ÅRETS JULKLAPP: GEORGE MICHAELMÖSSAN
Läste i veckan att George Michael är väldigt sjuk. Tydligen har han fått lunginflammation och det cirkulerar därför rykten om att han med tanke på sin livsstil varit HIV-positiv och nu utvecklat AIDS.
Skulle denna ryktesspridning vara sann så är det självklart mycket tråkigt. De sista tio-femton åren har väl George Michael själv gjort vad han kunnat för att skita bort sin karriär, vilket är korkat med tanke på vilken fantastisk och säregen röst han har. Vi kan dock aldrig ta ifrån honom de låtar han skrev som soloartist mellan säg 1984 och 1998. Musik som tillhör den moderna pophistorien.
För att hedra minnet av en stor artist släpps därför nu mycket lägligt GEORGE MICHAELMÖSSAN som förmodas bli en både värmande och smakfull storsäljare till jul.
ROMTRÄSKET
Jag har en fascination för romaner om bardiskar.
Nåväl. Min högt älskade sommarbok av Klas Östergren utspelar sig mestadels runt en bardisk. Om denna litterära pärla har jag bloggat åtskilliga gånger.
(onödig parantes i sammanhanget: varje gång jag ser Thompsons namn kommer jag att tänka på farsen Fröken Fleggmans mustasch när Hasse Alfredsons karaktär frågar Gösta Ekman: -Kurt S Vresig, sa ni...vad står S för? varvid Ekman irriterad väser: -Stubin! Kurt Stubin!!)
Denne Thompson skrev boken blott 22 år gammal men den gavs inte ut förrän 1998, sju år innan den gamle journalisten, drinkaren och vivören tog sitt eget liv. Den sägs också vara aktuell som biofilm med Johnny Depp i huvudrollen och detta kan man garanterat se fram emot. Liksom den läsning som ligger framför mig.
För visst lockas man av baksidestextens lägesbeskrivning:
Om detta är jag knappast ensam. En av mina skribentidoler; Mats Olsson på Expressen, skriver aldrig bättre än de gånger han nedtecknat sina historier eller snappat upp embryon till sina berättelser, från diverse bardiskar.
Oftast sker detta från ett hak kallat Jones på Great Jones Street i Los Angeles, ett ställe som berömmer sig om att servera den bäst chilin i USA. Bara det. Jag känner dock att jag nu glider från ämnet. Lätt hänt när man skriver om barmiljöer.
Nåväl. Min högt älskade sommarbok av Klas Östergren utspelar sig mestadels runt en bardisk. Om denna litterära pärla har jag bloggat åtskilliga gånger.
Får se hur mycket jag kommer att blogga om den bok jag just nu läser; Romträsket (i original The Rum Diary) av den gamle knallhatten Hunter S Thompson.
(onödig parantes i sammanhanget: varje gång jag ser Thompsons namn kommer jag att tänka på farsen Fröken Fleggmans mustasch när Hasse Alfredsons karaktär frågar Gösta Ekman: -Kurt S Vresig, sa ni...vad står S för? varvid Ekman irriterad väser: -Stubin! Kurt Stubin!!)
Denne Thompson skrev boken blott 22 år gammal men den gavs inte ut förrän 1998, sju år innan den gamle journalisten, drinkaren och vivören tog sitt eget liv. Den sägs också vara aktuell som biofilm med Johnny Depp i huvudrollen och detta kan man garanterat se fram emot. Liksom den läsning som ligger framför mig.
För visst lockas man av baksidestextens lägesbeskrivning:
"Det är en svettig och romindränkt berättelse om lust, avundsjuka och våld bland hårdföra journalister och fifflare i 50-talets Puerto Rico".
ATT VERIFIERA SIN KOMMENTAR
All heder åt er bloggbesökare som stundtals utsätts för den kanske svåraste prövningen internet erbuder (märk väl ej att förväxla med Lundsberg, den svåraste prövningen som internat erbjuder).
Idag möttes jag av denna godbit:
Jag talar givetvis om att verifiera sin kommentar. Något som ofta förekommer i bloggarnas värld.
Visst är det orättvist att inte riksdagsledamöterna på samma sätt tvingas verifiera sina repliker.
Tänk dig:
Talmannen:
-Replik, Jan Björklund:
Jan:
-Herr Talman, det är ju alldeles självklart att Rossana Dinamarca inte har varit ute i skolorna och sett hur katederundervisning går till i verkligheten. Hade hon varit det hade hon inte stått här i kammaren och svartmålat denna dokumenterat effektiva, pedagogiska modell.
Talmannen:
-Opp Opp Opp...du glömde att verifiera din replik.
Jan:
-Eh...oligark....cerebral
Talmannen:
-Tack!
