45.
Båda är pigga.
Man inser att loppet är kört.
Dagen flyter på i dvala.
Man kommer hem, lagar mat, äter middag. Sedan dukar man av och förbereder barnen för natten.
Man läser saga med skelande blick.
Efter att man underhållit bägge vill man att de skall roa sig själva i 15 minuter, så att man kan vila lite i sängen.
Man lägger sig ner.
Dottern kommer fram till sängkanten och säger:
-Kan du gissa pappa vad jag håller bakom ryggen? Det börjar på bokstaven L.

Man säger "lavemang".

Obama:
-Jag är USA:s förste svarte president!

Wonder:
-Ja...om du säger det så...

Efter några månader ute i det som Reinfeldt reflexmässigt kallar för "utanförskapet" finner jag mig nu åter vara tillbaka på gymnasiet. Inte heller denna gång som elev.

En söt liten halvtidstjänst blev det.
Så nu vet jag vad jag skall syssla med.
Åtminstone fram till juni.

PS! Är fortfarande öppen för andra förslag, dygnet har många timmar.
Mejla gärna jobbtips på [email protected]

Queen var i början av 80-talet speciellt stora i Sydamerika. Självklart vill man då som rockband bjuda fansen på en insmickrande popballad där delar av texten är på spanska. Allt annat vore onaturligt.
Resultatet återfinns på bandets sågade platta Hot Space! (1982) och heter Las Palabras de amor.
Lägg som alltid märke till Mercurys mustasch. Denna gång tycks den växa neråt.

I taket till Karlskrona Simhall & Varmbadhus har man hängt små träskulpterade grejor som vid en närmare granskning visar sig vara fiskmåsar.

Detta är mycket logiskt.
Jag har för mig att det i taket till de skånska badhusen brukar hänga små grisatassar.

Det här är kanske ett tips som svenska husmödrar skickade in till Allers redan på 50-talet men sannerligen var det en helt ny upptäckt för mig.
Nämligen detta:

Om du skall handla folköl på ICA kan du samtidigt passa på att köpa ett paket GB Glass Big Pack (eller någon glass av motsvarande storlek).
Placera sedan ölen ovanpå glassen så är den lagom kyld tills dess att du kommer hem.

Den 23:e januari och bakom mig i kassan till Systembolaget står en man med det som skall föreställa fredagens dryckjom.
Det visar sig vara en liten flaska Blue Nun.

Det är tuffa tider nu.

Med tanke på att jag är hypokondriker är det kanske förvånande att Nonsensakuten saknar en egen kategori kallad "åkommor".
Detta är nog ändå något vi skall vara glada för att vi slipper, då inläggen i denna kategori skulle bli tämligen många, för att uttrycka det milt.

Lättare då - men samtidigt tråkigare för oss hypokondriker - är de symptom som i möjligaste mån har en helt naturlig förklaring.
Åtminstone hoppas jag att dagens hälsotillstånd står att finna i högst naturliga förklaringar.
Sonen har ju som bekant drabbats av några små kräkningar medan jag (och resten av familjen) klarat oss.
Igår började min halsvärk försvinna och så även den huttrande känslan av feber, det hela rullade på, jag unnade mig ett glas vin och vi kollade på Mandomspovet på DVD. Allt verkade gå åt rätt håll, sämre kvällar har man upplevt.

Desto större blir då min förvåning när jag i morse vaknar med en känsla av illamående och frossa. Dessutom magvärk.
Jag drack aldrig vin i den utsträckningen att detta på nåt sätt var boven i dramat.
Istället har jag idag hankat mig fram med en väldigt orolig mage och en förlamande känsla av illamående, dock utan att skönja resultatet av denna känsla, något man så här på kvällningen får vara glad för.

Nej. Nu är det bäst jag slutar beskriva mina krämpor, annars riskerar detta att bli som Ingmar Bergmans Laterna Magica, en ändlös beskrivning av diverse fekala problem och lösningen på desamma.

Eller vad sägs om följande passus,  om ett kolibakterieutbrott under ett besök i Eiffeltornet:

"Vi drabbades båda av förfärliga trängningar och begav oss till hissarna. Där meddelades på stora anslag att de var stängda i två timmar , på grund av sympatistrejk i anledning av renhållningsarbetarnas lågvariga kamp. Vi tog oss ner för de vindlande trapporna utan möjlighet att förhindra katastrofen. En ofattbart beskedlig taxichuafför bredde ut sina tidningar i baksätet och forslade det halvt medvetslösa, stinkande paret till hotellet, där vi under de följande dygnen växelvis och gemensamt, krypande från sängen över golvet, omfamnade toaletterna".

Den store demonregissörens självbiografi är späckad med såna här intima beskrivningar av tarmtömning.
Man undrar varför?
-Jag är landets genom tiderna störste och mest fruktade regissör, men nu vill jag skriva en bok om hur det brukar gå till när jag bajsar...

Chefen för FN:s råd för mänskliga rättigheter befinner sig just nu i Gaza.
Han heter John Holmes.

Hans namn kom naturligt upp till diskussion eftersom konflikten mellan Israel och Palestina som bekant är väldigt lång.
Över 30 cm, ryktas det.

Ericsson redovisar en vinst på 3,9 miljarder kronor för fjärde kvartalet 2008 (Q4 som finansvalparna säger).
Trots detta skall man göra sig av med 5000 anställda.
Märkligt att inte Carl-Henrik Svanberg själv föregår med gott exempel och slutar på studs.

Nej, just det. Han är VD.
Han kan ju inte gärna sluta.
Fan vet vad som skulle hända då.
Halverad vinst, kanske.

För att skapa lite perspektiv gällande begreppet förändring kan vi koncentrera oss på följande, klassiska årtal.

1981
-Den nyvalde presidenten Ronald Reagan installeras som USA:s 40:e president och utsätts bara månader efter sitt tillträdande för ett mordförsök men överlever.
-Bandet Mora Träsk byter stil från progg till barnmusik och börjar uppträda i kortbyxor.

1984
-Ronald Reagan kallar Sovjetunionen för ett "evil empire".
-Mora Träsk uppträder med elgitarrer och kortbyxor.

1991
-USA:s president George Bush skapar en allians för att attackera Irak som tidigare invaderat grannlandet Kuwait. Anfallet kommer att kallas operation Ökenstorm.
-Mora Träsk turnerar för fullt med elgitarrer och kortbyxor.

