ALLA DESSA BÅGAR

Om man skulle lyckas i den svenska rikspolitiken för trettio år sedan, var det av yttersta vikt att man hade rätt sorts glasögon, något som blir nästan smärtsamt uppenbart i partiledardebatten inför riksdagsvalet 1982.

Här samtalar fem partiledare och en extra sosse under ledning av den rutinerade glasögonormen Lars Orup.

Orup valde en sparsmakat brun båge som för tankarna till amerikanska journalistlegendarer vars inrökta anleten svettades fram genom rutan, hetsade av en ständigt pågående nyhetsjakt. Likt sin store förebild Walter Kronkite kombinerade Orup sina murvelbrillor med en stiligt bakåtkammad frisyr.

En annan som var inne på den bruna linjen var Folkpartiets ledare Ola Ullsten:

Denne liberale dandy förmedlade med hjälp av sin välkammade hjälmfrisyr och sina toffee-cola-färgade glasögon en världsvan och urban look som låg helt rätt i tiden. 1982 signalerade ju individualismens tidevarv, ett självförverkligande decennium stod äntligen för dörren efter 70-talets bleka och konformistiska kollektivism. Lägg märke till hur väl Ola lyckades färgmatcha glasögonbågarna med kavajen.

En annan, något stramare hållning, torgfördes av moderatledaren Ulf Adelsohn:

Dennes glasögon andas lite mer tysk ingenjör, experimenterande framstegsforskning och kliniskt laboratorium. Denna centraleuropeiska tandläkar-look rimmade antagligen väl med den image Ulf ville odla för Moderaterna som det stora partiet för högutbildade industrimän, snorkiga överklassdamer och helt vanliga stridspittar på landsbygden.  Även Kjell-Olof Feldt (S) slår in på den intellektuella banan:

Dessa stålgrå glajjor utstrålar samma ingenjörsmässiga stelhet som Ulfs men saknar samtidigt den tyngd som den mörka färgen i Adelsohns bågar förmedlade. Att de inte har samma tyngd illustreras också av att de inte faller ner på nästippen lika lätt som i moderatledarens fall, vilket ofta fick effekten av att han hade fyra ögon!

Feldts glasögon är helt enkelt lite mer påminnande om Olof Palmes diskreta öststatsbrillor:

Dessa fyrkantiga glasögon ger en skön STASI-agent-look. Vi ser här en åldrande man som desperat försöker återvinna sin forna pondus genom bärandet av dessa bågar som skulle kunna vara hämtade från rekvisitalagret till nån gammal Bondfilm. Palme som aldrig skulle erkänna ett nederlag, skäms helt enkelt för sin synsvaghet och vill helst av allt inte bära glasögon (kanske är det därför han enbart har dem på när han skall läsa från ett papper) varpå han anammat dessa lite feminina 80-talsbrillor.

Någon som däremot inte försöker gömma sina synhjälpmedel är statsminister Thorbjörn Fälldin som 1982 såg ut så här:

Kärva, hårda och manliga är dessa bruna Ugglan Helge-bågar. De är förstås valda med omsorg. Såna här glasögon bärs ofta av grishandlare eller lantbrukare. Meningen är att inge en känsla av ärlighet och respekt. Det är grovhugget men samtidigt familjärt. Det är också rejält kluriga glasögon. Om syftet är att inte låta moståndaren spänna ögonen i dig, har Fälldin verkligen lyckats då man med en lätt vridning på huvudet åstadkommer skuggformationer bakom glasen som gör det hart när omöjligt att se om det finns några ögon där bakom överhuvudtaget.

Den ende som inte bar glasögon vid partiledardebatten 1982 var VPK:s Lars Werner.

Som ledare för ett kommunistiskt parti hade han å andra sidan värre problem att brottas med än enbart lite dålig syn.

Hehehe! Stilsäker båganalys. Märkligt att det fanns större variation på "offentliga" glasögon då, den tiden var knappast känd för valfrihet. Idag finns som bekant bara ett par offentliga glasögon, dom s.k mediaglasögonen. Även de glasögonbärande partiledarna (de är få) bär sådana, t ex Juholt sågs ofta i sina svarta mediaglas.

Ja, dessa nutida mediaglasögon är hemskt tråkiga. Hellre då Ullstens Toffé-cola-bågar.

Briljant!

Glasnost kom ju lyckligtvis bara ett fåtal år senare och synhjälpmedlen fick ett mer normalt utförande.

Apropå Orup var det ju han som införde det sätt som en del nyhetssändningar avslutas idag: "Herrå!"