Idag möttes jag av denna godbit:
Hur jag skall lyckas få till det där uppochnedvända e:et är mig fortfarande en stor gåta. Skall man vända datorn uppochned? Eller måste man gå in här?
BURMESISKA KVARTETTER
En gammal sägen säger att i Burma är talet fyra heligt. Den som har vett att göra saker grundligt kommer att leva ett mer innehållsrikt liv och få det betydligt trevligare efter döden. Exempelvis borstar man tänderna fyra gånger varje morgon och fyra gånger varje kväll. Som munk måste man också ha fyra olika sorters röda lakan till hands om det lakan man för tillfället bär skulle råka bli smutsigt. Klädbyten sker i små telefonkiosktempel och tar helst inte mer än fyra minuter.
Det här är Burmas just nu mest populära pojkband Spice Boys. Här ser vi dem uppradade för fotografering. Det är Sporty, Scary, Baby och Posh.
Media har den senaste tiden också uppmärksammat de fyra heliga burmakatter som sägs bära på en slags speciell kraft (och en ganska hemsk andedräkt). Här har vi dem:
De heter Aung, San, Suu och Kyi eftersom de först nu har fått tillåtelse att lämna det hus vari de föddes.
Även om talet är fyra är heligt i landet har militärjuntan nu suttit vid makten inte fyra år, inte fyra dagar, inte ens fyra timmar.
Snarare handlar det om närmare femtio år. Ett halvt sekel. Låt oss hoppas att 2012 blir det år då lidandet tar slut.
PROGRAM EJ FASTSTÄLLT
SVT håller som bäst på att planera julens sändningar. SVT1 räknas som vanligt samla en mångmiljonpublik klockan 15.00 på julafton då Kalle Anka & hans fiol önskar god jul (programmet går i år internt under namnet Vi vill morsa från Orsa).
Vad som kommer efter Kalle Anka är dock ännu inte fastställt enligt SVT:s officiella tablå:
Är inte detta spännande så säg? Det finns alltså ett tjugo minuter långt glapp i tablån efter Kalle Anka på julafton och ingen vet ännu vad det kommer att bli. På Sveriges Television råder det många bud. Janne Josefsson vill stoppa in ett tjugo minuter långt reportage om arbetarrörelsen i Göteborg. Mats Knutson vill visa sin dokumentär Reinfeldt och slipsarna, färg och ton på Rosenbad.
Sverker Olofsson vill debattera vargjakten och Lasse Kronér vill tolka Maria Callas iförd en pyjamas i plysch. K Special om Eino Hanski lär också ligga sändningsberedd i likhet med reseprogrammet Crispinsson på Mykonos. Landet Runt har även varit ute och filmat lite på en pub i Gällivare, programmet heter Laget Runt och beskrivs som en blandning av Har du hört den förut och Fråga Doktorn. Även Uutisets årskrönika och dokumentären Kungen klipper band (directors cut) sägs ligga bra till.
Många om budet, med andra ord. Hur skulle du vilja att SVT fyllde dessa tjugo minuter?
JULKLAPP TILL MIG SJÄLV
Jag har beslutat att ge mig själv The Complete Second Season av tv-deckaren Columbo i julklapp.
Köpte första säsongen för några år sedan och man kan väl säga att dessa DVD-skivor snurrat relativt friskt sedan dess.
Jag är - som kanske framgår av en del övriga inlägg - patologiskt hängiven filmer och tv-serien från 1970-talet. Det fanns en äkta känsla av dramatik och en gedigen hantverksinsats bakom mycket av de serier som producerades då; inte minst på manussidan.
En 90-minuters kriminalhistoria skriven direkt för tv kunde vara minst lika intrikat och genomarbetad som någon av Christies klassiska pusseldeckare i bokform.
Även rollbesättningen var genial och genomtänkt.
Richard Levinson, William Link och Dean Hargrove hette männen bakom Columbo, som premiärvisades som filmer i slutet av 60-talet och sedan nådde sin peak i tv på 70-talet. Det finns även en serie avsnitt från sent 80-tal och tidigt 90-tal men dessa kommer aldrig upp i samma standard, anser jag.
Serien hade mängder av klassiska skådespelare i rollbesättningen. Namn som exempelvis Jack Cassidy, John Cassavetes, Martin Landau, Vera Miles, Janet Leigh och George Hamilton.
Intressant att notera är kanske att William Shatner och Leonard Nimoy, dvs kapten Kirk och Dr Spock från tv-serien Star Trek, båda spelat mördare i Columbo. Här Nimoy ur avsnittet A Stitch Of Crime:
Även den tidens unga kulturarbetare startade ofta karriären med Columbo. Exempelvis regisserade den då blott 25-årige Steven Spielberg det första avsnittet Murder By The Book (för övrigt mitt favoritavsnitt med en helt lysande Jack Cassidy).