1993
-USA:s president Bill Clinton lyckas att få den palestinske ledaren Yassir Arafat och Israels premiärminister Yitzak Rabin att sluta ett avtal om fred. Processen kallas för Osloavtalet.
-Mora Träsk spelar in barnskivor och uppträder i kortbyxor och små hucklen på huvudena.

1998
-Den s.k Lewinskyskandalen briserar, där president Clinton haft en sexuell relation med Vita Huset-praktikanten Monica Lewinsky.
-Mora Träsk får en stor succé med plattan Träskliv och åker på turné iförda kortbyxor.

2001
-USA:s nyvalde president George W Bush talar om ondskans axelmakter, efter attacken mot World Trade Center. Kriget mot terrorismen inleds.
-Mora Träsk släpper sin Greatest Hits-platta med hela 30 låtar samt uppträder i kortbyxor.

2003
-USA:s president Bush förklarar att "kriget i Irak nu är vunnet", efter att en för honom bred koalition invaderat landet, i syfte att "röka ut terroristerna från sina hålor". I december infångas slutligen Iraks diktator Saddam Hussein.
-Mora Träsk - som fortfarande uppträder i kortbyxor - släpper plattan Fader Abraham o Co. Stor succé.

2005
- I Londons tunnelbana visar sig terrorismen fortfarande vara högst påtaglig. Attacker sker mot tunnelbanan och en buss.
-Mora Träsk släpper sin hyllade DVD Mora Träsk på Cirkus och en av bandmedlemmarna; Leffe, lyckas banta ner sig 3 kilo. Bandet uppträder alltjämt i kortbyxor.

2008
-Val i USA och stor, global finanskris sätter världen i gungning.
-Mora Träsk turnerar med Tobbe Trollkarl och släpper en sång- och lekbok. Kortbyxorna sitter där de sitter.

2009
-Barack Obama installeras som USA:s förste, svarte president.
-I februari har Mora Träsk turnépremiär i Medborgarhuset i Stockholm under rubriken Gör som träsket - rör på fläsket.
Det är i skrivande stund ännu oklart om bandmedlemmarna kommer att uppträda i kortbyxor.

Den här bloggens tidigare illavarslande rapporter om vinterkräksjukan kanske skall revideras en aning. Det som hänt är att Ville två gånger inte mått så bra - för att uttrycka oss diplomatiskt - medan Sara å sin sida fått något bakteriellt i sin hals och går på penicillin.

Elsa är snorig och själv har jag min vana trogen fått en förkylning med lätt feber, halsont och något skit på stämbanden  som gör att jag mullrat som Isaac Hayes i två dagar.
Idag går stämbanden inte att lita på alls.
Mitt i allt muller har man hört en svajig falsett, lite som Musse Pigg för att ibland spricka upp i ett riktigt hög och gnälligt ljud, som Anette Kullenberg eller Refaat El-Sayed.


Direkt från gosskören.

I Karlskrona konsthall kan man just nu avnjuta en utställning med konstnären Maria Ängquist Klyvare.
Troligen var Linda Bärgfjell Klåpare upptagen på annat håll.

Ikväll två nya analyser. Stikkan Anderssons gamla Raring, bl.a tolkad av Vikingarna och lite svensk, pretentiös 80-tals-schlager.
Välkommen in.

Det är väldigt sällan jag skriver insändare. Varför skulle jag det? Jag har ju en blogg. Och jag är normalt ingen gnällkärring.
Ibland vill man dock bara skrika ut sin ilska så att alla hör.

Något av det värsta jag vet är lata människor som när de står i en kassa vägrar att lägga fram den s.k "varuavskiljaren", dvs den fyrkantiga pinne med reklamtext som det är tänkt att man skall lägga efter sina varor på matbutikens rullband.
När jag handlade igår stod jag bakom en herre som verkligen tog priset i detta avseende.

Han var i 70-årsåldern, lång, smärt och väldigt grå. Han såg ut som nån gammal surbonde hämtad från Bengt Bratts tv-serie Hem till byn.
Mannen köpte två varor. Aftonbladet (med samtliga bilagor) och Kvällsposten (med samtliga bilagor).
Rullbandet löpte på och till slut var mannens tidningar framme vid kassörskan. Bakom stod jag och inväntade hans generösa gest av vänlighet, nämligen att underlätta för både mig och tjejen bakom kassan, den stora åtbörden att lägga en pinne av plast bakom sina tidningar, så att jag kunde börja lassa på mina varor.

Mannen rörde inte en fena. Han var uppenbarligen seende, det var inte blindskrift på tidningarna vad jag kunde se. Dessutom tittade han ner på rullbandet och var alltså varse om situationen.
Fan flög i mig och jag tänkte att; "visst, vill han pröjsa för mig med så inte mig emot", varpå jag helt frankt började lägga upp mina varor.

Rullbandet rullade på. Till slut var mina varor nästan framme och kunde nudda mannens Aftonbladet men inte fan la han ner någon pinne. Han ansåg sig antagligen vara förmer. Vad vet jag? Kanske känner han Kungen.
Kanske är han släkting i rakt nedstigande led till Teddy Roosevelt.
Någon varupinne blev det inte, utan istället får jag sträcka mig som Nalle Puhs polare Tiger i ett jättekliv för att desperat fingra efter en pinne att lägga mellan våra varor.

-Det blir 40 kronor, tack! säger kassörskan till mannen.
Det är nu jag blir riktigt förbannad. Ty vad gör fanskapet? Istället för att ge tjejen pengarna, sträcker han fram en hand där han har plånboken och en femtiolapp som sticker ut. Denna plånbok sträcker han över kassan, fortfarande utan att säga ett ljud.
Han börjar nu likna Clint Eastwood, det är bara den kisande blicken och tändstickan i mungipan som saknas.
Tjejen blir lite paff men lirkar ut femtiolappen ur mannens plånbok.

Nu kunde storyn om denne särling ha slutat om det inte vore för hans sista - totalt nonchalanta och världsfrånvända - tilltag.
Vad gör han med sina båda kvällstidningar?
Jo, han ställer sig där rullbandet slutar på den intillliggande kassamodulen.
Denna råkar vara obemannad så man skulle kunna säga att den bara står där och frestar honom.
På denna kassamodul lägger han lugnt och koncentrerat upp alla sina sju publikationer och begynner att läsa dem.
Han verkar se kassan som sitt privata köksbord.
Där står han. Tyst och koncentrerad. Han bläddrar långsamt och nästan sövande.

