DET FINNS GRADER I HELVETET
Minnesgoda läsare av Nonsensakuten vet att jag utan vare sig rädsla eller tveksamhet ofta köper nya drycker i butiken som jag sedan testar och skriver om som en slags konsumentupplysning.
Tidigare i år har jag bl.a provat den kletiga drycken Cream och den rättvisa colan Ubuntu.
Nu har turen kommit till en energidryck med "colasmak" kallad Celsius. Amerikansk är den förstås och importerad av ett uppenbarligen omdömeslöst företag i Göteborg.
Jag lyckades faktiskt dricka upp hela men har inte känt någon direkt uppiggande effekt. Den smakar som en blandning mellan Indian-Cola och Coca Cola Light, dvs fullständigt för jävligt.
Dessutom sägs den vara "sockerfri och vitaminberikad" vilket väl egentligen motsvarar en Keith Richards som både är avgiftad och nymotionerad. Inte mycket till rock'n'roll med andra ord.
Visst - man har smakat värre saker, men vill man ha en läsk som smakar riktig Cola bör man helt klart välja ett annat alternativ.
TV3s NYA REALITYSÅPA
ETT RÅD FRÅN DOKTOR OZZY
En dag ringde det på dörren hemma hos The Prince Of Darkness; hårdrockslegenden Ozzy Osbourne.
Utanför stod det en man som visade sig arbeta på Sunday Times Magazine. Han frågade Ozzy om sångaren möjligen kunde tänka sig att bli tidningens nya guru på hälsa- och relationersidan.
Ozzy svarade: -Är du helt säker att du kommit till rätt adress nu?
Killen bara log.
Så inleddes ett åtagade som Ozzy själv beskriver som ett av sina skönaste gig. Mängder av folk från hela världen skickade sedan in frågor om olika sociala eller medicinska problem, och Ozzy gav sina svar utifrån sin 63-åriga erfarenhet av att överleva. Han behövde inte ens skriva, han fick frågorna upplästa i telefon och sedan skrevs hans svar ner av en journalist.
Nu har de allra bästa frågorna och de allra galnaste svaren samlats i en bok kallad Dr Ozzy.
Detta är något av det roligaste man kan läsa. På minst fyra ställen i boken poängteras med överdriven tydlighet att Mr Ozzy INTE är någon medicinsk doktor (eller någon annan doktor heller för den delen) och att man INTE skall ta hans råd som någon slags medicinsk expertis.
Frågorna är många och angelägna. Ett litet axplock:
Jag gav min fru en vibrator i present. Nu hör jag henne använda den varenda natt där hon ligger intill mig, när hon tror att jag inte somnat. Vi har knappt sex alls och jag är rädd att jag inte kan mäta mig med den där apparaten. Snälla, hjälp mig, skriver Anonym.
Ozzy svarar: Göm batterierna!
Bäste Dr Ozzy! Enligt min gammelmoster kan nio sultanrussin som fått ligga i blöt i en matsked gin i två veckor gör att man blir kvitt artrit. Stämmer det?
Phil, Luton
Ozzy svarar: Familjen Osbourne känner också till det receptet - det har följt oss i generation efter generation. Fast i vår version är det bara ett sultanrussin, och man har lagt det i nio flaskor gin i två minuter. Det hjälper faktiskt mot det mesta.
Bäste Dr Ozzy. Min pojkvän simmar sex gånger i veckan och utövar yoga två gånger i veckan, men han håller ändå på att bli för tjock. Varför?
Eve, Irland
Ozzy svarar: Det finns bara en förklaring: han äter mackor mellan längderna i poolen. Antingen det, eller så ljuger han för dig om hur mycket han tränar. Jag rekommenderar dig att låta en privatdeckare skugga honom i en veckas tid.
Ja, så rullar det på. Ozzy är aldrig svarslös. Förkylda människor får tipset att göra sig en Steaming Ozzy, en dekokt som består av en liter whisky som kokas upp tillsammans med lite citron för att sen svepas i ett drag. Kokain är enligt Ozzy det bästa botemedlet mot fotsvamp. En frågeställare som hade problem med jetlag får svaret: Håll dig hemma, för helvete!
Boken Dr Ozzy, råd från rockens överlevare nummer ett kan med andra ord varmt rekommenderas. Köp den! Läs den!
EN IDÅLIG PASTISCH
Det var valkiga, seniga, beniga labbar
på valkiga, seniga, beniga grabbar.
Tåligt gnagde de hål på sitt fosterlands skal,
på valkiga, seniga, beniga grabbar.
