Vi har vansinnigt roligt här hemma åt en film med snart 40 år på nacken...inget ovanligt förvisso...

Det handlar om den klassiska filmen Emil i Lönneberga från tidigt 70-tal där Jan Ohlsson blev Emil med hela svenska folket, Allan Edwall blev Anton och Björn Gustafson blev Alfred.
Filmen sitter som en smäck, eller kanske mysse....

Det roliga (som vi skrattat så åt) är scenen när Emil tröttnar på allt tjat om hans eventuella brister i uppfostran och beslutar sig för att aldrig mer lämna snickarboa.
Förgäves försöker Anton och Alma få ut sin lille gosse ur vedbon, till synes helt utan resultat.

Det är då som drängen Alfred (Emils dokumenterat allra bästa vän) kliver in i bilden och medelst tjat, lock och pock, försöker locka ut lintotten.

-Nä, kom nu Emil så går du och jag och badar...

Skall han säga, enligt manus.

Fast nu är ju Björn Gustafson en erkänt ambitiös karaktärsskådespelare som använder sig av så kallad "method acting"; han uppges exempelvis ha sovit i drängskjorta under inspelningarna, och vet att berättelsen om Emil utspelar sig i Småland, varpå han gärna vill slipa sin småländska för att ge scenen välbehövlig autencitet.

Därför säger Björn Gustafson:

-Nä, kom nu Emil så går du och jag och ba - der.....(med märklig betoning på första stavelsen...)

Ba - der??

Vad är det? Sa man så i Småland förr i tiden?

Hur tänkte Björn Gustafson?

"Hmmm....de var smålänningar...då betyder det nog att de hade någon slags talfel....jag testar ba-der..."

Repliken kommer ca. 2.31 in i klippet.