Jag passerar hans ryggtavla på min väg ut ur butiken.
"Hjälp barnen i Gaza" står det på Aftonbladets förstasida. Mannen läser texten med glasartad och intetsägande blick.

Något säger mig att han inte har några vidare planer på att skänka så mycket som en femtioöring.

Vi hade några kompisar över på middag igår kväll. Mycket trevligt.
Till efterrätt bjöd vi på marängsviss, denna klassiker med glass, vispgrädde, banan, chokladsås och maränger.

Ikväll hade jag bespetsat mig på att plocka fram den överblivna glassen, klämma ner några maränger, spritsa över chokladsåsen och dekorera det hela med sån där tysk spritzsahne eller vad det heter; grädde på sprayburk; en produkt jag köper när jag vill njuta av äkta, centraleuropeisk matkonst men som Sara avskyr och helst inte vill se i kylskåpet.

Sagt och gjort. - fram med marängerna, fram med chokladen och - framförallt - fram med lite tysk gräddkvalitet.
Nog vet väl jag att vi har vanlijglass kvar i frysen. Det står ju hela tre paket och logiken säger att minst ett av dem bör innehålla glass.

Nej. Det visar sig vara fryst köttfärssås. Fryst wokad kyckling och fryst sockerkaka.
Vad gör man då?
Man käkar sin marängsviss. Utan glass.
Något sötare och sliskigare får man leta efter.

Som Nicolaus Copernicus skulle uttryckt det: "Och ändock tuggar han..."

Newsflash från TT:

Nonsensakutens hushåll meddelade idag som väntat att årets upplaga av den fruktade vinterkräksjukan slagit till.
Officiella källor bekräftar att smittan drabbat familjens yngste.
En talesman från familjen säger i en kommentar att man känner starkt för pojkens lidanden och nu skall göra allt man kan för att underlätta hans tillstånd i den akuta och prekära situation som uppstått.
Det är ännu för tidigt att spekulera kring eventuella följder av det inträffade men mycket talar för att smittan kommer att sprida sig till resten av hushållet.
Läs mer på vår specialsajt www.tt.se/vinterkrak

Kom ikväll att minnas en belgisk serie från min barndom.
Av någon märklig anledning snöade jag in på denna, minns framförallt albumet "Den mystiska strålen".
Serien heter Finn & Fifi (Suske en Wiske på flamländska) tecknad av Willy Vandersteen (obs, inte någon påhittad karaktär av Håkan Nesser) och handlar om två barn som råkar ut för en del äventyr.
Självklart är de ibland i fara, självklart blir de tillfångatagna, självklart undrar man hur det skall gå och precis lika självklart löser allting sig på bästa sätt.

Serien skapades redan 1945 och har sedan dess funnits både som album och seriestrip. Serien blev dock inte lika stor i Sverige som andra centraleuropeiska alster, likt Tintin och Spirou. I hemlandet håller den dock ställningarna och blev 2004 till spelfilm på vita duken.
Man kan ännu i denna dag även läsa dem i den belgiska dagstidningen De Standaard.

När jag hittar denna samlande bild, föreställande seriens karaktärer, slår det mig att de liknar några svenska kändisar.



Längst ner har vi skådisen Kjell Bergkvist, det är han som håller uppe allihop.
I hans handflata hittar vi sedan kulturjournalisten Gunnar Bohlin, känd bl.a från P1.
På Bohlins axel sitter så landets förre justitie- och utrikesminister Laila Freivalds.
Och på hennes axlar finner vi slutligen Fredrik Wikingsson och Carolina Klüft.

Queen har haft två låtar som blivit extra stora i USA.
Den ena är Another One Bites The Dust. Den andra är denna, plockad från samma skiva (The Game 1980).
Det ryktas att Freddie Mercury skrev den i badet när han imiterade Elvis.
Vi har väl alla sjungit lite Elvis i badrummet, eller?
Här är Crazy Little Thing Called Love:

Vad sägs om dessa poetiska rader:

Våra möten från här och nu
kan vi göra om vi törs och vill
till ett varaktigt förhållande
där musiken bär vårt sigill

Nej. Inte heller i detta fall handlar det om Bo Setterlind.
Istället flyttar vi fokus till dansbandet Spectrum och den klassiska kulturkanalen TV21.
Jag vet att detta gett dig mersmak.
Välkommen in i Rimbloggen.

Man är nog lite dagis-skadad, konstaterade Sara igår.
Vi hade köpt en tröja som fordomdags kallades för sweatshirt till mig på stan och nu packade Sara upp påsen.
Jag frågade henne vad hon menade.
-Jag har letat mig tokig efter en sån där lapp där man kan skriva dit namnet.
Någon sådan lapp fanns inte.

Tänk om vardagslivet vore lika smidigt och effektivt som telefonkön hos Försäkringskassan...

Varje gång som Elsa och Ville rycker mamma och pappa i benet för att prata eller gråta, varje gång syskonen slåss med varandra eller varje gång någon sparkar i väggen i rent trots skulle man kunna tänka sig en inspelad röst som meddelade följande:

Just nu jobbar två handläggare med att lösa ditt ärende.

Plötsligt går sedan Sara på toaletten.

Just nu jobbar en handläggare med att lösa ditt ärende.

Efter ett tag kommer Sara ut igen.

Just nu jobbar två handläggare med att lösa ditt ärende. Du har plats 2 i kön.


Detta är Försäkringskassans logga, även om min bloggkollega Kalle Lind en gång i tv sagt att det är en schematisk bild av fellatio. Efter detta har det blivit ännu svårare att ta den på allvar. Bilden alltså...

Egentligen känns det väldigt förlegat att vi fortfarande (år 2009) kan läsa om lyckta dörrar i media när det handlar om rättegångar som bevakas.
Man borde pimpa upp nyhetsprosan lite och istället skriva "Rättegången kommer att hållas men de vill snacka själva. Vi får inte vara med. Fan också..."

Eller ta det här med att polisen är förtegen....
"Det misstänkta mordet begicks vid tiotiden igår förmiddag men polisen vill helst hålla käft om vad man hittills fått fram. Om man nu verkligen vet nåt av värde. Leif GW tror inte det...."

