Jag köpte en bok till Sara häromveckan. Den hemlige kocken av SvD-journalisten Mats-Eric Nilsson.
Den avslöjar livsmedelsbranschens finter och tricks för att få vår mat att smaka mer när det vi äter egentligen bara är konstgjorda smakämnen, emulgeringsmedel, färgämnen, konserveringsmedel och stabilseringsmedel.

En avslöjande bok om fusket med vår mat.

För detta tilltag får jag nu lida.
Sara har tagit boken till sig likt en frikyrkopastor läser bibeln.

Att numera gå och handla mat med Sara är en mindre pärs.
Det tar en jäkla tid. En shopping som i normala fall tar fem minuter klockar nu in på närmare en kvart. Och dyrt blir det.
Stod en halv evighet i helgen och letade efter snabbmakaroner på fullkorn.
De fanns inte.

Idag skulle vi handla mer mat.
-Titta här. Det är ju bara skit. E914, E1150, E1200, E513, emulgeringsmedel, essenser. Det finns ju ingen riktig glass. Kolla! E420....
-Jo..fast samtidigt känns ju ordet hemkola ganska inbjudande....försökte jag.
-Skit! Det är skit. Vi äter skit. E331, E270....
-Sluta nu...folk tittar på oss...
-Det är ju likadant här. Blåbärsjuice 2 procent...emulgering...E163...jag blir vansinnig!

Min sambo Sara har en välsignat tråkig styvmor.

När Sara var liten hade hennes styvmor två favoritlekar som hon ständigt tog till om det skulle lekas inomhus.
Dessa lekar var helt uppenbart till för styvmoderns skull och inte för någon annan.

Eller vad sägs om dessa små förlustelser:

* Dött Lejon.

Denna lek gick i all enkelhet ut på att styvmodern bad S att ligga ner på sängen.
-Vad skall jag göra?
-Du skall vara dött lejon, sa styvmodern.
Och så låg S där. En ganska lång stund.
-App app app app....nu rörde du dig allt, kunde styvmodern plötsligt säga. Döda lejon rör inte på sig....vill du inte leka dött lejon? Var nu ett duktigt, dött lejon så att jag får se...

Styvmoderns andra favoritlek hette...

* Stava

Nej. Det handlar inte om språk.
-Jag vill leka! kunde Sara ropa.
-Jag förstår, kunde styvmodern säga.
-Vad skall vi leka?
-Vi kan leka Stava!
-Vad är det för lek?
-Jo, du förstår....Stava är namnet på en hushållerska. Jag sitter här och läser medan du leker att du är Stava.
-Vad skall jag göra då?
-Ja...vad gör en hushållerska? De brukar väl damma och vattna blommorna,  laga mat och diska...det är vad Stava gör.
Se så. Nu får nog allt Stava sätta igång med att damma, tror jag...

Allt detta har Sara berättat för mig.
Vi brukar skratta åt det tillsammans men egentligen är det något djupt perverterat, tragiskt och felaktigt.
Det måste ha tett sig lite som att vara mitt inne i en Bergmanfilm.

Skriver här nedan om Thanksgiving som kommer att firas i Sunne om några veckor.

Det slår mig att det roligaste med denna helg i mitt tycke, är när den amerikanske presidenten får anledning att "benåda en kalkon".

Se där en tung uppgift som väntar Obama eller McCain.
Det hela går till på följande sätt: till Vita Huset transporteras en kalkon som ute på gräsmattan får träffa självaste POTUS (presidenten).



Denne tar sedan en helande hand över den stirriga pippifågeln och säger något i stil med
"I kraft av mitt ämbete som president i detta underbara land benådar jag dig. Trevlig tacksägelsehelg och gud signe dig!".

Den sittande ämbetsmannen George W Bush är kanske den president i USA:s historia som klarat av denna process allra, allra bäst.
Frågan är om inte detta uppdrag (att benåda en kalkon) blir det vi allra starkast kommer att minnas honom för.



Hans totala kontroll, hans sätt att skapa kontakt med kalkonen och hans jovialiska framtoning.



George W Bush. En riktig kalkonpresident.

Efter braksuccén med firandet av Halloween i Sverige där den keltiska traditionen fått stå tillbaka för amerikansk kitsch kommer nu nya helger att introduceras i långa landet falukorv,

Redan den 27 november i år kommer ett gäng utslitna och fromma husmödrar i Sunne att fira Thanksgiving och redan nu har Bridgeklubben Avensis i Kumla planer på firandet av Labourday den 2 september 2009.

Detta är ett utdrag ur kommentarerna till Flash & The Pans Midnight Man från 1985 på YouTube:


***
WKaliber1 har som synes speciella minnen till låten...

Kanske den dummaste texten hittills
Bandet heter Esex. Låten Brudar med korta läcka kjolar.
Need I say more?

Gör ett besök i Rimbloggen.

För att jag varit satt under press en längre tid, kommit ut på andra sidan, misslyckad och bortkastad.
Veckans Queen är Under Pressure med David Bowie från 1981. En av bandets bästa från 80-talet.
En låt som har oerhört lite med Vanilla Ice att göra.

Programledaren Tilde de Paula kläckte en oväntad aforism präglad av klarsyn vid denna tid förra året. Hon hade nämligen kommit fram till att oktober är årets absolut längsta månad. 

Den är den 31-dagarsmånad på året som har en extra timme till sitt förfogande. Så nu sitter vi här med några dagars oktober kvar att suga på och njuta av.  Sedan lämnar oktober över en svettig stafettpinne till november, en av årets tråkigaste transportsträckor (i väldigt skarp konkurrens med februari)

På nåt sätt kommer jag återigen att tänka på Ingmar Bergman och något han skriver i Laterna Magica.

Det går nåt i stil med att han och Ingrid "åt frukost i vänskaplig tystnad." Sedan skulle en bil hämta dem kl. 9 "så att magen hade 45 minuter på sig att djävlas..."

Så mycket Sverige, ångest, väntan...depression...lök...

Snart är det jul. Den som väntar på nåt gott. Vi skall bara överleva november först...

Man vet att någonting är allvarligt fel här i världen när James Bond (med rätt att döda) går fram till en bardisk för att beställa in en öl från Holland.

Berättade i helgen att jag tänkt köpa nya byxor.
-Äh, du kan väl beställa via postorder eller nåt, sa Sara.

Jaja...vi får se hur det blir.
Senare samma dag fick jag ett samtal från sambon som var ute på stan med Elsa. Sara efterfrågade min byxstorlek.
"32-34" sa jag, ety så stod det i ett par jeans jag hade på mig.