Även Steven Bochco, mannen som skulle få sån framgång på 80-talet med bl.a Spanarna på Hill Street och Lagens Änglar, skrev Columbomanus på 70-talet.
Med andra ord inväntar jag andäktigt paketet med brunmurrig deckardramatik från 1972 och 1973. Bara smaka på avsnittstitlarna: Etude In Black, Dagger Of The Mind, Requiem For A Fallen Star med mera.
Eh...just one thing...glömde ju att nämna Peter Falk men att han är med i serien listade du väl ut redan i början av inlägget. Om inte finns det skarpa indicier på hans medverkan genom det foto som syns här ovanför. Tja, man skulle kunna kalla det ett riktigt bevis, faktiskt.
Q-SLIG CASTING
Väldigt få populärkulturellt intresserade människor har väl missat att en ny Bondfilm är på gång.
Ganska exakt 50 år efter att den första filmen (Dr No med Sean Connery som Bond) såg dagens ljus, kommer nya EON-produktionen 2012 kallad Skyfall (det är helt klart en bondfilm då bönder som bekant gillar regn).
Återigen blir det den något (i mitt tycke) träige och nazistskurkspåminnande Daniel Craig som skall spela 007.
Vi har under hösten även kunnat läsa att Javier Bardem (som var helt lysande i bröderna Coens No Country For Old Men) skall spela Bondskurk. Gott så.
På söndagen såg jag dock en sak i Expressen som får mig att på allvar tvivla och troligen slutgiltigt överge det vi kallar Bondfilmer, nämligen tillsättandet av Ben Whishaw som agentutrustaren Q (Desmond Llewelyns klassiska roll):
Visst. Jag har köpt Judi Dench som M, jag har accepterat att Miss Moneypenny inte alls ser ut som Lois Maxwell (vilket kanske är tur eftersom Lois Maxwell är död) men detta tar sannerligen priset.
Hela idén med rollkaraktären Q är väl att det handlar om en äldre distingerad, väldigt fokuserad och hängiven (men kanske något kolerisk) gentleman?
2002 (efter Llewelyns tragiska dödsolycka) fick John Cleese spela Q. Hans anslag var typiskt för just John Cleese; en del putslustigheter levererade av en i grunden stram, brittisk herre av det slag Cleese älskar att driva med. Det fyllde sin funktion och blev ett sedvanligt samspel mellan Bond och Q där den yngre agenten gör vad han kan för att reta sin kollega. Det är detta förhållande vi vant oss vid.
Man frågar sig hur detta samspel nu kommer att funka mellan Craig och denne för mig helt obekante pojkvasker kallad Whishaw. Förmodligen inte alls. Och det behöver det väl nästan ändå inte göra eftersom hela fenomenet Bondfilmer (pga alla nymodigheter och påhitt) håller på att dö lika effektivt och raffinerat som en hantlangare utsänd av Blofeld.
NONSENSAKUTEN UTNYTTJAR ROTAVDRAGET
För tillfället kan Nonsensakutens layout te sig lite annorlunda. Detta beror på att jag anlitat hantverkare som ser över bloggen. Hoppas du har överseende med detta.
Kanske har du redan nu lagt märke till den underbart sköna sk headern (jag som analog humanist fattar förstås ingenting av all denna internetlingo men vi kan väl säga att det är ett slags "sidhuvud" eller "logga") som min bloggkollega Walker på Dagdrivarklubben tagit fram.
Det har varit (alt. är) svårt att kommentera inläggen men detta är något som vi (läs Walker) jobbar på.
KALLE OCH HANS VÄNNER
Det har väl tagit bortåt ett dygn att fatta att Kalle Moraeus blivit vald till Årets julvärd i SVT.
Det var absolut inte det jag trodde och heller inte det man kanske önskat.
Det är väl förvisso inget större fel på denne multi-instrumentalist (en gång lär han ha spelat Händel på sin fru) men hans knätofsvurmande skrämmer mig lite. Det är inte sunt att som snart 50-årig man umgås med en jäkla fiol tjugofyra timmar om dygnet.
Oddsen för att Kalle Moraeus även kommer att ha med sig sin fiol in i julaftonsstudion sägs ju vara lägre än Glocalnet.
Annars ryktas det att Kalles största skräck är att han skall råka dubbelhaka sig när han sitter där i rutan.
Äh, jag säger som en annan dalmas, Gunde Svan: -Kom igen, Kalle! Du får väl offra dig lite för spelmanslaget!
TJUGO ÅR SEDAN MERCURY AVLED
24 november 1991. Ofattbart att det är tjugo år sedan.
Freddie Mercury arbetade ända fram till sin död. Den här låten är den sista han sjöng in. Arbetet hann dock aldrig fullbordas, det är därför Queens gitarrist Brian May sjunger den sista versen.
