N o n s e n s a k u t e n... -

LIKA SOM BÄR

Paul Melén och Tjalle Tvärvigg.

Palle och Tjalle.

2013-01-31 @ 11:59:00 Permalink Mode och utseende Kommentarer (0) Trackbacks ()

MIXAT NONSENS

I nya dramakomedin åker Nicolas Cage till Kanarieöarna tillsammans med Ole Bramsrud i syfte att dricka ihjäl sig. Titel: Leaving Las Peras.

Förr i tiden, när svenska stridspiloter drabbades av utmattningsdepression; sa man att de "gått in i viggen".

Blandar man ELO med Ted Gärdestad och tillsätter rakvatten får man GES.

Den 6 oktober 2014 är det 100 år sedan Thor Heyerdahl föddes. Lägg datumet på minnet, när den dagen kommer ska vi ropa: -Han leve! Ra Ra Ra!

Trist för den egyptiske kung som hette Färde i efternamn. Kan inte ha varit så kul att bli Farao Färde.

Verkar nästan jämt vara salmonella i just köttfärsen från Coop. Är det det som är kooperation? Att alla blir lika sjuka?

Om han den där Gutta i Farmen träffar en polare vid namn Perka är ju artistnamnet klart inför en gemensam traktorpullingturné till sommaren.

Barnarbete. Things that make you go h&m...

Pugh Rogefeldt till Sweden Rock. Nog för att de nischat in sig på gubbrock men det finns väl gränser. Vem kommer 2014? Finn Zetterholm?

Alla konspirationsteorier kring utfodringen av småfåglar vintertid samlas nu i dramadokumentären En koltrasts bröd. Lassgård spelar talgboll

Folk som hänger sig...undrar om de testar hållbarheten strax innan. Ett så kallat genrep.

Stefan Jarl gör nu film om den svenska barnfattigdomen. Dom kallar oss armods.

Kom på ett bra namn på nån slags serie med socialreportage, främst kanske pitchat för SVT. "Mannen som talar med pundare".

Har sett för lite av Dallas men hade de nåt avsnitt där Barnes tog livet av sig med ett rep? Det hade annars varit en utmärkt cliffhanger.

2013-01-28 @ 01:04:00 Permalink Nonsens Kommentarer (1) Trackbacks ()

VAD GÖR DU NÄR KELDA GÖR JOBBET?

2013-01-26 @ 21:10:00 Permalink Nonsens Kommentarer (0) Trackbacks ()

KÖNEN ÄR ENADE I KÖTTSKATTSHAT

Här gjorde Aftonbladet bort sig. I den förmenta tron att kvinnor skulle vara mer välvilligt inställda till beskattning av kött (som Jordbruksverket vill lansera) än vad män är, delades enkäterna upp efter kön.

Dock visar det sig att förslaget är lika hatat av både kvinnor som män.

Snopet, va?

Man kan förvisso hävda att undersökningen saknar all vetenskaplig grund och att vi aldrig kan veta om läsarna röstat efter kön; det kan ju faktiskt förekomma män som röstat i kvinnoomröstningen och vice versa men min kunskap om den svenska mentaliteten säger mig att läsarna har röstat efter sitt eget kön och inte "tjuvröstat", ty om någon säger åt oss att göra någonting, gör vi det precis så som vi blivit tillsagda.

2013-01-22 @ 01:47:00 Permalink Mat och dryck Kommentarer (0) Trackbacks ()

LIKA SOM HELLNER

Steve Buscemi kan nog inte stå på ett par skidor.

Å andra sidan kan Marcus Hellner knappast med trovärdighet spela lönnmördare på film.

2013-01-21 @ 11:31:00 Permalink Mode och utseende Kommentarer (0) Trackbacks ()

VARFÖR HATTE?

Varför valde Aftonbladet att illustrera den här nyheten med en bild på Hatte Furuhagen?

2013-01-21 @ 00:28:19 Permalink Mode och utseende Kommentarer (2) Trackbacks ()

PERFEKT TILLFÄLLE

2013-01-16 @ 00:10:16 Permalink Politik & Samhälle Kommentarer (0) Trackbacks ()

ALLA DESSA BÅGAR 1979

Du kanske har sett mitt tidigare så uppmärksammade inlägg gällande de svenska partiledarnas glasögonmode från 1982, det skrevs i maj 2012 och hette Alla dessa bågar.

Nu har turen kommit till en ny djupdykning i de tidigare partitopparnas galsögonmode och en stillsam analys av deras image, denna gång från valdebatten i SVT, fredagen den 14 september 1979.

Programmet gick i TV2 och producerades av Rapportredaktionen som låtit bygga upp en jättestor och färgglad panel bakom vilken partiledarna satt högt uppe i luften. Det såg nästan inte klokt ut.