Tåligt gnagde de hål på sitt fosterlands skal,
de händer som sökte till TV4:s Idol...
GLAD MIDSOMMAR
SJU SORTERS...KORVBRÖD?
GLAD MIDSOMMAR!
Se till att göra rätt så det inte blir lika galet som när den tyske älgturisten Herr Elch våldgästade oss för några år sedan och la sju sorters korvbröd inte under utan över, kudden...en klar missuppfattning.
LIKA SOM BÄR
Upptäckte att man ganska lätt kan imitera fotbollsesset Kim Källström, efter att man tagit sig en dusch...
HOSNI MUMATRIX
Har jag missat nåt, eller var Mubarak med i Matrix?
Det skulle ju förklara en del.
MELLBERGMÖSSAN
Företaget bakom den populära George Michael-mössan vill nu hedra Sveriges mest offensiva anfallsspelare, backen Olof Mellberg.
Därför har man tagit fram Olof Mellberg-mössan:
DÖTT SKYLTFÖNSTER
Varför har inte Skatteverket samma slogan?
MIXAT NONSENS
Vilken tur att Thomas Quick inte rev sönder exemplar av Kalle Anka & Co när han var liten. Då skulle ju folk tro att han var seriemördare.
Hur får man Arjen Robben att svimma? Man säger till honom: -Holl and an...
Thåström kan ju hålla på med sina jäkla vingar. Själv beväpnar jag mig med kaffe.
På tal om kaffe; den så kallat smarta mobiltelefonen vill ändra "snabbkaffe" till "SBAB kaffe".
Ranelid lovar nu att uttala en fatwa mot Sveriges Radio eftersom han inte fick bli Sommarpratare i år.
Äntligen! Reportern på Ekot som pratar som Direktör Knegoff i Solstollarna är tillbaka! Som jag längtat efter henne!
Julian utlämnas till Sverige. Häktningsdomaren kommer att inleda med att säga: -Vill du vara så vänlig att Ass-ange ditt namn?
Burmesisk blöjreklam på 90-talet: Om Aung San Suu inte är torr blir hon lätt lite ledsen och Kyinkig.
1992: musarm 1998: sms-tumme. 2012: twittersendrag.
Kolmården bör nog se över sin marknadsföring. Deras slogan "Vilda djur. På riktigt" känns inte ok längre.
Det mest uppseendeväckande med TV4:s Sommar med Ernst är att det varken har Gry Forsell eller David Hellenius som programledare!
Om England får sin egen maskeradliga skulle rubrikerna kunna bli komiska i svensk media. "Försökte råna bank - med David Miliband-mask."
Thorsten Flinck tar sig nu an den traditionella visan Whisky In The Jar med nyskriven, svensk text. Titeln blir Whisky i ett badkar.
Tror att Lövmarknaden hade känts lite mer rock'n'roll om den istället hade hetat Peace & Löv...
Jag och Det har fått jobb i en Shakespeareuppsättning. Jag spelar Hamlet men Det spelar ingen roll.
Hur får man Arjen Robben att svimma? Man säger till honom: -Holl and an...
Thåström kan ju hålla på med sina jäkla vingar. Själv beväpnar jag mig med kaffe.
På tal om kaffe; den så kallat smarta mobiltelefonen vill ändra "snabbkaffe" till "SBAB kaffe".
Ranelid lovar nu att uttala en fatwa mot Sveriges Radio eftersom han inte fick bli Sommarpratare i år.
Äntligen! Reportern på Ekot som pratar som Direktör Knegoff i Solstollarna är tillbaka! Som jag längtat efter henne!
Julian utlämnas till Sverige. Häktningsdomaren kommer att inleda med att säga: -Vill du vara så vänlig att Ass-ange ditt namn?
Burmesisk blöjreklam på 90-talet: Om Aung San Suu inte är torr blir hon lätt lite ledsen och Kyinkig.
1992: musarm 1998: sms-tumme. 2012: twittersendrag.
Kolmården bör nog se över sin marknadsföring. Deras slogan "Vilda djur. På riktigt" känns inte ok längre.
Det mest uppseendeväckande med TV4:s Sommar med Ernst är att det varken har Gry Forsell eller David Hellenius som programledare!
Om England får sin egen maskeradliga skulle rubrikerna kunna bli komiska i svensk media. "Försökte råna bank - med David Miliband-mask."
Thorsten Flinck tar sig nu an den traditionella visan Whisky In The Jar med nyskriven, svensk text. Titeln blir Whisky i ett badkar.