FRÅN MUGABES FAMILJEALBUM XLII
Så här såg Robert Mugabes systerson Wilifred Haggus Mugabe ut under inspelningen av Zimbawes motsvarighet till Så mycket bättre.
Låten han framför är en tolkning av den excentriske Schantura, Zimbawes motsvarighet till Tomas Ledin, med över 7 miljoner sålda skivor bara i Harare.
Schanturas originallåt handlar om folklig resning, ett slut på lidandet och att våga ta ställning för frihet och demokrati.
Wilifred har i sin tolkning ändrat texten till låten, så att den i stället handlar om smörgåspålägg.
EN STILLA BRIS
På biblioteket hänger en stor plansch med reklam för BRIS.
Med hjälp av diverse kändisar ur kategorierna B och C vill den visa att alla kan ha haft en jobbig barndom.
Det handlar mest om mobbing och osäkerhet.
Längst ut på kanten ser man dock en bild på programledaren (eller kanske snarare fd programledaren) Henrik Johnson.
Hans problem?
"Jag hade svårt att koncentrera mig".
Jag kan väl säga så här att de gånger jag av misstag råkat zappa in till något av Henrik Johnsons program i tv har jag också haft väldigt svårt att koncentrera mig.
Muskelryckningar i pannan och fradga i mungipan kan vara ganska störande.
REKLAM SOM SUGER MUSTEN UR DIG
Försöker förstå mig på hur Apotekarnes AB (dvs Carlsberg Sverige AB) tänker.
I år släpper de sin första reklamfilm i tv på tio år.
Är inte det att kasta reklampengar i sjön? Deras ställning på den svenska dryckesmarknaden - för att inte tala om julmustmarknaden - torde vara väldigt stark så här års.
Det hela är väl lite som att sälja vatten i öknen. Efterfrågan är enorm. Att i det läget blåsa en massa tusenlappar på marknadsföring verkar huvudlöst.
Varumärkesbyggande, hör jag någon säga. Eller: att berätta vem som är marknadsledaren. Jo, det är väl aldrig fel men vi pratar Apotekarnes julmust här. Den svenska julens absoluta drivmedel sedan hundra år.
Där hittar vi förresten en annan sak jag reagerar på. De har En godare jul sedan 1910 som pay off.
Om det nu är så, varför uppmärksammade de inte att det tydligen var hundraårsjubileum förra året.
Det hela är förbryllande men samtidigt får man gratulera reklambyrån. Antagligen skulle de kunna filma av en halvsidesförlamad uteliggare i svart-vitt som sondmatas med julmust av Bingo Rimér och det skulle ändå bli en lyckad kampanj.
VIKINGADISCO OM NORDISKT VEMOD
Nu när Martin E-Type Eriksson är så fruktansvärt uppe i smöret och närmast dagligen figurerar i de mest Pulitzerprizedoftande kvällstidningsartiklar man kan tänka sig, känns det skönt att backa några varv (så där som gubbar i scarves och noppiga koftor ofta gör på vernissage), ställa sig lite på avstånd och verkligen ta in E-Types egentliga konst; själva frukten till hans framgång.
Texter om uppgivenhet. Om att resignerat finna sig i sin livssituation: "This is the way...the way I wanna live..."
Vidare behandlar han stundtals tunga ämnen som missbruk och de svåra återfallen som ofta försätter människan i en känsla av vanmakt: Here I go again, It's time for me to fade away, here I go, It's time to let the storm rise and I'm waiting." som en av de allra mest ömtåliga låtarna i hans katalog som bekant går.
Det är dock inte alla som har vett att uppskatta denne titan bland svenska visdiktare. En kulturkofta till recensent på Svenska Dagbladet avfärdade i en recension E-Types platta Eurotopia 2007 med följande kommentar:
Kisa lite med blicken, ta några rejäla andetag och liksom dofta oss fram till den olja varmed han målat sina musikaliska dukar genom åren. Det är då vi påminns om hans gärningar, all den konst han kommer att bli ihågkommen för; den något ödesmättade vikingadisco som så elegant fångar det nordiska vemodet.
Texter om uppgivenhet. Om att resignerat finna sig i sin livssituation: "This is the way...the way I wanna live..."
Eller lyrik om potens, urkraft och självförverkligande, ett annorlunda inslag i den svenska vistraditionen. E-Types yppiga tjejer sjunger: "Set the world on fire, I'll do anything, to get what I want..." och man ser det blixtrande ursinnet framför sig.
Det finns uppenbarligen ingenting som kan stoppa dem.