Här ser vi debattledaren Ingemar Olander sitta med sin traditionsenliga sifferkvinna (den politiska televisionens motsvarighet till Lennart Hylands programvärdinna) och dingla med sina två meter långa ben.

Att glasögon var av yttersta vikt i tv redan 1979 är uppenbart, ju djärvare och spänstigare båge, desto bättre.

De enda som inte bär glasögon är, förutom Olander och siffermadamen, VPK:s nyligen avlidne kommunistkoryfé Lars Werner.

Annars har vi en mängd olika glasögonbågar att sätta tänderna i. Vi kan börja med statsminister Ola Ullsten (FP):

Det här är en snarlik variant av de discopräglade liberalbrillor som Ola sportade 1982, dock är färgen av toffée-cola här inte lika genomträngande, något som också går igen i hans kavaj, som är mer stram och återhållsam. Dock har glasögonen den festliga egenskapen att vara rökfärgade, dvs de är mörkare i sin kulör upptill, ovansidan är klart chokladbrun men det blir sen som att färgen rinner av dem i nederkanten; mot slutet antar de nästan en nikotingul nyans. .

Synverktygen påminner på detta sätt en del om de som bärs av Thorbjörn Fälldin (C):

Centerledaren har en mer traditionell variant, inte lika våghalsig.

Fälldins bågar saknar som vi redan konstaterat den övergående färgen från brun till gul som vi ser hos Ullsten.

I övrigt är det förmodligen exakt samma brillor som skulle komma att användas 1982. Att byta bågar på tre år var säkert inget som Fälldin ens övervägde vid denna tid. Under det sena sjuttiotalet var ett glasögonpars livslängd betydligt längre både gällande prestanda och moderiktighet. Trenderna rörde sig i något långsamma cykler, för att använda ett understatement.

När vi ändå är inne på konservatism, konformitet och måttlighet, kan vi visa Moderatledaren Gösta Bohman som 1979 skyndade mycket långsamt:

Måste säga att jag gillar formen på Göstas bågar, de klär honom. Väldigt raka, nästan knivskarpa upptill, ger bilden av en karg manlighet, man tänker detektiv eller spion. Kanske militär.

Utmed kanten kommer så de lite kvinnliga formerna fram och vid nederkanten får vi en riktigt skön avrundning som andas hasardspelande dansör.

Tillsammans med Bohmans höga panna och eleganta, vita kalufs i perfekt industrimagnatkamning, utstrålar han mognad, rättvisa, bankir, ordning och reda.

Något mera bångstyrig är Olof Palme (S). Inte minst hans hår, vid ett tillfälle under debatten försöker han kamma sin lugg kraftigt åt höger.

Man ser dock på honom att det gör ont i hårsäckarna, varvid han snabbt (och utan att tappa tråden i det han säger) diskret men effektivt gör den traditionella vänsterkamningen.

Som vi kunde konstatera redan vid genomgången av 1982 års glasögonmode, var Palme alltför disträ och kanske fåfäng för att egentligen bära glasögon.

Åldern gjorde dock att den 52-årige S-ledaren (han ser faktiskt äldre och mer sliten ut på bilden) tvingades ta fram detta hjälpmedel för att kunna läsa från papper.

Hans förhållande till de metallfärgade DDR-brillor vi ser ovan, går dock att jämföra med det förhållade som Leif GW Persson har till sina kriminalprofessorsglasögon idag, dvs det är inte lång tid de får sitta på näsan.

Palme dänger och slänger med sina stackars glasögon, har dem ofta i handen, pekar med dem, lägger dem på bordet i affekt.

Vi vet inte med säkerhet om Palme använde sig av dessa bågar för att på nåt sätt få sitt ansikte att se mer avlångt ut (kanske hade han här inspirerats av sin hejduk Ingvar Carlsson) men faktum är att bågarnas form är mer rektangulär än kvadratisk, och då menar jag rektangulär på höjden.

Vad vi vet är att Palme helt ratade de borgerligas mörka, bruna bågarna till förmån för de förvisso något kallare men också lite mer sobra brillorna av silvrig metall.

Varför han valde att helt anamma Bengt Bedrups look och image i tv:s slutdebatt 1979 lär vi dock aldrig få något tillfredsställande svar på.

2013-01-12 @ 20:58:00 Permalink Mode och utseende Kommentarer (2) Trackbacks ()

ATT VARA TANKSPRIDD (reprisinlägg)

Eftersom det inte finns så mycket att blogga om i början av januari tänkte jag återanvända en gammal story som jag i ett anfall av självironi och distans aldrig missar att dra som en slags anekdot på fester och liknande.

Det är ett av mitt livs mest pinsamma ögonblick och tilldrog sig i januari 2006.