Självklart blev jag nyfiken och väldigt glad när jag senare samma dag såg två nya par manchesterbyxor som sambon köpt.
Nu var det bara att prova dem.

Å jäklar vad de är tajta. De stramar åt över benen och häcken varpå de liksom skjuter allt överflödigt uppåt utmed kroppen så att det slutar med en gigantisk bilring a la Homer Simpson.

Om jag ställer mig i profil framför spegeln eller går några varv framför densamma, blir jag en spitting image av den där konfrontationsvideon som definitivt fick Lisbeth Palme att peka ut Christer Pettersson.

Jag skulle ta med mig några enkronor ner till tvättstugans myntautomat igår och kunde med nöd och näppe trycka ner dessa i fickan.

Om jag böjer mig ner gör jag väl snart en P.J Proby, du vet artisten som alltid spräckte sina byxor på scen.

Storleken är som sagt densamma som i ett par jeans som passar perfekt men något är uppenbarligen fel med dessa nya byxor, eller är min mage inte riktigt anpassad för manchesterbyxor från HM.

Småbarnsföräldrar i dagens samhälle har en ganska skön distans.
Det märks att vi tillhör den ironiska generationen.

Råkade smyglyssna på två pappor som pratade med varandra på en lekplats häromdagen.
Det visade sig att de hade barn på samma dagis.
Nu hade den ena familjen varit i Spanien en vecka och därmed missat det jättespännande föräldramöte som ägt rum under deras frånvaro.

-Missade vi nåt?
-Nej...det kan man väl inte säga. Fast Bettan var ju med.
-Ahhhh...Bettan. Hon, självaste chefen?
-Mmmm
-Nä, det är ju ett jättebra dagis. Sa hon nåt nytt?
-Nej. Som du sa själv, alla är nöjda och de informerar oss om det vi bör ha reda på och de är ju så snälla och barnen gillar ju personalen.
-Håller med. Det är ett jättebra dagis. Det är väl bara det här med agan som känns lite...lite gammaldags men annars är det ju kanon.

Såg en hylla med Apotekarnes julmust på ICA Cityhallen igår kväll.
Kunde inte motstå frestelsen utan plockade med mig en flaska hem.

"Vill du smaka?" frågade jag Sara.
"Nej, jag klarar inte det. Det är verkligen jul för mig och det är faktiskt fortfarande oktober, Mattias."
"Jag vet. Men det är ju så gott."

Så jag drack några klunkar. Och några till.
Sedan sa sambon:

"Jag kan inte se på den där bilden. Klarar inte av det....vi gör så här; du får dricka din julmust men se för guds skull till att få bort den där tomtejävulen!"
"Hur då?"
"Bort! Han skall bara bort. Det blir nog med julstress som det är. Du får väl gnugga bort honom."
"Men etiketten sitter ju stenhårt på flaskan..."
"Du kanske inte fattar vad jag säger. Bort med tomtejävulen!"

Jag löste det genom att spola varmt vatten på en halvfull flaska julmust. Därefter gnugga som en tok med stålull och till sist, äntligen blev Julmust-tomten bortgnuggad och ordningen återställd.

Friden har nu lagt sig här hemma.
Tomtejävulen ligger som blöta slamsor i sophinken.
Troligen bidar han sin tid.

Jag och Sara var antagligen snäppet över salongsberusning i lördags kväll.
Innan läggdags vid ett-tiden på natten vill Sara vara snäll och ge mig en preparerad tandborste, så att det bara är att borsta  tänderna och sedan bums i säng.

Jag tog emot borsten och började att gnugga framtand.
"Stopp!" ropas det då ifrån badrummet.

"Stopp!"

Det visar sig att det hon preparerat till oss, har varit tandborstar med Elsas Idominkräm på.

Kan berätta att det smakar lite som snus.

Jag är trött. Jag ska sova. Jag fattar att ni tycker att jag är trist just nu, men fan det är så många människor som suger ut min energi. Jag har ingen kvar.

Nej. Det är inte Mahatma Gandhi. Det är inte Lenny Bruce eller ens John F Kennedy.
Ej heller Madonna, Janis Joplin eller Jean-Paul Sartre.

Det är Katrin Zytomierska.

Det gäller att vara i god form inför de sista dagarnas kampanjande.

Det har varit en omtumlande vecka på jobbet där jag slitits mellan hopp och förtvivlan men nu när helgen står för dörren känns det ändå skönt att veta att jag börjat hamna på rätt köl igen, att jag utvecklas och går framåt.

Sara å sin sida har haft en fruktansvärt ansträngande vecka med jobb både dag och natt. Ikväll blir sista nattpasset på ett tag i alla fall.
Hon har trots denna kraftsamling lyckats hålla koll på barn och matlagning, en enastående prestation.
Vi har nämligen en policy att ge barnen bra mat (lax, lamm, bönsoppor och spenat mm ) och inte hamna i fiskpinneträsket.

Som en extra liten bonus möttes jag av god, tjeckisk öl till kvällsmaten ikväll. En öl jag nu smuttar på medan jag summerar veckan.
Elsa fick vi ta till frisören efter att hon en morgon klippt av sig ena sidan av luggen. Fem sekunders distraktion räcker, helt plötsligt ser man henne stå inne på toaletten med en sax i ena näven och några hårtestar i den andra.
"Jag vill inte va långhårig!" ropar hon med eftertryck. Klockan 07.04 på morgonen. Tick-tack...försening. Panik.

Hennes fina, gyllenröda hår. I testar på badrumsgolvet.
Det var inget att be för, det fick bli Cookie & I Hairteam (som jag nu namnger i hopp om viss rabatt nästa gång) som fick ta sig an ungens huvud.

Fast å andra sidan har barnen varit friska...inga spår av feber...peppar peppar....annars har det ju varit en intensiv period av feber här hemma. Jag är väl den ende i familjen som inte drabbats av halsont, feber och snuva.

Jag drabbades å andra sidan av Gösta Linderholm. Nog så besvärligt.
Nästan hela dagen idag har jag haft hans bubblande Rulla in en boll och låt den rulla, snurrande i huvudet.
Det krävdes att min drygt 60-åriga kollega Eva vid lunchrasten pratade om att hon varit med i radion och vunnit skivor av mig.
-Minns du vad du vann? undrade jag.
-Ja, det var de här Chili Red Hot Peppers eller vad de heter. De var ju jättebra.

Tack.
Där försvann Linderholm.
Resten av dagen har jag haft låten Californication innanför pannbenet. Mycket behagligare.