Vidare behandlar han stundtals tunga ämnen som missbruk och de svåra återfallen som ofta försätter människan i en känsla av vanmakt: Here I go again, It's time for me to fade away, here I go, It's time to let the storm rise and I'm waiting." som en av de allra mest ömtåliga låtarna i hans katalog som bekant går.
Det är dock inte alla som har vett att uppskatta denne titan bland svenska visdiktare. En kulturkofta till recensent på Svenska Dagbladet avfärdade i en recension E-Types platta Eurotopia 2007 med följande kommentar:
"Låtarna är som vanligt en motsvarighet till de snabba, snurriga och färgglatt blinkande karusellerna på Gröna Lund. En åktur kan vara hisnande, åk två gånger och du spyr rakt ut."
E-Type själv lär ha kommenterat denna recension med ett lågmält: "abadi bom bodi bom bom...."
"Låtarna är som vanligt en motsvarighet till de snabba, snurriga och färgglatt blinkande karusellerna på Gröna Lund. En åktur kan vara hisnande, åk två gånger och du spyr rakt ut."
E-Type själv lär ha kommenterat denna recension med ett lågmält: "abadi bom bodi bom bom...."
EN TROGEN SUPPORTER
När allt känns nattsvart finns det i alla fall en som aldrig sviker...
"Tommy tycker om mig, å jag vet att det är sant...ah, ah, ant
Det finns ingen annan som får mig känna likadant
Tommy tycker om mig och fast han är nonchalant a-a-ant
Är han den jag gillar. Och han känner likadant. Det är sant!"
"Tommy tycker om mig, å jag vet att det är sant...ah, ah, ant
Det finns ingen annan som får mig känna likadant
Tommy tycker om mig och fast han är nonchalant a-a-ant
Är han den jag gillar. Och han känner likadant. Det är sant!"
OCH VINNAREN ÄR...
Nu på torsdag är det exakt tjugo år sedan Freddie Mercury avled. Sedan mitten av juni har jag oförtrutet och kanske en aning dumdristigt arbetat med en topplisteblogg där jag räknat ner de i mitt tycke 40 bästa låtarna med mitt favoritband; Queen.
Det har varit ett stimulerande projekt att som en av få bloggar kunna sprida kunskaper om bandet på svenska. Det vimlar nämligen av engelska Queensidor men för att hitta läsning om bandet på vårt språk tvingas man leta en hel del.
Nu är mitt projekt fullbordat och nedräkningen klar. Välkommen in.
WADLING - MED RÄTT ATT VARA YRVAKEN
Handels Utredningsinstitut (dessa överbetalda klåpare) vill att färdiguttänkta matkassar skall bli årets julklapp.
Själv vet jag bättre.
Om jag får bestämma blir det en gammal hederlig CD (om såna fortfarande finns att få tag i) med underbart yrvakne Freddie Wadling (jag intervjuade honom i radio 1994 eller när det var och då råkade jag väcka honom när jag ringde upp på den bokade tiden som var en bra bit efter 15.00. Han lät osammanhängande. Å andra sidan har jag hört andra intervjuer med honom efteråt då han låtit exakt likadant, kanske sover han dygnet runt och vaknar enbart när journalister ringer).
Just nu är Wadling aktuell med tolkningar av Bondmusik, ett smakprov är den klaustrofobiska versionen av The World Is Not Enough som släppts som första singel.
EN LITEN PARLÖR
- Engelska: Please
- Franska: Si'l vous plait
- Tyska: Bitte
- Svenska: För i helvete
ETT FUCKING HEDERSUPPDRAG
Årets största pseudohändelse inom svensk media närmar sig, ett utnämnande nästan helt i klass med Nobelpriset i litteratur.
Jag talar självklart om ÅRETS JULVÄRD i SVT.
Det kommer vilken dag som helst nu..det är bara en tidsfråga innan Eva Hamilton och Co avtäcker det kulörta paktet som döljer den person (i år en kvinna) som får ta emot den samlade pressens fotoblixtar, stående i ett snölikt regn av minimala frigolitbitar föreställande snö som faller från taket.
2009 gissade Nonsensakuten som enda tramsblogg rätt på vem den lyckliga personen i fråga var. Då blev det Lisbeth Åkerman.
I år - då det åter blir en kvinna efter fjolårets André Pops - är jag nästan hundraprocentigt säker på min sak.
2011 års julvärd i SVT - som får äran att glädja ensamma pensionärer och samtidigt påannonsera ett 51-årigt inslag med teckande ankor och fega tjurar - kommer att bli Karin Hübinette!
LITE INSPIRATION
Elsa sitter vid köksbordet och skriver önskelista till Tomten.
Plötsligt lämnar hon rummet.
-Vart skall du?
-Jag har kört fast så nu skall jag slå på Cartoon Network och vänta tills reklamen kommer...