Gärningsmannen är nu på fri fot borde ändras till "han har rymt, vi har inte en Janne om var han befinner sig"...

Misstänkt för trolöshet mot huvudman byts ut mot "alla sa att han skulle fixa det på bästa sätt men han bajsade på alltihop, tog pengarna och stack..."

Vidare borde man se över detta: "Den misstänkte är en yngling som vid tillfället var klädd i svart munkjacka" till att istället skapa denna sentens: "Polisen söker en målbrottsmopedist i säckiga, svarta kläder..."

Tänk vad konstigt det skulle vara om storfilmen Titanic handlat om vin och inte fartygsförlisning.

Då skulle vi kanske höra dessa repliker:

-My name is Jack. Jack Rawson. From the Rawsons retreat-famliy in Chippawa Falls.

-It's hard for me to remember, Mr Lovett. It's has been sommelier...

-Or the undrinkably Molly Brown, as history would name her...

-I'm sorry Fabrizio. We are not gonna see America for a long time....FULL HOUSE, BOYS!
-Förbannade Riesling!

-So...you found the heart of the Two Oceans  (torr, aromatisk, ungdomlig)

-I beg you...please...women, children and Riojas ONLY!

-I'm the KINGFISH (varunummer 6457) of the world! Uuuuhhhhh! (rödtjut)

Politiska bedömare förbereder sig för en stor dag nästa vecka.
Snart är vi framme vid det historiska datumet, den 20 januari.
Det har varit en lång väntan men nu är det äntligen dags.
Många har fått uppleva umbäranden, den mänskliga nöden har varit högst påtaglig och längtan efter något nytt och bättre har aldrig förr varit lika stark.

Men den 20:e januari är det äntligen dags för förändring.

För vi vet ju alla vad som händer på tisdag....



BARNBIDRAG!!!

Likt Lilla Blås ständige fridstörare Pål Pommac tänkte jag ikväll testa något jag såg i en annons härförleden.

Lindra din spänningshuvudvärk med Tigerbalsam stod det. Stryk in tinningarna med Tigerbalsam.
Jag har gjort så.



Och nog hjälper det. Känner inte längre någon huvudvärk. Känner bara att det svider.
Som Lasse Åberg säger om en andedräkt i Sällskapsresan II:  -Det svider lite i ögonen.
Skillnaden är väl att Pål Pommac skulle tagit Tigerbalsam någon helt annan stans.

Dansbandet Thor-Erics var på 70-talet inte så vidare förtjusta i hippies.
De ogillade hippies så mycket att de skrev en sång om det.
Texten till denna - och ett försök till analys - återfinns just nu i Rimbloggen.
Välkommen.

Vi har börjat baka matbröd hemma.
Häromdagen kom lilla Elsa försynt in och frågade med sin vänaste flickröst vad mamma höll på med i köket.
Sara vände sig om och skrek:
-Jeg bröer!
Elsa ryggade tillbaka och lämnade köket lite omtumlad.
Hon förstod inte att Sara gjorde en klockren imitation av Sven Melander som den danske bagaren Preben.



Ikväll var det min tur att närma mig baktråget. Känns så här i efterhand som om jag nog helst skulle ha låtit bli.
Jag hade precis lagt Ville när jag smög ut till köksregionerna. Allt var förberett, nu var det bara att blanda ingredienserna.
Framför mig låg en bok med ett standardrecept.
Okej, jag skall göra två bröd så jag dubblar satsen tänkte jag och började med jäst och vatten.
När jag kommer till matoljan ser jag i receptet att jäklar i min lilla låda - detta är ett recept som skall ge 2 bröd. Och nu har jag dubblat satsen. Hur skall jag klara fyra bröd? Låt se...hur många dl mjöl skulle då krävas...eh..30 dl....okej....har jag nu satt fan i båten tänker jag och kladdar vidare med en oerhört klibbig massa som skriker efter mera mjöl, bägge händerna djupt i geggan.
In kommer Ville. Som inte somnat.
-Pappa baka! skriker han.
-Tyst. Gå och lägg dig...
-Ja osse baka?
-Nej. Somna!
-Pappa baka?

Jag får ta upp mina kletiga nävar och skölja dem varpå vi sedan upprepar denna procedur ett tiotal gånger.
-Pappa baka?
-SOMNA!
Och så vidare.
Slutligen blir han kvar på rummet och somnar så smått in. Hela köket ser ut som kriget eftersom han ryckt mig i byxbenet då jag haft händerna i den alltjämt kladdiga degen.
För att leda honom rätt har jag spolat vatten lite här och var (mest för att skölja mig), mina byxor är helt kletiga men sonen sover åtminstone.
Jag upptäcker nu att min våta hand som jag använt för att hälla upp mjöl (hur jävla mycket mjöl krävs det?) har luckrat upp pappret i påsen varpå denna går sönder och halva påsens innehåll liksom glider ut över diskbänken.
Det gäller att rädda det som räddas kan. jag tar fram en 5-liters platpåse, kastar in mjölet i den och knyter om.
När jag skall lägga in den i skafferiet tänker jag att de grannar som eventuellt ser mig instinktivt kommer att tänka på filmen Blow med Johnny Depp eller kanske någon avslöjande razziascen ur Miami Vice.
Vi har en stor påse med vitt pulver i skafferiet. Jaja...

Efter ett tag skall jag grädda mina fyra bröd.
Alla får inte plats i ugnen, ett par får därför stå kvar på spisen. Dessa börjar jäsa. De jäser och jäser.
Till slut - när de första bröden gräddats klart - drar jag av handduken från dem och möter något som liknar två ihjältrampade sköldpaddor.
Måste vara världens största och plattaste matbröd.
Skulle enkelt kunna förvandlas till pizza enbart genom att få sig lite tomatsås på ovansidan.
Hur kommer de brödskivorna att se ut?
Vad kan man ha för pålägg på dem?
-Kaviar! säger jag tröstande i telefon till Sara, då jag efter detta brödkaos ringer henne för att förklara läget.
Hon skrattar och är väldigt förstående.
Men tillägger också att barnen inte gillar kaviar på mackan.

Arne Hegerfors jobbar inte enbart på Canal Plus, tydligen.
Mycket talar för att han också tagit på sig uppdraget som PR-chef för äggproducenten Kronägg.