***

Såg att en före detta kollega också blivit pappa. Och detta redan i augusti. Kul.
Man lär sig mycket av att googla på folk.

***

Dagens Obama, sidan 127 i boken Min far hade en dröm...visste du förresten att George W Bush har gett ut boken Min far hade en cowboyhatt? Den innehåller mest bilder.

I alla fall: sidan 127:

"Jag drack lite av ölen och lät blicken vandra över dem som dansade framför oss. "För att jag inte har något att säga, Regina. Jag tror inte det vi gjorde idag spelade nån roll. Jag tror inte att vad som händer med ett barn i Soweto spelar så stor roll för dem vi talade inför. Inga fina ord kan ändra på det. Så varför låtsas jag ändå att det är på nåt annat sätt?
Jo, det skall jag berätta för dig. För att det får mig att känna mig viktig. För att jag gillar applåderna. Det ger mig en trevlig, billig kick. Mer är det inte."

***
Innan Jörg Haider körde ihjäl sig lär han ha sjungit in en låt. Sången påstås vara en cover på Dinah Washington.
I'm mad about the boy.

Nä. Nu skall jag ta en weissbier ur kylen. Adios.

En av mina favoritbloggar är den osannolikt underhållande och formidabelt välskrivna En man med ett skägg av den Skånebaserade komikern Kalle Lind.
Initierat och med vass ironi beskriver han populärkulturella fenomen från en 70-talists synvinkel.

Av många roliga texter tänkte jag lyfta fram en av de första jag läste på Kalles blogg, nämligen den om SVT:s storsatsning från 1989; Röda Fjädern-galan.

Detta är något av det roligaste jag läst. En sanslös slakt av licensfinansierad vulgo-tv, Kjell Lönnå och hela jävla Sundsvall.

Läs och njut.

När jag praktiserade på Gold 105 i Östergötland 1998 hade vi en liten tävling på jobbet. Det hela gick ut på att vara född till den coolaste och bästa listettan.
Genom en hemsida kunde topplistelåtar från 1952 och framåt sökas upp med kuslig precision gällande datum, eller åtminstone indelat per vecka.

Frågan var nu vilken poplåt som toppade världens mest prestigefyllda listor just den veckan man föddes.
Har för mig att Peter Ljungberg plockade mest coolhetspoäng.

Samma vecka som han föddes (maj 1954) toppades listorna av Bill Haley & The Comets med Rock around the clock, ofta kallad världens första rocklåt.
Ganska tungt.

Andra medarbetare var födda till låtar som Hey Jude med Beatles, House Of The Rising Sun med Animals och annat klassiskt.

Själv var jag yngst i gänget och kunde med en matt suck konstatera att den låt som toppade listorna då jag kom till världen (september 1974) var Kung Fu Fighting med Carl Douglas.

Den är bara så usel och tramsig att jag vill kräkas. They were funky chinamen, from funky chinatown, sjunger han.
Ja. Just det.
Funky.

Det är så sant som det är sagt. I was born too late, into a world that doesn't care, I wish a was a punkrocker, with flowers in my hair...

Här kommer förresten en annan (betydligt svalare) låt från 1974:

I varje nummer av tidningen Journalisten möts man av Eskil Francks fejs.



Han är 58 år gammal, född i Uddevalla, docent i teologi och finns i tidningen främst i egenskap av överintendent för statliga Forum för levande historia.
Allt detta är självklart väldigt bra att ha koll på.
Jag kan dock inte hjälpa att det enda jag ständigt frågar mig är varför karln biter sig själv i läppen.

Gjorde en av många sådana där "vilken är din kandidat"-enkäter som den amerikanska valbevakningen i svenska medier svämmar över av just nu.
Genom ett tjugotal intrikata frågor skulle man genom sina svar placera sig närmast antingen John McCain eller Barack Obama.

Det roliga är ju att man genom frågornas blotta utformning lätt kan veta resultatet. Och inte helt oväntat stödjer jag Obama genom de svar jag givit på svt.se.
Om frågan till exempel lyder "Jag anser att tillsättningen av domare i USA:s högsta domstol skall kännetecknas av kandidater som A: har konservativa åsikter eller B: har en progressiv syn på författningen" behöver man inte vara någon Einstein direkt för att lista ut vilken kandidat som hör ihop med vilket svar.

Att jag skulle bli en Obama-anhängare kommer nu knappast som en överraskning, då jag instinktivt ALLTID håller på demokraterna i amerikanska val, oavsett vilken libidinös gök de väljer att ha som förgrundsgestalt.
Demokraterna står i mångt och mycket för en liberal politik som färgas av social rättvisa (utifrån amerikanska mått), fördomsfrihet och jämlikhet medan gubbarna i GOP oftast representerar krigshets, konservatism och moralism - allt det jag innerligt avskyr.



Alldeles oavsett detta anser jag Obama vara en utmärkt retoriker och en sund världspolitker med en märkbart mondän och intellektuell framtoning. Dessutom har han en skön, ironisk humor. Han känns som sin generations Kennedy eller Clinton. Han lyckas sätta ord på just det som många amerikaner känner för tillfället.

Det negativa kan möjligen vara hans motstånd mot frihandel. Obama kör en ganska protektionistisk agenda där man först och främst värnar jobben inom landet. Självklart vill han plocka röster bland arbetarklassen, samma koncept ser vi i Sverige där exempelvis fackförbundet Byggnads lobbar hårt för en svensk arbetsrätt och en inhemsk arbetsmarknadspolitik som inte alls vill kännas vid de vindar som globaliseringen för med sig. Det är vi mot dom.

Annars är helt klart Obama min kandidat. Något som verkligen förstärks när man ser till motståndet.
Jag menar då dessa två, sorgliga individer:


En gaggig gubbe med eldfängt humör och en mer eller mindre blåst f.d Miss Alaska.
Inget vidare gäng att ha sittande i Vita Huset de kommande fyra åren.

Hellre då Obama vars bok, Min far hade en dröm, jag så påpassligt inhandlat.
Dessa memoarer (som skrevs när Barack var runt 35) ses säkerligen som rena religionen för vissa, fanatiska anhängare.
Jag planerar dock att läsa den med en rejäl nypa salt, även om jag fascineras av Obamas livsöde och historia.

Annars är det frestande att tänka sig Obamas bok som en slags bibel.
Hur är det nu? Visst är det så att många kristna slår upp Bibeln om kvällarna för att få vägledning?
Man sätter fingret på måfå i boken och pekar sedan på ett "visdomsord".