RASMUS NALLE FYLLER 60
Om någon beskrev honom med orden: mycket hår, blå toppluva och röda snickarbyxor med vita prickar på, skulle man säkert tro att det handlade om Erik Fichtelius i nåt barnprogram från 70-talet.
Istället är det förstås allas vår Rasmus Nalle jag pratar om. Idag fyller han 60 år, den danska seriebjörnen som på originalspråket heter Rasmus Klump.
Rasmus Nalle präglade mycket av min barndom; hans oskyldiga bravader förgyllde många, goda läskvällar och vem minns inte pelikanen Pelle med tusen och en saker i sin stora käft, pingvinen Pingo (seriens driftkucku om jag minns rätt) och den flegmatiskt piprökande sälen Sälle, klädd i gummistövlar och ständigt med händerna i fickorna.
Grattis, Rasmus. Fira med några pannkakor, vet ja...en sisådär 60 stycken eller så.
Just det här albumet dock kan jag inte säga att jag minns:
INSIKTSFULLT
Jag och sjuåriga Elsa är i ett trapphus och kommer till en hiss.
-Åh, jag är gammal gubbe, jag tror vi tar hissen, säger jag.
-Du är ingen gammal gubbe, pappa.
-Nehej...tycker du att pappa är en ung kille?
-Nej. Du är varken eller. Du är nånstans i mitten.
LEDARSKAPSMODELLER
2001: Peka med hela handen.
2011: Sloka med hela mustaschen.
2011: Sloka med hela mustaschen.
PRECIS MIN HUMOR
Stonehenge...vad är egentligen meningen?
Rolig norrman. Dessutom sjunger han (eller vem det nu är) för jäkla bra...
EN KLOCKA PÅ VÄGGEN
I centrala Karlskrona finns det en lägenhet (jag skriver inte vilken gata det handlar om eftersom jag inte vill kränka deras integritet i onödan) som ligger på andra våningen.
När man exempelvis cyklar förbi på gatan och lite trafikfarligt kastar ett getöga upp mot denna lägenhets förmodade vardagsrumsfönster ser man ganska mycket av den ena väggen.
Det som utmärker sig med detta tämligen helt normala tillstånd, är den gigantiska, runda klocka av analog modell som täcker stora delar av väggen.
Klockan har en urtavla av ljus metall och svarta visare samt siffermarkörer. Helt normalt. Det roliga är storleken.
Denna platta väggklocka har säkert en diameter på en och en halv meter; som en något större rockring.
Därför täcker den också - utifrån vad jag kan se - bortåt 30 procent av väggen, skarpt belyst med spotlights.
Lite nyfiken blir man allt. Vilken är bakgrunden till detta? Handlar det om en pensionerad, invandrad tågtjänsteman från Tyskland som arbetat på Hauptbahnhof i Berlin och liksom tagit med sig en souvenir därifrån?
Rör det sig om någon som lever efter devisen: the bigger the better in everything?
Är det någon med extremt svag syn som bara måste ha en klocka större än en kylskåp?
Eller är det en hipster som kombinerar sin qinoa och sin tonfiskcarpaccio med att också ha en härligt stålborstad designklocka på 55 kilo hängande över sin blue-rayspelare?
RANELID TOLKAR RÅDBERG
Jag längtar så hem till min spegel
Jag blir vackrare för varje dag
Och alla som ser mig vill ha mig
jag är en sjutusan till man
Det är inte lätt att va ödmjuk
men jag försöker så gott jag kan"
LIKA SOM BÄR
Mårten Palme
Björn Gustafssons rollfigur Benjamin, känd från Robins i SVT.
HÄR ÄR DITT KYLSKÅP
Du har säkert uppmärksammat att den svenska tv-klassikern Här är ditt kylskåp kommit tillbaka i SVT. Om inte kan man spana in programmet på torsdagar, eller se det i efterhand på svtplay.
Jag fascineras av den avslappnade kombinationen av ett personporträttsprogram som för första gången känns givande och ett matlagningsprogram som känns spännande (och just sådana är det ont om).
Anne Lundberg tar med sitt nyfikna, varma och personliga tilltal sig an gästernas liv och karriär medan kocken Erik Fröderberg (ett verkligt tv-fynd; oerhört rolig...och kanske släkt med killen Hasse Tellemar hade i skivarkivet; Kjell Fröderberg?) gör vad han kan för att laga till en trerätters med hjälp av det som finns i kylskåpet.
Avsnittet där de är hemma hos hockeyspelaren Henrik Lundqvist - som enbart hade frukostmat; risgrynsgröt, ostar, leverpastej och ägg i kylen, är humor på högsta nivå.
DEN ÅTTONDE DVÄRGEN; TWITTER
Snövits alla sju dvärgar kännetecknas av sina unika egenskaper. Det finns butter, glader, snäller osv.