Tror att Lövmarknaden hade känts lite mer rock'n'roll om den istället hade hetat Peace & Löv...
Jag och Det har fått jobb i en Shakespeareuppsättning. Jag spelar Hamlet men Det spelar ingen roll.
LIKA SOM BÄR
Den åldrade synthpoparen Howard Jones (nu helt utan orangefärgat hår) och Jönssonligans skarpaste hjärna: Dynamit-Harry.
UTMED NÄTTRABYÅN
Återigen testade vi på att vara turister i vår egen hemstad. I helgen tog vi en liten tur med Karlskronas skärgårdsbåtar utmed Nättrabyån. För läsare från Stockholm kan jag berätta att det handlar om den gröna linjen.
Istället för Alvik och Rågsved passerar man dock Dragsö, Brändaholm och Sjuhalla, för att bara nämna ett fåtal av de kustens små glittrande pärlor som den snart 80-åriga båten Axel trafikerar på sin resa in i Nättrabyån.
Väl där inne kantas man av rustikt hängande trädgrenar, lummiga grästovor, korsvirkeshus och en staty av självaste Moses (dock inte i vassen).
Alltihop kan vid varm väderlek uppfattas som en scen ur den klassiska filmen Afrikas drottning, med den skillnaden att man slipper se en svettig Humphrey Bogart framför båten.
NORDISK TELEVISION
Det vimlar av exempel på hur public servicebolaget Sveriges Television fixar och trixar och trollar med knäna för att kringå de ganska hårda restriktioner som styr verksamheten.
Det kan röra sig om undanskuffande av Utbildningsradions tråkiga program till sena söndagskvällar för att så få som möjligt skall tvingas se på skiten, eller att en fotbollsmatch åker slalom mellan kanalerna så att det blir fritt fram för SVT att visa så många sponsorskyltar som möjligt i programskarvarna.
Det mest flagranta exemplet är dock sommarens nordiska tv-utbyte.
Helt plötsligt - som över en natt - vimlar det av program på danska och norska i SVT. Vissa kvällar kan nästan hela tablån bestå av skandinaviska program, textade till svenska.
Detta beror på en hedervärd målsättning att (och nu tror jag att jag ungefärligen citerar vad politikerna målat upp för drömscenario) "främja förståelsen länderna emellan, bredda det kulturella utbytet och belysa gemensamma samhällsproblem inom den nordiska sociosfären".
Med andra ord ett ganska tungt uppdrag, ett rejält ok som ligger vilande på stackars SVT:s axlar.
Framförallt låter det betydligt vackrare och ädlare än "tablåutfyllnad" och "krimskramsteve från Lolland".
I ett krasst perspektiv är det nämligen så; magen måste ha mat när den är hungrig och SVT måste sända tv trots att nästan alla ligger på stranden eller sitter ute i trädgården.
I det ena fallet heter lösningen "bukfylla". För SVT heter lösningen "Vi på Lerkevej" eller "Den stora kustresan".
En fördom säger mig att alla danska sommarserier handlar om antingen matlagning eller trädgårdsarbete medan samtliga norska produktioner handlar om naturvandringar, fiskepolitik och Kung Harald.
Visst är det lätt att raljera och se ner på television som inte är svensk, som att den skulle vara på något sätt sämre.
Det är den inte. Ofta kan den vara betydligt bättre och i många avseenden hålla en betydligt högre standard.
Problemet är väl snarare att DR och NRK skickar iväg bajset till SVT och troligen resonerar vi i Sverige likadant.
I dansk och norsk tv rullar det säkerligen svensk dussintv av allra värsta sort. Skulle inte förvåna mig om den svenska lek-tv-kalkonen Minuten just nu rullar i NRK 2.
Det hela känns mer som en ganska dålig tablåutfyllnadspolitik än ett ärligt upppsåt att främja förståelsen grannländerna emellan.
Det kan röra sig om undanskuffande av Utbildningsradions tråkiga program till sena söndagskvällar för att så få som möjligt skall tvingas se på skiten, eller att en fotbollsmatch åker slalom mellan kanalerna så att det blir fritt fram för SVT att visa så många sponsorskyltar som möjligt i programskarvarna.
Det mest flagranta exemplet är dock sommarens nordiska tv-utbyte.
Helt plötsligt - som över en natt - vimlar det av program på danska och norska i SVT. Vissa kvällar kan nästan hela tablån bestå av skandinaviska program, textade till svenska.
