Augusti (min absoluta favoritmånad) är på inmarsch och den vill man ju inte missa.
Därmed inte sagt att bloggen tar månadsledigt, men några dagars paus blir det allt.
Hoppas på värme och solsken.
Riktig värme.
Riktigt solsken.
Inte enbart som stiliserade teckningar i en kvällstidning.

Ha en skön stund och läs för all del två gamla inlägg, skrivna i en kallare och mörkare tid...

Januariblogg om Mora Träsk.

Januariblogg om sura gubbar.


Sara, Ville och Elsa på Dragsö.

Elsa, snart fem år, har börjat stava sig fram till olika ord.
Hon blir bättre och bättre.

Numera roffar hon åt sig tidningen för att stava och ljuda sig igenom alla artikelrubriker som innehåller versaler, ty de är enklast.
Man kan höra henne sitta i sitt rum med en Expressen i knät.

pu aaa errr isss hä ill tt oooo ennn - Paris Hilton....

Ibland blir det dock lite fel.
Idag skulle vi låna DVD-film på biblioteket och Elsa tar fram en rulle ur hyllan.
Börjar ljuda. Högt och ljudligt:

Eff iii t aaa nnn

Jag:
-Va?

Elsa:
-F ii t t aa

Jag:
-Schyy...låt mig se...nä...Gittan, står det. Gittan....inget annat...

Det är nåt visst med svenska sportstugor.
Rödmålade står de där mitt i skogen, tillyxade av trä, wellpapp och inläggningsmattor från anno dazumal.
De luktar svett och gammal apelsinlemonad.

Förra veckan övergav vi kusten för att resa inåt land.
Vi begav oss till Bastasjö, en vackert belägen sjö uppe i skogen utanför stan.
Där lät vi barnen springa runt i grönskan, samla kottar, kasta stenar i vattnet, plaska med fötterna och grilla korv.

Det var en riktig idyll och att gå omkring i Bastasjö var som att förflyttas till 50-talet.
När man såg den röda sportstugan med tillhörande veranda nere vid grillplatsen, var det som att traska omkring i en luggsliten och sönderläst sommardeckare av Stieg Trenter.

Liket påträffades strax nedanför sportstugan. Fru Alhgren, en maskinskriverska på Electrolux, var den som hört av sig och larmat polisen. Försiktigt stod nu Vesper Johnson och petade i marken. Han letade efter fotspår men ett stilla regn hade för evigt suddat ut alla tecken på närvaro. Kvar fanns bara den vitmålade kontur som avslöjade hur liket hade legat, då det påträffades.

Det är så stillsamt och så helyllesvenskt med insjöar.
Den rikliga vassen, de nedåtböjda träden vars löv liksom söker sig ner mot vattenytan, de guppande näckrosorna.
Lugnet, stillheten.
Tystnaden.

-NEJ, VILLE! NEJ! DET ÄR MIN PINNE. JAG HITTADE DEN FÖRST!
-UUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!


Utsikt från grillhyddan, sportstugan ligger på andra sidan vattnet...

Sara - som uppfostrar våra barn till att bli exakt likadana naturmuppar som hon själv - undervisade i både flora och fauna.

-Titta! Ett hallon!
-Ville plockar björnbär.
-Nej! Du får vänta. De är inte mogna ännu.

Själv är jag helt ointresserad av både växter och djur. Jag ger fan i fall det handlar om en skäggdopping, en fink, en fånk, en flygross, en ejderborre eller en gåstruls...för mig är de alla lika. Möjligen kan jag skilja ut en sothöna. De ser ut som han, fantomen på Operan...Mikael Samuelsson...nå nå..

Vill ändå visa att jag hänger med någorlunda.
På väg tillbaka till bilen, förnimmer jag en söt och lite fuktig doft.
Modigt säger jag:
-Ahh....känner ni doften...det luktar svamp...
Sara, som går bakom mig, stannar upp och kisar med ögonen som Clint Eastwood brukar göra i Spaghettiwestern-filmer.
Sedan säger hon långsamt:
-Det luktar huggorm....