Den åttonde dvärgen har tourettes och heter Twitter.
Jag öppnade för en tid sedan ett twitterkonto för att dumpa av känslomässig dynga, mentala deponirester och små intetsägande aforismer. Det har fungerat som en ventil för att snabbt bli av med allsköns tramsigt tankegods.
Dock har jag hittills inte blivit frälst på det där. Retar mig på de futtiga 140 tecken man har till sitt förfogande (jag kommer ju från blogg-generationen ;)) och dessutom är mitt antal följare (digitala stalkers) ytterst blygsamt så jag tror inte jag sätter några vidare avtryck i den där märkliga pseudovärlden.
Dock kan jag känna stolhet över en del sk tweets. Jonas Gardell har just gett ut en bok med enbart sina gamla tweets och detta får mig att tänka: vadå, kan han få detta klassat som stor konst, borde väl mina små tankekorn också kunna överleva den digitala döden och samtidigt nå en större publik.
Eftersom Bonniers inte har ringt ännu, tänker jag helt sonika återpublicera det mest tongivande tramset från mitt alltför modesta twitterskrivande här på Nonsensakuten:
Lösningen på Juholts SVT-beef gällande studioplacering: Sätt alla partiledare i varsin gocartbil och sen får de åka runt under debatten.
Berlusconi sadlar nu om till revyartist. Snart ser vi honom i blå Stetsonhatt, sidenkravatt, blanka skor och gabardinkostym i 88-eurosrevyn.
Jaha. Papademos ny premiärminister. Han har nog svårt att lägga band på sig. Har vi kassett så mycket av honom tidigare?
Boklanseringen tar sig galna uttryck i annan populärkultur. Kikki Danielsson lanserar Ibra vibrationer och Maggio släpper Zlatan i gatan.
Går det bra för Ranelid i Melodifestivalen kan han tillsammans med Torsten Flinck och Loa Falkman turnera som "de tre tenorerna" nästa sommar. Möjligen är Falkman baryton men vem bryr sig?
Bonnierjournalister har ädla namn, Expressen har Diamant Salihu. DN kontrar med bloggerskan Sofia Juvel.
Om Verner von Heidenstam haft Facebook skulle han nog lägga upp rätt mycket på sin profil
Efter Rihanna hoppas man nu att Björkman ställer in hela Melodifestivalfinalen i Globen med några timmars varsel.
Förmodligen slutar Greklandsdrevet med att Papandreou ger sig ut på en landsomfattande förlåt mig-turné nästa vecka.
Förmodligen slutar Greklandsdrevet med att Papandreou ger sig ut på en landsomfattande förlåt mig-turné nästa vecka.
Ekot startar lotteri. -Kan man vinna miljoner? -Nä, man kan vinna Nils Horner!
När Nicholas Sarkozys efternamn uttalas av en amerikan låter det verkligen som en slags sjukdom.
Vintertid. Tid för vinterdäck. Däckad av året. Året snart slut. Slut betyder **** på engelska.
Lyssnar på Helle Klein på Radio 1. Tror att det är Helle Klein. Det kan också vara Chewbacca..
Wahlgren/Bagges gemensamma son skall tydligen heta Kit. Hade det inte varit roligare om han döpts till Skal?
Om du tröttnat på klyschan "från Ystad till Haparanda" kan du variera med allitterationen "från Malmö till Malmberget".
-Vad heter killen som just nu far landet runt i full galopp på en omtalad förlåtelseturné? -Håkan Jehuholt
Ville, 5 år, ser Telenorannonsen med kaffekopp o croissant. Han pekar på croissanten. -Pappa...är det bajs?
ANTIKT LEGO
-Nej men...Elsa och Ville. Vad fint ni har byggt med Lego. Vad föreställer det?
-Men..ser du inte det pappa? Det är ju Minotaurus labyrint!
LIKA SOM LAMBERT
Sångaren Adam Lambert och komikern, mamman, skådespelaren, radioprataren och ZTV-veteranen Mia Skäringer.
NOVEMBER HAR EN HELT EGEN REGNBÅGE:
PIZZERIA SIMPSON I NÄSSJÖ
Min bloggkollega Jonas är ute och rör på sig. Ibland hamnar han i så avlägsna och gudsförgätna platser som Nässjö. Där passade han på att ta den här underbara bilden.
Tycker det är ett lysande koncept som jag hoppas sprider sig likt flottringar på pizzapaketet. I framtiden skulle jag gärna se en global franchisingkedja med Simpsonspizzerior. Dessutom är det kul att leka med tanken på hur en speciell Simpsonsmeny skulle se ut. Kanske kan man tänka sig följande pizzor:
Marge
Ost, lök, tomatsås, champinjoner, kyckling, jordnötter och en stor banan i blå karamellfärg stående rakt upp i mitten.