Okej. Jag skall bara hämta boken.
' ' ' ' '
' ' ' ' '
Okej..Här kommer det. Nu sätter jag fingret i boken på sidan..............177.
Och jag läser:

"Jag var full av tillförsikt när jag kom till pastor Reynolds kyrka tidigt nästa morgon. Ett par unga kvinnor klädda i vita dräkter och handskar mötte mig i foajén och visade mig till ett stort konferensrum där tio eller tolv äldre svarta män stod i en lös cirkel och pratade."

Sensmoral: Skall du gå i kyrkan, se till att ta med dig handskar...
Change we can believe in.

Googlade på ordet gråsosse och detta är den första bild som dyker upp:

Tycker inte att den överensstämmer med mina fördomar kring hur en gråsosse skall se ut.
Tycker att bilden är på tok för färgglad.
Kanske om han vore gjord av betong...

Du har kanske sett honom i Rimbloggen, Gävles svar på Tom Jones; en man vid namn Tony Öhrn.

Sakta men säkert håller hans små karaokeversioner av dansbandsmusik att koppla greppet på nästan samtliga av YouTubes besökare.

Varje klipp med Tony är självklart unikt men sammantaget ger de en skön bild av en man, en mikrofon och en vägg.
Detta förenar klippen, om det så handlar om Tonix eller Lionel Richie så är det samma mic, samma vägg och självklart samme Tony.
Herr Öhrn är en man som går in för uppgiften meddelst stor research och seriositet.
Ett bra exempel är klippet här nedan, där han ger sig på en fin tokning av Sir Elton Johns kramklassiker Nikita.

Lägg märke till hur Tony liksom känner in texten han står i begrepp att förmedla under låtens intro. Han gungar lite lätt och himlar med sina ögon för att åkalla den store Eltons kreativa ande.
Och sedan kommer den i en förlösande leverans.
Observera även den skojiga och stämningsfulla discobelysningen strax bakom Tony.

På sextiotalet kom den och visst är det märkligt att den först nu dyker upp i Rimbloggen, denna märkliga låt om Rosen.
Läs om Arne Qvick och hans vänner.
Vederqvickande ekvilibristiska sanningar om livet, kärleken och sveket.

Sådärja.

Vi är inne på den sista veckan med sommartid.
På söndag händer det. Klockan ställs om och här är några livsviktiga tumregler att tänka på inför det här med tidsomställning:

1. Har du sommaren framför dig, skall du flytta fram klockan.
2. Har du sommaren bakom dig, skall du flytta klockan bakåt.
3. Belönas du ofta med hagel, regn, snö, slask, drivis och flerbarnstillägg är du med stor sannolikhet svensk.
4. Är du besatt av Edith Piaf, Barbara och andra franska varitéartister med dålig andedräkt heter du troligen Rickard Wolff.

Rimbloggen uppdateras ganska flitigt just nu.
Ikväll blev dansbandet Grönwalls lagda under lupp.

Mästerverket heter Du ringde från Flen.

Hela kvällen har någonting surrat runt mitt huvud. Det mesta tyder på att vi fått in en fluga i lägenheten.
Jag - som inte kan nånting om zoologi - undrar om detta är normalt eller rent utav comme il faut?
Flugor i oktober?

Efter Barrack Obamas exempellösa framgång med sin kampanj Change we can believe in ryktas det att S-ledaren Mona Sahlin ligger i startgroparna för sin nya kampanj Koalitionspartners we can believe in.
Maria Wettestrand verkar inte vidare imponerad och Lars Ohly vill reflexmässigt folkomrösta om saken.

En tidig bild som visar hur den unge Mugabe tog sig tillfälle att testa sitt nya SIM (Bawe)-kort i telefonen.

En av våra favoriter på tv just nu är den märkbart skitnödiga reklamfimen om Becel Pro-aktiv.
Denna reklam rullar flitigt och känns igen på sitt angelägna upplägg.
Ett par i övre medelåldern sitter i filmens början på en parkbänk och det är uppenbart att kvinnan är filmens huvudperson.
Det är hon som öppnar munnen medan hennes make (i klädsam kofta) håller sin ena arm över hennes axlar då hon lägger fram sitt ärende.

Kvinnan säger något i stil med:

"För ett tag sedan fick jag reda på att jag lider av för högt kolesterolvärde..."

Det är nu vi når filmens peripeti som gör allt efterföljande väldigt svårt att ta på allvar, ty efter att kvinnan släppt nyheten om sitt höga kolesterolvärde uppbringar koftmaken ett hummande som låter fruktanvärt ironiskt, samtidigt som han tittar ner i sitt knä.

Han hummar ett utdraget:
-uuuhuuummmmmm...............

Det låter väldigt onaturligt och malplacerat och får en att spekulera i vad mannen egentligen menar med sitt "uuuhuuuummmmmm"...

Det känns lite som att han tänker "Ah....jag blir så trött på henne. Nu har hon lyckats lura ut mig här mitt i nån jäkla park, sittande på den här gamla ruttna bänken, sminkad och filmad med nån kamera för att göra reklam för...för...för nåt jävla bordsmargarin. Jag pallar inte det här. Skit på dig!"

Vad snabbt tiden går. Det var inte så länge sedan han såg ut så här.
Snart skaffar han väl moppe, också...

Kristinehamns mest posnöriga band; Jumper, analyseras just nu i Rimbloggen.
Det är helt klart en text som fastnar.

Hela dagen har jag haft det här blippandet i skallen. Okej. Jag ger mig. Här kommer den:


 

Står ikväll och steker på en härlig fläskfilé som jag skivat i bitar.
Tillsammans med yoghurt, paprika, lök och ädelost skall det bli en smarrig gryta till lördagens festivitas.
Jag gnolar en liten stump och smuttar försiktigt i mig av familjen Zonins Rocca di Montemassi Sangiovese.

Jag säger som vår kompis Bosse sa, när han smakat vårt kolsyrade vatten från Soda Streamern; "Småläckert!"

I morgon bitti styckas ett lamm åt oss, några timmar senare hämtar vi köttet.
Sedan antar jag att det skall paketeras och frysas in i lämpliga frysfack.

Kanske blir det så att Sara gör en laddning dillkött redan imorgon eftermiddag.

Va fan? Har det här blivit nån slags matblogg??

En skön liveupptagning från december 1977 i Houston, Texas. My Melancholy Blues från plattan News Of The World.