Så här års värmer traditionsenligt Mona Sahlin sina händer runt den berömda HBT-koppen.


Foto: Icakuriren.se

90 seconds of fame kallas den berömmelse som drabbar de lyssnare som kopplas in i Ring P1 när klockan är 09.58.
Programledaren säger då till dem:
-Välkommen till Ring P1 men du får fatta dig kort för vi har bara en och en halv minut kvar av sändningen.

Varpå lyssnaren i sin telefonlur i snabbt takt vräker ur sig ett antal forcerade obegripligheter utan vare sig vett, sans, rim eller reson.

Klockan 10.00 börjar Ekot, Ring P1 är slut och som lyssnare sitter man kvar som en fågelholk med en gapande mun framför radion och undrar:
-Vad i helsike dillade han om - egentligen...?

Sara, häromdagen:

-Vilken otur att vi tillhör en generation som riskerar att drabbas av nåt så jävla osexigt som just Svininfluensan.
Jag menar, Asiaten eller Hong Kong lät ju i alla fall lite exotiskt.

Avsnitt nr 2125 i serien "Vi är i Vämöparken".

Kvällspressens rubrikmakare har ju en förkärlek för att stava så mycket som möjligt med bokstaven Z när "nyheter" om Zlatan Ibrahimovic rapporteras.

För att föregripa det hela, bjuder jag här sommartrötta vikarier på en tänkbar och lustifik  rubrik, alldeles gratis.

Skriv så här:

VÄLKOMMEN TILL BARZA!

Det skriver Expressen idag.

Om någon sett den, går det bra att lämna in den på närmaste polisstation.

Det tyska folket är ju egentligen ganska ödmjukt och hövligt.
Kom att tänka på det i eftermiddags när vi var på stranden på Stumholmen.

Intill vattnet utmed ett par ganska höga stenklippor går en tysk turistmamma och samtalar med sin åttaårige son i ett sådant lågmält tonfall som enbart germaner gör.
 
Pojken vill vandra vidare ut i det djupa vattnet, man märker att mamman blir förbaskat irriterad på sonen och påtalar detta.
Sonen skiter dock i hennes förmaningar. Han vill ta sin kritvita kropp rakt ut i vattnet, Frau Braun får säga vad hon vill.
Här skall det badas.
Mamman höjer nu rösten på ett sätt som bara tyskar kan göra. Sonen fortfarande ointresserad av hennes kommenderingar, för att använda en adekvat term.

Slutligen närmast vrålar hon:

-Adiol! Bitte nicht weiter gehen! Adiol! (Lite osäker på namnet, det var nåt i den här stilen. Det var inte Adolf i alla fall, så mycket hörde jag)

Bitte! I betydelsen: "var nu snäll" eller "snälla kan du inte..."

En arg förälder ropar på sin son likt en restauranggäst som vill beställa knödel. Artigt, ödmjukt, hövligt.

Sådana är de, tyskarna.

Synd bara att de inte var lika hövliga mot Polen 1939.

Vet inte om du hört radioreklamen för ett företag vid namn Intercredit.
Jag har åtminstone hört den tillräckligt, kan jag säga.

Det måste helt klart vara året sämsta sångjingel:

"Om banken säger nej, kanske vi säger okej - Intercredit, intercredit...."

Vill ödmjukt replikera:

Om reklamen blir banal kanske jag byter kanal - inte konstigt, inte konstigt...

Svenskarnas intresse för den s.k svininfluensan ökar allt mer.
Nya siffror från Bibliotekstjänst visar också att vetgirigheten och nyfikenheten kring sjukdomen sätter djupa avtryck i vilka böcker som lånas ut på de svenska biblioteken.

Därför hittar vi många thrillers på topplistan över utlånade böcker.
De flitigast förekommande författarna är föga förvånande John Grisham och John Le Carré.

