Vi har börjat baka matbröd hemma.
Häromdagen kom lilla Elsa försynt in och frågade med sin vänaste flickröst vad mamma höll på med i köket.
Sara vände sig om och skrek:
-Jeg bröer!
Elsa ryggade tillbaka och lämnade köket lite omtumlad.
Hon förstod inte att Sara gjorde en klockren imitation av Sven Melander som den danske bagaren Preben.



Ikväll var det min tur att närma mig baktråget. Känns så här i efterhand som om jag nog helst skulle ha låtit bli.
Jag hade precis lagt Ville när jag smög ut till köksregionerna. Allt var förberett, nu var det bara att blanda ingredienserna.
Framför mig låg en bok med ett standardrecept.
Okej, jag skall göra två bröd så jag dubblar satsen tänkte jag och började med jäst och vatten.
När jag kommer till matoljan ser jag i receptet att jäklar i min lilla låda - detta är ett recept som skall ge 2 bröd. Och nu har jag dubblat satsen. Hur skall jag klara fyra bröd? Låt se...hur många dl mjöl skulle då krävas...eh..30 dl....okej....har jag nu satt fan i båten tänker jag och kladdar vidare med en oerhört klibbig massa som skriker efter mera mjöl, bägge händerna djupt i geggan.
In kommer Ville. Som inte somnat.
-Pappa baka! skriker han.
-Tyst. Gå och lägg dig...
-Ja osse baka?
-Nej. Somna!
-Pappa baka?

Jag får ta upp mina kletiga nävar och skölja dem varpå vi sedan upprepar denna procedur ett tiotal gånger.
-Pappa baka?
-SOMNA!
Och så vidare.
Slutligen blir han kvar på rummet och somnar så smått in. Hela köket ser ut som kriget eftersom han ryckt mig i byxbenet då jag haft händerna i den alltjämt kladdiga degen.
För att leda honom rätt har jag spolat vatten lite här och var (mest för att skölja mig), mina byxor är helt kletiga men sonen sover åtminstone.
Jag upptäcker nu att min våta hand som jag använt för att hälla upp mjöl (hur jävla mycket mjöl krävs det?) har luckrat upp pappret i påsen varpå denna går sönder och halva påsens innehåll liksom glider ut över diskbänken.
Det gäller att rädda det som räddas kan. jag tar fram en 5-liters platpåse, kastar in mjölet i den och knyter om.
När jag skall lägga in den i skafferiet tänker jag att de grannar som eventuellt ser mig instinktivt kommer att tänka på filmen Blow med Johnny Depp eller kanske någon avslöjande razziascen ur Miami Vice.
Vi har en stor påse med vitt pulver i skafferiet. Jaja...

Efter ett tag skall jag grädda mina fyra bröd.
Alla får inte plats i ugnen, ett par får därför stå kvar på spisen. Dessa börjar jäsa. De jäser och jäser.
Till slut - när de första bröden gräddats klart - drar jag av handduken från dem och möter något som liknar två ihjältrampade sköldpaddor.
Måste vara världens största och plattaste matbröd.
Skulle enkelt kunna förvandlas till pizza enbart genom att få sig lite tomatsås på ovansidan.
Hur kommer de brödskivorna att se ut?
Vad kan man ha för pålägg på dem?
-Kaviar! säger jag tröstande i telefon till Sara, då jag efter detta brödkaos ringer henne för att förklara läget.
Hon skrattar och är väldigt förstående.
Men tillägger också att barnen inte gillar kaviar på mackan.