Det var lördag, det var snöigt och kallt.

Jag tog vår rishög till Opel några hundra meter bort till stans centrala bensinstation för att tanka.
En enkel manöver. En sån där sak som människor har gjort om helgerna ända sedan bilen uppfanns en gång i tiden.

Frysande och håglös klev jag ur, klockan var knappt fyra på eftermiddagen men skymningen hade redan lagt sin förödande hand av svensk bitterhet över denna januarieftermiddag.
De pumpar som det stod "kassa" på fungerade visserligen men där framme var det kö.
Istället skulle jag tanka vid en s.k kontokortsautomat.

Innan tankning sker skall man ju knappa in sin kod och annat fillijox.
Tog därför fram mitt lilla Visa-kort och tryckte resolut in det i springan; det gick väldigt trögt men jag lyckades.
Skall precis knappa in min kod när jag inser att detta inte är kortautomaten utan SEDELAUTOMATEN!!
Oj. Ajdå...hoppsan. Det där var visst mitt Visa-kort.
Mmmmm....somebody please kill me...vad fan gör jag nu? Kan jag krafsa ut kortet igen...nej...det går inte att få nåt grepp.
Skall jag bara dra härifrån? Det är så pinsamt. Nej...jag kan ju inte sticka från mitt Visa-kort...jag kan spärra det...men ingen kan ju använda automaten...eh...jag får nog gå in och säga till...åhhh...pinsamt....

Det hördes ett glatt plingande i dörren när den for igen bakom mig. Inne i butiken var det ljust och elektrifierat. Det luktade däck och gammal motorolja. Med tunga steg passerade jag de kulörta påsarna med chips och popcorn, sneddade glatt framför skålen med Red Bull och hyllan med porrtidningar. Till sist var jag framme.

Bakom disken stod en rödlätt, lång yngling i 25-årsåldern. Han såg på mig, tycktes på ett illmarigt sätt invänta mitt ärende.
-Hej.
-Hej.
-Jo...eh...jag tror att jag har gjort en dum grej.
-Jaså.
-Jag skulle tanka där borta vid kontoautomaten men....jag...jag råkade stoppa in mitt Visa-kort i den andra automaten.
-Va?
-Jag stoppade in mitt Visa-kort...
-Stoppade du in ditt Visa-kort i sedelautomaten? (den rödlätte blir nu tomatröd i ansiktet av att kväva sitt gapskratt. Man hör blott ett elakt fniss...)
-Ja. Fattar inte hur jag tänkte...
-Nej...
-Tror du att du skulle kunna gå ut och kika...

Han försöker. Jag försöker. Han rycker. Jag sliter. Han öppnar automaten. Kortet har fastnat halvvägs och är omöjligt att rubba, varken framåt eller bakåt.
Han går in i värmen igen. Jag följer efter som en tilltufsad björnunge.
-Eh...vad gör vi nu?
-Vi får ringa efter snubbarna som servar sedelautomaterna..
-Tror du att de kan få ut kortet...?
-Mmmm......
-Vad bra...(viss lättnad)
-Fast...de sitter ju i Malmö och jobbar bara på vardagar, va...
-Uhum.....
-Så de kan ju inte komma förrän på måndag eftermiddag...men jag skriver en lapp till chefen att han skall ringa dem på måndag morron...
-Aha....så då kan jag....
-Ja, kortet sitter ju där det sitter. Hur tänkte du egentligen? Har aldrig hört att nån stoppar in ett kontokort i en sedelautomat...
-Nja...inte jag heller...hej då...

2013-01-11 @ 01:09:00 Permalink Minnen Kommentarer (3) Trackbacks ()

I LAS VEGAS, I ETT HAV AV NEON

Jag har roat mig med att skriva en svensk text till Martin Stenmarcks klassiska kalkon från 2005; Las Vegas.

Personligen tycker jag att den blev ganska okej. I all fall inte sämre.

Jag har ett boende på Mandalay Bay

Jag tar en dusch så att jag luktar okej

Tar med en vän om någon bråkar med mig

här i Las Vegas ikväll

Nästan midnatt när jag når till The Strip

Jungfruresan på min Vegastripp

Natten är ung och allting verkar okej

Här i Las Vegas ikväll

Dansande flickor och kabaré

tusen sätt att kunna göra din entré

En stad som är ball

The winner takes it all

I Las Vegasi ett hav av neon

du får en vinst som kan pröjsa ditt lån

i Las Vegas

oh oh oh

känn dig som ett fån

i Las Vegas

kan du luras att tro

att lyckan vänder

som i Monaco

i Las Vegas

oh oh oh

bara stå och glo

här i Las Vegas ikväll...

2013-01-03 @ 01:07:00 Permalink Musik Kommentarer (1) Trackbacks ()