"Du är aldrig bättre än ditt senaste inlägg".

Så lyder devisen.
Om den skulle stämma, ligger jag illa till.

Framförallt plufsigheten...

Är du maskot åt ett glassföretag får du finna dig i att ha ett lite småtöntigt namn.
Således har den här gamle björnen, Triumfglass egen kepsnalle, erhållit ett namn som borde vara Björn eller så men som istället blev Glasse.



Jodå. Glasse. Efter Berghagen?

---

Den klassiska GB-gubben, eller GB-clownen har faktiskt även han ett dopnamn.
Nämligen Clovve. Efter af Geijerstam?



Kanske döptes han i två halvsmälta strutar Cornetto och en urkramad Magnum...
I år presenterade han också stolt sin fiancée; Clovina.
Känns förvisso lite kinky att välja en partner som heter nästan likadant som en själv, men kärleken är som bekant blind.

---

Nu återstår bara frågan vad den här klämkäcka eskimåtösen kallas:



Jag har faktiskt inte hittat något namn på Diplom-Is maskot. Kanske borde hon heta Beatr-is....

---

Det finns dock en glassmaskot som verkar stå över alla försök till töntiga epitet.
Eller nja...SIA Glass har ju istället valt att ge henne en fruktansvärt pretentiös slogan:
Nämligen: Sia - den svenska gräddglassens skyddsängel.
Något som kan vara precis lika svårt att leva med som någonsin Glasse.

Det var ju det han var, Michael; åldrad i ungdomlig grönska. Därför känns detta klipp så logiskt:

Tiden går. I år är han hela 16 år gammal; Noa Månfare.

Son till Lena Philipson och Måns Herngren.

Han sitter med lätthet i mamma Lenas famn, eftersom hon är så Armstrong.
Det gör inte ont alls.
Först kröp han, sedan blev det moonwalk för hela slanten.
När hans namn presenterades  var det en och annan som tog sig för pannan av något som liknade tyngdlöshet men faktum är att  hans namn öppnade upp för många andra, ovanliga dopnamn i landet .
Som exempelvis Pär Nuder.
Nej, visst nej; Nuder är äldre. Lätt att luras av hans lena hy.
Och så var vi plötsligt tillbaka hos Lena.
Cirkeln är sluten. Ring Dan Brown.

Traditionsenligt ägde länets största loppmarknad; Gnistan rum på Hasslö och vi begav oss dit i vår skruttiga Opel.
Vägen till Gnistans Idrottsplats, platsen för spektaklet, kantades av hundratalet bilar som alla parkerat sig likt packade sillar.
Det var gråmulet men varmt, vi hittade en plats och vandrade den lilla stigen bort mot insläppet.
Det var verkligen fullt med folk, skulle tippa på ett tusental besökare som alla var extraordinärt sugna på husgeråd, slitna böcker, noppiga kläder, söndersuttna soffor och halvtrasiga skor mm...

På leksaksavdelningen köpte Sara två dockor till Elsa och en kramgo mus i manchestertyg åt Ville.
Själv kollade jag in det digra bokutbudet.

När inköpen var gjorda märkte vi att vi nog skulle behöva en ryggsäck eller annat att lägga våra saker i.
Vi begav oss till avdelningen för väskor och skor.
Jag hade Ville under uppsikt, Sara hade hand om Elsa.

Jag hittar en äldre läderväska med en massa lönnfack som gör mig intresserad. Ville drar i armen, tycker att väskor är skittråkiga. Jag släpper taget.
Har honom under uppsikt.
Tittar på väskan. Tittar på Ville.
Tio sekunder går.

Ser Sara och Elsa lite längre bort. Men - var är nu Ville?
Ropar hans namn.
Inget svar.

Går bort till S o E:
-Nej. Vi har inte sett honom.
Springer runt borden, ropar, springer fram och tillbaka, ropar...
Sara ber mig stå kvar med Elsa. Springer iväg. Är borta i säkert tre minuter.
Kommer tillbaka. Rödgråten. "Han är ju fan borta...Ville! Ville!"