Detta beror på en hedervärd målsättning att (och nu tror jag att jag ungefärligen citerar vad politikerna målat upp för drömscenario) "främja förståelsen länderna emellan, bredda det kulturella utbytet och belysa gemensamma samhällsproblem inom den nordiska sociosfären".
Med andra ord ett ganska tungt uppdrag, ett rejält ok som ligger vilande på stackars SVT:s axlar.
Framförallt låter det betydligt vackrare och ädlare än "tablåutfyllnad" och "krimskramsteve från Lolland".
I ett krasst perspektiv är det nämligen så; magen måste ha mat när den är hungrig och SVT måste sända tv trots att nästan alla ligger på stranden eller sitter ute i trädgården.
I det ena fallet heter lösningen "bukfylla". För SVT heter lösningen "Vi på Lerkevej" eller "Den stora kustresan".
En fördom säger mig att alla danska sommarserier handlar om antingen matlagning eller trädgårdsarbete medan samtliga norska produktioner handlar om naturvandringar, fiskepolitik och Kung Harald.
Visst är det lätt att raljera och se ner på television som inte är svensk, som att den skulle vara på något sätt sämre.
Det är den inte. Ofta kan den vara betydligt bättre och i många avseenden hålla en betydligt högre standard.
Problemet är väl snarare att DR och NRK skickar iväg bajset till SVT och troligen resonerar vi i Sverige likadant.
I dansk och norsk tv rullar det säkerligen svensk dussintv av allra värsta sort. Skulle inte förvåna mig om den svenska lek-tv-kalkonen Minuten just nu rullar i NRK 2.
Det hela känns mer som en ganska dålig tablåutfyllnadspolitik än ett ärligt upppsåt att främja förståelsen grannländerna emellan.
(M) SOM I MICROSOFT
G som i Gemenskap. Bill Gates, Staffan Hildebrand och Kent Persson (M).
REDAKTIONEN ANMÄRKER
Visst är det härligt med en objektiv och obunden journalistik som står fri från alla kommersiella påtryckningar, helst av allt formulerad i en liten fotnot, som här i Ajour.se
SÄMST NÄR DET GÄLLER
Den svenska landslagsfotbollen liknar en hostande gammal Ford Taunus som ibland startar på direkten men oftast enbart sprider en air av gammal doftgran och en lite murrig skinnklädsel omkring sig.
Ändå tycks medias och de fult klappkepsutrustade tjockisfansens intresse aldrig riktigt ge vika.
Nu står vi åter i ett EM där ett halvårs upphaussning i medierna pyser bort framför våra ögon likt en snötäckt liten kinapuff på nyårsafton 1987.
Själv bryr jag mig inte nämnvärt då jag inser att jag och min generation har haft vårt roliga. Vi fick uppleva den makalösa triumfen 1994 då Sverige tog brons i ett VM och är klok nog att inse att något liknande troligen inte kommer att hända igen. Åtminstone inte inom de närmaste tio åren, efter vad man kan utläsa av måndagens match mot Ukraina. Dessutom har jag aldrig varit särskilt nationalistisk av mig, för min del kvittar det egentligen hur det går men kanske att känslan av pinsamhet ändå överväger i slutändan och det jag då känner inte egentligen är skamsenhet över att vara svensk; utan mer ett förakt över den hysteri som uppstått kring landslagsfotbollen. En pinsam kväljning som gör att jag snabbt hoppas svenskarna åker ut så man kan rikta uppmärksamheten mot Danmark eller någon helt annan nation.
Varför går media på samma dumma nit gång efter annan? Varför kan vi inte inse att vår storhet som fotbollsnation egentligen är fabricerad av flåshurtiga fotbollskrönikörer och Aftonbladets merchandiseavdelning; de som delar ut rosa kepsar och annat trams till fansen?
Hur Sverige (som inte ens kan besegra Ukraina) skall lyckas spela oavgjort och/eller helst vinna över både England och Frankrike är för mig en stor gåta.
Omvärldens dom över de misslyckade spelarna i det svenska laget är också hård.
Sångerskan Lill Lindfors reagerade exempelvis såhär efter Ukrainaförlusten:
"Tragik skall byggas utav Sverige. Av Sverige bygger man tragik..."
En fas av rehabilitering kommer nu också att inledas, lovar landslagsledningen.
Som straff för den usla insatsen kommer Hamrén nu att sätta killarna på att cykla runt, runt, runt i ett mörkt rum en hel dag.