Såg en av deras lastbilar på stan idag. Självklart var den gul.
Utmed sidorna fanns den välkända Kronäggsloggan men det var givetvis inte detta som stack ut mest.
Istället reagerade jag då jag fick syn på framrutan.
Över hela lastbilens övre front hade någon nämligen stripat ordet "Äggspressen".

Tack för den, Arne!

Det är inte illa
jag har en make och en villa
kappsäck full med pengar
är ju också bra att ha

Kom nu alla vänner
alla täbybor som känner
för att leva loppan
med god och erkänd smak

Här är Filippa Reinfeldt
tjolahopp, tjolahej
tjolahoppsan sa
Här är Filippa Reinfeldt
ja här kommer faktiskt jag

Litet radiotips: Missa inte Karlavagnen med Marcus Birro, som sänder från Norrköping varje fredagskväll.
Programmet börjar 21.40 i P4 och håller på till midnatt.

Birro är en helt lysande programledare. Spirituell, infallsrik och oväntad.
En god konversatör och en underfundig pådrivare i fråga om ämnen som berör.
Nu på fredag skall man diskutera begreppet "normal".

Hur är man om man är normal?
Vad är normalt och vad är onormalt och behövs en sådan etikett egentligen överhuvudtaget?
Skall bli mycket intressant att höra vilka knäppgökar som ringer in på fredag kväll.

Det är en fantastisk tid vi lever i.
När jag var liten fick man vänta en hel dag på att få se något på tv som skulle kunna vara tilltalande.
När det äntligen var dags för barnprogram var det allt som oftast animerad film från DDR.
Hade man tur var den animerad med lera.

Det har blivit mycket, mycket bättre.
Numera kan Elsa o Ville surfa in på Bolibompas hemsida och se Eva Funck förklara hur aktier fungerar eller varför bilars avgasrör alltid är runda och inte fyrkantiga.
Dessutom kan de slötitta på Barnkanalen som sänder program helt fria från blod, slakt och inavel.
Vidare slipper man i SVT för det mesta tecknade män med solglasögon, svällande muskler och kvadratiska hakor och kvinnor som har getingsmala midjor och lackstövlar.
Sådant finns det gott om på andra barnkanaler.

Bolibompa är - när jag tänker på det - förmodligen den ENDA anledningen till att jag betalar tv-licens.

Blev ytterst förvånad igår när jag skulle gå och lägga mig och hitade Lars Adaktusson på nattduksbordet.



Trodde han var på TV8.

Det är ett ganska skönt efternamn, förresten.
Sven gav oss Svensson
Hans gav oss Hansson
Per gav oss Persson
och Adaktu gav oss Adaktusson.

Säkert spännande att gräva i de släktarkiven. Adaktu. Vem var han? 
Kanske en indelt soldat från Moheda i Småland. Det brukar de vara.

Sitter här och tänker på SVT:s flaggskepp På Spåret.
Innan själva tävlingen kör igång, brukar Ingvar Oldsberg alltid ställa en fråga till oss tittare. En fråga som kan lyda något i stil med: Kommer alltid efter sju, vart är vi på väg?
Just i denna stund är det troligen en fördel att vara Göteborgare, ty dessa vet instinktivt att svaret på frågan självklart blir Ottawa.

Jag frågar mig ofta om dessa personer finns i verkligheten.
Sitter verkligen "Jan-Inge Skjut i Oppmanna" och skickar in sådant här krafs?
Jag är ytterst tveksam. Personligen tror jag att det är Ingvar själv som är upphovsman. Han har säkert ett lager hemma med ytterst dåliga ordvitsar som han kan plocka fram när stunden så kräver.
Ja, nästan som ett fint årgångsvin.

-Ahhhh...känner du vinets Syrah?
-Nej. Men jag träffade brorsan häromdagen....

Kulturkoftan Bengt Bratt hotar nu Sverige med en långfilm.
Den skall som väntat handla om den uppenbara lyckan med småskalighet, om urbaniserings förbannelse och om landsbygdens död.
Titeln är Burkpantar-Arne - ICA vid vägens slut.
Premiär på juldagen.

Sveriges Radio sänder sedan ett flertal år tillbaka programmet Samtal pågår.

Den israeliska och palestinska statsradion samsänder en egen variant.
Fast där heter programmet Samtal utgår.

Man skall vara försiktig med vad man skriver i sin filofax.
Som en liten minnesnotering har jag på en sida skrivit: "Skicka iväg foten med post".

Jag kan tänka mig vilka miner den eller de gör som olovligen stjäl min filofax och ser texten eller för all del den som bara råkar få se texten på ett uppslag.
Foten?
Vilken fot?

Bilder från diverse maffiafilmer rullas upp, kanske en och annan scen från Tarantinos Reservoir Dogs...

Svaret är självklart inte lika blodigt.
Så här ligger det till. Vi hade i mellandagarna besök av en av mina gamla klasskompisar.
Hon har två döttrar.
Den äldsta av dem lekte med en 2 decimeterstor docka. Dockans ena fot lossnade. Ville anklagades för gärningen.
Dockfoten gick inte att hitta förrän efter att de återvänt till den kungliga huvudstaden. Å flickan vill inte gärna ha sin docka amputerad.

Nu kommer vi därför att...tja...skicka foten i ett litet kuvert.

Obs. Detta sista är egentligen att betrakta som en fotnot.

Ännu ett spår från min favoritskiva Sheer Heart Attack 1974. Bring back that Leroy Brown ger oss Brian May på ukulele i ett muntert försök att jazza till det hela. Låten finns faktiskt också med i ett Lundaspex. Åtminstone då jag såg spexet Peter den store där texten handlade om Kniven, slaktarn, Widerberg och jag.

Nåväl. Nu svänger vi loss.

 

Efter alla exklusiva märken de gångna helgerna dricker jag ikväll dansk fulöl (dock från Systembolaget).
Inser att 6 stycken fulöl för 9.90 kostar ungefär lika mycket som 6 fula folköl på ICA so what the fuck.

Fast man får leta länge på burken för att hitta något kungligt emblem.
Harboe är uppenbarligen inte kunglig hovleverantör.

På tal om fulöl:

En hel värld väntar febrigt på den 20 januari då USA:s 44:e president Barack Obama svärs in.
Som första massmedia kan nu Nonsensakuten avslöja Obamas s.k inaugurationspeech, det första tal han kommer att  hålla som president.