Överallt tusentals människor som trängs. Pulsen ökar, tankarna drar iväg...hur? Var? Vad gör vi? Var är han?
Tänk om....

Ville har mitt mobilnummer inskrivet på sin högra arm. Han vet vad han skall göra, om han kommer bort; även om han bara är tre år.
Varför ringer inte mobilen?

Nån måste ju ha sett honom....var? VAR?
VILLE!

Ropen mer intensiva, samtidigt med mer desperation. Vi springer runt över hela området och ropar.
Sara ber mig gå upp på en scen där en man med högtalarutrustning sitter.
Jag lägger fram ärendet.

Han ropar i micken:
"Har någon sett en liten treårig grabb vid namn Ville med en orange tröja. Han har tappat bort sin pappa....eh...eller kanske var det tvärtom"

Ett pinsamt leende.
Han ber mig gå framåt till ett ställe där folk brukar dyka upp med barn som försvunnit.

I samma stund ser jag en kvinna med Ville i famnen Jag ropar hans namn samtidigt som Sara och Elsa ansluter från ett annat håll.
Vi kramar tillsammans om kvinnan och Ville. Hon säger att hon förstår. Har själv barn.
Man är överlycklig och väldigt medtagen, skakningarna av skräck börjar släppa. Vill ge henne någon slags belöning men inser i samma stund att detta är helt omöjligt. Det finns ingen summa i världen som skulle kunna ställas i paritet med att få tillbaka sitt barn.

Ville var inte ledsen, var inte rädd. Kvinnan hade sett honom utanför loppisområdet vanka omkring. Hade han gått 30 meter till hade han kommit ut på vägen..
Kvinnan säger att hon ringt till min mobil ett tiotal gånger men att området saknar täckning.
Lyckliga och totalt uppsnurrade av adrenalin skiljs vi åt, bestämmer oss för att snabbt få något att dricka.

På vägen möter vi en bekant.
-Hej! Jag hörde att de pratade om en Ville i mikrofonen. Att han försvunnit. Tänkte att det måste ju nästan vara er Ville, det är ju inte så vanligt, menar jag.

Nja....namnet är nog ganska vanligt men ingen - absolut ingen - är som vår Ville.

Och hans absolut bästa egenskap just nu är att han är tillbaka.

Både jag och Sara känner oss förbryllade. När kommer egentligen sexturisterna? Borde de inte vara här nu?
Halva juli har ju gått.

-Nja, nog var det väl så att de brukade komma första helgen i augusti, säger Sara.
-Okej, var det så sent, säger jag.

Det handlar om en lågt byggd gammal husvagn helt målad i svart.
Den brukar alltid parkera på någon av stadens parkeringsplatser, varpå man sedan ser några människor slå upp campingstolar, parasoller och bord; sätta sig ner och lyssna på hög musik.
Utmed husvagnens båda långsidor står det med spygrön text: SEXTURIST.

En återkommande attraktion i stan som Turistbyrån alltid glömmer att uppmärksamma. 
Kanske skall gå in på Turistbyrån och fråga:
-Hörni! Vet ni när sexturisterna kommer?

Ni slipper mig några dagar.
Måste putsa kreativiteten en smula.
Funkar kall öl?



Svar: Ja.



-Hmmmm....skall man putsa badrumsspegeln....eller sitta på balkongen.....hmmm.......

Utdrag ur Ekot, Sveriges Radio:

Fredrik Reinfeldt sa att det svenska EU-ordförandeskapet kommer att spela en konstruktiv roll i hanteringen av Nordkoreafrågan och att EU stöder försöken att få igång sexpartyssamtalen igen.

Eh...det här stärker ju närmast bilden av den internationellt uppmärksammade, svenska synden.

Handfat + blöta bitar av dasspapper = Ville.



När jag gick in på badrummet blev jag grön av håglöshet.