Enda hjälpmedlet för att fixa belysning uppges vara en så kallad Dynamo Kiev.
Vi får väl se om denna träning hjälper.
Om inte kan vi i alla fall trösta oss med att VM-kvalet nog kör igång redan till hösten...
JAG SOM TRODDE ATT HON VAR DÖD
Ärligt talat...ingen har väl sett röken av henne sedan 2005.
MÄSTERVERKET ARRIVAL
Det var också med detta album som man fick sitt stora genombrott i världen, självklart mycket beroende på att singeln Dancing Queen toppat USA-listan och förebådat en försäljningsframgång åt fullängdaren.
Skivan är ABBAs fjärde studioalbum och man kan verkligen påstå att det var här som bandets sound etablerades; alla bitarna föll liksom på plats och den maffiga ljudbild som idag är så kännetecknande för deras musik, introducerades.
I princip alla låtar (utom möjligen en, denna återkommer jag till) är moderna klassiker.
Detta utspelade sig i en tid då ett musikalbum sågs som ett konstverk i sig, långt innan dagens singelhitbaserade musiklyssnande där den enskilda låten laddas ner eller konsumeras i realtid via någon streamingtjänst.
Hela konceptet med ett musikalbum är nämligen att samla ett antal låtar som alla är så pass bra att de var och en skulle kunna vara hitsinglar. För att sedan skapa ett helhetsintryck vid genomlyssnandet var det också viktigt hur låtarna portionerades ut.
På LP-skivans tid var det inte lika lätt att spontanlyssna på en speciell låt, då detta ledde till ett onödigt hattande med stiftet som i händerna på diverse drumlar kunde sluta med att vinylen förstördes. Därför var det många som satte på en skiva på grammofonen och sedan lät denna rulla på i bakgrunden. På detta sätt blir lyssnandet också helt annorlunda och enligt mig bättre; totalupplevelsen blir större och tålamodet prövas; framförallt när man tvingas genomlida en medioker låt i väntan på en bättre.
Turligt nog är det få dippar på Arrival. Åtminstone hela A-sidan (som det hette på denna hedenhöstid) går att avnjuta utan någon större risk för panikångest.
Plattan inleds med de lugnt svepande gitarrerna i introt till öppningsspåret When I Kissed The Teacher. En liten glad flickrumsbagatell som en bit in kompliceras och görs mäktigare. Texten går det självklart att ha synpunkter på men som den fladdriga poplåt det nu ändå rör sig om, känns den naiva texten passande.
Som andra låt kommer sedan den stora hiten Dancing Queen. Här är det ett mer moget komponerande från Björn & Benny. Låten har aldrig varit min personliga favorit fast man måste ändå erkänna att det rör sig om ett extremt vackert låtbygge där Agnethas och Fridas röster kompletterar varandra fantastiskt. Att de sen ligger så högt att det är närmast omöjligt för gemene man att sjunga låten, förstärker bara intrycket av stor konst.
Som spår tre hittar vi en av plattans absoluta toppar, den vemodiga My Love, My Life sjungen av Agnetha.
Klart Jesus Christ Superstar-inspirerad och väldigt ömsint och bräcklig. Detta är också första låten på plattan där också texten känns mogen och relevant; Ulvaeus skulle återkomma med bra texter längre fram.
Dock eroderas mycket av den lyriska briljansen som byggts upp då skivans fjärde låt kommer.
Dum, dum, diddle är en medryckande folkpoppärla men rent textmässigt är den ganska pinsam då det handlar om en kvinna som är beredd att förnedra sig så till den milda grad att hon gärna hade förvandlat sig själv till en fiol enbart för att få sin älskades uppmärksamhet.
Plattans verkliga höjdpunkt får sedan avsluta A-sidan. Det handlar om en av bandets bästa låtar; Knowing Me, Knowing You. Det här är så otroligt före sin tid, både musikaliskt och textmässigt. Vet inte riktigt vad man skall skriva för att göra låten rättvisa men mycket av magin kommer sig nog av den utlämnande skilsmässotexten med sina krassa konstaterande; i kombination med den egentligen ganska dansbandsbanala melodin som i denna kontext skapar en känsla av vemod. Styrkan i låten är den brytning som härigenom uppstår.
B-sidan inleds med Money, Money, Money där ett raskt intro färgat av den klassiska kammarmusikens pianosound sätter nivån. I texten möter vi en kvinna besatt av lyx. Det känns världsvant och storslaget och den intensiva refrängen är medryckande, kompet andas disco och detta sound skulle komma att bli dominerande för ABBA de resterande fem åren av bandets karriär.
