Tänkte varna för en liten bok med ett ambitiöst upplägg.  Någon vid namn Tony Högsta har själv gett ut en bok i ett spännande ämne.

På biblioteket hittade jag hans lilla gula, fula publikation "Alla tiders statsministrar".

Carl Bildt 1991-1994

Eftersom jag själv är oerhört politiskt intresserad lånade jag boken på stuts.

Högsta skriver själv att det aldrig tidigare har getts ut en liknande sammanställning över samtliga landets statsministrar (undantaget Reinfeldt, då) på den svenska marknaden.
I snabba, säkerligen underbyggda, artiklar presenteras alla gubbarna (några gummor syns av uppenbara orsaker inte till) med nån typ av bild (kvaliteten varierar onekligen, Ullsten ser ut som Clark Kent i motljus).

Så långt allt väl. Problemet är den undermåliga språkbehandlingen; alla syftningsfel, stavfel, värdeladdade ord på fel ställen, tilltalet (ibland nästan puerilt) är bland det som den ordningssamme läsaren kan reta sig på.

I alla fall gör jag det...retar mig.


Olof Palme 1969-1976, 1982-1986

Det är så synd för i många fall får man reda på intressanta saker men det blir också ibland bara snaskigt och insinuant. Och lite undfallande och naivt.
Eller kan det vara så att jag bara har gått in med förhoppningen om att det här kommer en vederhäftig, neutral och stringent granskning/presentation av landets regeringschefer. En uppfattning jag genast fått anledning att revidera.
Om man skriver en politisk historia så måste man vara neutral, tycker jag.
När Högsta plockar Palmecitat så är de (självfallet) fyllda av polemik som enbart talar till Palmes fördel...man skulle för den fullständiga analysen även få veta hur oppositionen replikerade på just det där "knivhugget" från riksdagens talarstol.

Eller när Högsta skriver: "Den stora dagen då Torbjörn Fälldin blev statsminister". Visst var det en stor dag för honom och för borgerligheten men för konsekvensneutralitetens skull borde man skriva liknande, positiva omdömen om de dagar då alla de andra gubbarna inledde sina ämbeten.  


Torbjörn Fälldin
1976-1978, 1979-1982

För dig som verkligen är intresserad av ämnet kan jag utan att ha läst en rad av hans bok närmast garantera att professorn i statsvetenskap; Olof Ruins bok med samma upplägg är åtskilligt mer läsvärd än den amatörmässighet som präglar Tony Högstas gula bok.