 

Filmen är från 1993.
Undrar vad Nisse och Skorpan pysslar med idag.

När man är 8 år och går på lågstadiet:


LÄXOR

När man är 98 år och ligger på hemmet:



LIGGSÅR

Alla vill hylla nyligen bortgångne Michael Jackson.
Har du två ögon, en mun och två anklar vill du instinktivt hylla kungen av pop.

Det verkar inte finnas någon gräns för vilka kändisar som bedyrar Michaels karisma. Vi väntar bara på Gullan Bornemark och Markoolio.

Tänk förresten vad märkligt det skulle låta om exempelvis Markoolio skulle hylla Jackson.
Något i den här stilen. Markoolio tolkar Billie Jean:

Jag gick på stan för att köpa jeans ja du vet dom finns
på en väldigt massa kostsamma place
nu är jag
väldigt snål
in your face
men jag kände ett sug
efter jeans
i en shop
där på stan

när jag kommit ner på stan var jag väldigt glad
jag ville verkligen köpa ett par som är bra
från en desk
från en shop
där på stan

Och alla säger till mig, se upp med vad du gör
köp inte fel fabrikat
och mamma har sagt till mig, tänk på kvalitén
tänk på vad du gör, helst innan du dör

Billiga jeans som köps på HM
de skapar inte alls någon byxdröm
för billiga jeans har trasig söm

den byxan är skön
men billiga jeans har trasig söm....

En enkel tur till en skoaffär och Systembolaget och inom denna tidsrymd möter jag en kille i skotskrutig kilt (på väg till Hultsfred?) samt en gammal gubbe i osittande 70-talstupé.

Jag har den senaste tiden sett ganska många av dessa fula tupéer som sitter så förbannat illa att ögonen blöder när man tittar på dem.
Vad är det med äldre, svenska män som gör att de använder sig av fula tupéer 2009?

Inser de inte att det ser ut som att bära ett tillplattat marsvin på huvudet, gärna i någon gråblå nyans...eller som en hårig 40-tals-keps.

Och jag har satt samman en liten (ytterst medioker) hyllningsdikt som lika mycket är en hyllning till alla stukade versfötter och hackande rytmer.

Läs även en del av det gångna årets raljanta analyser och återupplev all magi.

Välkommen till tvåårsjubilerande Rimbloggen - bloggen som tar dåliga texter på fullaste allvar.

Aftonbladet skriver att den gamle vivören och fotbollscharmören Sven-Göran Eriksson troligen fått sin mobil avlyssnad av brittisk skvallerpress.

Man undrar ju vad tidningen News Of The World förväntade sig att få höra.



Troligen saker som "åhhhh....ahhhhh....meeer....uuuummm...." osv....

Det blåste och var rejält kallt när vi gick till dagis i morse. Elsa nedslogs dock inte av detta.

-Det är så kallt så kallt i vinden men inne i min mun är det varmt. Jag har strandväder i munnen!

Är det nån i detta avlånga land som fattar vad den där konflikten i nordvästra Kina handlar om?
Vadå lemurer och hand-kineser?

Sverige sitter just nu med på ett hörn när G8-länderna sammanträder.
Det är banne mig inte var dag detta händer, om det någonsin inträffat tidigare...

Att se nationen Sverige på ett G8-möte måste vara som att se kusinen från landet komma på stadsbesök.

Han har konstiga kläder på sig. Luktar överdrivet mycket parfym. Strumporna matchar inte. Innanför läppen sticker två tredjedelar av en snusprilla ut.
Han sätter sig bredbent på stolen och lägger händerna runt nacken (strax under OKQ8-kepsen). Fötterna luktar en aning fotsvett.
Han tycks inte förstå vad som sägs utan avbryter hela tiden konversationen högt och tydligt med att säga något totalt osammanhängande på en svårtolkad dialekt. 
Efteråt skrattar han åt sina egna skämt. 
Stunden därpå plockar han fram sin fickplunta, som placerats i ett litet lönnfack innanför skinnvästen. 
Kusinen från landet bjuder laget runt. 