Plattans sjunde låt heter Thats Me och är en tillbakagång till det flickpoppiga och spralliga. En låt man blir glad av. Versen bygger upp något riktigt stort som får lite av ett antiklimax i refrängens kalla konstaterande: that's me.
Nu kommer dock skivans egentliga bottennapp. Why Did It Have To Be Me? komplett med Ingmar Nordströmsaxofoner. Sorgligt nog verkar Björn & Benny ha en förkärlek för breda dansbandshymner som tenderar att bli sliskiga eller enbart billiga. De singeldebuterade med lägereldsballaden Fernando. 1975 hade de redan gett oss sprutspyan I do, I do, I do, I do, I do och några år senare skulle dessa smöriga böjelser återkomma i stycken som Chiquitita och I Have A Dream.
Tiger heter plattans näst sista stycke. En låt som ofta fått ta emot en del skit för sin lite tramsiga text. Jag har dock alltid gillat den just för att den är så uppsluppen och underhållande. Det är lite samma stuk som i den senare singelhiten Summer Night City. Tilltalet är direkt och musiken är någon slags rockdisko.
Som sista spår har ABBA valt att lägga titellåten Arrival som är helt instrumental men mycket pampig och värdig i sammanhanget. Precis så skall en platta av dignitet avslutas, jämförelsen med Queens LP A Night At The Opera där God Save The Queen ligger som sista spår, ligger nära till hands.
JAG TIPPAR FOTBOLLS-EM
Jag är långt ifrån någon expert, jag vet i princip bara att bollen är rund och att Holland spelar i orange kläder.
Där nånstans slutar mina kunskaper om europeisk fotboll.
Dock, eftersom jag är lika orakad och fet runt ansiktet som Aftonbladets expert Robert Laul tänkte jag att jag ändå ville försöka lista ut vilket lag som vinner EM.
Därför har jag idag skrivit ner namnet på denna nation på en post-it-lapp som jag kommer att visa upp när EM är slut. Jag har tagit två bilder nu, här är den första. Efter EM får vi se om jag skrev rätt nation på lappen.
Där nånstans slutar mina kunskaper om europeisk fotboll.
Dock, eftersom jag är lika orakad och fet runt ansiktet som Aftonbladets expert Robert Laul tänkte jag att jag ändå ville försöka lista ut vilket lag som vinner EM.
Därför har jag idag skrivit ner namnet på denna nation på en post-it-lapp som jag kommer att visa upp när EM är slut. Jag har tagit två bilder nu, här är den första. Efter EM får vi se om jag skrev rätt nation på lappen.
MIXAT NONSENS
Gösta Ekman vill nu göra en dramadokumentärfilm om arbetet med tunnelbygget genom Hallandsåsen. Titeln blir Borrhål & Ärthjärnor...
1998 klev Lennart i ett par gigantiska manchesterbrallor som han ännu inte lyckats hitta ut ur. Nu blir han ett fall för TV3:s Byxfällan.
Lasse Stefanz släpper snart en skiva med Jägarhits: Bl.a "Så låt mitt sista ljuva rådjur", "Du försvann som en hind" och "Genom vatten och älg".
Om Yoko Ono vaknar bakfull blir hon jättesnabbt förvandlad till Yoko Treo.
"Svagt stöd för Annans fredsplan" läser jag. Nej men ok, då får de väl testna någon annans.
Trapphuset luktar möglig tvätt och kanelbulle. Inte ens Bengt Frithiofsson skulle kunna påstå att det "gifter sig fint"..
Om SVT inte lyckas få med Gunde Svan i nästa års Mästarnas mästare kommer Eva Hamilton säga: -Ja, titta inte på mig. Jag twar mina händer.
Såg på den där landskampen i veckan. Varför heter det Råsunda? Har de glömt att koka arenan?
Fattar förresten inte Fotbollsförbundets reklam med ordet Nationalsporten överallt i samband med match. Jag trodde röd bag-in-box på fredagskvällen var nationalsporten.
Du hörde väl om den nya rymdsåpan som planeras? Vad är oddsen för att årets Big Brother-deltagare om tio år får en enkelbiljett till Mars? Hoppas, hoppas.
Hackare tog sig in i Mitt Romneys privata e-postkonto genom att besvara frågor om hans favoritdjur, läser jag. Vilket djur var det? Mallgroda?