Detta blir vad de flesta politiska bedömare tror att han kommer att säga:

Monday finds you like a bomb
Thats been left ticking there too long
Youre bleeding
Some days theres nothing left to learn
From the point of no return
Youre leaving

Hey hey I saved the world today
Everybodys happy now
The bad things gone away
And everybodys happy now
The good things here to stay
Please let it stay

Theres a million mouths to feed
And Ive got everything I need
Im breathing
And theres a hurting thing inside
But Ive got everything to hide
Im grieving

Hey hey I saved the world today
Everybodys happy now
The bad things gone away
And everybodys happy now
The good things here to stay
Please let it stay

Doo doo doo doo doo the good thing

Sedan några år tillbaka använder sig Afghanistan av ett helt eget nödanrop när så krävs.
Istället för det av västvärlden etablerade SOS (Save our souls, enligt legenden) har man i Kabul bestämt sig för att använda SOB (som i detta fall inte har något med son of a bitch att göra).

Istället påstås det betyda Shave our beards!

Visst är det irriterande när man tänkt blogga om något speciellt och sedan inte fattar vad man en gång menat?
Som idag.

Hittade en liten slarvig anteckning i min anteckningsbok. "Dostojevskij" hade jag skrivit i uppenbart syfte att blogga något om denne gigant.
Frågan är bara vad? Och hur? Varför?

Vad hade jag tänkt skriva?
Att han var skäggig? Något inte lika uppenbart? Någon ordvits?

Minnet är helt blankt.
Likväl står hans namn där i boken.

...är två skitar hög och heter Jerker.
Han är - som synes - väldigt cool.



På nätterna leker han med sina osynliga kompisar Aja, Lajla och Svaja.
Allt berättat av dottern i eftermiddags.

Det där Kleerup.
Är inte det en bokhandel i Lund?

Frankrikes president heter som bekant Nicolas Sarkozy (han den krullhårige).
Sarkozy betyder krullhårig på franska.



Denne lille man är inte bara populär bland damerna, han var också en stark ledare under sensommaren och hösten då han var EU:s ordförande i kraft av att landet var EU:s ordförandeland.
Detta mandat löpte ut vid årsskiftet då Tjeckien tog över.

Något som Sarkozy uppenbarligen missat helt.
Lika stort som det var av honom att - som EU-ordförande - vara med och lösa krisen i Georgien mm under hösten, lika pinsamt är det att nu se honom flänga runt jorden i tron att han är någon slags messias, fredens heliga sändebud som i kraft av sin nationalitet (och sitt krulliga hår) förvandlats till Europas svar på Henry Kissinger. Han var också krullhårig. Fast amerikan. Nåväl.

Låt Tjeckien sköta förhandlandet från EU:s sida. Unionen måste tala med en röst och nu är det så att denna röst just nu skall komma från Tjeckien (samt den s.k trojka av ledare där bl.a Carl Bildt ingår)
Det är dessa som har mandat att agera, den franske presidenten däremot verkar enbart vara uppfylld av sin eventuella plats i historieböckerna och sin egen stjärnglans.

Detta får honom att framstå som lika besatt och paranoid som tv-deckaren Monk.



Banne mig om han inte börjar likna honom också...
Har för övrigt ingenting emot krullhåriga. Är själv ganska lockig...

Utbudet av varor och tjänster bärs upp av den efterfrågan marknaden d.v.s publiken eller kunderna har på en vara eller tjänst. Mot detta regleras sedan tillgången till produkterna eller tjänsterna.

Den lilla godisbutiken Tonis Godis på Drottninggatan i Karlskrona är ett bra exempel på detta. Butiken är lika stor som två normala toaletter. Ägaren (troligen heter killen Toni men jag är inte säker) är invandrare, kör taxi under kvällstid och jobbar under dagtid i sin lilla butik. Affären ligger nästan precis mittemot Törnströmska gymnasiet och strax intill Af Chapmangymnasiet och Ehrensvärdska gymnasiet.

Butiken är helt och hållet uppbyggd kring elevernas köpkraft och förmåga. Butiken öppnar lagom till första rasten, runt nio på morgonen. Har sedan öppet fram till ungefär 15.30. Efter det har nästan alla elever åkt hem. Då stänger Toni sin butik.

Under sommarlovet låg butiken helt öde, om man tittade in genom fönstret såg det ut som en byggarbetsplats där inne. När sedan höstterminen startar, startar också godisförsäljningen.

Toni tillhandahåller lösgodis, choklad, glass, chips, läsk och popcorn. Inget mer.

Men det räcker gott och väl. Försäljningen ser av allt att döma ut att gå lysande. Butiken är nästan alltid fullproppad med en peak runt 14-tiden på eftermiddagen.

Priserna är löjligt låga. En 200g chokladkaka från Marabou kostar 17 spänn!!

200 gram är alltså de där stora chokladkakorna, stora som pocketböcker. På ICA tror jag de kostar uppåt 30 spänn.

Andra exempel: Kit Kat 5 kr, Snickers 5 kr, Pringles chips 10 kr osv osv...

Det känns lite som om PRO har missat Tonis Godis i Karlskrona när man har sin årliga genomgång över "Sveriges billigaste matkasse".

Fast, pensionärerna tycker väl inte att godis är mat, kanske...de har andra preferenser...många av de stackarna får ju handla whiskas på Willys istället...men det är en helt annan historia...

En lite kul grej. Gick in på NE.se och skrev lite halvt på skoj namnet Bengt Fahlström, den gamle programledaren för Malmö-TV:s bidrag till vårt gemensamma patos; Barnjournalen.

Märkligt...jag menar verkligen märkligt nog fanns det inget alls om Bengt Fahlström i Nationalencyklopedin. Däremot stod följande att läsa:

Inga uppslagsord börjar på Bengt Fahlström. Därför har en fritextsökning på de enskilda orden gjorts.
Träfflistan visar de artiklar som nämner orden någonstans i texten.
Din sökning i NE gav 1 träff.

1. konkretism konkretism, i litteraturen benämning på en riktning med blomstringstid under 1950- och 1960-talen, som med olika typografiska arrangemang sökte ge texterna en visuell, akustisk eller sensorisk verkan. Läs mer »
Källa: Nationalencyklopedin.