Grandpa Simpson
Mögelost, champinjoner, bearnaise, segt biffkött och kissluktande sparris
Bart
Ost, champinjoner, oxfilé, tabasco, piri piri och fiskleverolja
Barney
Ost, ister, jordnötter, bacon, grädde och salt
Apu
Ost, tomat, kyckling, curry, paprika
Eller varför inte lansera pizzornas pizza, en så kallad:
Homer
Ost, tomat, lök, paprika, sparris, kronärtsskocka, bacon, peperoni, oxfilé, köttfärs, musslor, räkor, kyckling, curry, jalapenos, banan, jordnötter, vitlök, ananas, fetaost, skinka, tonfisk och vitlök.
TIMBUKTU TOLKAR LENA PH
en stad av betong, bara stenar natten lång
jag går på en gata jag känner så väl
här växte jag upp, här blev jag din träl
du sa att vi aldrig skulle glömma vartifrån kom
alla våra minnen som skor i en kartong
som snören knyts dom samman allihop på samma gång
och vi skall dansa i neon på resan på genom natten
för dig så gör jag allt
jag går genom eld, går genom vatten
en symfoni av toner du hört nån gång förut
för dig så är det evigt, men för mig så är det slut
DR SKED GER RAKA BESKED
Hej Dr Sked!
Jag har läst i en kokbok att man skall knäcka sina ägg i pannan. Detta har blivit till ett hinder för mig eftersom jag ser ut som en neandertalare. Snälla, ge mig ett besked på hur jag skall gå tillväga.
Hälsningar Anton Plusk Vam Perfekt.
Hej Anton och tack för ditt fina brev (lite tråkigt att du skickade med maskarna, dock). Det här med att knäcka ägg i pannan är en gammal myt som jag mer än någon annan är beredd att avliva. Det kommer sig av att man i matlagningens unga tidevarv fick för sig att knäcka äggen mot sin skalle. Först hade man provat att knäcka dem mot nacken men detta skulle visa sig helt ödesdigert, därav myntades begreppet "nackdel". När man så upptäckte hur väl pannans avrundade struktur tjänade ändamålet övergick man efterhand till detta förfarande. Ditt problem är dock att du mer eller mindre saknar en panna varvid jag istället skulle rekommendera att du tar fram en stekpanna. Gärna i teflon. Saknas sådan finns den att köpa i närmaste teflonkiosk. /Dr Sked.
Dr Sked ger alltid raka besked. Har du en fråga om köket? Dr Sked ger dig husgeråd.
Mejla till [email protected]
NÅGOT FÖR MUSIKNÖRDEN
Gänget bakom de lysande bloggarna Världshistoriens 101 bästa judar och Världshistoriens 101 bästa fransmän, är på gång med ett nytt projekt.
Inom kort börjar nedräkningen av Världshistoriens 101 bästa musikalbum. En storslagen idé och en stimulerande uppgift som de säkert kommer att klara av galant.
De skriver för det mesta riktigt underhållande och informativt.
Jag ser med spänning fram emot detta och hoppas självklart att nån liten platta med Queen (varför inte A Night At The Opera eller ännu hellre min favorit Sheer Heart Attack) skall ta sig in på listan.
Jag bör nog inte hoppas för mycket, då det inte anses riktigt fint och musikaliskt alternativt, populärkulturellt pk osv att gilla Queens musik.
GULDGOSSAR
Måste bara dela med mig av den här underbara bilden som min bloggkollega, den eminente Bengt Bernström lagt upp angående Nordeas senaste pungspark:
Den klassiska 80-talsfilmen med Michael Caine och Steve Martin i en härligt upphottad och sorgligt aktuell version.
Jag har alltid föraktat Nordea. Redan när de hette Nordbanken. När de hette PK-banken var jag tyvärr för liten för att förakta fullt ut.
LIKA SOM TRÄ
Fredrik Wikingsson - mediaman
Pinocchio - pojke av trä.
ETT POLITIKERÄMNE
Något säger mig att Ville kommer att kunna skaffa sig en lysande karriär inom politiken.
När jag hämtade honom på dagis idag frågade jag vad de hade ätit till lunch.
Utan att tveka och med stor trovärdighet replikerar han blixtsnabbt: -Pizza. Vi åt pizza idag.
-Okej, säger jag.
På vägen ut frestas jag ändå att ta en glutt på den veckomeny som den snälle dagiskocken hängt upp i foajén.
Där står det "kokt torsk med potatis".
LIKA SOM PAMP
Greklands finansminister Evangelos Venizelos.
Oskarshamns starke man, kommunalrådet Peter Wretlund.
DET FINNS DAGAR...
...då man önskar att man hade ett TV1000-abonnemang.