På tal om amerikanska politiker. Obama hyllar nu avlidne Ray Bradbury. Skulle vara kul att höra George W göra samma sak: Bush bara: -Ray who?? Did he write My Pet Goat??
Om Wimbledon avgjorts i Sherwoodskogen: "Och där...ett fint serve-ess från Sir Väs..."
Förresten; Björn Hellberg som vet allt om tennis, vet han möjligen också vilken damtennisspelare som stönar allra högst i samband med serve?
Om ABBA sålt sig till holländska ölmagnater: Honey, Amstel free....take a chance on me...
Till sist: En turk som kategoriskt ordbajsar pratar så kallad Istanbullshit.
1998 klev Lennart i ett par gigantiska manchesterbrallor som han ännu inte lyckats hitta ut ur. Nu blir han ett fall för TV3:s Byxfällan.
Lasse Stefanz släpper snart en skiva med Jägarhits: Bl.a "Så låt mitt sista ljuva rådjur", "Du försvann som en hind" och "Genom vatten och älg".
Om Yoko Ono vaknar bakfull blir hon jättesnabbt förvandlad till Yoko Treo.
"Svagt stöd för Annans fredsplan" läser jag. Nej men ok, då får de väl testna någon annans.
Trapphuset luktar möglig tvätt och kanelbulle. Inte ens Bengt Frithiofsson skulle kunna påstå att det "gifter sig fint"..
Om SVT inte lyckas få med Gunde Svan i nästa års Mästarnas mästare kommer Eva Hamilton säga: -Ja, titta inte på mig. Jag twar mina händer.
Såg på den där landskampen i veckan. Varför heter det Råsunda? Har de glömt att koka arenan?
Fattar förresten inte Fotbollsförbundets reklam med ordet Nationalsporten överallt i samband med match. Jag trodde röd bag-in-box på fredagskvällen var nationalsporten.
Du hörde väl om den nya rymdsåpan som planeras? Vad är oddsen för att årets Big Brother-deltagare om tio år får en enkelbiljett till Mars? Hoppas, hoppas.
Hackare tog sig in i Mitt Romneys privata e-postkonto genom att besvara frågor om hans favoritdjur, läser jag. Vilket djur var det? Mallgroda?
På tal om amerikanska politiker. Obama hyllar nu avlidne Ray Bradbury. Skulle vara kul att höra George W göra samma sak: Bush bara: -Ray who?? Did he write My Pet Goat??
Om Wimbledon avgjorts i Sherwoodskogen: "Och där...ett fint serve-ess från Sir Väs..."
Förresten; Björn Hellberg som vet allt om tennis, vet han möjligen också vilken damtennisspelare som stönar allra högst i samband med serve?
Om ABBA sålt sig till holländska ölmagnater: Honey, Amstel free....take a chance on me...
Till sist: En turk som kategoriskt ordbajsar pratar så kallad Istanbullshit.
TVEKSAMT
Jag säger som Magnus & Eva alltid brukade säga till Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter:
-Tycker han, ja!
SOMMARPRATARDAGS
Om några veckor kör årets Sommar i P1 igång igen och som alltid är det spännande att gissa vilka som får i uppdrag att leda programmet i år.
Oftast blir man besviken då det brukar bli fråga om folk ur antingen kategorierna kända men lite småtråkiga kulturarbetare (läs Tuva Novotny) och totalt okända kulturarbetare i landsbygd (läs: Ragnar Mjurkfjell, hemslöjdskonsulent i Burträsk)
Ibland, men inte så ofta, blir det tal om de riktigt stora elefanterna (läs: Ragnar Skanåker).
Mina förhoppningar inför årets Sommar är därför att någon av följande individer får en chans att prata (eller att prata igen eftersom en del varit med förr):
Robert Broberg (31 år sedan sist)
Lill Lindfors (14 år sedan sist)
Ebbot Lundberg
Eva Hamilton
Prins Daniel med sin dotter jollrande i bakgrunden som kanske då och då babykräks lite all over the place.
Sara Wedlund (vart tog hon vägen?)
Peter Apelgren
Jessika Gedin
Fredrik Lindström (vår tids Sten Broman)
Eva Rydberg
Alexander Bard (det blir alltid succé)
Eva Bergdahl (96-åringen som emigrerade till Thailand)
Ronnie Hellström
Carin Hjulström-Livh
Carl-Johan Vallgren
Amanda Ooms
Sven-Otto Littorin (om sitt nya liv som välgörenhetsarbetare i London)
Marie-Louise Ekman
John Guidetti
Loreen
Torsdagen den 14 juni meddelas det vilka det blir.