Tycker att NE borde revidera sin urvalsprocess något. Det är möjligt att någon kulturkofta vid namn Fahlström en gång skrivit om konkretism fast det är ju inte honom den stora massan vill läsa om.
Eller hur?

Den enda synbara skillnaden mellan Musse och Mimmi Pigg är att Mimmi bär en stor rosett på huvudet. Nån typ av klänning och lite fjolligare skor.



Fast, det är klart...ju har ju inte sett dem nakna...

...har vi nu enbart detta att se fram emot.

Thank God It's Fredagsmys!

Från säkra källor meddelas traditionellt att den s.k julen numera har passerat med råge och skulle kunna kallas avslutad.
Julskinkan förvandlades till någon typ av skink- och brocolligratäng redan i mellandagarna, den sista sillburken uppmanade Sara mig att "slänga åt helvete" häromdagen,  tomteblossen orkar inte gå upp ur sängen då de säger sig vara "helt utbrända",  både chokladen, maten och spriten har sedan en tid tillbaka passerat tarmsystemet och det enda som vagt påminner om festligheterna är väl bara granen och allt pynt.



Dessa stämningshöjare kommer dock att ryka inom de närmaste dagarna de också, sägs det...

Sov lite oroligt i natt eller snarare under de tidiga morgontimmarna.
Slutligen väcktes jag resolut och sedvanligt av sonen som studsade runt i sängen.
Efter ett tag anslöt syrran och sedan var cirkusen igång.  Klockan var 06.50 på trettondagen 2009.

Gladde mig förvisso åt att de lyckats svänga tillbaka lite av sovklockan efter jullovet, imorgon är det dagisdags och då är det meningen att man skall stressa iväg runt 7.20-snåret.

Bjöd därför ungarna på en morgon med barn-tv medan jag lade mig tillrätta i Elsas rum för att om möjligt knipa någon timme till i dvala.
Jag minns att jag drömde om kläder. Röda, blå, gröna, svarta, gula och vita.
Strumpor. T-shirts. byxor, kalsonger, trosor, overaller....

Till slut såg jag till att lämna mitt sömnlika tillstånd.
När man ligger och drömmer om smutstvätt kan man lika gärna gå upp direkt.

Hörde ett program på P1 i morse om så kallad jobbcoaching.
I programmet medverkade någon slags professor i sociologi vid namn Tomas Johansson.

Förvånansvärt märkligt att lyssna till honom. Under loppet av 40 sekunder lyckades han klämma in ordet "liksom" hela sju gånger.

Bara så där, liksom....

Elsa efter duschen ikväll:

-Pappa! Är jag fortfarande rödhårig?



Ha! Sover Dolly Parton på rygg...?

Två makalösa alster ifrån Skåne.
Dels en låt som har ambitionen att bli landskapets nationalvisa, en finstämd sak med Danne Stråhed.
Sedan lite mera pang på rödbetan. Dansbandet Chinox med tips på nattliga aktiviteter.

Bägge dessa pärlor, just nu i Rimbloggen. Välkommen!

Jag vet att jag varit ganska sparsmakad med detaljer i mina senaste inlägg, det har mest blivit lite planlösa ordlekar och annat trams men nu tänkte jag sammanfatta läget 2009. Vi har varit übersociala den senaste tiden och mer skall det bli.

I går föll det rejält med snö. Vi tar om: Igår föll det vad som (för Blekinges del) kan kallas rejält med snö.
Ett vackert och gnistrande vinterlandskap omsluter numera bostadsrätten. Kylan är påtaglig men vinden faktiskt förhållandevis stillsam.
Idag har vi varit nästan hela dagen i pulkabacken. Det var den riktiga pulkapremiären för Ville eftersom hans första vinter då han så att säga vuxit ikapp (07/08) var tämligen snöfri.
Då såg det ut såhär:



Betydligt bättre fart i backen idag.

Det par som nyligen fick tillökning kommer över på lunch imorgon och därefter planeras en tur ut till Kuggeboda hos våra numera bloggbekanta bönder Kalle & Johanna som just nu har stora problem med råttor i köket (!!).
Det ryktas om övernattning där ute men efter detta vete katten...på råttan...på repet...
Jag har manisk skräck och stor fobi för nästan alla typer av gnagare, inte enbart AIK:are med andra ord.
Vill för allt i världen undvika att vakna av små iskalla pigga råttfötter över ansiktet.
Usch...ryser av bara tanken...

Vad mer? Jo, vi funderar på att bjuda ett par grannar på middag lite senare i veckan.
De är både anställda som kockar.
Vad bjuder man sådana på?
Fondue? Varma mackor med crabsticks? Toast med avocadosmör?
Lövbit med pommes?

Något annat kultiverat? ;)
Kom gärna med förslag...

Dataspelet Castle Of Dr Brain:




Är detta månne inspirationen till Stjärnorna på slottet?

Så här kring juletid brukar multimiljardären Donald Trumph och journalisten Lars Adaktusson byta ut sin vanliga hårmousse mot Apotekarnes speciella julmousse, tillagad enligt ett hemligt recept från 1857.

Först ut 2009, en värmande vinterballad.
Texten är för jävla sötsliskig men den lyckas ändå fånga någon typ av känsla.
Lite som en brasa att värma fötterna vid. A Winters Tale plockad från plattan Made In Heaven (1995).

 

Hittade en bloggkollega här på blogg.se som nyss startat verksamheten.
Den verkar lovande.
Troligen kan vi vänta oss en del samtidsanalys, reflektioner om världspolitiken. Blir Jacob Zuma Sydafrikas näste president?
Hur ser framtiden för de tamilska tigrarna i Sri Lanka egentligen ut?

Tankar av den där magnituden...kolla själv i denna angelägna blogg

Du minns väl Ines Uusmann, fd socialdemokratiskt statsråd och generaldirektör för Boverket.
Kvinnan som gav det svenska slentriansurfandet ett ansikte i samband med en intervju i SvD 1996, då hon sa så här:

"Jag vågar inte ha någon alldeles bestämd uppfattning men jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet. [...] Att sitta och surfa på nätet tar en himla massa tid. Vad är det bra för? [...] Det kanske är så att det är något som vuxit upp nu. Alla pratar om internet men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad."

Nu har hon själv bekantat sig med cyberspace genom denna häpnadsväckande uppriktiga blogg.