 

Lagade en brontoladdning köttfärssås ikväll.
Den innehåller det mesta; nötkött, lök, rivna morötter, vitlök, tomatpuré, köttbuljong, balsamvinäger, salt, peppar, oregano, krossade tomater, rödvin, grädde och matlagningsyoghurt och som inte detta skulle räcka tryckte jag i en liten skvätt med HP-sås.



Jag tänkte som så att britterna själva brukar ju stänka den här såsen över nästan vad som helst så varför inte i köttfärssåsen.
HP-såsen är den klassiska såsen med House Of Parliament på etiketten...HP står ju för just detta "house "...troligen sitter samtliga parlamentsledamöter i England med denna sås rinnande ur mungipan.

Man tänker London, svarta taxibilar, Carnaby street, James Bond, Big Ben....drottning Elizabeth, trätänder och rostade grovbrödsmackor med marmelad...

Så mycket större blir då förvåningen när man vänder på flaskan och läser baksidestexten.
Som lyder:

Made In The Netherlands...

Just nu i Rimbloggen avhandlas ämnet fredagsmys och framförallt det som inmundigas om fredagarna.
Välkommen in,

Både jag och Sara brukar titta på Dr Phil av ren tristess. Avmätt konstaterar vi hur den flintskallige smilfinken Philip McGraw berättar uppenbara självklarheter för småfeta amerikaner med våldsam libido eller lär dem de mest uppenbara vetskaper om det man skulle kunna kalla "civiliserad kultur" av typen "det är ohälsosamt för syskon att inleda en sexuell relation".

Han brukar även manifestera någon slags europeisk livsstil i fråga om familjeliv och jämställdhet.
För att inte tala om alla franska viner han rekommenderar...



Förutom den enerverande och plinkade signaturen som ständigt återkommer i programmet minns man Dr Phils terapeutiska samtal som går ut på att jämka och dela med sig men samtidigt vara rädd om det man har och visa ärlighet och ömhet.

Mänskligt, sunt förnuft förpackat i Armanikostym och tandblekning,
Något man kan raljera över men det som gör att man samtidigt charmas är McGraws till synes tröstlösa försök till att kultivera sin publik, en ganska ovanlig företeelse i amerikansk tv.

Länge satt jag förundrad i samband med programmets slut. Visste inte riktigt vad som pågick.
När slutsignaturen spelas brukar Dr Phil nämligen hoppa ner från sin alltför höga skinnfåtölj och traska fram till en urläcker kvinna som tar honom i hand och leder ut honom ur studion. Detta upprepas i varje sändning.

En kväll frågade jag förbluffat Sara:
-Hörru du, vem är den där tjejen som han lämnar studion med varje gång?

Hon bara tittade på mig en lång stund och sa sedan:
-Det är ju hans fru! Vem fan trodde du att det var?

Vi känner oss lite pretentiösa här hemma efter att lördagskvällen till stora delar ägnades åt att leta efter Beethovens nionde symfoni på YouTube.

Andra människor söker liksom efter japaner som kissar på sig, hundar som rapar eller programledare som kräks.
Inte vi.
Vi festade till det med vin och Ludwig van Beethoven.



Fast det var svårt att hitta en bra snutt.
Det finns en inspelning där Herbert von Karajan (den gamle madrassryttaren) dirigerar en jävligt stor och fin orkester.
Typisk lördagsunderhållning.

Vi pallade dock bara titta/lyssna i tio minuter.

Klippet finns uppdelat i två delar, då inspelningen troligen är längre än Clark Olofssons criminal record...

- - ANNONS - -

Nu kan Nonsensakuten erbjuda ett unikt paket med Ladies Night för synskadade i Dalhalla, mitt i smällkalla vintern.
Synskadade kvinnor är välkomna att boka vårt Ladies Night-paket med SJ-resa, show, supé samt möjlighet att klämma lite efteråt för otroliga 1.955 kronor.

Så billigt, så ekivokt, så lyckat.

Ladies Night för synskadade har följande program:

Se författaren och debattören Göran Greider prata om kapitalismens fall samtidigt som han juckar lite med underlivet.

Lyssna på Hjalle & Heavy när de sjunger klassiska 90-talshits iförda läderbyxor.

Missa heller inte när programledaren Peter Jidhe badar i gelé.

Boka biljetterna nu!

- - ANNONS - -

Har drabbats av en enorm trötthet, kanske är det hösten, eller motvinden...
Sömnlösheten slår sina ettriga klor kring (framförallt) min rygg. Krämporna kommer, ryggen värker.
Kan man köpa ett nytt ryggslut på Blocket, möjligen?

Inte...nähä...

Känns som en evighet sedan som jag sov nio timmar i sträck. Kan ha varit någon gång i somras.
**
Helgen blev lyckad och intensiv. En heldag med hela familjen på badhuset i lördags, Sara plockade mängder med svamp i söndags och själv satt jag och barnen i ett härligt solsken på Verkö. Syskonen stimmade, jag läste DN.

Ren njutning.

Barnen (som troligen fått sig en överdos Astrid Lindgren) lekte i lekplatsens sandlåda varpå Elsa pekar mot de små alphyttor av brunt trä som utgör "kojor" eller liknande. Hon ropar till Ville:
-Kom, vi springer in i vår fattigstuga!

Arvingarna (Göteborgs svar på Boyzone) har en gång i tiden skapat en djuriskt inställsam text om fred på jorden, gud, kärlek och annat som så sällan förekommer i dansbandstexter.

Ta gärna en kik i Rimbloggen.
Då lär du dig att när "hoppets stjärna lyser klar, då skall kärleken och glädjen leva kvar" och det hade man ju aldrig kunnat ana.

Fredag kväll. Tvättstuga (där satt den!).
Blogg. Köksrengöring. Vin.

Svårt att tvätta, jag är ensam med dem ikväll, Sara jobbar och de måste förstås somna in innan jag kan lämna lägenheten. Tvätten är blöt. Hinner den torka i tid? Det är kvällens cliffhanger. Jag lever på den, tar till mig den..spänningen...

Barnen som varit småförkylda och lite febriga har börjat förskjuta dygnet och har svårt för att sova. På måndag är det tänkt att de skall återvända till dagis redan klockan 07.30 på morgonen, hur nu det skall gå. Fast å andra sidan får de jättegärna sova ut riktigt, riktigt länge imorgon bitti.

Stor risk...

Skall jag se på tv?
Eller kanske en DVD. Vad känner jag för att se?
Nån riktigt gammal rulle. Kanske Midnight Cowboy...