Alla avböjer, ler lite ansträngt och ger sig raskt in i nästa diskussion.  

Älskar sättet lappskrivaren använder citattecken runt ordet toastolen.

Ungefär: "Jo, alla vet ju att det handlar om en rosa elefant som heter Errol men vi kan väl kalla det för "toastolen"...nudge, nudge..."

På Stortorget i Karlskrona står en mycket gammal man och säljer frukt.
Han är luggsliten och skäggstubbig, går med krumma ben och hans skrynkliga nävar skakar när han ger tillbaka växelpengar.
Fram till honom stolpar en man i 60-årsåldern. Han är turist och börjar kallprata:
-Kan ni säga mig...det är en sak jag funderat över. Du vet att när jag var liten grabb
gjorde min familj en visit här i Karlskrona. Då vill jag minnas att gubben Rosenbom stod staty här på Stortorget.
Nu ser jag ju att det är Carl XI men nog var det väl så förr i tiden att också Rosenbom stod här på torget, ja där borta nån stans...
Torghandlaren helt tyst; låter mannen prata på...
-Men sedan måste de ju ha flyttat honom. Du vet att det här var 1958 som jag var här...visst är det märkligt? Nog stod väl Rosenbom där borta?
Torghandlaren har hajat till, tittar pillemariskt mot turisten och säger på bred karlskronitiska:
-1958, sa du? Du...det har jag ingen aning om, då var inte jag född.

Turisten hoppar till av förvåning och ser förlägen ut. Tyst. Tänker. Grubblar.
Köper sina varor och lommar därifrån.
Troligen tänker han att det vindpinade skärgårdslivet gör att folk ser mycket äldre ut än vad de verkligen är.


Rosenbom - står inte på Stortorget.

Lyssnade till Ekots Sydamerikakorrespondent Lars Palmgren som just nu har svettiga dagar med att rapportera om den senaste händelseutvecklingen gällande statskuppen i Honduras.
Han berättade att invånarna i detta land uppenbarligen kallas honduraner.

Dessa känns igen på att de ofta klär sig i grälla färger, helst glittriga kavajer med axelvadd och kråsskjortor.
Vidare har mången honduran långt, fluffigt och liksom våfflat hår samt mycket smink, främst rött läppstift och ögonskugga.
Trots sin hemvist sjunger de ibland om Rio de janeiro, konstigt nog.



"Her name is Rio and she dances on the sand....Just like that river twisting through a dusty land."

Genom idogt kommenterande har den här killen slagit sig in i mitt medvetande.
Han kallar sig för Pjoltas och driver en smått absurd blogg med underrubriken Hjulet snurrar men hamstern är död.
Han är nog bosatt i Stockholm men besitter en vad skall vi säga; något mer universell humor, långt från Stureplans kyliga och lite råhjärtade skrattatmosfär.
Ta dig gärna en titt.
Älskar Pjoltas motto: Vält aldrig liten Tuva. Det kan vara Novotny.

Från andra sidan landet; i Göteborg, återfinner vi Bajsugglan.
Bloggen drivs av en tjej som själv säger sig vara en aning störd.
Jenny Andersson, heter hon.
Bajsugglan är uppfriskande raljant och stundtals ekivok i sin iver att underhålla.

Tredje bloggen jag vill tipsa om hittade jag häromdagen. Det är min f.d kollega Petra som bloggar från Gävle.
Om du bl.a gillar bilder på en halvnaken 36-åring så kan denna blogg snabbt stilla dina lustar.

Flertalet gamla chokladmissbrukare samlas på Staples Center i Los Angeles under tisdagen för att hedra Michael Jackson; The King Of Plopp.