KVÄLLSSOL
Elsa på Stakholmen mitt i stan.
Lägg märke till den klassiska 80-tals-tennisstjärnablirklädmodell-posen.
MÄRKLIGA BETYG
Ungefär tjugotre månader efter alla andra på jorden har jag nu sett filmen om Mark Zuckerberg och Facebook, kallad The Social Network.
Ändå....jag vet inte...
För mig är filmen en ganska typisk trea. Bra manus, en del starka skådespelarinsatser och rent filmiskt godkänd.
Jag kan inte riktigt fatta detta. Förr i tiden när en film fick betyget fem av fem så var det verkligen en exeptionellt bra film. Idag känns det som att vilken film som helst som innehåller nån typ av dialog och har något högre ambitioner än att visa drakar som slåss med robotar, får högsta betyg.
Skall det verkligen inte krävas mer av en film? Mer än enbart namnet på manusförfattaren och regissören och deras goda renommé som garant för ett högt betyg?
Filmer som Barry Lyndon av Kubrick, Milos Foremans Amadeus eller varför inte Ben Hur (även om den är sävlig är den ju fantastiskt storslagen)
För mig är det en ganska nedslående tanke.
Intressant ämne, hyfsat habil film med en lysande huvudrollsinnehavare i Jesse Eisenberg. Största överraskningen var kanske ändå Justin Timberlake i rollen som Sean Parker; mina uppfattningar om den gamle pojkpopsprätten har delvis reviderats.
Ändå....jag vet inte...
För mig är filmen en ganska typisk trea. Bra manus, en del starka skådespelarinsatser och rent filmiskt godkänd.
Ändå har samtliga recensenter vars betyg klistrats fast på DVD-omslaget, öst ut fyror eller femmor över filmen.
Juryn för Golden Globe har även belönat den med fyra gyllene bollar och Oscarsjuryn gav den två Oscars. Den var nominerad i åtta..säger ÅTTA klasser...
Jag kan inte riktigt fatta detta. Förr i tiden när en film fick betyget fem av fem så var det verkligen en exeptionellt bra film. Idag känns det som att vilken film som helst som innehåller nån typ av dialog och har något högre ambitioner än att visa drakar som slåss med robotar, får högsta betyg.
Skall det verkligen inte krävas mer av en film? Mer än enbart namnet på manusförfattaren och regissören och deras goda renommé som garant för ett högt betyg?
Skall inte en film som får högsta betyg vara gjuten från första bildrutan till den sista? Såna filmer som har världens bästa skådespelare ner till minsta biroll, där manuset skulle kunna vara en av de litterära klassikerna, där varje scen är som en målning av Rembrandt, där miljöer och scenografi är nyskapande, häpnadsväckande, aldrig tidigare upplevda.
Filmer som Barry Lyndon av Kubrick, Milos Foremans Amadeus eller varför inte Ben Hur (även om den är sävlig är den ju fantastiskt storslagen)
Uppenbarligen tycker exempelvis Svenska Dagbladets recensent (som gav The Social Network en femma) att filmen om Zuckerberg och Woody Allens Annie Hall eller James Camerons Titanic är precis lika stora som konstverk betraktade.
För mig är det en ganska nedslående tanke.
FÖR KARLSKRONA, I TIDEN
Häromnatten upptäckte jag en nymodighet ovanför entrén till Kockums Karlskronavarvet.
En lysdiodtavla med digitala siffror och bokstäver. Kan man tänka sig.
Via denna får man reda på vilket datum det är, den exakta temperaturen för tidpunkten, och - visar det sig - det viktigaste av allt; vilket årtal vi är inne på.
Med tydliga, illröda siffror förkunnas att året är 2012, inget annat.
Risken är ju annars överhängande att de stackars varvsarbetarna, i folkmun kallade pillemausare, vaknar upp och tror att det är 1956.
Smörjer in håret med pomada, säger hej då till de gråtande barnen, daskar frugan i röven, tar på sig kepsen och lämnar det egna hemmet, sätter sig i sin stålgrå Volvo PV och kör in till Varvet.
ÄNTLIGEN SOMMAR
Cirka 90 dagar ligger nu framför oss. På gräsmattan ligger Elsa sommartid oftast så här:
Ibland räcker det nämligen med lite sol, en kaka, en filt en god bok (som Elsa redan läst två gånger, hon vill bara försäkra sig denna tredje genomläsning om att den är lika bra och det är den).