Ja, jag vet att det inte är vare sig klockrent eller "safe" men vadå?
Alla andra lagar har ju satts ur spel pga av alla dessa helger och mellandagar.



Och ännu är det inte slut, snart är det Trettondag Jul.

Varför finns det ingen Tjugosjundedag Jul eller Fyrtioförstedag Jul.

Det skulle behövas.

De där Gazprom i Ryssland. De verkar ju pålitliga...
Kör de direktverkande el också?

Just nu handlar Rimbloggen om otrohet.
En konstintresserad, gästande madame ifrån Göteborg lyckas kurtisera Mauro Scoccos diktarjag som genast svarar med att kasta sin ring.

Det hela är väldigt gripande.
Läs hela analysen i Rimbloggen.

Blev inbjudna till fika av några vänner som nyligen fått sitt andra barn.
Nu ville de träffa oss och vi ville självklart kika på det nyfödda underverket.

Vi har självfallet känt denna dag komma men har ändå inte fått tummen ur för att köpa någon present till den lille.
Som spädbarnsföräldrar vill man ju helst av allt få kläder i present eftersom de små liven ideligen täcker sina befintliga kläder med diverse substanser. Det blir en del klädbyten på en dag, om man säger så.

Någon elegant babypyjamas fanns nu inte att tillgå men nog måste väl en så välsorterad affär som Maxi ha barnkläder, nyårsdag eller inte?
Vi begav oss dit. Parkeringen var helt öde. En ensam bil, förutom vår, cirkulerade tröstlöst på den annars tomma parkeringen där samtliga kundvagnar prydligt stod uppställda på rad i sina små kundvagnsskjul.
En stor skylt pryder affärens fasad.
ICA Maxi - Öppet alla dagar 8-20.

Hmm...
Alla dagar utom nyårsdagen, tydligen. Eller är det inte någon dag vi har upplevt idag? Har jag missat något?
Okej. Det var stängt. Ahhhhhh...
Men. Vi köper i alla fall en blomma.
Det finns en blomsterkiosk i närheten av sjukhuset. Folk blir sjuka även på nyårsdagen. De måste få blommor av sina anhöriga. Där finns säkert någon kuf med allergirinnande näsa som erbjuder blomsterkrafs.
Det fanns det.
Röda tulpaner.

Vad som nu återstod var någon leksak till storasystern i familjen. Det blev inga kläder, möjligen kan vi då hitta något bortskänkningsbart någon annanstans.
Det ligger en Willysaffär väldigt nära våra kompisars hem.
Jajamen. Vi smiter bara in på Willys och hittar något. De kan ibland erbjuda barnfilmer eller gosedjur eller åtminstone något litet rosa sugrör eller vad som.

Vi sprang dit. Något var fel med den automatiska skjutdörren. Var det fel på sensorn? Vi stod ju precis framför ingången.
Inget hände. Till slut såg jag anslaget:
Nyårsdagen stängt.

Det blev en blombukett.
Och ett löfte om att vi skall återkomma i ämnet.


PS! Jodå. Lugn, bara lugn. Den nyfödde var söt. DS!

Ni vet hur jobbigt det är med låtar som av någon anledning fastnar.
Hela (förbannade) dagen har jag haft den här gamla dängan ringande i huvudet.
Is this the way to Amarillo? med Tony Christie.
Så här hade Tom Jones sett ut och låtit om han saknat "det".

 

Den senaste tiden känns det som Björn Ulvaeus fått aningens av erkännande och upprättelse som textförfattare. Det som på 70-talet upplevdes som banalt tingeltangelnonsens anses nu vara både tidsspeglande, terapeutiskt och socialrealistiskt. Jag är den förste att ge mannen cred.
ABBA-Björns texter är både rörande och begåvade. Såg en dokumentär om musikalfilmen Mamma Mia i mellandagarna och där talades det just om texternas särart och förmåga att skildra svärta och ångest inramade i en musikalisk glittrighet som dessvärre gör att många missar innehållet och budskapet. De bästa ABBA-texterna bär spår av ett iskallt, nordiskt vemod. Som i min favorit; Knowing me, knowing you. "Breaking up is never easy but I have to go, knowing me, knowing you, that's the best I can do." Man vet att loppet är kört. Det enda som återstår är själva uppbrottet.

Björn sa själv i dokumentären att texten till The Winner Takes It All inte alls handlar om hans och Agnethas skilsmässa. Yeah right. Det finns många andra texter som alla har det gemensamt att de handlar om uppbrott, rannsakan och nedtryckt frustration. Mamma Mia, When All Is Said And Done och S.O.S med många, många fler.

Den låt som påpassligt erbjuds här ovan, handlar om osäkerhet inför framtiden. Den kom 1979.
Jag är möjligen en banal människa men blir ändå väldigt rörd varje gång ABBA sjunger om vad som väntar i slutet av 1989. Ett årtal som då upplevdes som väldigt exotiskt och science fictionartat.
Nu sitter vi här - 30 år senare - och har (om inte alla svar) så åtminstone vetskap om vad som hände 1989.
Det var då varje granne blev en vän.
Åtminstone för en kväll.

Brukar aldrig ha några nyårslöften men inför detta nya år, tänker jag ändå besvärja mitt inre till att enbart tänka positiva tankar om framtiden.
Istället för att återigen älta det som varit negativt med 2008, kommer jag att omprogrammera min hjärna till glada, hoppfulla och uppbyggliga tankar kring 2009.
Annars är det risk för att Littorins förutsägelse om att 09 är ett "skitår" kletar sig fast inte bara på marknaden och makthavarna, utan även hos mig, jag som i all stillhet driver denna oansenliga Kalle Anka-blogg på nätet.

Enda risken med att enbart tänka positiva tankar är att man genomlever livet som varande innesluten i en färgglad bubbla.
En sådan där bubbla som alltid fanns på godispåsarna när jag var liten.



Som jag älskade dessa kulörta påsar (och deras sockerstinna innehåll).
När jag åter tittar på dem är det som om jag kan se mig själv inne i den där stora röda bubblan, några månader från nu, sittande och rabbla dessa ord likt ett mantra:
"Ingen fara. Allt kommer att ordna sig. Som Gunde Svan brukar säga: Ingenting är omöjligt!"

Som jag hoppas att jag (och bubblan) verkligen har rätt.