Bland de celebra gästerna återfinner vi Japp Nicholson, Marabou Derek och hennes gamla fazer.
Vidare väntas Matt Daimlon och kakaosmörsångaren Toms Choklad Jones att uppträda.  
En och annan skotte (kanske Rod Stewart) väntas också delta.
Nattklubben Pigalle har flugit in dansare och dessa har lovat att dansa non-stop.
Från Danmark medverkar lite oväntat regissören Dumle Hammerich och Japan sänder en fet gammal geisha.
Tillställningen blir trots den sorgliga bakgrunden en riktig show, sägs det.
"I en sådan här tragisk tid måste vi samla oss och försöka minnas de choklada stunderna", säger en talesperson till media.

Aftonbladet idag:
Skrev ut för mycket medicin - åt Janet Jackson

Min fråga - hur smakade hon?

Håller på att bli galen på McDonalds radioreklam där en kille inte kan säga något så banalt som "marängsviss".
Han säger "marängschviss" eller "marängsvitsch" och dylikt.

Hallå! Det handlar om tre bokstäver formade til ett litet ord: S V I S S.

Kan man säga PISS torde man med lätthet klara av SVISS.

Under måndagen gästas Lyckå Kammarmusikfestival utanför Karlskrona av de färgstarka festmusikanterna i Kroumata.

MICHAEL JACKSON BEGRAVS UTAN HJÄRNA ropar rubriken från Expressens förstasida.



Illa, men det kan helt klart vara värre.
Många människor på jorden tycks nämligen vara födda utan hjärna...

Sara älskar jordgubbar.
Sara älskar att safta och sylta; något som gör henne tämligen unik för sin generation.



Häromdagen kom jag innanför dörren och möttes av en ljuvlig doft från köket. Det luktade varma jordgubbar och smält socker. Mmmmmmm...
Jag möttes också av en sambo med stirrig blick, rufsigt hår och svettig panna:
-Du...du måste till Cityhallen...vi måste ha mer jordgubbar. Håkan har ett helt otroligt erbjudande, man får köpa två liter för bara tjugo spänn...jag skall göra marmelad och saft...
-Okej...
-Ja, jag var där igår och köpte sex liter och nu idag och bara idag har han det här erbjudandet...
-Vad bra...
-Men det är max tio liter per kund...
-Uhum...
-Så jag blev stoppad av den där tanten som jobbar där i frukten..
-Hon som är sminkad som Miss Piggy?
-Exakt..hon kände igen mig, vet du...jag skulle ta tag i fler litrar men hon stoppade mig...men om du springer ner och köper tio liter så kan vi gå i land med det här...
-Tio liter!?
-Jag måste få göra marmelad!!
-Men...det blir ju 26 liter på två dagar?
-Ja! Ja!
-Skall jag säga att det är för eget bruk?
(Sara ger mig det onda ögat)
-Bara gör det...iväg med dig...
-Är det bråttom?
-Bråttom? Bråttom? Det är fan panik! Grytan börjar snart koka upp här...jag måste ha mer bär...
-Max tio liter per person, säger du...
-Ja, du skall se vilket tryck det är, tanterna är som galna, de trängs och kliver över varandra. De ser så snälla ut och samtidigt ger de en armbågar i sidorna i sin jakt efter jordgubbar. Jag lovar dig..det är helt sjukt...iväg nu...

Och mycket riktigt var det fullständigt makabra scener som mötte mig vid fruktdisken på ICA Cityhallen.
Runt två höga varuvagnar fullproppade med jordgubbsflak trängdes tanter 75+ tillsammans med turistande barnfamiljer, solbrända, 25-åriga singlar och svettiga gubbar i keps.
Hela tiden lastades vagnarna fulla med nya flak. Folk stod i kö, det var som de sovjetiska brödköerna på 80-talet,
Folk ryckte till sig plastpåsar och proppade sina vagnar fulla med jordgubbar.
En finnig praktikant skriker:
-App, app, app! En liter per påse!
Svetten rinner, armaturen blixtrar till i ögonvrån, allting känns som en psykedelisk scen ur Easy Rider, med den skillnaden att de nakna kvinnorna bytts ut mot jordgubbar...
En 70-årig dam från öfvre Östermalm står med tio liter jordgubbar i små påsar i nävarna och hittar inte sin kundvagn:
-Jag tror bestämt att jag blivit av med min make...Ingmar! Ingmar! Ingmar!