Efter Rimbloggens 100-inläggsjubileum i veckan har antalet besökare ökat, vilket gläder mig oerhört mycket.
Just nu finns det dessutom två nyskrivna små analyser.
Dels om Nick Borgen som besjunger saker som lätt glider in och dels om Raymond & Maria och kanske framförallt om Marias pappa; han med den mysiga källaren.

Liberaldemokraterna (populärt kallade LibDems) i Storbritannien är landets tredje största parti, efter Labour och Tories.
De har sällan eller aldrig innehaft någon större makt utan finns mest till för dem som vägrar rösta på de stora partierna.

Som namnet antyder är de den liberala kraften i det brittiska parlamentet  men kan knappast kallas för Englands svar på Folkpartiet. De står betydligt längre åt vänster och har snarare en tokliberal eller ultraliberal inställning till politiken, en liberalism som visserligen piggar upp men som sällan leder till maktinnehav.
I Sverige skulle man nog hellre tänka på Miljöpartiet för att hitta en bra jämförelse.

Jag har lätt för att minnas namn och snappa upp triviala kunskaper så inte blev jag förvånad när min lärare i samhällskunskap på gymnasiet 1991 frågade om någon kunde namnet på några brittiska politiker förutom premiärministern.
-Paddy Ashdown, sa jag.

Alla tittade. Paddy Ashdown. Vem fan var det? Kan man heta så, verkligen?
Jo. Han ledde partiet då, liberaldemokraterna. När alla andra övningskörde och drack sig redlösa i en buske satt jag stillsamt hemma och tittade på Sky News. Där förekom han ofta, den rödhårige Ashdown.
Detta var innan Tony Blair kom in i bilden, Labour leddes av Neil Kinnock och premiärminister var den gråa gubben med världens längsta överläpp (troligen i läder) varav smeknamnet Läderläppen: John Major. Det var en festprisse, det.

Nåväl. Jag hade alltså memorerat namnet på Liberaldemokraternas partiledare i England. Till ingen nytta visade det sig, då jag blott erhöll en 4 i betyg i samhällskunskap. Något jag fortfarande kan gräma mig över.

Sedan dess har jag tappat kollen på detta parti, det enda jag snappat upp på senare tid är att de haft någon Ken eller Kenneth som avgick på grund av att han söp för mycket.

Sedan plötsligt - igår faktiskt - hörde jag på radion att den nuvarande ledaren heter...........håll i dig.........

................NICK CLEGG!!!!!!!

Låter som en porrstjärna, tycker jag.
I sanning liberalt...

Skulle den mest populära bloggen hetat BLOGGZZO eller något annat med bokstaven Z.

I den skulle man kunna läsa hisnande saker som:

Vilken är din favorit? Jenka eller Shake? Jag tycker att Jenka är för stark, ogillar den där mintsmaken

Såg ni på Razzel i helgen som gick? Gud vad han är snygg, Stacey Keach.
Nej. Bruce Boxleitner är snyggare. Luke är ju bara bäst.

Visst är den cool den där talande bilen Kit. Tänk att ha en sån....

Inte fan kunde man tro att Sighsten Herrgård var fikus...
Jag har köpt en jojo med Coca-Cola-loggan på. Fy vad häftigt.

Om ni ringer Heta linjen se upp för Bertil. Först snackar han om diskotek och chips men han börjar flåsa efter ett tag.

Jävla Emma. Hon stal min OKEJ-poster på Rob Lowe. Hon sa att hon bara skulle låna den.

Vad skönt med VM-guld i hockey men han den där Anders Eldebrink ser ut som en mupp. 

Horace Engdahl kallade efter tillkännagivandet idag nobelprisvinnaren Jean-Marie Gustave Le Clézio för en "stillasittande nomad".

Låter klokt.
På samma sätt som jag är en "markbunden pilot" eller en "fartygsseglande landkrabba".

Finns det något jävligare än att stå en morgon och vara vrålsugen på en kopp nybryggt kaffe och upptäcka att Bodum-kannan gått helt i baklås, fastnat halvvägs i pressningen och varken går att röra uppåt eller neråt?

Så man står där och trycker som en idiot, riskerande både pungbråck och hjärnblödning, hela tiden morrande "kom igen, kom igen. kom igen för helvete..."

Och svetten rinner. Knogarna vitnar, ryggen värker, man känner sig verkligen Bodum.



-Danskjävlar!

Jag har tidigare skrivit om 2008 års fulaste tidningsannons.

I DN idag hittade jag den mest felaktiga och konstiga.
Avsändare är Ryanair, det skandalomsusade flygbolaget.



Texten lyder:

En million
GRATIS
biljetter
Ingen skatt eller avgifter
Res I oktober-16 december

Skrämmande att en av landets största tidningar kan ta in en copytext som denna....
Vilka ligger bakom? Reklambyrån Finn5Fel AB?

-Visa mig din kommentar och jag skall berätta vilken blogg du skriver, är som bekant ett etablerat uttryck inom den svenska bloggosfären. Det bloggas och kommenteras, kommenteras och bloggas, hela tiden, dygnet runt i detta högteknologiska IT-land vi plägar kalla Sverige.

Frågan är nu om du med hjälp av dessa sofistikerade bloggkommentarer kan gissa från vilken blogg de har plockats:


I vilken blogg hittar man dessa kommentarer, tro...

Pierre Schoris blogg?

Anna Skippers?

Brolle Jr:s?

Eller har det hämtats från någon annan kulturpersonlighets inflytelserika blogg?

Det har blivit dags för oss att åter dyka rakt ner i familjen Mugabes spännande fotoalbum.
Så här ser bilden ut denna gång:



Historien bakom fotot sägs vara denna: alla barnen i Zimbawes motsvarighet till bullerbyn älskade att spela basket. Det berikade deras liv och rustade dem inför den fanatiska kamp som unga barn i Zimbawe brukar rustas för.
Att leva eller dö, vinna eller förlora. Svaren på detta brukar vara basket. Intensiv basketträning sju kvällar i veckan, matcher om bäst av fem, loppisar för att finansiera nya bollar och korgknyppling om söndagarna.
Basket var den sport som gjort landet till vad det är idag.

Självklart ville lille Robert vara med.
Men han fick inte. Han blev ständigt bortkollrad från laget med förklaringen att han var för kort.
Istället fick den unge Mugabe tvångsläsa sovjetiska fackböcker om elinstallation.

Med denna vetskap blir det kanske lättare att förstå hur saker och ting sedan utvecklades. Mugabe lider helt enkelt av basketkomplex och uppges numera kaskadkräkas varje gång han ser en papperskorg (oftast hamnar spyan i korgen) ty den påminner honom om hans tillkortakommanden inom basket.