Hon skriker som Sybil gör efter Basil Fawlty.
Kan inte låta bli att tänka mig in i stackars Ingmars situation. Slutligen har han tröttnat och lämnat tanten just där och just då...vid fruktdisken...

Med detta beger jag mig till kassan.
Känner mig skyldig. Vågar inte möta kassörskans blick...
När jag packar ner min fulla ranson i kassarna, tänker jag att vi lyckats...vi har fått ut 26 liter jordgubbar från samma affär.
Visserligen för eget bruk, men ändå..

När jag kommer upp med kassarna i lägenheten säger Sara efter en stund:
-Du...du får gå tillbaka igen...jag måste ha mer jordgubbar...du får ta en annan kassörska...

Jag vägrar.
Känner att jag sett för många jordgubbar på en och samma dag.
Och för många tanter.
Jordgubbar och jordgummor...
Tack men nej tack...

Idag kom jag av en slump att tänka på Ebbe Schön, du vet han; folklivsforskaren.



Det är ju honom som media alltid gräver fram när det det lackar mot jul.
Han får sitta i tv och till synes ändlöst prata om små elaka, gråklädda stalltomtar, kringflackande julbockar och allmogekärringar med krumma knän som stöper ljus...

Denne man måste ju rimligen ha ett liv även på sommaren...
Undrar egentligen vad han har för sig just nu. 
Kanske extraknäcker han som trädgårdstomte.

...skulle jag med stor sannolikhet publicera en sådan här, typisk, svensk vattenbild på min bratwurstdoftande blogg som troligen återfunnits på adressen Glockenspiel.blogspot.com:



Tack vare föreliggande omständigheter slipper ni nu detta.
Åtminstone att läsa en blogg vid namn Glockenspiel.

Enligt uppgifter från Kalifornien bekräftas nu ryktet.



Det var chokladen som slutligen knäckte honom.



Troligtvis överdos av Plopp.
-Jag skulle bara ge Michael en helt ofarlig Center, det är svårt att känna någon större skillnad, säger världsstjärnans läkare i en kommentar.

Äntligen är Sverige ordförandeland i EU och hela Europa känner plötsligt en svårbemästrad lust till att lyssna till allt som den här mannen säger:



På bilden ser vi Fredrik Reinfeldt cykla till statsrådsberedningen med fickorna fulla av förslag på ämnen som nationen Sverige bör ta upp och försöka pådyvla resten av Europa de kommande sex månaderna.
Bland dessa finns:

-Avundsjukan - så lär du dig bejaka den.
-Fredagsmyset - ny helgstart för Europa.
-Klämdagen - en ledig dag för alla.
-Spritmonopolet - snygga 35-åringar får visa leg.
-Själv är bäste dräng - från baltutlämning till social turism.
-Allas lika värde  - bara du är med i a-kassan.
-Kompledighet - din rättighet.
-Neutraliteten - hur man äter kakan och ändå har den kvar eller VM i Ynkrygg.
-Klimatet - 9 månaders vinter åt alla!
 

Hela veckan har antingen spenderats ute på Saltö badstrand i ett medelhavsvarmt väder eller inne på Trossö utmed dallrande gatsten och svettiga pannor på stirriga turister.
Sommaren har verkligen kört igång bra.
Stad och strand.
Med stranden en kvarts promenad bort kan man uppskatta båda delar lika väl.
Här är två passande låtar för just denna tillvaro:

.

Lagom till att rötmånaden kör igång i slutet av juli lanserar regeringen RÖTAVDRAGET.
Ett avdrag speciellt utformat för de hushållsnära tjänster som äger rum långt, långt inne i kylskåpet...

Ny tv-sänd talkshow med Annika Östberg.