Hade världens drag i köket ikväll...
Jag hackade lök och paprika samt något som jag tror var kassler.
Lite osäker, där.
Det kan ha varit Babben Larsson i nätstrumpor.

I alla fall.
Det blev med hjälp av grädde till en puttrande carbonara som hela tiden ackompanjerades av gamla, sköna 90-talslåtar ur den härliga brittiska våg av soul, kallad acid jazz.
Jag var väldigt mycket inne på denna musik runt 1991-1994, sådär.
Jamiroquai, Brand New Heavies, Corduroy, Galliano, Blacknuss (inte från England men skit samma)....
Shara Nelson (amerikan), liksom Carleen Anderson...listan kan göras lång.

Här är en av mina favoriter. Incognito med Always there...

På torsdag presenterar Svenska Akademin vem som får Årets Nobelpris i litteratur 2008.
Som alltid kommer Horace Engdahl stå där med fuktiga läppar och yppa namnet på pristagaren inför en hänförd och begeistrad publik.

Det väldigt få känner till är att Horace filar på en liten kupp i år.
Nonsensakuten kan idag avslöja det hemliga tal som Horace kommer att hålla, där han tillkännager namnet på vinnaren, en högst oväntad litteraturpristagare.

Så här kommer Horace att säga:

"Vid sitt sammanträde idag på morgonen har Svenska Akademin beslutat att tilldela Nobelpriset i litteratur 2008 till den brittiske poeten Lemmy Kilmister.

Lemmy får priset för att han genom sitt långa och omfångsrika skapande belyst utanförskapets ändlösa mättnad på liv och själens ensamhet via skildringen av brittiskt vardagsliv. Vidare belönas han för att han på ett pregnant sätt skapat en rik och intensiv konst som med återhållen medkänsla gestaltar en utmanande vision av människans utsatthet."


Lemmy



Horace

Sedan starten på blogg.se är vi nu uppe i det sjuhundrade inlägget.
Vill man veta hur jag bloggade innan denna blogg sjösattes kan man gå in här.

Samtidigt rullar Rimbloggen in på inlägg 100. Jämna, fina siffror.

Man kanske skulle sluta?

Det är ju väldigt inne just nu, har jag läst.

Nja....
Vi kör en stund till, tycker jag. Som Kung Pyrrhus lär ha sagt: "En sådan blogg till och jag är förlorad."

Han sa även: "Kärringar över 40 e bara å bunte ihop och slå ihjäl. Det enda man kan ha dem till är att vända upp o ner på dem och använda dem som sparbössa!"

Eller, nej..det var kanske Lars Ekborg. Blandar alltid ihop dem.

Hur skall vi då fira detta det 700:e inlägget?

Självklart med en bild på den störste av dem alla:



(Nej...det är inte Muhammed Ali på bilden...)

Allt var inte bara pretentiöst och tungt på 70-talet gällande Queen. Ett stort antal soliga poplåtar (som Gessle önskat att han skrivit) producerades också. Här är ett spralligt exempel på när Queen gör "bubblegum pop".
Jag blir alltid lika glad när jag hör You And I från A Day At The Races (1976):

 

Vet inte om jag är ensam om detta men jag har i alla fall små färdigskrivna sms i min mobiltelefon av typen "Är försenad. Befinner mig nu i höjd med brandstationen" eller "Är försenad. Befinner mig nu i höjd med Willys".

Dessa sms:ar jag sedan hem till Sara när jag sitter där på cykeln. På så sätt vet hon hur landet ligger. Tycker själv att det är jättesmart men samtidigt känns det lite analogt...om du hajar...

Fan. Man borde kanske skaffa en GPS istället.

Aftonbladets tv-tidning har en rolig detalj denna vecka.
Det gäller kvällens utbud.

TV4 Film visar ikväll Ingmar Bergmans Ormens ägg.
På sidan 59 i tidningen ser man en bild ur filmen.
Under går att läsa följande bildtext:

"Liv Ullman i en tidig Ingmar Bergmanfilm...."

Ja, just det.

Ormens ägg kom 1978, blott fyra år innan Bergmans beryktade avsked till vita duken med Fanny & Alexander.
Allt är förstås relativt men att kalla Ormens ägg för en tidig Bergmanfilm är som att kalla Drottning Elisabeth för ett barn av 80-talet. Det är nog snarare Aftonbladets redigerare som är barn av 80-talet.

Bergman regidebuterade redan 1946 med filmen Kris.
Bara 32 år innan Ormens ägg.

Nyhetskanalen.se meddelar följande:

Niklas Hogner tävlar som kändispartner i ”Stjärnor på is”.
En katastrof för hans mästerskapskarriär.
Nyhetskanalen.se kan avslöja att 24-åringen kommer att stängas av på livstid.

Se där...jag trodde att han skulle stängas av "på istid".


Foto: TV4/Nyhetskanalen.se

Måhända är det det faktum att man numera fyllt 34 men jag har de senaste veckorna kommit på mig själv med att gå och myslyssna till Sveriges Radio P4.
Jag kan med värme längta till lördagsmorgonen då jag med Lasse Swahns trygga röst i bakgrunden gör frukost till barnen.

Diggar med i den klämmiga signaturen till Ring så spelar vi.
Hummar gemytligt med läpparna då någon stackars yrvaken renskötare från Jokkmokk berättar för Lasse att temperaturen minsann stod på minus 13 när han vaknade imorse.
Nästa samtal kanske kommer från Skanör. Där har man haft 15 grader plus. Tro det.
"Vilket nummer vill du ha?" frågar Lasse alls icke insinuant.
"Jag tar nummer elva" svarar något kvinnligt russin med darrande stämma.
"Rubriken lyder: Kan man med gås besudla" säger Lasse.
"Jaha" säger tantaluringen.
Och så kommer då den kniviga frågan.

Jag myser vidare, börjar koka familjens ägg. Möjligen vinner lyssnaren två CD-skivor och en karta över Närke.
Efteråt spelas tantens önskemelodi som kan vara Violen från Flen likaväl som Måns Zelmerlöv.
Dagens tanter är up-to-date. Aha...hör jag mig själv mumla medan jag dukar frukostbordet.
Sedan rullar det på. Radions stängs av, frukosten avnjuts.

På vardagskvällarna har jag den senaste tiden börjat lyssna på P4 mellan tja...21.15-22.30.
Radiosportens pigga slutsummering och sedan Karlavagnen. Birro på fredagarna är bäst. Verkligt levande radio.
Karlavagnen firade 15-årsjubileum förra året och är idag en väl inarbetad instution inom svensk media.
Hundratusentals lyssnare varje kväll, en spännande resa genom Sverige och genom folkhemmet.
Bättre än Ring P1 eftersom de knäppgökar som brukar ringa dit troligen har annat för sig kvällstid.  Kanske gruppterapi.
Nej. För att sammanfatta. P4 Riks utbud....Mannheimer & Tengby, Ring så spelar vi, Karlavagnen, SportExtra...med mera.
Det smakar mumma. Kunde man fan inte tro för femton år sedan, att man skulle sitta här och hylla kepskanalen.

När fan blir gammal blir han lätt nervös.

OBS DETTA INLÄGG INNEHÅLLER INGEN IRONI...

Har så fruktansvärt dåligt samvete för att jag schabblade bort Villes söndagsunderhållning.
Helgen har som bekant bjudit på ett konstant pissregn med tillhörande orkanvindar som obarmhärtigt kastat andra generationens höstlöv all världens väg. Det sitter några löv kvar på träden men givetvis är detta bara en fråga om tid, som så mycket annat.

I detta dåliga väder planerade vi såhär; Elsa var det bäst att hålla inomhus, hon har ont i halsen och uppträder lite hängigt. Ville skulle däremot få sig en heldag på badhuset.
Något som Elsa köpte helt utan trotsiga utfall, tvärtom hjälpte hon till att packa väskan vi skulle ha med oss.
Handdukar, dryck, mellanmål, Villes Batmanbadbyxor, duschcreme, schampoo, en påse att ha blöta kläder i och så pappas badb...pappas badbyxor som....han glömde kvar i augusti när vi gästade Gustavsvik...50 mil härifrån...hmm...

"Lugnt. Jag köper förstås ett par nya. Visst det är söndag men nog måtte väl Åhléns ha ett par badbyxor, va?" hörde jag mig själv tänka.
Sagt och gjort. Vi begav oss till Åhléns. Det enda stället som har öppet inne i denna gudsförgätna stad. Tänk på det, alla nollåttor som ramlar in på denna blogg, hur det känns att bo i en stad med enbart EN affär öppen om söndagarna...

Vi körde bil till Åhléns. Nej, inga badbyxor.
Okej...kanske på Maxi....Nej...försök i maj, sa en tant i illröd ICA-pyjamas. Och tipsade om sportaffärer. Samtliga stängda på en söndag.
Ville råkade även somna på väg ut till Maxi varpå hela grejen ändå föll, timmarna rann på och det slutar med att det lillkillen fick göra på sin regniga söndag var att sitta i en ful bil och ränna i diverse affärer.

Jag förbannar nu mig själv för att jag var så enkelspårig och liksom hade ett tunnelseende mot ett par nya badbyxor istället för att...

a) Frågat på badhuset om man kunde ha lånat några andra
b) Glömt hela badgrejen och hittat på någon annan inomhusaktivitet.



Jag och Ville tog en dusch ikväll. Som kompensation.

Varje kväll vid åttatiden
tar jag bussen ner till IP
å jag sneddar över planen
mina fötter bär Adidas

Jag har badat, jag har duschat
luktar gott om hela kroppen
och sen börjar jag slå
en straff så svår att nå

Sparka fotboll med mig!
Aj aj aj aj...
Jag är bra
Jag är bra

Har du tid och pengar så
spelar du i Chelsea...



...snacka om sambafotboll...

...borde snarare heta Stjärnor på dekis...



Riktig Kalle Anka-tävling.

Att barnen är bra på att låta, det visste man ju.

Men inte att de var så här mycket inne på Noice:

Nu ligger de där allihop, samlade och sammanfösta för sina tveksamma kvaliteter. De 100 inläggen i Rimbloggen.
Dessutom två helt nyskrivna analyser.
Välkommen in...

Kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet har fått en tabloidkonkurrent på nätet; nyheter24, som säger sig ha "deadline var 6:e minut" - nästan som bröderna Schulmans blogg....

Vad kan då sägas om denna nya tidning på nätet?
Jodå...man tänker verkligen kvällstidning när man ser den.
Lite som en blandning av Metro.se och den gamla tidningen En ding, ding värld, ungefär.

Plötsligt framstår Aftonbladet.se som ett seriöst alternativ. Inte minst publicistiskt, då Nyheter24 verkar anamma någon slags tyckarjournalistik inte helt olik denna verksamhet; dvs bloggosfären.
Som tidning är den helt klart behövlig utifrån konkurrensmässiga grunder, som publicistiskt organ lämnar den dock inga spår hittills men det kanske kommer.

Bland det som kan läsas på Nyheter24.se hittar vi allmänt angelägna saker som "Sjuåring matade krokodil" och "Se videon där Lulu Carter är naken!"

Märkligt nog ingen nyhet alls om andra världskriget då jag loggade in ikväll, trots att man klart och tydligt hälsades så här, strax under loggan:

Fredag 3 oktober 19:43.

Det är bara att inse; säsongen är igång.

Det blir ett väldigt...

..smatter...

...drippande...

...och droppande....

Grundregeln är denna: om man går ut får man sig garanterat en blöt kväll.
I alla bemärkelser.

Nu har krispaketet röstats igenom i spenaten.
Du väntar vi bara på represenaphuset...

Detta visste du inte.

Robert Wells går ibland till optikern som vilken annan svenne som helst.



Fast han blir inte lika skrämd. Han tar det ganska piano.

Om morgnarna känns det lite som filmen Groundhog Day med Bill Murray.
Långsamt trampar jag min enväxlade cykel utmed samma väg. I samma blåst. I samma stad.

Jag möter ständigt samma ansikten. Vid ungefär samma tidpunkt.

Först är det Oskars pappa, känd från dagis.
Därefter en officer som liknar Tjadden Hällström på pricken. I full uniform och en sådan där sladdrig portfölj modell 1977.



Sedan en kvinnlig gymnasist som står lutad mot sin cykel och tok-sms:ar, till synes lyckligt ovetande om det här med morgonstress.

Hon missar ju bara en lektion. Vad gör det om 100 år?

...skulle Ledin haft denna hit:

"Det finns inget finare än tallriken
ingenting smakar bättre än
tallriken...tallriken..."

Och Lundell skulle ha bringat folk till tårar med rader som:

"Idag är det bara du och jag.
Idag är det bara vi två.
Du är min och jag är din
...och tallriken förde oss samman..."